Testa vi igen, innan jag skriver ett långt inlägg

Jessie

Känner att min ork håller på att ta slut...
Jag känner att vi är nära en separation efter snart 25 år tillsammans .
Är så ledsen när jag tänker på att nu händer det nog i verkligheten . Jag håller på att mista honom, mannen som jag fortfarande älskar !
Men, det måste bli ett slut en ändring innan vi faller allihop.
Jag hade en lugn på 3v när han tog antabusen som sen raserades på en helg eftersom han drack. Han psykade mig tycker jag då genom tex att göra saker för att jävlas.
Jag hade hällt upp en kopp kaffe , ställt den på bänken och gick ut för ett bloss. När jag kommer in har han hällt ut det.
Stänger sovrumsdörren där jag ligger för att visa att han inte vill se mig.
Ringer efter mig och undrat vart jag är och är sur.
Säger åt mig att sova borta för att han kanske få ett utbrott om jag kommer hem vilket han vet att jag är rädd för. Sen ringer igen för att kolla vart jag är.
När jag kommer hem börja han med att dra upp allt igen, att jag inte har visat honom nåt el bättrat mig nu när han har varit nykter i 3 v. Mer skulle han då fan inte behöva visa säger han. På söndag är han nykter med dåligt samvete .
Jag brukar vara sur ett par dar och inte prata med honom sen tycker jag synd om honom när jag behandla honom så, så då bruka det " gå över" och allt är som vanligt.
Denna gång gjorde jag inte så.
Jag fortsatte med mina saker , undvek honom lite för jag känner att NEJ!!!
Du ska inte behöva krusa när du inte gjort nåt fel !!
Idag fyller jag år och hsn har knappt varit hemma , inte ens fikat med oss .
Han gick in till grannen ist för att hjälpa honom även att vi hade folk här. ( bruka göra så ibland när min släkt är här)
Kommer hem sent efter att han suttit hos grannarna och ätit gott och druckit...
När han kommer hem börjar han igen att dra upp allt.
Säger till honom att han kan ta sånt när han är nykter!!
Han undrar hur vi ska ha det för såhär orkar han inte ha det.
En kärringjävel som inte ens ligger i samma säng som han vilket jag inte gör för tillfälligt pga renovering.
Undrar om jag verkligen har tänkt på att ev klara bostaden själv. Tänkt på att dottern och jag måste samsas om en bil osv..
Vi får lösa det, säger jag och att det är nog så att vi inte kan bättra oss att vi få gå isär.
Han säger att han vill inte betala hyra för några idioter som han inte har något med för. Jag och barnen då el??
Säger att jag säkert vill bli knullad av andra ....
Min födelsedag!!!
Förra året slängde han mina blommor jag fått så det är väl lika bra att jag ställer undan dom.
Bli bara så ledsen och rädd inför framtiden .
Han vill nog inte sluta och jag känner att han lägger över mycket på mig att allt ska bli bra, han har ju trots allt försökt att visa i 3v när han var nykter...

Vilken jobbig tid du har nu. När jag läser ditt inlägg så känns det som du bara har ett alternativ. Men jag förstår att det är himla jobbigt. Att lämna. Känns inte som din man förstår alls hur han sårar dig, det är bara alkoholen som talar. Ja han är ju sjuk. Men jag förstår känslan när du bara vill vara ifred och läka, och det kanske du bara göra genom att leva själv. Skickar styrkekramar till dig. Och förresten, Grattis i efterskott.

Jessie

Dom sista orden värmde mer än du tror skrållan.
Ja, det är inte lätt...
Inte för att jag försvara hans beteende men körd är han inte.
Visst , han elak när han håller på men det är alkoholen som talar till viss del. Han är ju inte såhär varje gång.
Idag har han varit nykter och vi har haft det bra, rätt så.
Trodde inte han skulle vara nykter ikv faktiskt.
Min syster frågade mig ifall han ev har blickar för någon annan när han beter sig så dumt med svartsjukan. Han verka ju vilja att jag ska flytta.
Jag tror verkligen inte att han har det men däremot tro jag att han vill att jag ska till viss del men inte våga ta första steget mot det.
Jag är nog den som får ta det steget...
Jag vet bara inte när....
Vad väntar jag på??
Rätt tillfälle??
Det finns väl aldrig rätt tillfälle??

