Hej

Jag har nu varit nykter och inlagd på ett behandlingshem i 10mån, och det var mitt eget val, det var antingen lägga in mig eller ta livet av mig. Flyttade 30mil från min hemstad-
Det har verkligen gått upp och ner, men jag ha fått göra en total revolt i mitt liv flytta i från mig familj, (mamma pappa syskon och deras barn, jag har inga barn själv)
Efter 2v tog jag beslutet och sade upp min lgh i min hemstad, insåg att jag absolut inte kan bo där för då skulle jag trilla dit igen lika fort, efter 1mån fick jag veta att jag blev uppsagd från jobbet pga att jag skulle bli sjukskriven en längre tid så mitt beslut blev bara starkare. I maj åkte jag och hämtade alla mina saker och hyrde ett förråd att lägga allt i medans jag är inskriven på behandlingshemmet. Som sagt nu har det gått 10mån och jag bor i utsluss i ett va lgh som hemmet har, har 2mån kvar i behandling så jag söker egen lgh men svårt att få tag på.

Nu till själva handlingen ;)
Jag har en vän som ska flytta från sin lgh och det är en av personalen som stå på hennes lgh, jag hoppades att jag skulle få ta över den så i går hade jag samtal med denna personal och hon säger till mig att visst kan hon lägga ett gott ord hos hyresvärden om mig om att jag ska ta över den men skulle jag börja dricka efter behandlings tiden gått ut så skulle jag veta att jag sätter hon i dåliga dager, eftersom hon gott i god för mig.För att jag sagt i grupp för nån månad sen att de är en himla tur att det är hemmet som stå på utsluss lgh jag bo i ni annars hade jag nog trillat dit igen.

Min första tanke är att hon tror inte på min nykter och drogfri tid efter behandling...och nu vet jag inte hur jag ska ställa mig i frågan om att hon ska gå i god för mig eller inte? Känns absolut inge kul att min egen terapeuft inte tror på mig och att fortsätta samtal med henne.

Tycker ni att jag reagerar för starkt? Jag förstår henne helt och hållet, men det känns så j*vla jobbigt för hon ä den första person som jag varit helt ärlig och totalt öppen med om hela mitt liv.

Hoppas det var någon som förstod vad jag skrivit och kan ge lite tips och råd om det ni läst :D

Kram

Ebba

Först och främst Grattis och bra jobbat!
Fantastiskt bra gjort att du har ändrat ditt liv och gjort vad som krävs.
Jag förstår att du kanske känner dig rädd och orolig inför att ta steget med eget boende...och jag vet, det är inte lätt att hitta lägenhet...

Jag känner när jag läser att det låter lite "konstigt" att en i personalen står på lägenhet och ska gå i god för dig och andra.
Det känns inte riktigt rätt på något sätt, just för att det känns som att det blir så personligt och så som det nu har blivit att kännas för dig.
Men jag förstår kanske inte bara hur de arbetar där....

Har tyvärr inget bra råd men vill önska dig lycka till och kom ihåg att våga tro på dig själv.
Nykter och fri från missbruk är jag övertygad om att du kommer klara att fatta bra och rätt beslut.
Våga lita och tro på dig själv, det som har varit har varit.

Kram

Zorro

Jag är också väldigt imponerad över den resa du gjort! Starkt!!
När det gäller det där med att lita på är det knepigt. Jag har varit nykter i 7 dagar mot alla dina månader så känns lite småaktigt att komma med råd. Men jag växte upp med en far som drack. Sina sista 20 år var han dock nykter. Men fram till sista dagen han ringde, så ställde jag mig alltid frågan, trotts alla år som gått, Är han nykter? Det släppte liksom aldrig. Likadant med mig och min sambo. Tror inte att det spelar någon roll om jag är nykter i 1 vecka eller 10 år. När det gäller alkoholen kommer hon aldrig lita på mig fullt ut! Jag har liksom försatt mig i den situationen på egen hand. Att hon säjer rent ut att hon inte litar på mig ser jag därför mer som öppenhet och ärlighet från hennes sida. Sen är det upp till mig att visa att hon har fel!

Så vill och kan inte säja hur du ska förhålla dig till din terapeut. Kan bara referera till mig själv.

Men en sak vet jag. Din resa och 10 månader, tyder på vilja och styrka. Det imponerar och det är något du ska vara stolt över och det är värt ett stort Grattis!! :)

eyeshadow

Tack till er som svarat =)
Jag gjorde som så att jag knåpade ihop ett brev och skickade till hemmet, då få dom välja hur dom ska hantera saken jag berättade om mina tankar och känslor.De känns helt ok men samtidigt nervöst att kliva upp och gå till grupp i morgon men va fan ha jag å förlora, precis ingenting egentligen och det är detta som är tillfrisknandets väg oxå tro jag att man ska våga uttrycka sina tankar och känslor fast det är motigt :D
Jag skrev även att jag som alkoholist-narkoman spel-arbetsmissbrukare kan aldrig lova till 100% att vara ren livet ut men jag kan försöka ge 100% till att jag ska försöka all i min makt för att hålla mig ren för annars ljuger jag för mig själv.
Och det är något vi missbrukare måste komma ihåg, öppna inte första klunken de ä allra viktigaste regeln :D

Nu kan det låta som att jag kan allt men de kan jag lova det gör jag verkligen inte men det var sån lättnad att få iväg det där brevet att nu är det upp till dom att ta ett beslut tro på mig eller inte...det är inte mitt val.

Ha de gött alla ni och hoppas ni fortsätter skriva till mig :D