jag skriver här för jag undrar en massa om min situation. Jag har varit gift med en man i tio år. han är idag på behandling å man slängs mellan hopp och förtvivlan. Hur kommer livet att se ut pratar å pratar med vänner och nära. Jag vet inte hur jag ska agera ganska övertygad om fixar han inte det.orkar jag inte vara kvar. Är man alkoholist är det svårt att låta bli att dricka efter en behandling. Vad har jag för del i det hela mer än att jag vill vara hans fru i nöd å lust..barnen skriker dom äldre gå ifrån honom mamma. Det svider i hjärtat . Mannen jag älskar är två personligheter. Underbar pappa å ena sidan andra en obotlig sjukdom. Alla tycker å tycker är förvirrad.

Jessie

Det är verkligen inte ok !
Jag förstår dig och det är svårt att lämna. Det är tyvärr inte bara att gå när det är så mycket praktiskt som ska lösas.
Detta att han slår dig är så fruktansvärt och jag tror inte det kommer bli bättre tyvärr .
Psykisk misshandel och fysisk är hemska saker man bli utsatt för.
Min man har "bara" varit elak med ord inte handling fast hot har han kommit med som att han ska slå ihjäl mig om jag är otrogen. Att jag är så jävla blåst så jag borde bara skjutas osv ....
Sen hände det!!!
Rätt sim det var fick jag ett slag i bakhuvudet . Jag var inte beredd eftersom jag stod med ryggen mot honom. Jag blev så jäkla chokad och rädd.
Vad fasen hände??
Han slog mig!!!
Jag grät och skrek på honom och frågade vad fan han höll på med och skrek att du rör mig inte!!
Han blev nog sj rädd för vad han hade gjort .
Det var bara den gången men det var en gång för mycket.
Efter det om han blev arg blir jag så rädd att han ska slå igen och den gången kanske det inte räcker med ett slag . Jag tror att det var där min gräns var nådd.
Jag kan inte gå och vara rädd när han bli arg (vilket inte är varje gång) och där dog oxå en bit till av min kärlek till honom.
Jag vill inte bli en sån som man läser om i tidningen. Svarsjukedramat som gjorde att hen dödade sin partner.
Jag har rätt till ett bra liv!

etanoldrift

Det spelar ingen roll, om han är nykter eller onykter! Man slår inte sin fru! BASTA!
Om han slår, ska det anmälas! Om inte annat så är det lättare att få hjälp av de sociala myndigheterna. Och numera, när man vet hur många kvinnor som är rädda och tar tillbaks sina anmälningar så brukar man se ganska strängt på det!
Det är aldrig ett tecken på kärlek att bli slagen!
Man ska aldrig, aldrig, behöva vara rädd för att få stryk i sitt eget hem!
Jag vet att de som slår ofta ber om ursäkt och lovar att det inte ska upprepas.. men dricker dom så har dom glömt det till nästa gång..
Nykterist, du måste ta kontakt med socialen åtminstone och säga som det är.. Nästa gång kanske det är ett av barnen som står i vägen..

Alkoholhjälpen…

Nu är ni flera i denna tråd som utrycker att ni i era relationer utsätts för hot, våld och/eller kränkningar, det är inte okej!

Om du är utsatt för våld eller hot är ett första steg att lämna den våldsamma eller hotfulla situation du befinner dig i. Du behöver inte ta några långsikta beslut. Ta ett steg i taget.

Berätta för någon du litar på om hur du har det. Om en sådan person inte finns just nu för dig finns det professionella kontakter så som Kvinnofridslinjen, eller 112 där du kan få hjälp av såväl polis som jourhavande präst.

Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå och svåra att ta sig ur. Att få en professionell kontakt är för många mycket viktig.

Alkohol förändrar personer. Alkohol ökar riskerna för att våld, hot och kränkningar förekommer. Personer som nyktra aldrig skulle använda våld kan i berusning bli direkt farliga. Berusning är inte en ursäkt och det våld, de hot och kränkningar som förekommer under eventuell berusning kommer att påverka den nyktra relationen.

