Hejsan allihopa. Jag är helt ny på denna hemsidan men kände att jag kan behöva något sånt här. Jag är 28 år gammal och har druckit stora mängder alkohol sedan jag var 15. Handlar om i stort sett tre till fyra gånger i veckan och ibland mer. Öl med alkoholhalt 7.5 % har varit det jag druckit oftast. Sedan jag började dricka har jag haft ett längre uppehåll på sju månader. Mådde superbra och var glad och pigg. Sedan trodde jag att det skulle funka att dricka ansvarsfullt men ack så fel jag hade. Jag kan liksom inte hejda mig utan plötsligt har jag köpt öl och sitter där och dricker. Det som har börjat skrämma mig nu är hur jag börjar må när jag dricker samt flera dagar efter jag har druckit. Benen blir kraftlösa, jag har oerhört svårt att sova då det känns tungt att andas och svälja, rastlöshet och en känsla av att man helt enkelt inte står ut. Men värst av allt så har jag fått smärtor i mina armar och handleder. Känns som att mina ådror bultar. Jag blir mer och mer rädd att jag tar livet av mig med dricka.

Hade en vän som dog av brusten pulsådra och detta skrämmer mig enormt. Jag har själv varit på vårdecentralen och tagit blodprover och ekg. Enligt proverna hade jag goda blod och levervärden men ärligt talat har jag dödsångest konstant när jag dricker/har druckit. Nu var jag ensam hemma denna helgen och drack självklart. Tror jag drack runt sex eller sju starköl plus en massor med folköl. Sedan dess har jag känt dessa smärtor och symptom.

Jag har en fantastisk flickvän och två katter och är annars allmänt glad för livet. Jag verkar bara inte få bukt med den här jävla alkoholen.

Mvh
Danne

Nyfödd

Du är inte ensam. Vi är många som kämpar. Jag, från ett hörn i Medelhavet med tillgång till a precis överallt.... Tack o lov går det i vågor, imorrn har du säkert en lättare dag.

Danneman

Jag hoppas det. Ska läsa en bok imorgon så förhoppningsvis kommer tankarna att vara i bokens innehåll och inte hos a. Det har funkat hyfsat i veckan som gått, med läsning.
Tack för dina rader.

Danneman

Dag tio och abstinensen har inte avtagit alls. Snarare tvärtom. Är fortfarande ruskigt sugen på att dricka alkohol. Börjar bli skakig känns det som. Är det normalt att abstinensen kommer så sent som tio dagar efter att man slutat dricka öl? Första veckan var inga problem men nu mår jag vetkligen botten. Det är nu min hjärna säger till mig att "det var inte så farligt iallafall".

answe77

Danneman. Även om det är tungt nu med ett otroligt sug så blir det bättre om du undviker alkoholen. De första dagarna klarar man ofta ganska bra pga all adrenalin man har då man minsann ska visa sig själv och ev. andra att man kan klara av det. Du har börjat att deala med dig själv nu om att det inte är/var så farligt med ditt drickande. Du behöver bryta tankemönstret direkt och aktivera dig med något helt annat om möjligt. Ta en promenad, läs en bok eller vad som helst som gör att du kan släppa tankarna på A. Lätt att skriva svårt att genomföra. Det vet jag men det går och jag tror du kan. Kämpa på nu!!

Danneman

Det är logiskt, det du skriver answe77 om adrenalinet. Känns bara som att min styrka gick till botten igår. Jag vet att det är helt fel att jag " dealar" med mig själv om att drickandet inte var så farligt. Jag fick ju svåra smärtor av det så det är ju självklart att det hade gått för långt.
Grämmer mig över att jag klarade sju månader innan och sen började igen, helt otroligt.
Nu sitter jag faktiskt med en bok ;) Så jag hoppas att den slukar mig

Danneman

Där var det klippt. Köpte folköl och drack. Blev som en tyngd bara släppte från mina axlar. Jag hatar detta, det är inte normalt. Abstinensen blev olidlig och mitt humör blev riktigt illa. Irriterade mig på minsta lilla sak... Hur ska jag gå vidare? Jag kanske inte klarar att sluta tvärt

