Det vidare livet

I dag är det relativt trist. Gråmulet och någon minusgrad. Vi är i mars månad och jag sitter i mitt lilla arbetsrum och försöker skriva något väsentligt. Huvudet känns halvtomt och en viss trötthet anar jag. Kanske är livet sådant. Halvtrist för det mesta och ett långsamt lunkande mot evigheten. Jag måste påminna mig själv om att när jag upplevde verklig ångest kopplad till skuld och skam var de gråa dagarna vad jag längtade efter. Därför vill jag försöka ta till mig det faktumet att jag sluppit dricka i dag som en gåva.

Äntligen ensam med min allra bästa kompis&vän- har varit hos min dotter och vi har köpt hennes första bil men längtar hem.. hem till den som drar mig hem från jobbet och till och med får mig att stanna hemma sjuk :)

Jag dricker kanske i snitt 1 liter rött och 2-4 7.5% öl per dag -.
Jag har gjort så i flera år, i alla fall runt tio.

Tre ynka dagar har gått, jag kan inte riktigt fokusera på någonting, vill bara sova!
Det funkar ju inte riktigt då jag trots allt har ett jobb att sköta.
Tankarna är många och jag börjar tvivla på mig själv.. överdriver jag det här? Är jag verkligen illa ute i mitt problem med A. Vad gör väl det om jag dricker någon öl eller vin ibland?
Hur ska allt bli i framtiden, vem blir jag om jag ska fortsätta vara nykter...
Självkänsla o självförtroende existerar inte alls just nu, tvivlar starkt på hela bilden av mig själv..

Undrar om ni kan hjälpa mig med lite info om vad jag har att vänta mig nu när jag bestämt mig att släppa Alkoholen?
Har druckit fler dagar i veckan än jag varit nykter, så jag har effektivt hållit alla biverkningar borta..
Nu vill jag vara nykter och ta mig igenom detta, men vad har jag att vänta mig?
Tacksam för svar o stöd

Undrar om ni kan hjälpa mig med lite info om vad jag har att vänta mig nu när jag bestämt mig att släppa Alkoholen?
Har druckit fler dagar i veckan än jag varit nykter, så jag har effektivt hållit alla biverkningar borta..
Nu vill jag vara nykter och ta mig igenom detta, men vad har jag att vänta mig?
Tacksam för svar o stöd

Hej allesammans. Ny här. Kunde inte sova så bestämmde mig för att skriva ihop min historia om nån annan sömnlös själ skulle vilja läsa.

Den första januari i år bestämde jag mig för att starta ett nytt liv.

Jag har nu varit nykter i 3 månader tack vare behandling på kommunens beroendeenhet samt antabus. Min arbetsgivare (kommunen) har upprättat ett behandlingskontrakt för mig som jag måste följa i 1 år. Ett villkor är att jag måste delta på minst ett aa-möte i veckan. Detta tycker jag är så jobbigt. Har varit där några gånger och det känns bara jobbigt. Det känns bra att lyssna på de andra men jag kan inte tänka mig att dela med mig. Känns dumt att säga varenda gång att jag väljer att lyssna.

Hej!
Har under upprepade gånger sista åren försökt sluta dricka men det går banne mej inte. Har alkoholtabletter men skiter i att ta dem efter ett tag då jag tänker att jag är fri och så trillar jag tillbaks. Är det AA som hjälper, elller ? Vad säger ni andra som slutat? Hur har ni lyckats ? Och vad inspirerar er att fortsätta vara nykter?

197 dagar är mitt antal idag. Det känns ofantligt...lite. Hur kan 197 dagar av 39 år ha så stor betydelse som det ändå faktiskt har för mig?
Jag är just hög på min egen förmåga, att ha haft kraft att förändra mitt öde och mina tankar. Jag förstår det inte samtidigt som jag börjat förstå att jag alltid varit någon som överlever. Stannar i tid.
Jag är alkoholberoende men idag är jag tacksam för det. Låter galet men så är det för så mycket insikt och klarsyn som det gett mig. Det är en del av vem jag är, en väldigt stor del.

Jag är rädd att min nykterhet kommer göra mig så ensam. Jag har fina vänner, men precis som jag valde att leva mitt liv tidigare så dricker dom alkohol. Jag vet inte hur jag ska klara av alla situationer där människor runt omkring mig dricker.. Jag övertalar mig själv att "Jag också kan dricka ett glas" vid såna tillfällen.. Men vill heller inte missa allt för att jag inte kan dricka alkohol.. Hur gör ni?