Ett steg i taget, det första, sätt dig i säkerhet.
kvinnofridslinjen.se/
unizon.se/hitta-jour

Varmaste hälsningar
Ylva/Alkoholhjälpen

Nykterist

Jag ryste och grät av era kommentarer. Fyra dagars drickande efter värsta tre veckors abstinens i mitt liv gick min gräns. Ni har fått mig att förstå. Berättade allt idag när han kom hem, tuff tidigare på dagen flyttade han ut för andra gången den veckan. Sen blev han ledsen, efter polishotelser. Han har fattat mmm nu när han dricker. Det är som om han nu måste dricka en öl för att vata normal. Helt sjukt ju så jag blir rädd. Men jag stod på mig och sa allt jag kände och att jag fan inte ska tåla det mer. Behandling eller flytt o helst behandling långt ifrån mig, rädd ju. Jag får möjligtvis äta upp det imorgon men Gud vad det kändes, en lättnad efteråt. Att jag varit så blind tidigare, bara tänkt på honom men nej dags tänka på mig och barnen med eller utan honom.
Tid hos läkare imorrn. Kommer fixa detta, måste för barnens skull. Barnen behöver åtminstone mig annars kommer dem inte ha nån av oss. Jag orkar inte en sekund längre känner jag. Tack ska ni ha.

Jag själv som haft alkoholproblem kan ju inte riktigt sätta mig in i hur ni haft det men jag kan ju förstå att det många gånger varit vidrigt. Alkoholism och obotlig sjukdom jag både och känner jag. Detta beror på personen som haft sitt missbruk. Hur hårt och länger orkar han/hon jobba med det? Där har man ju nyckelfrågan. Jobbar man med det så är ju risken liten att trilla dit igen. Slår man sig till ro som missbrukare ja då är det lättare att trilla dit. Att återfå förtroende är ju en tidskrävande process. Att börja lita på någon efter så många lögner. Craig Nakken pratar om the circle of trusth. Man har hamnat utanför tillitscirkeln och man måste båda jobba för att komma inj i den igen. Detta tar tid, upp till flera år.

Så frågan är vad du vill? Hur länge tror du det tar för er? Kommer ni hamna i tillit igen? Är du villig att ge 100 samtidigt som han måste ge 110 för att hitta tillbaka. Så visst kan man leva med fd alkoholist.

Nykterist

Till läkare om nån timme, vågar man berätta allt eller blir socialen o allt inblandat direkt?

Annher01

Min man kom hem igår sedan har arbetat inatt trots att jag har skrivit och läst allt jag kan om detta med alkoholism, så förstår jag inte en kram nu men jag känner att jag inte når fram. Pratar om sina möten å de lilla pengar vi fått in. Har fixat 25000 som jag lånar tack vare att han är på behandlingshem. Skrev en liten fråga till honom via sms frågade han direkt tror du jag dricker. Talade om för honom dricker du en gång till då flyttar du punkt. Då blev det det är ditt fel att jag är på behandlingshem. Hur fan kan det vara mitt fel?? Arbetet var på honom för ett PR sedan så nått annat alternativ var på väg. Inte jag . Hans samvete över barn. Än jag då jag har dubbelt så många barn och dom äldsta vill inte träffa mej sp länge han bor här vad ska jag göra vet inte ens om han är värd detta. Han ska inte gnälla det gör inte jag. Han får visa att han älskar mej annars vill jag separera. Jag flyttar inte..... Över min döda kropp

Annher01

Är jag för hård mot honom? Tror nånstans han har chans att klara det här vill bara ha kärlek från den man jag gift mej med. Samtidigt måste jag tala om hur jag känner inte så lätt.....

Nykterist

Hur länge har varit på behandling? Min läkare sa att det finns möjlighet för den medberoende familjen att åka på behandling.
Är det något ni provat?
Du måste vara hård annars blir det inte bättre. Inser själv att jag varit alldeles för snäll bara för jag ville ha någon minsta kärlek tillbaka men det blev ju bara värre.

Annher01

Ja tänk min man kom hem å var sur å grinig. Då blev jag frustrerad och sa åt honom det är bara början dricker du en gång till får du flytta rakt av. Han tog faktiskt åt sej å sa måste du säga så ja det enda som gäller. Nu är han underbar nästan samma person som förut snäll å omtänksam vill ju vara hemma just nu❤️Hoppas det håller i.... Trevlig helg alla?

