Det vidare livet

Minns ni det ordet? Pluspoäng isåfall

Igår var det 6 veckors nykterhet, och det fortsätter vidare. Jag slåss fortfarande me smycket ångest iochmed min diagnos (Borderline), och jobbiga minnen som är direkt relaterade till alkoholen, men jag fortsätter dag för dag. Under denna tiden har jag i princip inte känt något sug alls, främst för att jag är livrädd för den ångesten jag får efter att ha druckit. Och jag är ganska glad för det! Om jag slipper den genom att vara nykter oxh må så mycket bättre, ja då kör jag på för fullt!

Idag var det ett år sedan jag tog beslutet att inte dricka fram till påsk. Som snart mognade till ett beslut att inte dricka mer - någonsin.
Jag var fruktansvärt bakis och ångestfylld den dagen. Nu ett år senare vaknar jag pigg, ångestfri och funderar på vad för träning jag ska ägna mig åt idag. Jag är väldigt glad för detta och stolt över mig själv! Vill också skicka pepp till alla där ute - jag trodde aldrig att jag skulle klara det när jag tog beslutet men det gick.
Ha en fin helg!

6v nykter! Känns så bra! Om 1 månad kommer 2 kompisar till mig och min sambo för att hälsa på. Dom dricker å de ska de få göra. Inte jag. Känns ok!

Men idag frågade en av mina kompisar om 2 till kompisar kunde följa med och överraska min sambo. Vet att han skulle bli såååå glad och självklart vill jag inte neka honom detta. Det ska bli en överraskning.

Jag har ännu inte delat med av något om min bakgrund. Det känns motigt att börja med det, men jag förstår att för mig är det viktigt för mitt tillfrisknande.

Min x-make har tagit sitt liv och det är mörkt och grått ute och jag vill inte "själv" medicinera mig, jag tänker inte dricka en droppe alkohol så länge jag har sorg. Kör på gym och tränar och kommer att ha 3 vita månader till att börja med. 1 Feb kör jag igång med ett gym avtal men skulle vilja ha nån att maila med om jag nån gång "kör fast" , när viljan sviker, eller om jag blir triggad.
Du får gärna vara anonym.
Jag är ju också anonym.
Maila mig gärna då och skriv vardags support som överskrift.

Hallå på er alla!

Det var ett tag sen sist! Hoppas att ni har haft ett bra 2017, och att det blir ett ännu bättre 2018.

Jag gör detta 3 dagar för tidigt, men jag är extremt skeptisk till att jag skulle göra några impulsiva dumheter:

Skruttet här. Sitter med mitt morgon kaffe och försöker "komma till liv". Nykter igår, så stolt över det ! Men idag mår jag skit. Hjärndimma av oanade proportioner igen, skakig och så otroligt trött. Jag har inte druckit vin på nio dagar och har lagt av med " nödraketen" folköl sen ett par dagar tillbaka. Igår kände jag mig hyfsat pigg men denna morgon är ett enda stort bakslag. Har svårt att ta in att detta mående skulle vara orsakat av alkohol….. Jag försöker inbilla mig själv att jag inte har varit "riktig" alkoholist.

Jag blev medlem här för drygt ett år sedan. Har aldrig skrivit något, bara läst. Om jag skrev skulle jag ju bli tvungen att erkänna för mig själv att jag har har alkoholproblem. Som så många andra har jag försökt i flera år att kontrollera mitt drickande och trott att jag kan dricka på helgerna. Ni vet ju hur det går, eller hur ? Nu har jag en vecka bakom mig där jag klarade tre helt alkoholfria dagar och fyra där jag drack en folköl på kvällen för att klara av att hålla mig borta från vinet. En vecka utan att sätta min fot på systemet…. Det har inte hänt på många år.

Jag är rädd att jag ska bli som min pappa. Min pappa är alcolist och har haft problem med drickandet under en lång tid. Han dricker oftast på helgerna och super sig ofta full.

Hej!
Jag har försökt fundera ut en sak idag som jag inte riktigt kan få svar på.
Jag har en bästa vän, som har tre barn och eftersom hon har det är hon sällan ute och ”festar”. Hon vet om att jag har valt ut alkoholen i mitt liv pga destruktivitet och att jag helt enkelt inte kan hantera mig själv när jag har alkohol i kroppen.
Nu ikväll är hon ute, och jag känner hur jag också vill vara där hon är och ha kul, för det verkar hon ha.