Det jobbiga är ju att man slängs mellan hopp och förtvivlan när man lever med en alkoholist. Och man stannar ju för att man längtar efter den mannen som är nykter. Man väntar och väntar.....
Skönt att han varit nykter i kväll i alla fall. Jag kan tänka att de som dricker ibland kanske önskar att vi går, att vi försvinner så att dom inte behöver ha dåligt samvete och att dom får dricka ifred. Eller vad tror du Jessie?

Jessie

En kompis sa ikv precis likadant.
Hon tror att han vill på ett sätt att jag ska flytta av två orsaker.
1 Han vill dricka ifred och ta "bort" det han bla mår dåligt över. ( mår dåligt i vårt förhållande pga sin svartsjuka)
2 Han vill "skona" oss från sitt beteende och att han innerst inne vet att han sårar oss.
Jag köper detta till viss del.
Läste i en del andra inlägg jag skrivit . Läste det jag har skrivit och svaren. Kände att nu får du ta tag i saken om det ska hända nåt!!!!
Jag kommer ju ingen vart....
Mina inlägg är ju nästan likadan hela tiden.
Ångest, oro, dåligt samvete, ledsen, sårad, stressad....
Min syster märkte skillnad mellan oss. Jag kramade om min man för att tacka för presenten. Jag reagerade på att han blev stel och kramade mig flyktigt.
Min syster såg detta och kände att vi utstrålade inte nån värme alls gentemot varandra.
Hon frågade mig idag.
Vad tänkte du på när du kramade honom??
Hela du lyste att det inte var med kärlek el värme.
Ärligt kände jag att jag var tvungen...

Jessie

Hjälp vad händer!!!
En lugn mysig fredag till en panik och ledsen lördag!!!
Vi började prata idag om separationen som troligen blir av. Vi blev avbrutna och fick börja om. Min man vill ena stunden behålla huset för att sen inte vilja. Han är mån om att jag ska klara huset ifall jag ska ha det.
Ena stunden är han inte så ledarn över separationen , han vill börja på nåt nytt. Vi har försökt så många ggr.
Andra stunden är han ledsen över det och säger att han inte klara av att vara hemma för det är så jobbigt . Han tänker mycket på vår son som kommer ta detta väldigt hårt och att han tycker det är tråkigt.
Jag tror han hade någonstans hoppats på att jag skulle som vanligt när det börja bli på allvar börja säga att vi ska försöka osv ...
Denna gång gjorde jag inte det utan sa att jag tycker det är tråkigt och jobbigt men det är nog det enda .Han hade tagit ett par öl innan och var lite påverkad i vårt sista samtal om detta. Jag går in och han är kvar ute i ladan. Jag förstår att han nu börja dricka mer.
Efter ett tag kommer det upp bilar och jag är rädd att han ska sälja sina saker som verktyg, maskiner på fyllan.
Jag tror att han blev ledsen över att jag inte gav honom nåt hopp och att han nu bara vill komma härifrån.
Jag går ut i ladan där en har backat upp sin bil. Frågar honom ifall min man säljer saker och han svara ja på detta. Där tände det till ordentligt på mig.
Stövlar in i ladan så jävla förbannad att hans sk vänner gör affärer med honom på fyllan och jag vet att han kommer ångra sig imon och att han säljer alldeles för billigt.
Säger till dessa skitvänner att man utnyttjar inte någon på detta sätt!!!
Att jag tycker det är för jävligt att gör såhär mot honom.
Ingen säger nåt utan bara tittar ner på golvet.
Min man blir arg på mig att jag kommer ut och lägger mig i och att det är detta han vill.
Jag svara bara att jag vet att du vill men gör det imon när du är nykter och att jag tycker det är för jävligt att dessa människor utnyttjar dig!!
Jag går sen in efter att jag skällt ner dom. Folket bär ut massor av saker i sina bilar.
Efter ett tag kommer min man ut och jag ropa honom till mig.
Han frågar mig varför jag skämmer ut honom på detta vis. Jag säger till honom att jag menade inte att skämma ut honom men att jag tycker inte att man gör inte så. Ta tillfället i akt och gör affärer men nån som inte är nykter och att jag vet att du kommer ångra dug imon.
Han svara bara att det är detta jag vill innan jag försvinner dom utnyttja inte mig, jag har ringt dom innan .
Han lät så ledsen!!!
Vilket inte är vanligt för min man...
Jag tycker så jäkla synd om honom , han var äkta ledsen.
Han var oxå ledsen över att jag skämde ut honom så men jag vet oxå att han vet att jag har rätt. Han kommer att ångra sig imon och jag vet oxå att han tycker att en fel utnyttjat honom när han druckit och även när han är nykter. Han är väldigt snäll och ställer upp så fort andra vill ha hjälp. Jag har sagt detta innan till honom oxå.
Helt plötsligt kommer andra känslor fram hos mig.
Jag vet att jag inte har försökt få allt bra med honom med hela hjärtat för jag har inte vetat ifall jag vill fortsätta . Jag har försökt men han har nog oxå känns att kramar osv inte har kommit från mitt hjärta.
Nu vill jag bara krama om honom och säga att jag verkligen älskar honom och att jag menar det!!!!
Vad är det som händer med mig????
Innan ville jag flytta och nu vill jag bara att vi ska reda ut detta och bli lyckliga !!!!!

