Livet som det är utan alkohol. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen. Forumet startades efter initiativ från användare som vill fortsätta skriva med varandra efter att de hade ändrat sina alkoholvanor.

Jag kan inte komma på bra rubrik för ämne.( Det var 6 månader sen)

Jag vill att det är slut nu. Det tar så mycket tid. Jag älskar mitt liv och vill inte dö för att jag skadar min hälsa. Jag sa dricka upp denna box och dricker jag inte allt i kväll så sticker jag hål på den och sen är det slut

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

Så skrev jag för 6 månader sen. Inte en droppe sen dess. Det går bra!

Följ gärna mig på denna resa

Hur och vart ska man egentligen börja.
Men vi säger så här, jag är en 47årig Fredrik som är alkolist sedan många år.

Hela min uppväxt och mina kompisars föräldrar drack mycket och ofta, det va helt normalt i detta lilla överklass samhälle.

Både min mamma och min pappa hade alkolister till pappor, så ivårt hem dracks det väldigt måttligt eller ingenting, har nog aldrig sett mina föräldrar fulla.

Inte ensam

Hej. Jag heter Sofia och är äntligen fri från alkoholens förtrollning. Firar 3 veckor som spiknykter och är väldigt lycklig över det.

Utåt sett så har jag ”allt”, fin familj, välutbildad, bra jobb, villa och Volvo. Ändå dricker jag för mycket och har gjort det i många år, oftast i smyg. Inte ens min man vet hur illa det egentligen är. Har blivit specialist på att dölja och försköna mitt drickande.

Jag orkar inte ha det så längre...

Trebarnsmamma på Antabus..

Japp så fick det bli. Min andra tur med antabus. Har varit nykter i en månad. Missbrukat i 20 år. För att våga, för att dämpa. Och oftast i smyg. Med hundratusen hemska minnen om tillfällen jag gjort bort mig, förstört fester o kalas, högtider, däckat osv. Nu är det slut på det. Fyller 40 i år. Trebarns mamma. Stadigt jobb men allt annat än stadig inombords. Mår fruktansvärt dåligt av antabusen , men hellre det än tanken på fylleångest. Skammen dagen efter. För att inte tala om minnesluckorna.. Måste klara det här!

Hjälp med mål

Hej alla ni fantastiskt starka människor!
Jag genomgår programmet nu och ska börja med själva slutandet. Jag ska sätta upp mål men jag vet inte vad jag ska sätta. Kan ni hjälpa mig, ni som tagit er igenom detta?

Just nu är jag så äcklad att jag vill sätta som mål att aldrig mer dricka. Men samtidigt vill jag ju kanske kunna hitta en väg i framtiden där man håller sig till ett glas i rätt sammanhang. T ex ETT glas bubbel på bröllop, etc.

Och nu då?

Hej alla kämpar.

Sitter här nu och funderar på vad som händer nu,imorgon är den berömda 10:ende dagen utan alkohol.
Har kämpat i 6 månader med nedtrappning som gav resultat tillslut,förra söndagen kändes det att nu är det dags att ställa flaskan,kroppen accepterade det.
Men kommer tankarna om vad som kommer att hända nu,har läst att några får en liten svacka efter 2 veckor ca men vad händer då? Förklara gärna :)
Berätta gärna detaljer som ni tror kan komma till nytta för mig,vet att det är olika från person till person men kan vara nyttigt att läsa.

Pepp till er alla som kämpar!

Jag hamnade här då jag googlade på nykter alkholist och kände igen mig så i min egna kamp när jag läste era inlägg och ärligt peppande kommentarer till varandra.

Jag är idag en nykter kvinna på 34 år och för 3 år sen nådde jag min gräns efter 10 års drickande.
För mig var inte: Jag ska ha en vit helg eller jag börjar på måndag. För mig var det: JAG VILL INTE MER!

Prenumerera på Det vidare livet