av Jessie

Jag lever tillsammans med min man som nu har tagit antabus i
1v. Han är så otroligt trött, ligger mest . Han har varit sjukskriven i 1v. Börjat även med piller mot ångest.
Kan man må så här dåligt?
Vad har jag att vänta mig?
Måste ju vara jobbigt att veta att nu kan "jag" inte dricka mer, tänker på suget som säkert finns.
Hur ska jag stötta?
Måste jag som sambo tänka mig för??
Nån med erfarenhet ?

Jessie
fre, 2015-11-06 - 18:49

Dålig självkänsla ....
Har alltid sett mig själv som rätt stark och bra självförtroende. Kanske inte alltid :)
Vår relation har inte varit bra de senaste åren egentligen utan vi har sagt ganska så ofta att nu gör vi ett sista försök , så gör vi det och det varar kanske ett par tre månader sen börja det bli det gamla vanliga.
Det kan ju vara så enkelt att han faktiskt har tröttnat på mig.
Det har han sagt flera ggr men vi gör inget åt det.
Vi kanske inte är bra för varandra helt enkelt .
Tråkigt och sorgligt....

aeromagnus
fre, 2015-11-06 - 19:30

Ja detta låter inte bra. Men läs vad du skrev i din tråd under mitt inlägg.

"Han tänker inte fortsätta framöver med antabus eftersom han tycker inte att vi har något liv ihop och att vi inte visar kärlek till varandra. Det är bara vi som har haft det bra nu när han varit nykter säger han.
Jag visar inget...
Jag säger att även han får visa lite men han svara mig att han visar genom att vara nykter!"

Nu kanske jag går över gränsen. Men en underbar människa säger inte så till sin tjej/kvinna. Han ber dig ju dra. Han väljer a före en relation med dig. Detta beror inte på dig utan på att din kille är missbrukare/har ett missbruk. Så gör som han vill. Dra och låt honom vara. Då kan du få sinnesro och han kan dricka sin jäkla alkohol.

Leverjag
fre, 2015-11-06 - 19:44

att inse att kärleken är över, att man inte längre kan hoppas på att det ska bli bra igen. Ja, det är sorgligt och en process. Jag tänker också att du inte kan skylla på hans missbruk, för att skjuta på ditt beslut om att stanna och verkligen tro på ett förhållande eller det andra alternativet. Jag vet, det är inte lätt och går inte över en natt. Men risken är att ni båda blir mer destruktiva om ni inte fattar beslut om er samvaro. Barnen hamnar emellan.

Tänk på det. Börja fundera på vad som gör att du vill vara ihop m honom. Gör plus och minuslista, skriv ner det värsta som du tänker dig kan hända med båda alternativen. Se dina rädslor och det som hindrar dig att antingen leva fullt ut i den här relationen eller gå vidare.

Kanske behöver du ngn att prata med eller att ni går i par-terapi. Risken är att han lämnar dig efter att du offrat år och sorg på att försöka och hur mår du då?
Vi känner inte varandra, jag vet hur svårt det är att bryta när man har barn och långt liv ihop, verkligen. Det är oftare lättare att se andras problem och ge råd än när det handlar om en själv ;-)

Var rädd om dig och börja titta på situationen ur andra perspektiv än de vanliga, är mitt lilla råd... Kram

Jessie
fre, 2015-11-06 - 21:25

Att era ord värmer och skrämmer mig samtidigt.
Jag gillar raka rör och ni är väldigt rak på sak vilket jag behöver.
Jag behöver nog faktiskt försöka tänka igenom allt, hur jag vill ha det och vad det får kosta. Jag vet att jag vill ha ett liv med honom men jag vet inte om jag orkar kämpa för det.
Jag tror att han egentligen inte vill dricka men tar till det nu när det är jobbigt el så är det så att han faktiskt vill ha kvar som alkohol. Min syrra säger som du Magnus .
Ikväll när vi pratade sa han att han dricker ikv för att allt känns jobbigt. Han vet att det inte bli bättre för att han dricker och att han troligtvis kommer må sämre imon men just nu orkar han inte . Jag sa att jag ville att han skulle börja med antabusen imon igen och det hängde på oss (mig och barnen) jag sa att detta är mellan oss, blanda inte in barnen . Han kunde börja med det igen sa han om jag ändrar mig. Börja visa och att vi gör saker ihop...
Jag sa att jag har försökt men att jag tycker han gett mig nobben vilket han säger att då har jag inte försökt tillräckligt.
Hör ju själv hur det låter tror jag.
Sa även till honom att det ligger även på honom men då skrattade han bara och sa
- visst , allt hänger på mig.
Nu senare så sa jag godnatt och gick upp för att lägga mig.
Vi håller på att ändra i vårt hus så jag ligger i ena sovrummet uppe och grabben och han i rummet bredvid men vi har dörren öppen imellan . Ikväll så ligger grabben hos mig och nu när han kom upp så stängde han dörren till mig och grabben. Han visar verkligen att han är sur för något nu .