Annher01

Känner att jag behöver skriva ännu en gång på detta forum/min man har nu varit nykter 3,5 mån. Faktiskt klarat av de värsta ställen han blir bjuden på alkohol men stått emot. Även jag har avstått helt i hemmet/ druckit i gång två glas vin med arbetskamrater., det var ok för honom. Det är en del steg kvar självklart och arbetet för honom är ju hela livet till att bli nykterist. Han är inte förändrad på nått vis blivit mer lik den personlighet jag föll för. Däremot får jag kämpa för den äldsta förlåter honom inte kom hem när han inte var hemma sånt känns/samtidigt lite barnsligt. Min son ska gifta sej å skaffa barn utan att träffa honom .hur ska det gå till min sambo å jag har bott ihop i tio år/åren blir fler. Förstår min son men samtidigt ser han väl att jag mår bra/nån som har råd hur hjälpa till över gränserna står mitt i/ ingen viker samtidigt är min sambo nykter då är väl iingenting ett problem??? Kram annher01

och Gott Nytt År! Så bra att din man varit nykter 3,5 månad och klarat av utmaningar när han blivit bjude på alkohol. Det är en bra början! Samtidigt är det bara en början och precis som du själv skriver är det 'en del kvar'. Han visar att han har viljan, så som jag förstår det utifrån vad du skriver. Kom ihåg att ansvaret för hans nykterhet är hans och inte ditt! Bra ändå, tycker jag, att du solidariskt inte dricker hemma om det känns ok för din del. Om det finns olika åsikter, det viktiga är ändå att nykterheten är hans eget val och ansvar.

Vad gäller de vuxna barnen förstår jag så väl att det känns ledsamt och problematiskt. Ändå kan jag inte säga annat än att även de måste göra sina egna val. Och deras val grundar sig i deras erfarenheter och deras värderingar - vad som är viktigt för dem. De kanske behöver mer tid för att återfå förtroendet.? Om de ens har haft förtroende för honom? Om jag förstår rätt handlar det om dina barn från en tidigare relation? Oberoende, det är en annan relation mellan vuxna barn och föräldrar/föräldrars sambon än i en kärleks-/parrelation.

Jobba på att bli klar över vad som är viktigt för dig, i ditt liv! De vuxna omkring dig, även fastän det är dina nära och kära, måste göra sina egna val och ta ansvar för sina liv. Det låter kanske enkelt men så är det ingalunda. Det är ett (livs?)långt arbete, i synnerhet i relationer som 'drabbats' av separationer och missbruk.

Jag önskar dig ett riktigt Gott Nytt År där du gör val som är de rätta för dig! / mt

etanoldrift

Kan bara instämma i det som mulletant skriver.. Börja med dig själv, för hur de andra väljer och/eller förhåller sig, kan du ändå inte ändra på..
Jag önskar er båda en nykter fortsättning och goda val! <3

Annher01

Ja mulletant valfritt och valfritt. Men för fyra månader blev han anmäld för misshandel av mej?och han å jsg har en åttaårig flicka tillsammans därför dricker jag inte i hemmet/alternativen finns inte just idag/sedan ute om han följer med mej då kan han inte hindra mej från ett glas vin till maten/ om jsg vill ha är osäker där ännu faktiskt. Ja mina äldsta barn saken hör till den att deras pappa misshandlade mej i 18 år vilket dom inte förlåtit/ men han försöker förlåta nu/ mej inte min sambo som höjde hande handen en gång / vilket förvånar mej. God fortsättning själva/ mvh annher01

Nykterist

Läser om era historier och känner att det verkligen verkar vara ett arbete livet ut, är det verkligen så?
Min är bortrest har börjat förstå vad han gjort mot mig men små dricker ändå då och då. Tar ingen hjälp direkt. Pratat med en psykolog o tror att han redan fattat allt. Bara jag tar hem honom igen så kommer han bli bra och det ska han bevisa. Men jag känner...kan han inte visa det på avstånd så lär han nog inte göra det på plats heller. Visst är han snäll nu men jag tror ändå att han bara säger allt jag vill höra för att få komma hem. Han menar att han på avstånd inte fixar det, är för svag o tror jag kommer tröttna på att vänta. Jag tröttnar ju på tompratet på att jag hoppas o inget händer.

Rosa Pantern

Tack Li-Lo för info och klargöranden här som också jag tar till mig, tex det som handlar om åsidosätta egna behov.. Själv hamnar jag lätt i det, i relationer som kräver det. I övrigt är jag inte extremt medberoende, men medberoende yttrar sig tydligen också olika hos olika personer förstår jag. Ofta levde jag singel kanske pga oförmågan att ta mig rätten att vara den jag är och ge mig det jag behöver (i en relation). Kärleken tillslut gav mig modet att gå in i en relation på riktigt, dock var hamnar jag? Hos en man vars beroendeproblematik passar som hand i handske med min otjänligt förmåga till självundsättande..