Ja var ska man börja egentligen.
Jag har fått söka på nätet: vad är definitionen av en alkoholist? Hur mycket dricker man då? Vad är normalt? Så småningom gick det upp för mig att min sambo faktiskt är alkoholist. När vi träffades visste jag redan att han drack lite för mycket. Men jag visste inte exakt hur mycket förrän vi blev sambo.
Eftersom det inte syntes på honom att han var full så reagerade jag inte så mycket. Han var inte otrevlig, han krälade inte på golvet eller spydde eller annat otrevligt. Jag tänkte att folk tål olika mycket.
Han sköter sitt jobb och har bra koll på ekonomin och allt. Första gången jag dock reagerade var när han sa att han hade somnat på toaletten. Då blev jag fundersam.

Nu när vi lever tillsammans är det ännu tydligare. Ett halvår senare blir jag irriterad på att se honom med ett glas eller en burk öl i handen, från minuten efter att han kommit innanför dörren tills han går och lägger sig. Ibland är han "bara" berusad, ibland är han riktigt full så att han inte kan fixera blicken.
Jag har med tiden då börjat bli medberoende, det vill säga att jag har börjat räkna och kontrollera. Det måste i alla fall handla om 2-3 folköl och 4-6 glas vin om dagen, varje dag, och mer på helgerna.

Han har till en början lagt all sin kraft på att övertala mig att alkohol inte är något problem, och borde inte vara ett problem för mig heller. Jag blev väldigt tveksam, men jag har lite erfarenhet i bagaget då min son har haft ett missbruk, så jag har inte gått på hans bullshit. Jag har stått på mig. Jag har sagt att jag ska lämna honom. Jag planerar för detta och söker annat boende. Men det är svårt, det tar mycket energi och det gör mig väldigt ledsen. Jag pendlar hela tiden mellan att stanna eller lämna. Är det verkligen ett problem? Egentligen inte om man tänker att allt flyter på med arbete och allt, han är alltid omtänksam och kärleksfull, (det är bara det att luktar man vin är det lite oattraktivt) och det är mitt psyke som tar stryk. Jag tar avstånd från honom. Jag bygger en försvarsmur, jag undviker kontakt, jag vill inte se, inte känna lukten av alkohol heller.
Jag mår inte bra helt enkelt. Jag har börjat leva mitt liv, och det känns ensamt, både för mig och för honom.
Jag tvivlar hela tiden. Vad är det rätta att göra?
Han har frågat mig nu om jag kan acceptera att han håller sig till 3 glas vin och 3 folköl om dagen. Men det är fortfarande för mycket, eller hur?

Kolla under fliken fakta här så kommer du märka att detta är långt över förbrukning på riskkonsumtion. Detta är 6 standardglas/kväll eller 42 glas/vecka. 14 standardglas i veckan eller 2 standardglas om dagen då ligger man på gränsen för riskbruk. Jag skulle aldrig leva med en person som drack så mycket dagligen. Han har kanske missat att risken att få cancer ökar ganska dramatiskt även vid låg konsumtion, för att inte tala om alla andra bekymmer man kan få. Du skriver att det inte är ett problem?? Sedan att det tär på ditt psyke. Då tycker jag det är ett problem för dig. Att man sköter jobb mm ska väl ses som normalt oavsett och inte som en fjäder i hatten trots att man dricker.

Tycker du ska tänka på dig själv lite mer. Du kommer inte få han sluta att dricka om han inte själv vill detta.

Make me free

Jo jag närmar mig ett beslut om att lämna. Han gör allt för att jag ska stanna. Allt förutom att sluta dricka.
Jag har märkt att även jag dricker mer sen vi flyttade ihop! Jag drack nästan aldrig förr, nu blir det ett till två glas vin varje dag, det bekymrar mig!

Det är aldrig lätt att gå isär och jag förstår ditt dilemma. Han är nog fast i sin sjukdom. Cad tror du händer om du ställer ett ultimatum. Lus drick eller jag flyttar

Make me free

Han är inte hemma över helgen. Igår tyckte jag det var jätte skönt. En känsla av frihet och avkoppling. Idag deppar jag ihop. Är det så här det kommer att vara för mig i framtiden utan honom? Jag saknar honom faktiskt. Vi har intressanta samtal, han ger mig så mycket ömhet. Jag har i perioder i mitt liv levt ensam, och jag ser inte fram emot det igen.
Det är svårt att lämna.

Jo jag förstår men samtidigt så mår du psykiskt dåligt och det kommer tära på dig än mer. Man kanske kan bli särbo? Jag tycker du ska kontakta al-anon och få stöd där.

Make me free

Hm.
Nu anstränger han sig väldigt mycket, ingen alkohol alls på 2 dagar. Hoppas det håller. Och vi får se till helgen.
Jag måste fundera. Hur många chanser får man ge?