Livet som det är utan alkohol. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen. Forumet startades efter initiativ från användare som vill fortsätta skriva med varandra efter att de hade ändrat sina alkoholvanor.
Det är slut nu! Skilsmässan är nu ett faktum, du är en elak, ful och listig jävel!
Jag väljer att lämna förändra drickandet, det förändrar inget för mig. Jag gör slut med alkoholen Nu.
Nu har jag fått nog av A. Jag vill vara nykter. Återkommer senare. Dag 3 räknar jag idag.
Jag är en snart 27 årig tjej.
Jag har egentligen alltid haft problem med alkoholen då jag gillar ruset. Problemet i senare dagar är att jag börjat gilla mer vin och bubbel, aldrig stark sprit. Jag hade många fyllor förr som slutade i kräkningar och däckade. Överallt. Detta gjorde att jag drog ner på alkoholen- under en period.
Jag letar så desperat efter en bekräftelse på att jag inte är ett ensamt freak. Att jag inte är den där enda kvinnan i hela världen som misslyckats under den viktigaste perioden i mitt liv. Finns det någon fler som precis som jag inte har fyllt 40 men lyckats trilla dit på alkoholhelvetet? Som har ett familjeliv som rullar på parallellt med ett smygsupande/vinpimplande eller vad som nu dricks? En omgivning som är ovetande? Ett jobb som sköts utan anmärkning?
Eller är det bara jag i hela världen?
Hej nu är jag 27 år och har druckit dagligen dom senaste 7åren och va på en läkar undersökning med kraftigt förhöjda levervärlden och ska nu på ultraljud hur är det för er som slutat återhämtar sig levern?:)
Jag är idag 26 år gammal. Jag började att dricka vid 12 års ålder trots att jag har haft en bättre uppväxt än många andra i området jag växte upp i.
Det började eskalera vid 14 års ålder då jag tog en drog som heter DOI vilket kan likna LSD. Enda sedan dess har jag druckit och tagit diverse andra droger mer eller mindre varje dag. Jag har förstört otaliga förhållande pga mitt missbruk som främst är alkoholen men som ofta resulterar i att jag tar andra droger om det finns tillgängligt.
Ny här i forumet och har inte hunnit läsa så många trådar än. Funderar dock på hur vägen sett ut för er som tagit steget mot nykterhet. Har ni gjort det helt själva med stöd av någon utanför sjukvård/socialtjänst? Någon som klarat att bli nykter helt på egen hand? Vilka har fått hjälp av sjukvården? Eller är det vanligt med socialtjänsten?
Hej
Hej,
VARNING för låååångt inlägg.
Första inlägget här. Stort steg att registrera sig här men nu är jag trött på att bara leva ett halvt liv. Har hatat alkohol så länge nu men inte sökt hjälp. Kan inte berätta för familjen, inte än i alla fall. Vet att mannen kommer att lämna mig.
Jag är snygg och söt, jag är smal, jag är duktig och tar mina mediciner varje dag, jag arbetar som en gud och chefen är stolt, mina arbetskamrater vill vara och snacka med mig, de smsar mig då och då utanför arbetet. Jag är en bra morbror, barnen älskar när ja är på besök, jag har fina armar och gör armhävningar som en gud,ja fick en fin röd liten solbränna idag, jag planerar min semester, jag gör i ordning kungliga matlådor.
