Jag har skrivit en tråd här om mitt problem med alkohol och nu undrar jag vad man ska kalla sig när man är som jag.
Jag har inte problem med alkohol på det viset att jag dricker ofta eller på vardagar. Jag har alltså inte ett sådant sug att jag inte kan vara nykter, det kan jag, men det blir ändå att jag oftast dricker iallafall en dag på helgen.
(Inte nu då, för nu har jag ju varit nykter flera helger och planerar att fortsätta med det även framöver.)
Mitt problem är ju istället att jag blir så elak och dum när jag dricker. Och att jag ofta blir så påverkad att jag får minnesluckor och sedan inte minns de elaka saker jag sagt. Vaknar på morgonen efter och allt är ett svart hål bara, allt jag minns är små fragment. Och ofta elak mot de människor jag älskar mest och speciellt min man.
Så vad är jag? Och vad kallar jag mig nu?
Ska jag sätta in mig i facket alkoholist eller bara säga att jag dricker inte längre för jag blir elak av alkohol?
Ibland tänker jag att det skulle vara enklare att kalla mig alkoholist, ja numer nykter sådan för då tycker folk att man är duktig och stark och på så sätt får man ju en skjuts att fortsätta att vara nykter.
Men å andra sidan är det kanske dumt att "stämpla" mig som alkoholist?
Vad tror/tycker ni?

Jag älskar alkohol

Hejsan.
Jag är en alkoholist ur de flesta perspektiv som är ur samhället mm ser på det.
Mina förutsättningar för att bli alkoholist är fenomenala, min farfar var alkoholist, min far var alkoholist.
Nu är jag en alkoholist enligt hur man är en alkoholist.
Så min frågeställning är inte riktigt hur jag slutar vara en alkoholist, min frågeställning är hur får jag min omgivning att förstå att alkohol är min ända väg att ha ett normalt liv?
Ja detta måste vara extremt provokativt jag förstår det.

Jag är hyper intelligent och mitt dagliga arbete är att förutse allt och utveckla framtiden.
Jag har aldrig prövat narkotika för jag vet hur belönings systemet i hjärnan fungerar och det skulle döda mig.

Så i mitt huvud snurrar så mycket jämt, jag försöker lösa problem för världens fattiga och är på väg att lyckas.

Utöver det har jag 5 barn + 1

Till alkoholen.
Jag har inga fritids intressen.
Jag har inga vänner bara affärs bekanta.
Jag är super social och är en kameleont när det behövs.

Så vad är problemet då.
Jag har inget intresse av att leva, kan dö imorgon det är ok.
Men jag är väldigt annorlunda, jag vill att mitt liv ska ha en stor betydelse för världen.
Men min hjärna skär utan alkohol.
Tankarna bara snurrar fortare och fortare.
Allt var bra tills min fru fick arbete som innebar arbete på alla helger.
Krasst så stod jag för hela familjens inkomst innan men nu arbetar hon med och ställer krav på mig.
Det är ok, förstår henne.

Jag har nu prövat att göra som hon vill, har dragit ner mitt alkohol intag 80% begränsat till 3 glas vin i veckan.
Men ända resultatet är mer bråk, för nu är jag nykter och reflekterar på allt hon kritiserar mig för.
Jag har bett och bönat om att kompromissa.
Men det finns inga saker att kompromissa från henne, det är hennes kvinnliga rätt att kritisera hur jag är.

Jag förstår hennes rädsla för alkoholism då hennes bror är en alkoholist.
Men hon drar alla paraleller med han och mig, han dricker rakvatten i brist på alkohol.

Jag har för att begränsa mitt alkohol intag eftersom jag är den som stänger baren, låtit min fru bestämma om vi ska köpa alkohol och hur mycket.

Vi dricker lika mycket.
Men hon blir aggressiv och proviserande när hon dricker, och jag i min tur blir dum och reagerar på detta.

Jag är inte aggressiv eller skadar någon när jag dricker, men det har jag ju hört som argument i andra bloggar.
Kan det vara så att det faktiskt är 2 personer och deras liv som är individuellt för vad alkohol missbruk är?

Jag försöker inte rättfärdiga alkohol missbruk, jag är uppvuxen med det.
Jag försöker inbilla mig att när jag ligger där på soffan utslagen av gårdagen alkohol intag att jag inte skiljer mig från min far.
Men jag kan inte det, jag är som han då jag gör det.

