Då har jag hittat hit...trodde detta var ett forum jag aldrig skulle behöva besöka men vet inte vart jag ska vända mig..
Finns säkert fler trådar här med samma bekymmer..

Har en sambo som enligt mig förtär alldeles för mkt alkohol..frågar ni honom är det nog inte så..
Jag vet inte hur jag ska lägga fram det då jag tycker att jag försökt i små doser förklara att det kanske är dags att fundera över intagen ibland.
Men ingen respons mer än tyst irritation..

Han kan under en kväll på helgen dricka två till tre starköl när han kommer från jobbet (och då vara inne på sin andra eller tredje innan jag hunnit hem en till en och en halv timme senare). För att sedan övergå till vin vilket ibland slutat med två flaskor.
Finns det inte vin tar vi två till tre whiskeyglas...
Detta är en kväll.. Detta kan sedan upprepas både lördag och sedan söndag med varierande intag..så fre till sön..och sedan som denna vecka två rel stora glas whiskey igår samt idag ( ikväll var jag på julbord så vet inte hur mkt an dark idag, men har säkert varit två glas då han var märkbart påverkad)
Det kommer alltså sluta i alkohol fem av sju dagar denna vecka..
Jag kan direkt säga när han druckit om så bara en droppe, han blir som så avspänd och allt är först toppen för att sedan ju längre kvällen går bli alltmer "på" och ibland lite otrevlig..och lyssnar inte på vad jag säger förrän jag blir irriterad och då brakar det lös..inte fysiskt men känner hur han trycker på de ömma punkterna psykiskt..
Ja jag ska erkänna att nag blir rädd för honom ibland, vi har haft våra duster förr och tom gått ifrån varandra..det var då detta drickande började...men erkänner inte att han har ett bekymmer...

Hur skall jag konfrontera detta?
Jag går med ständig stress i kroppen och ser aldrig fram emot helg längre..

/orolig om vart detta bär...

Läs lite trådar här inne. Under fliken fakta här finns information om riskbruk. Inser han inte att handhar problem så blir vägen till mindre drickande så mycket svårare.

Bra att du börja skriva och läsa här. Även jag kämpar med en man som dricker för mycket. Fredag, lördag, ibland söndag. Och sedan kan det bli någon dag på veckan. Fast nu den här veckan har han varit nykter i 4 dagar. Känns som semester.
Jag mår mycket bättre sedan jag började läsa och skriva här. Känns som man lastar av sig. Just som du skriver att det känns i bröstet, det har försvunnit på mig sedan jag hittade hit.
En sak som jag har slutat med, när det gäller min man är att jag aldrig pratar eller diskuterar något med honom när han är full. Det är ingen idé att prata med en full man.
Fortsätt läs och skriv. Tror det kommer att hjälpa lite, sen kan man inte hjälpa en alkoholist, det måste han göra själv. Detta måste man påminna sig om hela tiden. Fast jag vet detta så får jag tänka på detta om och om igen. Man vill ju gärna fixa till sin alkoholist.

Leverjag

Välkommen hit.

Ja, du har rätt att vara orolig och liknar alla de aktiva i liknande situation som du är i. Läs Etanoldrifts, Jessies, Trollis, Skrollan, Nyckeloigan mfl som diskuterar detta. Finns bra stöd för medberoende också.

Mitt råd, förbered dig för en separation. Det kommer inte att sluta bra. Det enda är om han skulle erkänna sitt alkoholmissbruk och vilja ta sig ur det. Då kanske har ni en chans om ni båda jobbar väldigt hårt.

Lycka till!

Trollis

Hej och välkommen!
Du är långt ifrån ensam med detta problem. Min sambo ser inte heller att han problem. Har försökt tusen gånger att prata om det men insett att det är meningslöst. Sorgligt nog tror jag att den enda vägen till ett bra liv är att lämna honom.. Men det är inte det lättaste. Jag har gjort några försök men aldrig tagit steget fullt ut. Jobbar med mig själv för att bli så pass stark att jag klarar av att lämna honom..allt tar tid att bygga upp.
Tillit och förtroende mellan mig å sambon är borta för längesen, går inte att reparera efter allt som hänt. Jag hoppas du har stöd omkring dig och kan prata med någon. Helger är numera lika med kaos, panik, ångest mm

Hej Sansa, välkommen till forumet. Du beskriver att du har funderingar över hur du kan konfrontera eller komminicera med din sambo angående hans alkoholvanor. Du har lagt fram det lite smått som du beskriver, på olika sätt. Samtidigt beskriver du att du kan känna dig rädd för honom.

Det finns lite generella småknep att tänka på om man ska ta upp sånt som kan kännas lite knepigt att prata om.

Ett sätt är att utgå från sig själv, sina känslor, reaktioner och upplevelser kring det man upplever som problem. Det kan kallas för "jag-budskap". Börja med jag känner att.. Eller jag tycker.. Istället för Du måste.. Eller du borde.

Sen beskriva konkret hur det blir för en själv, när du dricker såhär blir jag orolig för dig, jag skulle önska att...

Detta är bara Ett sätt. Inget rätt eller fel. Det är svårt att ta upp saker på ett lugnt sätt när det pågått länge och man kanske känner sig både arg och ledsen.

Som någon här skrev, att prata när personen är nykter kan vara hjälpsamt. Och lugn.

Känner man sig orolig för att personen ska vara hotfull eller våldsam kan det vara bra att först prata med exempelvis kvinnofridslinjen 020-505050.

Fortsätt gärna att läsa och skriva här!

Vänligen/Rosette Alkoholhjälpen