Ja var ska man börja egentligen.
Jag har fått söka på nätet: vad är definitionen av en alkoholist? Hur mycket dricker man då? Vad är normalt? Så småningom gick det upp för mig att min sambo faktiskt är alkoholist. När vi träffades visste jag redan att han drack lite för mycket. Men jag visste inte exakt hur mycket förrän vi blev sambo.
Eftersom det inte syntes på honom att han var full så reagerade jag inte så mycket. Han var inte otrevlig, han krälade inte på golvet eller spydde eller annat otrevligt. Jag tänkte att folk tål olika mycket.
Han sköter sitt jobb och har bra koll på ekonomin och allt. Första gången jag dock reagerade var när han sa att han hade somnat på toaletten. Då blev jag fundersam.
Nu när vi lever tillsammans är det ännu tydligare. Ett halvår senare blir jag irriterad på att se honom med ett glas eller en burk öl i handen, från minuten efter att han kommit innanför dörren tills han går och lägger sig. Ibland är han "bara" berusad, ibland är han riktigt full så att han inte kan fixera blicken.
Jag har med tiden då börjat bli medberoende, det vill säga att jag har börjat räkna och kontrollera. Det måste i alla fall handla om 2-3 folköl och 4-6 glas vin om dagen, varje dag, och mer på helgerna.
Han har till en början lagt all sin kraft på att övertala mig att alkohol inte är något problem, och borde inte vara ett problem för mig heller. Jag blev väldigt tveksam, men jag har lite erfarenhet i bagaget då min son har haft ett missbruk, så jag har inte gått på hans bullshit. Jag har stått på mig. Jag har sagt att jag ska lämna honom. Jag planerar för detta och söker annat boende. Men det är svårt, det tar mycket energi och det gör mig väldigt ledsen. Jag pendlar hela tiden mellan att stanna eller lämna. Är det verkligen ett problem? Egentligen inte om man tänker att allt flyter på med arbete och allt, han är alltid omtänksam och kärleksfull, (det är bara det att luktar man vin är det lite oattraktivt) och det är mitt psyke som tar stryk. Jag tar avstånd från honom. Jag bygger en försvarsmur, jag undviker kontakt, jag vill inte se, inte känna lukten av alkohol heller.
Jag mår inte bra helt enkelt. Jag har börjat leva mitt liv, och det känns ensamt, både för mig och för honom.
Jag tvivlar hela tiden. Vad är det rätta att göra?
Han har frågat mig nu om jag kan acceptera att han håller sig till 3 glas vin och 3 folköl om dagen. Men det är fortfarande för mycket, eller hur?