Tyckte jag var smart ordna fru som bryr sig om och leker med barnen som kompensation.
Men då tog pengarna slut.

Leverjag

Blev också nyfiken ;-)
Tänk vad spännande. Jag jobbar på ett företag där många är extremt högpresterande och intelligenta. Lite speciella människor ofta. Inte alltid på jorden i vardagen och inte alltid inkännande i andras situation.. Vet inte hur det är för dig.

Men din fru har gjort ett jättejobb hemma så att du fått bara jobba. Hon har ett liv och behöver antagligen komma ut och göra annat, träffa människor och utveckla andra sidor hos sig själv och det förstår du.

Har svårt att förstå ditt inlägg. Vad du egentligen försöker säga.

Är det jobbigt att hon vill begränsa ditt drickande och du är nöjd med det? Eller att hon klagar på dig eller att du måste göra mer i ditt hem och för dina barn? Kan du inte rädda världen som du har det nu med annat ansvar eller med mindre alkohol.

Först tänkte jag att det låter som du har likt personer med viss sorts autism en hjärna som gör att du är ett extremt begåvad inom vissa områden, på bekostnad av andra men jag har ingen aning.

Låter jobbigt att bara fungera med alkohol. Har du inga baksidor med det? Det kanske är en typ av medicinering du gör för att sortera och lugna ner kopplingarna i hjärnan. Men alkohol skadar kroppen och hjärnan i längden. Du kanske inte dricker så mycket? Känner du inga baksidor av alkoholen? Har det av samma anledning som din far och farfar drack?

Jag skulle prata med neurolog eller läsa om hjärnforskning och se om du hittar en ledtrådar. Kanske finns det bättre sätt för dig att fungera bra. Kanske gå i parterapi för att hitta vägar och träna på en bra kommunikation tillsammans om det är ett problem.

Men som sagt, har ingen aning om vem du är och jag kanske bara är ute och cyklar. Men väldigt nyfiken på vad det är du jobbar med! ;-)

Lycka till, Jag älskar alkhol!

Leverjag

Skruttigare, förlåt nhoppet med svar till annan i din tråd tidigare.

Hej och välkommen från mig. Hur mår du och hur går det? Ingen dömer här. Vi har alla våra idiotiska handlingar och minnen tillsammans med alkoholen. Du vill må bra och kommer att göra det när du hittar din väg och rätt hjälp på vägen.

Styrkekramar och hoppas du hänger här fortfarande ❤️

Skruttigareann…

Jag har absolut problem med känslor! Svårt att prata om saker som får mig att må dåligt och kör oftast bara på, om du förstår hur jag menar.
Psykolog vore nog inte alls dumt men har gått hos en förut och hen kändes bara fel, jag kunde manipulera hen att tro att jag mådde bra och lurade på så vis både hen och mig själv ?

Leverjag

Härligt att läsa "skrutt-Anna"

Det går bra för dig! :-)

Ja, det där med att manipulera psykologer har jag också gjort. Ibland sitter jag och är psykolog åt dem. En stor utmaning med terapeuten men bestämde mig för att det är jag som gör jobbet och jag som vill förändras och därför inte fokusera på deras ev. Brister. Jag blev dock lite irriterad sist när tid inte kommunicerades och hon sa en jättepuckad grej. Får verkligen hålla i mig och inte irriteras. De är ju också människor som ändå lärt sig att ställa bra frågor så att man får hjälp på traven. Men inte lätt när man är så medveten själv...

Ha det gott!

Skruttigareann…

Det vore ju toppen, men som du skriver, var hittar man en sådan?
Fast kanske handlar det mycket om min inställning, jag kanske inte varit redo för att ta tag i det.
Det kan ju vara så att jag faktiskt skulle kunna sluta vara duktig utåt och bara prata med en psykolog nu. Jag har ju tagit steget och "pratar" här iallafall.
Lite som du skriver Leverjag. Att liksom bestämma att jag SKA! Då kanske det funkar.

Idag sa jag iallafall till min man att jag är folkskygg just nu för att jag skäms. Skäms över saker jag sagt på fyllan och att jag är rädd att träffa folk som jag inte minns vad jag sagt till. Svårt att be om ursäkt när man inte minns vad man sagt...
Stolt dock över att jag faktisk pratade om en så pass personlig känsla.
Och stolt över att vara spik nykter ännu en helg! ?

Skruttigareann…

Just nu var dina peppande ord precis vad jag behövde! ?