etanoldrift

Jag gör dig förmodligen inte gladare, genom att skriva som det är, men du måste låta honom ta sina smällar själv!
Du vill rycka in, vara en räddande ängel, och "rädda honom" med din kärlek.. Snälla du, inse, att hur ledsen han än är (fyllesentimental, kan man vara på många olika sätt) Så MÅSTE han ta ansvar och konsekvenser för sina egna handlingar!
Annars står du där igen och bortförklarar och stryker medhårs.. Tills nästa gång han säljer sina saker på fyllan eller blir utnyttjad.. Dessutom så slipper han ju skälla ut sina "kompisar" det gör ju DU, samtidigt som du ger honom en anledning att "supa till" inför dom (för att du är en sån "ragata" i deras ögon)
Jodå.. dom inser nog också att dom köper för billigt (och skrattar förmodligen bakom ryggen på din man..) Det är DOM som borde skämmas OCH din man för att han inte inser det..!
Du gör just precis det jag lärt mig att man inte ska göra.. DU tar ansvaret ÅT honom, så han kan fortsätta att skylla på dig..
Jodå, känslor kan man ha och känslor har man.. Men i vissa lägen måste man vara konsekvent.. Kanske har han fått en liten tankeställare.. Men hur långt räcker den?
Tycker nog att du ska hålla ut ett tag för att se om han tänker göra någonting alls åt sina försök att bli nykter eller om han förväntar sig att du ska fortsätta att "mamma" honom... För det är precis det du gör just nu..
Jag skulle önska så att du fick upp ögonen och verkligen såg det jag som medberoende ser.. Det betyder inte att man måste sluta älska en människa.. Men man kan konstatera, att man under vissa premisser inte kan bo ihop med dem..
Jag träffar gärna min fd, när han är NYKTER, men aldrig när han är påverkad.. Och sina misstag får han stå för själv! Ramlar han ner från altanen i fyllan, så är det givetvis tråkigt, men jag står inte och sopar upp resterna.. I det fallet har det nog varit nyttigt för honom att vara själv ett tag, för han upptäckte plötsligt, att vissa saker minsann inte skötte sig själv.. Ingen stod och bortförklarade hans fylledillen eller kom med nödlögner när han inte kunde sköta sina åtaganden för att han råkat ta ett glas på förmiddan..
"Bufferten" tillika med hemhjälpen och "krockkudden" var helt plötsligt borta och det fanns ingen att skylla på..

