Hej, är en 33 årig 3-barns mamma som har nått till en gräns där min ork är helt slut. Har missbrukat alkohol i olika mängder de senaste 3-åren men nu har det eskalerat till varje dag de senaste månaderna. I måndags konfronterade min sambo mig för 3 gången efter att han funnit gömda vinflaskor. Trodde jag hittat bättre ställen att gömma men han har varit orolig ett tag och hållit koll. Jag skämdes otroligt mycket och vet ju att det jag gör är fel men har inte orkat ta tag i det utan bara hittat massa undanflykter. Jag jobbar heltid och har fullt upp hemma men mycket av min tid har ändå gått åt att planera hur jag ska få tag i vin och var jag ska gömma det. Nu har jag inte druckit på 4 dagar och har gått bättre än jag trodde men vet att det kommer dippar. Därför anmälde jag mig hit. Har kollat in många av de inlägg här och känner igen mig så otroligt mycket. Känns som att det inte finns någon i min närhet att prata med som förstår och hoppas jag kan få hjälp här.

Snart är det fredag och har nog druckit alla fredagar de senaste 6 åren, det kommer bli en tuff fredag, det vet jag. Men jag vill så gärna lyckas!

Anders 48

Välkommen hit! Du har tagit ett bra steg som börjat skriva en egen tråd. Bra jobbat! För mig har forumet varit en stor hjälp - både att läsa och skriva. Min egen historia brukar jag läsa ibland för att påminna mig själv hur jag har känt, eller hur jag har betett mig. Det är så skönt här också i anonymiteten, att man inte behöver "mörka" någonting - utan man kan skriva helt ärligt och öppet om sin egen relation till alkoholen. Ibland får man ta del av kloka kommentarer - och ibland lite "pepp" när det är/har varit jobbigt. Så bra att du insett att du inte brukar alkoholen på rätt sätt - det är en jättebra början. Håller på dig!

Välkommen! Ibland undrar jag över varför det är så vanligt... Alla heltidsjobbande mammor som finns härinne. Aktiviteter, jobb, hem, planering, kärlek... Dåligt samvete för allt man inte hinner... Å så kopplar man av med ett glas... Som blir fler... Och fler... Vi är så många som har haft det beteendet.

Min flaskgömma blev upptäckt av sambon. Två ggr! Pinsamt! Efter första gången kunde jag fortsätta att "helgdricka" vilket eskalerade sen, så smygdrickandet drog igång igen. Andra gången var för 5 mån sedan och sen dess har jag inte druckit hemma.

Det är egentligen det bästa som kunde hända -att jag blev upptäckt, eftersom det då blev ett stopp på drickandet. Och bra för att jag inte kan få för mig att dricka hemma igen. Eftersom min sambo vet måste jag i så fall smygdricka och steget dit könns långt och det blir för svårt att hålla det hemligt om man inte också kan dricka öppet.
Hoppas du kan göra som jag och lägga av nu ett tag. Jag är så lycklig nu för att jag fått ett stopp på drickandet innan det gick helt åt helvete. Sömnen är bättre, ingen ångest längre, ingen oro för att gömman ska upptäckas... Och mer närvaro med barnen. Och jag har också upptäckt att fredagsvin inte är viktigt alls. Eller jo, jag kör a-fritt. Till en början "missbrukade" jag a-fritt. Drack på samma sätt. Mycket var beteendestyrt för min del. Nu har hetsdrickandet lagt sig. Kopplar ff av med a-fritt på helgen och det funkar bra. Så ta chansen och bestäm dig för att lägga av nu. Livet blir så mycket bättre.

linn

Ja känns bra att ha vågat starta min egen tråd och skönt att få läsa och höra peppande ord. tack Anders 43 och Sisyfos! Håller med dig Sisyfos, reagerade oxå på alla mammor man läser om här och jag känner igen mig. Och nog är det så, att man har så mycket att hålla i luften, man ska göra karriär men har dåligt samvete att lämna barnen på dagis hela dagen. men just nu har jag mest dåligt samvete att jag varit i det tillstånd jag varit i de senaste månaderna som jag är säker har påverkat mina barn mycket.

En stund kvar på jobbet nu och alla kollegor pratar om hur skönt det ska bli med helg och ta ett glas vin eller öl ikväll och bara njuta. Själv känner jag lite panik, vill också kunna njuta av ett gott glas vin. Men vet att jag inte är redo än men blir en tuff kväll.

Ha en skön fredagskväll och förhoppningsvis alkoholfri.

