Livet som det är utan alkohol. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen. Forumet startades efter initiativ från användare som vill fortsätta skriva med varandra efter att de hade ändrat sina alkoholvanor.
Jag har inget missbruk, jag hör hemma bland dom anhöriga, men jag skulle vilja byta tankar med er som vet hur alkoholen styr era liv, för vi anhöriga kan tyvärr bara föreställa oss hur det är.
Jag hoppas att det blir okej för er.
Jag har gjort programmen, de har varit givande.. det är saker jag bär med mig! Tack rosette för respons! Och tack John för pepp, tips och råd!
Jag vill att det är slut nu. Det tar så mycket tid. Jag älskar mitt liv och vill inte dö för att jag skadar min hälsa. Jag sa dricka upp denna box och dricker jag inte allt i kväll så sticker jag hål på den och sen är det slut
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Så skrev jag för 6 månader sen. Inte en droppe sen dess. Det går bra!
Natten till lördag så sätt min man anhållen för misshandel. Släpptes på söndag. Ingen ånger bara leta efter mer alkohol. Idag vaknar martyren. "Nu fick jag dagsböter för misshandel. Nu måste vi sälja allt" frågar var det värt det? Han ältar fortfarande samma sak. What the fick? Vart får vettet?
Hur och vart ska man egentligen börja.
Men vi säger så här, jag är en 47årig Fredrik som är alkolist sedan många år.
Hela min uppväxt och mina kompisars föräldrar drack mycket och ofta, det va helt normalt i detta lilla överklass samhälle.
Både min mamma och min pappa hade alkolister till pappor, så ivårt hem dracks det väldigt måttligt eller ingenting, har nog aldrig sett mina föräldrar fulla.
Hej. Jag heter Sofia och är äntligen fri från alkoholens förtrollning. Firar 3 veckor som spiknykter och är väldigt lycklig över det.
Utåt sett så har jag ”allt”, fin familj, välutbildad, bra jobb, villa och Volvo. Ändå dricker jag för mycket och har gjort det i många år, oftast i smyg. Inte ens min man vet hur illa det egentligen är. Har blivit specialist på att dölja och försköna mitt drickande.
Jag orkar inte ha det så längre...
Japp så fick det bli. Min andra tur med antabus. Har varit nykter i en månad. Missbrukat i 20 år. För att våga, för att dämpa. Och oftast i smyg. Med hundratusen hemska minnen om tillfällen jag gjort bort mig, förstört fester o kalas, högtider, däckat osv. Nu är det slut på det. Fyller 40 i år. Trebarns mamma. Stadigt jobb men allt annat än stadig inombords. Mår fruktansvärt dåligt av antabusen , men hellre det än tanken på fylleångest. Skammen dagen efter. För att inte tala om minnesluckorna.. Måste klara det här!
Hej alla ni fantastiskt starka människor!
Jag genomgår programmet nu och ska börja med själva slutandet. Jag ska sätta upp mål men jag vet inte vad jag ska sätta. Kan ni hjälpa mig, ni som tagit er igenom detta?
Just nu är jag så äcklad att jag vill sätta som mål att aldrig mer dricka. Men samtidigt vill jag ju kanske kunna hitta en väg i framtiden där man håller sig till ett glas i rätt sammanhang. T ex ETT glas bubbel på bröllop, etc.
Jag har skrivit och haft tråd i * De vidare livet* som - Min vilja kämpar. Men det passar inte in längre i min situation.Jag fick ett bakslag och har väldigt svårt att komma tillbaka..!
Men som någon skrev till mig där - Nykteristen i mig kommer inte få ro tills jag är nykter igen ! Så jag kommer återvända dit igen !!!
Hej alla kämpar.
Sitter här nu och funderar på vad som händer nu,imorgon är den berömda 10:ende dagen utan alkohol.
Har kämpat i 6 månader med nedtrappning som gav resultat tillslut,förra söndagen kändes det att nu är det dags att ställa flaskan,kroppen accepterade det.
Men kommer tankarna om vad som kommer att hända nu,har läst att några får en liten svacka efter 2 veckor ca men vad händer då? Förklara gärna :)
Berätta gärna detaljer som ni tror kan komma till nytta för mig,vet att det är olika från person till person men kan vara nyttigt att läsa.