aeromagnus
lör, 2015-11-07 - 16:02

Det är allt synd om oss som missbrukar. Vi hittar alltid orsaker till att dricka. Jobbigt,nsur, ledsen, ångest mm mm ja listan kan göras lång. Jag vet att man inte kan lämna nån bara så där. Men hur länge orkar du hålla ut, och barnen?

Leverjag
lör, 2015-11-07 - 20:15

Bara det att han visar att han är sur... För vad. Att du väljer bort, inte har hans problem, ge dig dåligt samvete, behålla kontrollen av dig.

Han vill inte ha dig men ändå ha kontrollen. Vad skulle han göra om du sa att du åker bort ett tag med barnen tills han får ordning på sitt missbruk som vilken mogen vuxen som helst skulle göra. Ta bort barnen från situationen och låta honom fatta besluten som vuxen. Han måste komma på hur han vill ha det och ta konsekvenserna av sina val. Inte du. Det bästa är om han kan åka och bo någonstans och fundera på hur han vill göra, så barnen slipper flytta men det kan ju vara svårare. Tycker faktiskt att du ska fundera över det. Vet många kloka kvinnor som vänligt men bestämt åkt från man och ibland tonåringar och sagt att de vill ha förändring när de kommer tillbaka, om de ska stanna kvar efter det.

Sköt om dig, byt miljö, tänk nyktert på situationen. Kram

Jessie
lör, 2015-11-07 - 20:53

Ja, hur länge orkar jag och barnen??
Den vuxna dottern som bor hemma är grymt besviken för hans drickande i helgen.
Grabben säger inte så mycket men jag märker på honom.
Det är barnen som Jah måste lägga fokus på, dom har ju inget val för det hänger på mig hur dom ska må i framtiden.
Har tänkt mycket på att alkoholism är en sjukdom och jag tycker inte man överge någon som är sjuk MEN det ger inte en annan människa rätt att behandla sina kära illa.
Min syster säger att jag måste ta mig ur detta för min egen och barnens skull.
Hon märker skillnaden på en gång nu när helgen är som den är. Jag slutar höra av mig till henne och andra.
Har ändå åkt iväg idag för att göra roliga saker med sonen.
Som vanligt kör ni med raka rör ;) det känns men behövs .
Han har sagt att han har kollat om annat boende och denna gången sa jag bara ok sen struntade jag i honom.
Han fortsatte att det kan ta till januari eftersom han ska göra av med lite saker innan som han inte behöver när han tar en lägenhet. Jag svara bara ok och att jag tar kontakt med dom vi hyr av.
Han var inte beredd på detta svar eftersom jag bruka säga helt andra saker som tex
-nej, jag vill inte att vi ska flytta isär. Men du, jag älskar dig vi får bättra oss båda två osv .....
Denna gång kände jag bara , flytta då, jag orkar inte längre.
Han ringer och kolla mig.
Säger att jag inte ska komma hem för då kommer han få ett utbrott för att sen ringa och fråga vad jag gör och när jag tänker komma hem.
Jag skulle kunna åka iväg för att "tänka" det gjorde jag och barnen i somras och han ringde nästan varje dag och frågade när jag skulle komma hem.
Jag tror att jag även för hans skull måste bryta upp så han förhoppningsvis får upp ögonen på riktigt över hans liv.
Tycker ni att jag är jobbig som typ inte "fattar " hur mitt liv ser ut el att jag dömer honom för hårt för det är ju trots en sjukdom?
Min ångest kom tillbaka snabbt, känner mig inte avslappnad när han dricker.
Min syster sa en sak som tog ikväll ....
Du tänker så mycket på din man och du tycker så synd om honom. Tänk på din son, tyck synd om honom!
Han mår inte bra av detta och han är bara ett barn!
Du har ett ansvar för honom.