DryMartini

Några folköl har ingen dött av. Så skulle man kunna uttrycka det, men jag förstår att du känner det som ett stort bakslag. Nå, bakslag har de flesta av oss varit med om, ofta flera gånger. Ingen större skada skedd. Ingenting har egentligen förändrats, så hoppa upp på hästen igen och ta nya tag. Du kommer kanske få flera bakslag under din kamp mot alkoholen. Men, so what? Huvudsaken är att ambition och vilja finns där och att du faktiskt känner att du gör framsteg. Seså, skippa ölen nu och fortsätt ditt nyktra liv. Varje dag utan alkohol är en vinst och ett steg i rätt riktning.

Danneman

DryMartini, tack för att du skrev. Blev en skum kväll ikväll. Tjejen hade med en kompis hem som är en gemensam vän sedan många år tillbaka och berättade allt för henne med. Kändes bra först men sen kändes det som om dom bara dömde mig för mitt bakslag. Förstår du? Kändes som att jag är anledningen till allt ont i omgivningen. Blev så förbannad att jag fick lämna rummet. Men jag är säker på att deras ärlighet är viktig detta avseende. Det måste ju bero på att dom bryr sig. Nu har min sambo åkt iväg under kvällen. Tror inte vi är ovänner men hon orkade inte med mitt dåliga humör.

Pärlan

Okej, jag känner mig som en AA-tjatare här i forumet men..en av de absolut finaste bitarna med det är att man är bland människor som förstår precis vad man går igenom. De som tar återfall möts med omtanke, stöd och pepp..och finns ingen känsla eller tanke som är konstig eller fel.. Har du funderat på någon typ av yttre stöd?

Danneman

Hej, Pärlan. Nu har jag mitt återfall och jag dricker folköl. Öl som öl, det är inte bra och jag skäms efter all uppmuntran jag har fått av er här på alkoholhjälpen. Det är säkert nyttigt för mig att skämmas lite dessutom. Angående yttre stöd så har jag tid för ett så kallat livsstilssamtal på måndag så förhoppningsvis kan det bli fortsatt hjälp där. Men imorgon när alkoholen har avtagit så tar jag nya tag och avstår alkoholen.

Pärlan

Jag förstår att din instinktiva känsla är att skämmas men du behöver inte skämmas inför oss.. Det är verkligen inte en lätt sak att stå emot eller att sluta tvärt.. Jag kan bara tala för mig själv, men så länge jag inte såg några allvarliga konsekvenser av mitt drickande mer än att bli för full eller göra nåt jag kanske inte annars skulle ha gjort så var inte viljan tillräckligt stark.. Visst förstod jag att det nog inte var normalt att gå och smådricka öl hela dagarna på helgen trots att jag hade barnen hemma men jag var ju inte jättefull..nån paus på någon timme så kunde vi hitta på något..och väl hemma kunde jag "få" fortsätta.. Det var först när jag började inse att jag inte kunde hålla mig, ångesten över det och livet i allmänhet ökade och jag då började dricka ännu mer, oftare och var bakfull varje dag som jag började vakna.. Och för mig räckte det att för tredje gången på 2 månader försova mig till jobbet pga att jag varit full vid 4 på morgonen, att fatta att jag kommer att förstöra mitt liv OM jag fortsätter. Jag är så tacksam att den insikten kom så pass tidigt i livet..Nästan 15 års oförmåga att dricka måttligt talar dock ändå sitt tydliga språk.. Även om det riktigt destruktiva beteendet bara pågått under 2015 så har beteendet att dricka som skälvmedicinering alltid funnits och det har jag förstått nu.. Jag kommer aldrig kunna få ett normalt förhållande till alkohol.. Jag fick 21 poäng på min AUDIT.. Det talar sitt tydliga språk..

Jättebra att du ska på livsstilssamtal..Det är nog en bra början för att du ska få yttre synpunkter och kunna identifiera dina problem.. E dag i taget, imorgon finns alla möjligheter att försöka igen!

Kram!

