Idag är det över 18 månader sen senaste alkoholintaget. Det har varit en fantastisk resa hit och jag har forumet och vännerna här att tacka för mycket. Det har för mig inte funnits någon klar linje mellan att "förändra mitt drickande" eller det "vidare livet". Nu idag ett och halvt år senare känns de som att jag lämnat så mycket bakom mig att jag trots allt kan se det som ytterligare en ny start. Jag kan inte hävda att jag klarat det, men jag har klarat det så här långt. Det är stor tacksamhet jag känner att ha lyckats förändra en så svår sak som ett problematiskt förhållningssätt till alkoholen faktiskt innebär.

Fortfarande kan det idag kännas lite surt att inte kunna, vilja, eller våga dricka i sociala sammanhang eller till middagen. Men det priset jag betalar är så ofantligt mycket mindre än den risk och enorma avgrund och nedsida som riskeras i ett försök. Det är alltså ett lätt val att välja bort alkoholen ur livet. I synnerhet om man tänker på det som var innan, det var ju inget liv, det var ju faktiskt ett rent helvete...

Jag fortsätter att läsa härinne till och från. Det är viktigt att inte riskera att glömma vart jag kom ifrån. Jag vet idag att minnet av hur illa det var, är just det som gör att glädjen över förändringen är så stor. Det är faktisk en stor tacksamhet.

Så nu fortsätter färden på den nyktra vägen.

Lev väl alla!

//PP

PP

730 dagar som kanske inte direkt förändrat världen, men de har förändrat mitt liv! Och som jag sagt tidigare har jag er att tacka - ni som fanns där och sporrade mig när det var tufft. Det blir nu ett sent kalas och är glad du finns med! Solen lyser i sinnet även om det var en grå dag vid västerhavet.

Häng i så går vi vidare

//PP

Kära PP,

Stort och varmt grattis till dig idag på din 2-årsdag!!! Det är så fantastiskt bra gjort av dig! Två hela år...! Det är verkligen så häftigt. Du är en sådan himla fin förebild. :-)

Jag hoppas att du njutit lite extra idag. Det är du så väl värd. Och delas det ut bakelser så vill jag också få vara med på kalaset! :-D

Bamsekram till dig <3

LenaNyman

Två år 11/11 2015; det är så utomordentligt coolt och gott och föredömligt och sunt och ... helt enkelt så jäkla bra! Puss på dig, PP. Dubbelpuss!

Leverjag

En baby i det nya livet ;-)

Så underbart att du gett dig själv två hela år nu. Fin förebild, ja verkligen. Ett stort HOPP ger du oss andra också. En bra present om någon.. ;-)

Kram PP

PP

Fina firren, Lena & Vickan

Overkligt glad faktiskt, för runt ikring mig i vardagen är det ingen som tagit notis om detta. Det är ju ingen som riktigt vetat om. Jo, visst finns det vänner och anhöriga som vet att jag inte dricker alkoholen, men inte hur illa det faktiskt var och hur otroligt kämpigt det var att sluta. Och om folk skulle veta så tror jag inte att de kan förstå ändå. Det kanske krävs en annan person som haft alkoholproblem för att förstå vad som egentligen krävs?

Anledning till att jag inte kände att jag vågade berätta om mina problem och att jag beslutat att sluta dricka alkoholen fanns flera:

- Efter att ha fallit tillbaka tidigare var jag rädd för konsekvenser av att gå ut med alkoholproblem och sedan misslyckas.
- Vill jag egentligen avstå från alkoholen, och vågade jag uttala detta till andra när jag inte var säker inför mig själv?
- Och så skammen förstås. Jag som var den perfekte livsnjutaren som alltid ansåg att mat och dryck var livets höjdpunkter. Ja, jag hade "övernjutit" alldeles för länge, för ofta och för mycket. Katshing så fick Mr. övermodig själv alkoholproblem, ja ännu skämmigare än så faktiskt, jag blev ju alkis...