DryMartini

Hej Linn! Hur har det gått för dig i helgen? Hoppas att det har gått bra och om inte, är det bara att ta nya tag direkt igen. Som jag har märkt och som så många andra skriver här, tar det inte så lång tid innan det värsta suget, ångesten, sömnproblemen, svettningar etc. upphör efter man har slutat dricka. Max en vecka och oftare kortare tid för de flesta, skulle jag vilja säga. Sedan blir det bara bättre och bättre. I det finns även en risk i att man då lurar sig själv med att "det gick ju bra att sluta, jag har nog inga alkoholproblem" och sedan dricker man igen. Jag har gjort så flera gånger och då är det lätt att fortsätta och eskalera drickandet, tills nästa gång man tar nya tag, med allt vad det innebär. Lycka till och skriv och läs här. Det kan hjälpa.

linn

Tack DryMartini för att du frågar och tänker på mig! Det blev en ganska tuff helg. Fredagen gick bra, lördagen var lång och tuff och då barnen var sjuk kom vi inte iväg och göra något som kunde få mig på andra tankar än A. Men kände ändå att jag längtade till att vakna upp på söndag-morgon och känna mig pigg och inte bakis, så stod ut. vaknade på söndagen med värsta förkylningen och ont i huvudet och orkeslös trots ingen A tidigare. Så på söndagen så kom de första bakslaget. Köpte några 3.5 öl när jag veckohandlade och hällde i mig när jag kom hem. Kändes skönt för stunden men nu mår jag pyton. Känns som att börja om från början. Vet nu att helgerna kommer bli värst. Och gruvar redan till nästa helg.

Nyckelpigan

Bra att du skriver av dig här! Det blir bakslag, men se detta som en lärdom och inte en ursäkt att fortsätta. Kanske behöver du mer hjälp? Jag hoppas du mår bättre idag! Kram

linn

Min sambo är deprimerad och i annat fall skulle jag haft ork att ta hand om hans känslor oxå. Han har ingen lust med sitt jobb, det handlar inte om mitt problem med vin utan om han. Blir så jäkla egoistisk nu och känner bara att just nu behöver jag hjälp med mitt problem. Istället är jag nu i situationen med en sambo som inte orkar ta tag i något, 3 barn som vi måste ta hand om, ett heltidsjobb som jag måste klara av och jag som verkligen bara vill ta en massa glas vin och vakna upp imorgon och så är allt bra.

linn

Visste inte om jag skulle orka skriva här nu. För vill ju vara den som lyckas och när jag bestämt mig slutar med A. Men känner att det här får vara min dagbok och jag är ju inte perfekt. Har druckit en flaska vin ikväll, och just nu ger det mig styrkan att klara av kvällen. Jag ska lägga alla barnen, fixa tvätten och ta toan medan sambon ligger i sängen, för han är ju deprimerad och sjukskriven. Jag orkar inte utan vin. Vill ju men just nu....... NEJ

Viljan85

Det är ju hur bra som helst att du är modig och skriver här och vågar vara ärlig! Annars kommer det aldrig gå! Det är inte alltid man lyckas med det man så gärna vill. Men vi finns här för dig och du har stöd! Var inte för hård mot dig själv bara!
All styrka till dig! Kramar

linn

Försöker verkligen att inte vara för hård mot mig själv men är så svårt när jag känner mig som en värdelös mamma. Varför kan jag inte sluta för deras skull? Vet inte om jag orkar sätta upp några mål just nu, blir bara besviken då jag misslyckas. Men vet hur bra jag mår då jag inte dricker och hur pigg jag känner mig och det försöker jag ta med mig, varje timme, varje dag.

Dina inlägg gör så ont i mig. Jag var där du är nu ( och värre) och det gör så ont att läsa på något sätt. Du skriver om din deprimerade sambo som du inte orkar ta hand om just nu... Annars skulle du ha orkat det också. Jag hade det likadant. Tror du dricker för att dämpa stressen. För att koppla av allt du måste ta hand om. Sen tar du hand om det ändå på något sätt. Jag gjorde så, precis så. Orkade inte med allt som inte blev gjort, ångest över alla misslyckanden och alla tankar utan alkohol. Jag slutade så många gånger, trappade ner och började igen och värre blev det. Livet bestod av plikter, jobb, stress, "ta hand om" och att koppla av med vin. Önskar så att du kan hitta ett annat sätt att ta hand in dig själv än med vinet. Fortsätt att skriva här. Det hjälper nog en del och du kanske kan göra som jag och byta ut mot a-fritt istället. När man får en länge tids nykterhet minskar stressen i kroppen som man får av alkohol och då mår man bättre. Det går verkligen att få stopp på det, men man får då inte gräva ner sig i sina misslyckanden. Kan du gå och prata med någon så att du får lite perspektiv på ditt liv? Eller börja med något som du gör för din skull -för att ha kul. Jag hade lagt mig själv åt sidan så länge. Önskar att jag hade varit bättre på att ta hand om mig själv. Lycka till Linn, det är inte omöjligt!

Bönsyrsan

Jag känner igen mig så mycket i allt du berättar - skuldkänslor inför barnen, krav på att lyckas sköta tvätt, barn, disk, städ, mat på en och samma gång, samt helst vara trevlig och lyssnande samtidigt. Och visst är det lättare om man får unna sig ett glas vin! Men det fungerar ju inget vidare i längden, bara just när man tar det första glaset. Så är det för mig iallafall, redan samma kväll när flaskan är tom så börjar jag ångra mig, och fundera på hur mycket som barnen märker osv. Jag är också just i början på min väg mot att försöka vara nykter, så du är inte ensam!!! Kram

linn

Har undvikit att skriva och vara här då jag skäms, skäms att jag inte lyckats ta tag i mitt problem. Men sen märker jag att när jag läser inläggen här så mår jag bättre, att det finns de som är där jag är, de som förstår och de som inte tappar respekten för en. Har en dag med stor ångest, fryser, mår illa och vill bara gå hem från jobbet och dricka vin. Men därhemma är min sjukskrivna sambo som återigen konfronterat mig angående mitt beroende och som nog tappat all respekt och hopp för mig. Känns som om han bara är kvar för att han ekonomiskt inte klarar sig själv nu och kanske för barnens skull - jag vet inte och känns inte som om jag bryr mig. Barnen är de jag tänker på mest och kan inte överhuvudtaget förstå att jag inte kan sluta för deras skull. Det känns otroligt tungt just nu.