Danneman

Detta inlägg sade mig mycket. Du är en stjärna, Pärlan. Min bakgrund ser ut så att jag började dricka i 15 års ålder och sedan var det fest från 16 års ålder och framåt. Fick egen lägenhet vid 16 års ålder och det blev att det var där alla hängde. Tro mig, jag hade kul men idag känns det som en massa bortkastade år. Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär. Fysisk smärta och psykiskt nedgången. Tänker inte hålla på att skriva här när jag är alkoholpåverkad så detta blir mitt sista inlägg tills något viktigt har hänt. Men du ska veta att era svar till mig går in i mitt hjärta. Att det finns människor som jag kan vända mig till. Imorgon blir det nya tag! Ta hand om dig, Pärlan, Kram tillbaks

Danneman

Är nykter, och har varit det några dagar. Jag tror alla smärtor och så håller på att försvinna. Jag är otroligt besviken på mig själv men jag får börja om nu helt enkelt. Detta blir nog en bra dag att börja om då jag ska på livsstilssamtal om några timmar. Fy, jag drack bara folköl sist men fick samma gamla smärtor och ångest.

Tack för att du skrev DryMartini. Hur har det gått för dig?

DryMartini

Det går faktiskt jättebra. Drack förvisso en folköl i helgen när jag var på middag, men den räknar jag inte ens, då det var ett medvetet val. I övrigt tänker jag hålla mig borta från alkohol under överskådlig tid. Suget är borta, hjärnan fungerar och det enda som är jobbigt är att sömnen fortfarande inte är så bra. Men det vet jag blir bättre med tiden. Alkohol hjälper förvisso kortsiktigt, även när det gäller att somna, men inte långsiktigt.

Bra att du hållit dig nykter några dagar, Danneman. Fortsätt så!

Danneman

Kul att höra! När man vet med sig att man kan göra det så måste det kännas skönt. Om ändå en annan kunde göra så och ta en öl ansvarsfullt. Men jag vet till 100 % att om jag tog en folköl nu så kommer det att sluta med två sexpack som jag dricker upp. Jag kan helt enkelt inte. Har börjat berätta för fler kompisar och bekanta om min situation. Pratade en lång stund med två kompisar i veckan över internet. Det känns bra att vara ärlig med det hela. Funderar på om jag ska tala med dom på min högskola med. Lärarna alltså, för i nuläget lider mina studier av detta.

DryMartini

För mig går det bra att dricka en folköl eller till och med ett glas vin till maten. Men jag vet att om jag dricker för mycket, fortsätter jag gärna några dagar, tills jag sätter ner foten igen. Därför tänker jag hålla mig till en öl eller möjligtvis ett glas vin vid speciella tillfällen. Kanske får dra in på både ölen och vinet om jag inte kan hantera det som jag borde.

Tror att det är bra att berätta för omgivningen om att man har problem med drickat. Risken är dock att man faller hårdare om man faller, därför att man inte bara misslyckas inför sig själv, utan även gentemot sina vänner. Därför kanske man ska nöja sig med att berätta för ett fåtal?

Danneman

Jättebra om du kan sätta gränser så. Det är ju så lockande att dricka om man väl kommit igång liksom.
Japp, än sålänge så vet bara mina föräldrar, två kompisar varav en bor i Amerika och min tjej. Ska hålla det så om det inte blir så att jag får ta upp det med läraren i skolan med. Jag menar så jag kan fixa mina studier.

Vart på livsstilssamtal idag och det gick bra. Vi satte upp en tid omorgon också med en psykolog och så får vi se vart det leder. Kan bli aa. Men det känner jag mig redo för i sådana fall

DryMartini

Håller jag mig till en folköl eller ett litet glas vin går det bra. Det handlar för min del om att inte bli alls berusad, för då är det lätt att det fortsätter ett tag tills jag tar nya tag igen. Däremot borde jag låta bli helt, det vore klart säkrare och bättre. Det tänker jag göra nu och framåt.

Jag tror som jag skrev att det är bra att du berättar om dina problem för dem du har i din närhet. På så sätt skapar du förståelse från dem, får stöd och får lagom extra press att låta bli alkoholen. Det är ju lite skämmigt att inte kunna hantera alkohol och därför kämpar många i sin ensamhet och under tystnad. Då tror jag att man har sämre möjligheter att lyckas.

Lycka till med samtalen och att helt låta bli ölen.