Fast inte så att omgivningen märkte. Hela vägen ner till min personliga botten så verkade det som om jag kunde hålla skenet uppe. I alla fall så hyfsat så att ingen sa något. Kanske hade det varit annorlunda om jag mött en annan nykter alkoholist? Jag tror att vi ser, och kanske till och med har tillräckligt med civilkurage att ta upp saken med någon som har problem? Ingen gjorde det med mig och om de bara inte såg eller var flata och fega vet jag inte.

Den enda hjälp jag fått - eller tagit för den delen - är genom er som varit mina vapendragare här på forumet. Jag säger inte att det är rätt, tror nog att det kunde varit bra att ta ytterligare hjälp, men jag gjorde det inte. Och ändå har det fungerat. Därför känner jag så stor tacksamhet för vad ni gjort för mig.
Folk kommer och går på forumet och det finns flera kvar idag som följt min resa. Andra har lämnat pga. av nykterhet. Långt fler har säkert lämnat på grund av att det gick åt pipan. Men det finns så många fina personer jag "mött" här. Mycket trista historier, men faktiskt en hel del skratt med :-)

Allt började hösten 2010 med ett omtag i november 2013. Viljan önskan och hoppet att det kunde gå tändes av Berra. För detta ska du ha en extra alldeles egen medalj!

Till alla som just nu är nya här eller nystartar i sin nykterhet kan jag verkligen försäkra att det går. Det kan vara enormt tufft men det går ;-)
Det är värt resan hela vägen, och tyvärr finns det egentligen inga alternativ. Missar vi en chans får vi flera. Det är viktigt att hitta tilbaka och inget att skämmas för. Var dock medveten om att det blir svårare ju längre tiden går.

Är det värt att testa om vi kan socialdricka? Nopp, har du inte kunnat det på flera år så finns det mycket lite som talar för att du ska kunna det i framtiden.

Så går tankarna hos en numera nöjd och nykter alkis

//PP

Vad härlig du är. Sanning och raka rör. Du vet ju att du, och även Konstnären, var de första trådarna jag läste och fastnade i innan jag reggade mig här på forumet. Du är en stor bidragande anledning till att jag inspirerades till att försöka lägga ner alkoholen och orkade vidare. He he he kommer ihåg en ganska rolig fråga som jag ställde till dig initialt "men dricker du inte ens folköl menar du???". Ditt svar - obetalbart (om än i något fri tolkning) - "nej du, det är liksom alkohol i det"... Ha ha ha...! Det är ju tur att även tröga kan utvecklas med tiden.

Jag har heller inte tagit annan hjälp än forumet. Men det är nästan svårt att förstå vilken otrolig hjälp forumet faktiskt är. Jag är så tacksam för att den här möjligheten finns. TACK ADMIN OM NÅGON AV ER LÄSER. Jag är tyvärr helt övertygad om att jag INTE hade klarat av detta, utan alla forumsvänner. Inte en chans.

Tack än en gång för all stöttning och för att vi har fått följa din resa. Låt oss nu blicka framåt och få lägga år efter år av nykterhet i bagaget! :-D

Ha en fin dag, även om den förefaller vara i gråaste laget - i vart fall på utsidan... P&K

Leverjag

✨ Blir alldeles varm, rörd och glad av ditt inlägg PP ✨

Jag läste också här minst en vecka innan jag registrerade mig första gången sommaren 2014. Då läste jag din, Berras, Addes, m-m, Lenas, Konstnärens, mulletants mfl trådar. Ni gav hopp, perspektiv och insikter som var oerhört värdefulla. Tack!
Det var också ett väldigt stöd att vara i fas med flera andra som , Fenix, aeoromagnus, Ebba mfl, samtidigt som ni fanns med oss.

Jag hade nog inte klarat den första rundan och inte heller vågat komma tillbaka om jag inte hade vetat vilken värme och ödmjukhet som finns här och den genuina viljan att även hjälpa andra som behöver stöd.

Det är fantastiskt...helt enkelt! ???

Vad ska man säga, hellre försent....än aldrig.

Min medaktör hette Mie som drog mig åt rätt håll, utan henne hade jag nog inte suttit där jag sitter nu (nja just nu på muggen).

