Min historia/Skriva av mig
- Läs mer om Min historia/Skriva av mig
- 11 kommentarer
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Hej!
Jag är en tjej på 22 år som successivt under de senaste året börjat bli väldigt rädd för alkohol.
Livet som det är utan alkohol. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen. Forumet startades efter initiativ från användare som vill fortsätta skriva med varandra efter att de hade ändrat sina alkoholvanor.
Hej!
Jag är en tjej på 22 år som successivt under de senaste året börjat bli väldigt rädd för alkohol.
Jag försöker samla mina tankar, något grumliga för att jag har druckit.
Jag känner mig kreativ, positiv och optimistisk.
Jag verkligen känner att jag kan lösa alla problem i mitt liv, att de relationer som inte fungerat var egentligen inte mitt fel.
Jag är just nu snarare mer euforisk, jag har återigen kommit på ett sätt att tygla mitt drickande, eller snarare jag har kommit på ett sätt där jag tror att inte min flickvän ser att jag prioriterar detta mer än att visa det för henne.
Nu som nynykter har jag en tid framför mig att komma ikapp allt jag struntat i att göra med vinglaset i hand.
Förra året startade som det alltid gjort, med massor av alkohol. Träffade en trevlig kvinna som fick mig på andra tankar, nykter sen 1 juli. Tyvärr höll inte den relationen men mitt förhållande till spriten gjorde det. Nu ser jag fram mot vad 2017 kommer ge.... Hoppas att ni alla här fortsätter kämpa och att ni får ett gott nytt år.
Jag har valt att använda nyår som en dag då jag ger upp alkoholen.
Jag skulle vilja ha ett kontrakt med mig själv, som jag kan skriva under och hänga upp.
Någon som vet var man kan få tag i en mall eller liknande?
Så då sitter man här mitt i natten hemlös ensam men nykter tja det har jag varit i 47 dagar..ja inte fn vet jag vad som blivit bättre i livet med nykterhet nere ja absolut ...
Detta är mitt första inlägg här, så hej!
hejsan,
Är nykter sen 4 mån. Funkar över förväntan! Min man har stått ut många år med att parera mina fyllor. Samma med barnen. De har lidit. Inget konstant supande, men alltid för full på fester i 18 år. Sista gången jag drack och gjorde bort mig grovt sade han dagen efter att det fanns ett val för mig, nykter eller så stack han. Jag stannade såklart, och är i djup skuld till honom. Tror inte att han nånsin kommer att förlåta mig. Han är konstant arg. Jag lider och kan inget göra. Samliv och kärlek är bara att glömma. Han har dåligt samvete konstant. För att han är ilsken och arg på alla.
Min sambo är alkis jag är medberoende, vi ska skiljas (på grund av hans drickande) men är vänner och ska fira jul tillsammans med hans familj som vi har gjort de senaste 10 åren.
Det dricks vanligtvis ganska friskt på julafton och alkohol har alltid varit en central del i umgänget (ingen utom min sambo brukar bli full men de som inte dricker alls utan "giltig" orsak anses tråkiga)