Hej, jag fyllde 20 år i somras. Kände direkt friheten av att få köpa egen alkohol och det var väl det sämsta som kunde hända ändå. Tidigare i våras fick jag av en kompis sprit och egen öl kunde jag köpa själv då jag bor i Norge. I två veckor drack jag konstant alkohol mest öl. Nu är det ännu värre. Ända sedan den 1 juli har jag druckit ren sprit mellan 10cl-50cl per dag. Haft max tre dagar utan att dricka. Har svårt för att stoppa och tre gånger har jag skadat mig själv i samband med alkohol. Dunkar in min högra arm så att den blir alldeles blå mot väggen. Annars lever jag ett normalt liv med två jobb.

Li-Lo

Hej trefåglar
Vad bra att du hittat hit. Välkommen. Du står på randen in i vuxenvärlden med allt vad det innebär. Till en början kände du en frihet i att själv kunna välja då du ville dricka alkohol eller inte. Ganska snart märkte du att denna möjlighet inte gav dig det du önskade. Alkoholen tar allt mer utrymme och påverkar dig negativt. Speciellt ditt psykiska mående. Känsla av ett vuxet oberoende har förbytts till en begränsning och det skrämmer dig. Du är nu redo att sätta ord på din oro. Bra. Att uppmärksamma en eventuell utveckling av alkoholberoende tidigt innebär att du har mycket goda möjligheter att göra något åt det. Det finns olika vägar att gå, ett första steg skulle kunna vara att kontakta vården. Hur känner du inför det?

Fortsätt gärna skriv här, det är många som redan läst ditt inlägg.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

trefåglar

Skulle kunna tänka mig vården för att se hur jag mår på insidan. Det värsta är ändå att jag inte riktigt vet anledningen till varför jag dricker. Det är något jag inte kan sätta ord på. Efter ett arbetspass kan mitt huvud bli tungt och helt plötsligt kommer det bara massa tårar. Hade sovit 3h idag utan att komma till djupsömnen. Drack bara 5cl sprit och insåg att jag inte blev tillräckligt berusad för att somna. Min dag var helt förfärlig.

Pappa och mamma ringde mig också idag. Fick höra att pappa tycker att det blir hans problem angående alkoholen och jag är på så sätt väldigt besviken att han vet. Lyckades nämligen hålla detta hemligt tills en kollektivkompis ringde honom och berättade allt. Ville lösa detta på egen hand då detta brukar bara vara i perioder.
Allt började dock när jag började på gymnasiet. I två veckor precis innan skolan började tog jag två shots och sedan fortsatte det väl med det vanliga: fester, kompisar osv. Nu är det mest själv, vilket är det jag trivs bäst med. Kan hände att jag dricker med någon kompis men blir oftast irriterad då han blir fullare än mig, så då måste jag vänta tills han somnar innan jag själv kan göra det.

Generellt sätt tror jag att mitt förnuft är förlorat nuförtiden. Förstår om mina resonemang i detta inlägg inte har någon som helst logik, bara ren idioti.

Mr Ex

Hej på dig!!

Nej nej, jag vill inte se på det som att du har förlorat ditt förnuft, då hade du ju inte sökt dig till den här sidan.
Du är alkoholist och då har man inget förnuft när det kommer till alkohol.
Du behöver inte se ner på dig själv och känna att du har förlorat ditt förnuft.
Det finns där, bara inte när det handlar om alkohol.

Jag tycker du ska vara stolt över dig själv som har kommit till insikt om att du har problem och skriver på den här sidan.
Du ska ha en stor eloge tycker jag!!

trefåglar

Är nu i Sverige och träffar mamma. Så fort jag blev ensam sprang jag till systembolaget och köpte sprit. Drack upp hela och däckade...

Innan hade jag och mamma försökt ringa någon som man kan prata med men inser hur obekväm och ordfattig jag blir så fort jag hör deras röst i telefonen.

Tycker bättre om att skriva här. Kändes konstigt att bli hänvisad säkert fyra gånger till ett annat nummer... Som att mitt problem inte motsvarar deras expertis.

Mamma vill att jag snackar med en psykatrier men jag vill bara ha en allmän hälsoundersökning. Är dock under tidspress då jag är i Sverige runt 1 vecka..

trefåglar

Tänker ofta tillbaka på sista kvällen innan en kompis skulle till militären.

Hans mamma bjöd på middag
på en resturang.

Drack väl 1dl vodka, eller lite till, satte mig i bilen. Kommer inte ihåg reaktionen, men jag sa glatt hej. Kände mig stel hela vägen och ingen sa något speciellt.

Drack ett glas vin på resturangen och flera gånger blev jag röd i ansiktet av att jag sa något eller kommenterade något.

Försökte vara social men jag hade bara en förfärlig känsla inom mig.

När jag skulle säga hejdå till min kompis strömmade tårarna men utan att jag visade honom. Sa bara tack för att vi träffades och gick sen..

Träffade en annan kompis 15min senare. Blev irriterad av att han kände alkohollukten. Drack väl ytterliggare 1dl.

Frågan är om min första kompis kände av alkohollukten. Isf skäms jag otroligt då det var inför hans mamma också...