Det finns så många faktorer som påverkar slutresultatet, och viktigaste var att överlista hjärnans skönmåleri av vad alkoholen kunde tillföra mig.
När jag förstod att minsta lilla droppe med alkohol inte var ämnat för mig oavsett form och tillfälle ja då satt den.

Fortfarande kliar det i alkotarmen men mest av nostalgisk skäl.
Tejpa fast mobilen på bröstet en helkväll med videoinspelning på,
då kommer den hårda fakta som man inte vill fronta fram.

Verkligheten är värre, men sann...

Berra

PP

Jag minns Mie. Tycker det har varit ett antal delar som har varit viktiga under resans steg. En av de viktigaste är berättelserna om att det faktiskt går. Därav är det så ofantligt värdefullt att inte alla som lyckas lämnar forumet så snart man fått den egna näsan över vattenytan. Det är faktiskt ganska många som hållit sig kvar genom åren och bidragit på det sättet, och så finns det ett par av er som verkligen tagit uppgiften på allvar att vara sponsorer för andra, i den fina skaran platser du fint, men det finns ju flera, Mulletant, Adde Santorini ....

Känner en djup tacksamhet för allt det som forumet ger. Det har ändrat min liv på flera plan. Det viktigaste är att jag numera inte nyttjar alkoholen, och jag ser att det inte inte fanns något värdet i att nyttja den som jag gjorde tidigare!

Trevlig helg!

//PP

PP

Senaste veckan har jag funderat på vilket ofantligt pris jag var beredd att betala i mitt missbruk. Det är otroligt hur sjukt det är egentligen. Listan är näst intill oändlig av det jag själv upplevde, och vissa saker jag inte kände men som andra vittnar om:
Dålig självkänsla, ruttna relationer, självömkan, skuld, hälsa, barn som far illa, sumpade karriärer, dödsfall and so on...

Samtidigt ofattbart - men ändå så självklart. Det alkoholen förorsakat oss, våra nära och samhället är ett gigantiskt hot. Priset vi betalar är ofantligt. Men det finns ingen kritik i samhället som står i relation till problemets omfattning. En situation som inte oroar oss direkt, på något märkligt sätt....

Annan oro som nu präglar vår omgivning får omedelbar genomslagskraft på hela samhället, ja hela Europa. Ja, det är en jämförelse som givetvis haltar lite, men det är ändå intressant hur vi fungerar när vi bedömer våra egna risker utefter rationellt tankesätt. Finns säkert någon som känner igen sig i mitt tankesätt?

Vad som är orsak, verkan, anledning och konsekvenser av alkoholproblem är individuellt och lite olika för oss alla. Samtidigt finns det mycket som förenar. När vi får problem med drickat blir livet helt enkelt sämre än innan.

Fattig, Fet, trött är Zorro´s tråd som jag läst i senaste veckorna. Tre egenskaper som förmodligen är resultatet av drickande, och när vi ser oss på det sättet så späder det bara på den negativa spiral som drickandet innebär. Missbruket föder liksom sig själv, och det blir nästan omänskligt att orka ta tag i själva problemet. Men faktum är att de flesta saker löser sig av sig självt - även om det tar lite tid - bara vi inte fyller på med ny alkohol.

Ett exempel för mig som snabbt blev glasklart och talade till min belöningspersonlighet var att jag efter min första nyktra vecka satte upp en tusenlapp på kylskåpet. 100 spänn per nykter dag. Med lätthet var det det som jag hällde i mig och då var det bara det vardagliga "fuldrickat" som boxar, plåtöl och billig sprit.
Jag talar då inte om det jag konsumerade på krogen, resor, eller när jag "lyxade" till det på semestern.

Alla har olika ekonomiska förutsättningar men pengarna till spriten ligger för alla med alkoholproblem överst i plånkan. Rikedom är kanske inget att stå efter, eller inte det viktigaste i livet. Livet är viktigt, men det är faktiskt viktigt att undvika fattigdom. Därför dessa tankar till alla om har fått risig ekonomi av drickandet.

Efter en tid slutade jag sätta upp pengar på kylskåpet. Dels såg det dumt ut, och sen blev det faktiskt så mycket pengar att det blev en risk om jag skulle få inbrott eller så :-) En släkting som numera inte lever, slutade röka på 70 talet det fanns en "kulburk" i kösskåpet där ciggpengarna landade och förvandlades i upplevelser, resor etc. Perfekt belöning och ett tankesätt som funkar bra på mig.