Leverjag
sön, 2015-11-08 - 00:15

Hon ser hur du har trasslat in dig känslomässigt i detta och inte riktigt ser klart på situationen. Hon vill dig och barnen väl. Det är fullt naturligt att du inte ser helt klart på din situation därför att du har känslor för honom, är påverkad av er tid tillsammans och också gradvis vant dig att ha det på det här viset. Det är det som gör att människor stannar i destruktiva relationer. Det är svårt till slut att tänka klart och se sin situation utifrån. Du behöver distans och du behöver tänka på dina barn. Visa dem att du står upp för dig och dem. Att detta är fel. Hur du gör det bäst, vet bara du.

Jag tycker du ska prata med någon som är expert på hur man bäst hjälper en anhörig som är missbrukare för att få råd just om den biten. Jag är inte expert men tror inte du gör honom en tjänst som det är nu. Tror heller inte du kan hjälpa honom så som er relation är och om du inte är trygg och stark i vad du vill och vad som är bäst för dig. Just nu tänker du mest på vad han behöver och hur han gör/känner/tänker/reagerar. Han får dig att "dansa efter hans pipa".

Tänk på att han inte är frisk och det betyder också att det han gör inte är friskt. Men det betyder inte att du ska rucka på dina gränser och acceptera det han gör mot dig. Du måste skydda dig själv och din person om du ska kunna vara till stöd/hjälpa andra.

Prata med någon oberoende som du kan detta område för att få råd du kan lita på och som hjälper dig framåt i dina val och beslut.

Hoppas vara ett stöd och ingen domare. Kram på dig. Var rädd om det som är DU.

Jessie
sön, 2015-11-08 - 18:12

Det blev en del ja frågor på detta men det hade jag nog kunnat räkna ut.
Idag är han nykter med dåligt samvete och vill att allt ska vara som vanligt som det alltid har varit efter hans drickande.
Har insett att jag kan inte hjälpa honom utan jag hoppas av hela mitt hjärta att han börja hjälpa sig själv, för sin egen skull.
Jag har gett upp ....

orrhane
ons, 2018-10-10 - 08:43

Tröttheten kommer inte av antabus utan från medicinen, Googla på namnet

Frontlina
tors, 2019-02-21 - 13:55

Jag har tagit antabus vid några tillfällen, men enbart via besök på kliniken, vilket ställer till det för mig. Jag har inte möjighet att åka dit 2 ggr i veckan och förlora 4 timmar arbetstid i mitt stressiga liv. Har försökt få recept på antabus för att själv ta men alla vägrar, de kräver att jag tar medicinen på kliniken. Detta har gjort att jag struntat totalt i att gå till kliniken och dricker mer än någonsin :( Upplever att de verkligen INTE kan hjälpa mig på beroendekliniken, de bara kräver att jag ska vara där 2 ggr i veckan istället för att hitta ett sätt som "funkar" för mig. Så jag ska nu försöka hitta antabus på svarta marknaden, hoppas det går. Jag måste lösa mina alkoholproblem helt på egen hand.

Frontlina
tors, 2019-02-21 - 14:13

Förresten, är det någon som vet hur jag kan få tag på antabus "svart" som är "riktig" antabus? Maila mig gärna privat isf
(redigerat av admi)

Onkel F
lör, 2019-02-23 - 11:53

Jag började kröka för ungefär 30 år sedan. Måttligt i början, med det eskalerade. 2012 tog jag kontakt med beroendemottagningen och fick Antabus under några månader. De gav mig alternativet att antingen komma till mottagningen eller att låta min närmaste chef distribuera dosen. Är det senare en möjlighet för dig?

Tips från coachen: Du kommer aldrig klara att lösa dina alkoholproblem på egen hand!
Var ärlig mot dig själv och din omgivning. Varför känner du att du måste klara detta på egen hand? Om du berättar, om än bara för din närmaste grupp, hur det ligger till med dina problem så tror jag att du kommer att få mer stöd och förståelse än du någonsin kunnat ana.

Tag hand om dig, Frontlina, tag hand om dig. Släpp all prestige och låt saker och ting ha sin gång. Vi vill ju inte läsa om din alkoholrelaterade död om fem år...