Jessie

Är det de jag gör, dalta och skydda honom?
Kanske jag gör, vet fasen snart inte vad jag gör el varför ....
Är jag så inkörd på vårt leverne att jag inte "ser" verkligheten sj medberoende eller lägger jag för mycket fokus på hans alkoholism??
Skyller nog lite för mycket på den ibland.
Vet att han måste stå för det sj detta med att sälja sakerna.
Innan dom åkte hem stod en av dom här ute när jag skulle ta ett bloss . Min man var då full och skulle in och lägga sig.
Min man sa något och slutade av med ett skratt och sa Att ingen tycker synd om mig .
Killen bredvid som köpt en massa av sakerna säger bara
nä, det är det inte, du har själv ställt till det...
Det jag skulle vilja tro jag är att vi är ifrån varandra ett tag för att se vad vi står, försöka reda ut vad för känslor vi har för varandra. Vet bara inte hur vi ska fixa det rent praktiskt isf.
Jag är så kluven bara...
En del av mig är så ledsen för jag vill inte såra honom vilket jag gör.
En del av mig känner att nu räcker det.
En del vill bara ha honom kvar och att vi ska ha roligt ihop igen , kärleksfulla som vi va förr.
Jag läser lite här, syrran säger lite, mamma lite, kompisen lite och jag själv vet inte om det är jag som tycker såhär el är det va andra tycker om detta liv.
Jag kan tex känna att JA så känner jag det oxå och håller med henne hur hon resonera när vi prata . När vi lägger på är jag på det klara med hur jag känner. Sen pratar jag tex med syrran och hon kanske säger nåt helt annat och då svänger jag. - jaha, du tänker så...
När vi lägger på så har jag ändrat mig och tänker att det är såhär det få bli .
Snacka om förvirrad ....
Medberoende svar ja
Mycket medberoende el är jag bara såhär??
Skyller jag på att jag är medberoende för då är det ju min "mans " fel....
Skyller jag på nåt bara för att jag inte vet längre och inte orka ta tag i sakerna??
Nu när jag har lugnat ner mig då känner jag som du skrev. Det är han som får stå för sona handlingar . Han får ta ansvar för det, inte jag.
Låter jag helt knäpp ;)

Jag kan helt förstå dina känslor Jessie. Kärleken och medberoendet stället till en hel del i huvudet. Man ser en del av sin man om så bara ett ögonblick och då kommer känslorna fram. Och hoppet. Kanske det kan bli bra igen. Kanske han kan vara nykter.
Men sen ser man den onyktra mannen, som inte kan gå rakt, som blir sur och säger saker som sårar, som somnar väldigt tidigt, mannen som är helt borta. Och då undrar man, kan det verkligen bli bra?
Men jag ser ditt medberoende utifrån. Håller med Etanoldrift, du gör saker för att underlätta för honom. Jag vet, för jag gör likadant. Men jag försöker nu i varje ögonblick att lägga band på mig. Inte hjälpa. Han får stå för saker själv. Det är inte jag som dricker. Sådan känsla när man börjar, jag är verkligen bara i början, inse att jag har bara ansvar för mig. Så skönt. Mina barn är vuxna.
Men som jag upplevde ditt inlägg så bara för att du inte slätade över och sa att ni skulle försöka igen, så var han tvungen att göra något annat som fick dig att reagera. Och det var att sälja saker. Och han fick ju dig att reagera.
Det är inte lätt att vara medberoende. Det är ett jobb att komma ur detta.
Ger dig styrkekramar

etanoldrift

Precis som skrållan skriver, så var han ute efter att få en reaktion.. Och du reagerade..
Och nu tycker han att han har "kontroll" igen.. Han har lärt sig en ny knapp att trycka på..
Nej, det är inte lätt alla gånger att vara medberoende för alkoholister är väldigt fiffiga när de försöker få oss dit vi vill (ibland går de dock på pumpen själva)
Min man kom med ett sista "ultimatum" när jag berättade att jag fått lägenhet. Han ville skiljas!
Jaha, sa jag, betalar du då, för jag har inte budgeterat någon skilsmässa den här månaden..
Jodå, för det var ju ingen mening att vara gifta, om vi ändå bodde på skilda håll och det ändå aldrig blev nåt kn-lla..
Nä svarade jag, om det är enda kriteriet för dig att vara gift, så har du rätt och så skaffade jag papper, såg till att han fyllde i och ringde till skatteverket för att ordna personbevis..
Jag ser idag, att han delvis tyckte att det gick lite för fort, men han fick som han ville.. Han kan inte skylla på någon annan och det vapen han tyckte sig ha, gled honom ur händerna..
Idag är han betydligt spakare, när han hör av sig. Han har tom varit och hälsat på men alltid haft "bråttom" Han måste ju hinna till systemet och sedan hem till flaskorna. Det enda positiva med det, är att han faktiskt INTE sätter sig i bilen när han druckit.. Tråkigt dock att han alltid är så sugen på alkohol att han inte hinner stanna mer än en kvart, tjugo minuter.. För när han är nykter är han riktigt trevlig att prata med..