Jag fortsätter alltså att skicka in en hundring om dagen på mitt "kulkonto" som jag döpt mitt ISK konto till. På två år har det nu med lite avkastning blivit dryga 80 tusen spänn!!!
Tanken är att använda min kulburk till att unna mig lite av det jag drömmer om att kunna göra, eller helt enkelt ha råd att göra det jag vill om 15 år eller så när jag har evig fritid.

Kontentan blir att det inte bara är lätt att supa bort ofantliga mängder pengar under ett liv. Det är dessutom möjligt att supa bort själva livet, och foökorta det avsevärt. Men har vi en del av livet kvar finns det flera val att ta. Hur länge ska det vara? Vilken kvalitet ska det ha? Det är mitt eget beslut, och några fler miljoner ska jag inte lägga på ett missbruk. Jag har idag andra drömmar om min egen framtid!

Jag hoppas jag kan skicka lite av dessa tankar till de av er som är i Zorro´s situation. Sen är det möjligt att sätta sitt eget mål. Oavsett om det är ett torp, en resa med barnbarnen, en husbil eller förtidspension i värmen. Och det spelar ingen roll om vi är lite till åldern komna. Frågan är hur vi vill ha det i framtiden, eller om vi gillar tanken om vår framtid?!

Jag för min del vet. I den planen finns inget utrymme för fortsatt drickande!

//PP

PP

Så var det ett citat jag läste för en tid sedan som jag tyckte passar utmärkt på alkoholberoende, även om det var i ett annat sammanhang jag läste det ;-)

”The most important thing to do if you find yourself in a hole is to stop digging”

En fin helg till er alla!

//PP

Leverjag

Ryser, PP

Verkligen bra tankar du skickar och så värt att ta ställning till. Igen och igen tills svaret finns. Citatet är urbra och kan tillämpas på det mesta i livet, tänkare jag. Ska ta det med mig och bilden av alla tusenlappar på kylskåpet.

Din hälsning i min tråd värmde och gjorde mig glad. Tack för den.

Älskar att läsa dina inlägg här. Tack detsamma!

(PS. Är det någon prisjustering efter inflation på beloppet du sparar? ;-P)

för inlägget PP :-))

Mina siffror är ung lika dina men jag har valt att sätta sprätt på pengarna direkt ! Jag skulle tro att jag är så pass äldre än du så jag börjar se min horisont närma sig och tycker inte att dödsboet behöver ha mina stålar :-)) Och jag har ju missat en del genom pga alkoholen åren så det finns grejer att ta igen !!

Nu lever jag livet efter bästa förmåga ! Rätt skönt att vara nykter :-)

PP

Har ännu inte funderat på det Vickan. Det hela är för övrigt mest för att visualisera den del av den misär som allt för flitigt drickande förorsakar ekonomisk. Men när jag tänker närmare på saken så är ju inflationen på priserna på bolaget något att ta hänsyn till. I ekonomin i övrigt är den ju en bristvara, nja skulle vara boendepriserna som är undantaget kanske?

Men så har du saken med avkastningen. Att spara kan ge avkastning som är positiv. En investering i alkohol får garanterat en negativ avkastning i dubbel bemärkelse. Pengarna är borta, och som lök på laxen får man tilltagande ångest ju oftare vi dricker. Det måste ju vare ett solklart dubbelfel.

Lite som att köpa en biljett till en upplevelse som först ger dig ett asgarv och direkt efter det en rejäl snyting. Och detta sökte jag så ofta jag kunde, det är som ett skämt när jag nu tänker på saken...

