av Västerbotten

Vad har jag framför mig? Hur kommer jag att må?

Har druckit dagligen i flera år. Efter en skilsmässa för ett par år sedan har det eskalerat. 2 flaskor vin varje kväll, eller en halv flaska sprit (dricker mest ensam)
Är 46 år och min son bor hos mig varannan vecka.
Och, jag har varit full när min son varit här.
Idag struntade jag i att gå till systemet. Vet egentligen inte om jag har bestämt mig, men nu vill jag i alla fall försöka.

Hur hemsk kan abstinensen bli? Hur länge sitter den i?

Just nu bara ont i huvudet, metallsmak i munnen, lite hjärtklappning och mår allmänt dåligt. Men har ifs mått dåligt de sista veckorna pga allt drickande.
Hjälper ni mig igenom det här?

Västerbotten
ons, 2015-09-23 - 14:48

Idag har jag varit på beroendemott. Kändes jättebra (och lite läskigt förstås) att jag verkligen gick dit. Fick bara träffa sjuksköterska och ta prover. Ska träffa läkare och få provsvar nästa vecka.

Annars har jag verkligen fått känna på hur svårt det är att sluta tvärt med a den senaste veckan och vilka som är de farliga situationerna för mig = Sociala situationer med folk jag känner väl och inte har berättat för och sjukt jobbiga/stressiga situationer med alkohol mitt framför näsan.

Jag åkte dit på en konferens med jobbet i torsdags (vin till maten) åkte dit igen i en jättejobbig privat situation i söndags - på krogen - födelsedagsfirande tillsammans med son, ex och exets nya (första gången jag träffade henne) (blev en starköl) och IGEN igår kväll när jag var ute och åt tillsammans med en kompis jag inte har träffat på länge (ett litet glas vin). Igår kväll var det så onödigt. Hon hade inte brytt sig om jag hade beställt in mineralvatten. Det kändes verkligen som om det inte var jag som styrde. Vana/sug/stress/osäkerhet gör att jag åker dit hela tiden. Har ifs inte haft några jättestora problem med att bara ta ett glas och stanna vid det, men ändå...

Kanske krävs det medicin. Kommer sannorlikt att få det rådet av läkaren nästa vecka. Kanske är det bäst. Min kropp behöver nog en paus och återhämtning.

Jag har fortfarande inte pallat att berätta sanningen för någon nära. Vet inte om jag någonsin kommer att våga det? Jag skäms för mycket. Tror att jag bara kommer att säga att jag har en vit månad eller säga att jag inte är sugen, etc. Så känns det nu. Även om jag innerst inne vet att det skulle gå så mycket lättare med lite stöd från omgivningen.

Västerbotten
ons, 2015-09-23 - 14:52

Alltså, dag ett igen :-(
Tror att jag kanske ska sluta med att räkna dagar. Bokför istället vita dagar i almanackan.

Sommarkatt15
ons, 2015-09-23 - 23:18

Kan vara positivt att tänka så också! Alla är vi olika och har olika strategier för att tillfriskna från ett sjukligt beroende. Man får kanske prova sig fram, men många här ser helnykterhet som enda alternativet och det är vad jag bestämt för mig själv också "tillsvidare". Vet inte om jag kan klara det, men vill så gärna för min hälsas skull och för min familj. Hoppas du får många vackra vita dagar i din almanacka!
Sommarkatt15

Västerbotten
fre, 2015-09-25 - 01:03

ett inlägg från Guardians tråd här på min egen också.

Jag berättade för min bästa vän i dag.
Inte hur illa det faktiskt har varit, men hon anar nog ändå. Hon blev först förvånad och frågade varför? Jag sa att jag hade en vit månad. På frågan "Har det blivit lite för mycket?" svarade jag bara ja. Hon tyckte att jag var duktig och sa att hon varit orolig för mig.
Vi sågs på en bar (!) Hon drack en drink och ett par glas vin, jag drack en alkoholfri drink och två alkoholfria öl. Vi hade kul och skrattade mycket. Är stolt över mig själv i kväll :-)
En får ta en dag i sänder och kämpa på.

Västerbotten
fre, 2015-09-25 - 01:07

för ert fina stöd. Jag behöver det verkligen.
Shit, sova kanske man skulle göra också ja,, natti natti

Anders 48
fre, 2015-09-25 - 12:37

Fortsätt kämpa! Två steg framåt o ett bakåt - det brukar vara så för många av oss. Sikta på stegen framåt! Hoppas att du får en lugn o alkoholfri helg - utan stora frestelser.

Västerbotten
fre, 2015-09-25 - 23:57

En spontan inbjudan att komma och käka middag hos mina ex-svärföräldrar (vi är grannar och har mkt bra kontakt).
En enkel middag men jag är glad att slippa laga mat när jag är själv (är så trist).
Min ex-svärfar ville först bjuda på öl till maten. Jag tackade nej och sa att jag hellre ville ha vatten. "Men vad synd, den här ölen är riktigt god faktiskt"
Vi åt och pratade. Pratade lite till.
Ska säga att min ex-svärmor aldrig dricker och min ex-svärfar är mycket måttlig, även om han gillar att ta ETT glas på helgen.
Efter maten frågade de om jag ville ha en drink. Jag avböjde och nu såg de riktigt förvånade ut (ha, ha). Jag sa att jag hade en vit vecka.
När jag skulle gå sa min ex-svärmor att "det låter ju jättebra det där med en vit vecka" och jag skrattade och hörde mig själv säga att "Ja, vem vet? Det kanske blir en hel månad, eller.. för resten av livet" Hon tittade storögt på mig och sa frågade med allvar i rösten "Men, blev det mycket igår eller?"