Jessie

Ja, man kastats fram och tillbaka med sina känslor. Jag får panik över att jag inte ska få ha honom längre, att vi inte ska vara tillsammans. Får panik över om dey bara "rulla" på som vanligt.
Jag önskar att man kunde få ett tillfälligt boende för att känna på hur det skulle vara. Komma underfund med sina känslor.
Men det verka inte han gå med på. Flytt är lika med att det är slut.
Det bli ev jag som ska ha kvar huset (vi hyr) och nu när vi ändrat om inne så är det helt ok och grabben har kvar sina kompisar men när jag sitter ute och ta mitt bloss och tittar ut över ladan och vår trädgård så ser jag bara min man. Hans lada där han greja, trädgården spm han alltid greja med och då vill jag inte bo kvar.
Det är inte lätt att få tag på annat boende . Helst skulle jag nog velat att han bodde kvar för han är ingen lägenhets människa. Han måste ha att göra men han tycker det bli för dyrt . Jag är även rädd att han tar en lägenhet som han har på gång bara för att komma iväg och han vill helst inte bo i det område och jag förstår honom där!
Det är väl inte säkert att han super ner sig??
Jag vill att han ska ha det bra!
Har era män/fru druckit mer när ni lämnat dom?

etanoldrift

Jag önskar att jag hade kunnat svara ett nej på dina frågor.. Men tyvärr, i mitt (vårt) fall, så dricker han mer.. Är mer rastlös och har "långtråkigt" (har ju ingen att provocera längre, så han kan lätta på sitt eget inre tryck)
Ja, ibland tror jag att alkoholister beter sig sig som trotsiga barnungar, för att få oss att känna skuldkänslor (men den här gången gick jag inte på det..)
Det kallas "känslomässig utpressning" när man försöker ge en annan människa skulden för att man mår dåligt över saker som man själv är orsak till..
Ofta är de duktiga att få med en i en sorts djävulsdans, där allt man gör och säger ändå blir fel.. Det finns föresten en bok som heter just "Djävulsdansen" och den handlar om medberoende! Fråga efter den på biblioteket så tar de hem den om den inte finns och om du inte vill köpa den!
Min man kan inte erkänna att han är beroende, men jag ser ju på honom att (och hör dom gånger han ringer på fyllan) att konsumtionen har ökat. På söndagar när det är hans "vita dag" ( för han räknar lättöl och folköl som alkoholfritt) så är han ofta väldigt darrhänt och mår tjyvens.. problem med magen och "disträ" (minnesluckor)
Nej, han kanske inte super ner sig, om han plötsligt skulle ändra sig och söka hjälp.. Tyvärr tror jag att chanserna är små..
Och tills ni har varsitt boende så kommer han också att göra allt för att få dig att ändra dig och för att kontrollera dig.. Jag gick igenom den här berg å dalbanan i somras så jag har en del kvar i färskt minne..
Från hotfull, till gråtmild till "gentleman" som skulle skriva testamente till förmån för mig, till att ta tillbaks allt han sagt 2 dagar senare.. och så höll vi på i ett par månader tills jag flyttat.. Det var löften om att få låna bilen, och förslag om "semesterresor".. Löften som givetvis bröts, när han hittat en ny anledning att bli irriterad över som han uttryckte det "hjärtlösa beteende"
Nej, han skulle inte heller ha råd att bo kvar och dessutom tvingas sälja både hus och bil på grund av att jag flyttat..
Summa sumarum, än har han båda delarna kvar!