//PP

PP

Det gör du helt rätt i! Jag hoppas du känner att du tar igen en massa av sakerna du drömmer om. Och det finns inget självändamål att skjuta upp den typen av belöning. Den känslan du beskriver är väl det som en nykter alkis känner eftersom du klättrat långt upp på Jelliniks trappa. "Att känna en glädje som man tidigare aldrig upplevt?" Är i så fall inte riktigt där en, men om det stämmer så ser jag fram mot det ;-)

//PP

PP

Kan ni tänka er hur det skulle se ut? Allt till minst halva priset? Det skulle sluta i mycket jämmer och elände det vill jag lova. Var i fredags i en stormarknad där de sålde smågodis för 19.90 kilot. Helt groteskt mycket godis och hysteriska barn och vuxna för den delen. Dottern var helt chockad när hon såg hur det såg ut, godis över hela golvet. Hur mycket tror du att de säljer frågade hon. Många ton svarade jag. Vad är ett ton? Ja, lika tungt som en liten bil eller 1000 mjölkpaket. Hon var riktigt häpen.

Faktum är att jag säkert drack ett ton öl om året. Nej, nu skojar du kanske någon tänker? Tror faktiskt inte det. 5,5 burkar öl om dagen blir faktiskt ett ton om året. Ok, det var inte bara öl, men många var det,och mycket släpande var det. Helgens numera alkoholfria öldrickande: 116 cl. Och så lite godis förstås ?

/PP

konstnären

På tal om black friday, här i min stad blev en tant nertrampad när en affär reade vattenkokare, hon flydde in på lagret. Helt tokigt att slå sig fram till en vattenkokare som kanske var nedsatt femtio spänn. Vill inte ens tänka tanken på hur det hade sett ut på bolaget, vino tinto 20 spänn. Annars lunkar jag fram på min nyktre väg och hoppas verkligen att det inte kommer fler fallgropar, det är ju faktiskt upp till mig om jag vill ha ett bra liv eller ett trasigt. Gagarin är fortfarande nykter och han fallit in i mitt våldsamma begär efter kakor, bullar och bakelser, så någonting är det som suger. Ett ton öl om året en svindlande tanke, undrar hur mycket vin jag drack om året. Lugnet har kommit tillbaka ingen stress om bolaget. Livet känns fint denna tisdag. Är så tacksam att det finns fina vänner här inne. Ibland behöver man skriva av sig.
Många kramar till pp
Konstnären

Ztark

Konsnären är inte Bordesshop i Tyskland något liknande, folk blir som tokiga nu. Dom fyller bilarna med hur mycket sprit, vin som helst Kan det vara så att dom tycker det är billigt!!!! I bland har jag själv varit inne på att skaffa ett jättefint barskåp, min man skrattar åt mej och säger att då måste vi ha ett Kassaskåp i vardagsrummet :- och han måste gömma nyckeln, ha ha. Man måste också skratta åt elendet. Jag jobbar på 3,dje dagen i dag.

Leverjag

Jag avskyr reor!

Har alltid gjort! Blir lika förvånad varje gång att det är så många som går på sånt och att folk blir nedtrampade. När Mall of Skandinavia öppnade blev till och med barn nedtrampade! Otroligt. Jag vill inte vara på sådana ställen. Folk är galna, ser inte klart. Ungefär som att vara i närheten av aggressiva, alkoholister eller drogmissbrukare. Läskigt.

Att köpa billig sprit och bunkra upp orsakar att många dricker mycket mer. Det har jag sett på nära och många håll. Black Fridays på systemet vore en katastrof...

Ha det fint denna soliga 1 dec 2015!
❤️

PP

Så trevligt att få besök av en så kär vän i tråden! Skönt att höra att allt under omständigheterna går fint för dig.
Kanske naturligt att du inte är så aktiv idag i ditt skrivande, men jag du ska veta att jag tänker på dig ibland och hur det går. Mitt i allt
måste det vara skönt att du nu har en nykter man vid din sida. Vi traskar vidare ihop på vägen. Fortfarande tänker jag ofta tanken - vad som än händer...
vad som än händer ska jag göra allt för att inte offra mig till alkoholen. Det finns så mycket annat runt hörnet, och helt plötsligt så kanske
det blir så att funderingarna inte längre hänger kvar. Men för min del är det ännu inte så. Jag känner absolut ingen större saknad, nej det är verkligen en "osaknad", men historien är ibland som gegga som kommer tillbaka. Kanske kommer det att vara så för alltid?

Ta vara på dig
/PP