Att de inte förstod? Ja, jag är väldigt glad att de inte har fattat omfattningen, men kan inte förstå att jag har lyckats mörka detta så bra. Jag har varit rejält på snusen många gånger när de har ringt på dörren, jag har skyndat mig att gömma drinken och försökt låta bli att andas ut (hållit andan om jag fått en kram). Jösses, jag har varit i deras sommarstuga och haft sprit gömt vid sängen, tullat på deras BiB i garderoben, smugit...

Jag känner mig så glad och stark! Jag är fan kung! Jag lyckas tacka nej trots trug och förvånade miner.
Men jag ska passa mig för att bli för kaxig nu. Vet ju fortfarande inte riktigt var jag har mig själv. Tänker på a hela tiden typ. Men sååå skönt varenda dag jag lyckas avstå.
God natt!

Sisyfos
sön, 2015-09-27 - 10:51

Tror att det är viktigt sådär i början av kampen att se till sina segrar och inte bli deppig över när det inte gått så bra att tacka nej. Man hamnar i situationer när man blir tagen på sängen och kanske inte alltid lyckas tacka nej. I början av min resa bestämde jag mig vid nåt eller några tillfällen för att dricka också. Stort misslyckande! Skillnaden den här gången mot mina tidigare misslyckade försök att hålla mig nykter eller måttlig, har varit att jag inte sett misslyckandena som ett startskott på nytt drickande utan som en lärdom i nykterheten. En viktig skillnad är också att jag inte dricker hemma. Här kommer jag nog aldrig att vara måttlig. Och för att "citera" Heatpump i dryckers tråd. Det är inte hur man faller som definierar hur man är, utan hur man reser sig igen. Med detta inte sagt att du ska gå ut och falla för frestelsen... Utan mer att du i så fall kan använda lärdomen i din fortsatta kamp. Lycka till! Du verkar ha kommit så långt!

Nyfödd
sön, 2015-09-27 - 13:51

med alla rubriker och trådar, men jag vill svara dej att jag känner SÅ VÄL igen det där att hålla andan och va snabb som tusan i att gömma undan ... Jag har skrivit massor av dagbok men alltmindre de senare åren. Och när jag klottrat ner något har det väldigt ofta varit i antingen förtvivlan över ännu ett misslyckande som jag ju bara delat med mej själ, eller ett nytt spotta i nävarna och dunk i ryggen. Aldrig ta hjälp av nån annan fast man vet att detta är ju bland det svåraste som finns, att hantera eller bli fri från ett missbruk! Så du är inte ensam. Inte jag heller. :)

LenaNyman
sön, 2015-09-27 - 13:53

Slopa smileys och emojis så ska det funka. Se till att inläggen får tid på sig, också, att ladda upp ordentligt. Good luck! :)

Västerbotten
sön, 2015-09-27 - 23:25

Har försökt att posta detta:
Är på besök hos mina föräldrar. De bor en bit från mig så jag brukar ta tåget och sova över en natt.
De är båda sjuka (min far är multisjuk och min mor vårdar honom i hemmet). Min mor är reumatiker och har dessutom (obehandlade) alkoholproblem.
Oftast brukar det gå till så att hon möter mig vid tåget, sen går vi tillsammans till systemet. Samma sak igår, med den skillnaden att jag köpte alkoholfri öl. "Jag har en vit vecka".
Vid middagen ställde min mor fram en starköl till mig "En öl kan du väl ta?"
Orkade inte svara. Lät den stå där oöppnad.
En torr rapport, jag vet, men jag känner att jag behöver dokumentera mina små segrar för att peppa mig själv.
Nu ska jag ut i svampskogen!

Hoppas att ni alla har en vit och bra helg!

Västerbotten
mån, 2015-09-28 - 00:38

Jag inser att det är tokviktigt att inte ha a hemma. Jag kan inte hantera det helt enkelt. Men visst försöker jag förhandla med mig själv, visst finns ett magnetiskt sug att köpa hem... Gäller hela tiden att stå emot, stå emot, om och om igen.
Nyfödd, letade efter din tråd men hittade den inte. Har du en? Hur går det för dig och hur länge har du kämpat?

Västerbotten
mån, 2015-09-28 - 01:12

kommer och går. Många skriver att de känner sig trötta. Jag är trött och magen är jobbig, fortfarande svårt att äta normalt, yr i huvudet, tappar tråden när jag pratar, svårt att koncentrera mig, emellanåt väldigt rastlös, sömnen är helt värdelös, etc. Jag hoppas att det kommer att gå över.

LenaNyman
mån, 2015-09-28 - 11:35

... att det löste sig. :)

Och modigt gjort av dig att agera såsom du gjorde när du hälsade på hemma. Att ändra beteendemönster, speciellt bland människor man har nära relationer till, kan vara svårt - men du gick iland med det. Delseger, som sagt.

Nyfödd
mån, 2015-09-28 - 11:44

Det är lätt att komma ihåg, för Västerbotten-ost är den godaste av alla svenska ostar enl min mening. Min tråd heter Min nakna sanning. Jag har varit helnykter i en dryg månad, den första på jag vet inte när. Tänker att din mamma vill ju ha med dej i sitt drickande, det är förståeligt men i det en stor egoism och hänsynslöshet mot dig, fast du var så tydlig. Känner för egen del att dom man druckit mycket med i den närmsta kretsen, det är verkligen små berg att bestiga, att säga nej, så tufft! Men vilken seger när man gjort det.