är att gå till en läkare och be att få antabus utskrivet. Fördelen är att det plötsligt inte finns något alternativ som heter dricka, denna option är borta. Det tar minst en vecka innan man kan dricka igen efter avslutad behandling, och därför kan man inte plötsligt få för sig att dricka när suget hugger tag i en. Ett bra alternativ och du kan ju sätta upp en lagom tidsgräns så känns det inte omöjligt, t ex tre månader till att börja med. Det är du och din familj värd!
/kram

linn

Tack Fenix för din kommentar, nu har jag äntligen kontaktat läkaren och har en tid i veckan. Har berättat för flera i min familj och det känns också som ett steg i rätt riktning. 2 dagar är en början och vet ju att det blir bättre men just nu känns det som om jag blivit påkörd av ett tåg, sover dåligt, har väldigt otäcka mardrömmar och kan inte koncentrera mig. Men nu måste jag sluta vara så egoistiskt och verkligen försöka klara detta denna gång.

att du är på G. Mardrömmar har jag haft någon av de första nätterna, men de försvinner snabbt. Dålig sömn blir också rätt snabbt bättre.
Kram

Skönt att du tar tag i det på allvar. Det blir bättre. Hoppas du får nån medicin så att du rensar ut alkoholen ur systemet.
För mig blev sömnen så mycket bättre utan alkohol. Lycka till nu. Hoppas du får ett bra läkarbesök.

linn

Tack Fenix och Sisyfos - ja känns bättre att jag nu fått insikten att jag inte själv klarar av detta. Tror det är ett väldigt viktigt steg man måste ta!

Maharion

Blir så glad att du kämpar, att du skriver, trots snedsteg och massa andra yttre faktorer som du inte kan rå för!

"Just nu känns det som om jag blivit påkörd av ett tåg" - Så sant det är nära på outhärdligt - Önskar att du kan se din lidelse och din smärta som en styrka, minns den, ta med den, använd den, den kan hjälpa dig att finna styrka när du åter igen kommer känna att du vill dricka för att komma undan det jobbiga som du kan känna. För livet är inte utan smärta varken nu eller i framtiden, din sambo blir inte bättre, disken försvinner inte bara för att du slutar dricka. Tror (eller jag vet) att vi kan vara bättre rustad för våra utmaningar när vi inte samtidigt behöver lida för alla negativa effekter av alkohol. Så många vittnar här i denna tråd och på forumet att den värsta smärtan går över, sen är det normalt att känna att livet är jobbigt ibland, men det är ett senare problem.

En dag i taget, du kan, du vill, du är här. Ge dig inte, oavsett hur slagen du än känner dig, det finns en ny dag i morgon och den kan komma bli bättre om du ger den en chans.

En fundering, här gissar jag väldigt kraftigt och jag kan ha totalt fel i dina behov, men ändå. Kan du låta din sambo klara sig själv? Han är det säkert synd om och behöver stöttning och hjälp men samtidigt är han egen individ. Be han hitta det stöd han behöver men blanda inte dig i ert förhållande mer än att lyssna och förstå honom. Räkna inte med honom när det kommer till det där med disken och andra bestyr, de är som det är, du har kanske nu har 4 barn istället för 3 som ställer till det runt dig och har massor av olika behov som förväntas lösas av dig. Börja med dina egna behov sen får de övriga klara sig själv så gott det går. Se det ur den ljusa sidan de kanske kan lära sig ta eget ansvar, och det kommer garanterat gå fel, men de lär sig. Släpp kontrollen ett tag och fokusera på dig själv nu, det kommer att stressa om du inte har gjort det förr, med det är rätt nyttig övning. Varken du eller de dör om det går fel ibland. Det innebär inte att du slutar älska dem, kramar dem eller ge dem förståelse. Du kanske behöver plocka bort dig delvis ur deras ekvation, du är inte ansvarig för alla andras behov, de är de ytterst själva. Sen är det inte så enkelt i praktiken. Jag vet inte hur gamla dina barn är men fundera på vad de själva klara av, ibland gör vi oss och dem en björntjänst när vi är där och ”hjälper” till. Jag kan garantera att din sambo börjar tvätta när kalsongerna är slut eller i värsta fall köper nya, men då har han löst sitt problem utan du behöver fundera på det. Glöm inte att kommunicera för det kommer bli jobbigt för dem när de upptäcker att du inte gör som förut.
Som sagt en grov gissning. Take it or leave it..

Styrkekram!