Hej,
Jag är egentligen inte ny här på forumet men jag har aldrig startat en egen tråd. Har under några år, till och från, varit inne men mest läst och följt er andra. Jag visste nog inte hur jag skulle närma mig ämnet med egna ord. Och det var väl så jag var. Jag läste på om alkoholism, hade alla fakta, risker osv men inte blev det någon ändring. Gick i terapi, pratade med läkare, fick antabus men det fungerade inte för mig. Min beroendeperson är stark, manipulativ och destruktiv.
Idag har jag varit nykter i 327 dagar! Det är helt ofattbart, overkligt och så otroligt befriande. Just det ordet, jag känner mig fri från den mentala besatthet jag satt fast i under lång, lång tid.
Jag är en 41-årig kvinna, gift sedan många år och mamma till två fantastiska barn. Har ett ordnat liv (utåt sett...) med arbete, bra boende, familj, vänner bla bla bla. Jag skriver så för det är egentligen rätt ovidkommande. Det jag vill berätta om är hur det verkligen såg ut. Jag levde verkligen i två separata världar. Och på slutet hade missbrukaren tagit över mer och mer.
Jag har alltid gillat att festa. Träffa folk och ha kul. Jag har många gånger haft väldigt roligt tillsammans med alkoholen men det roliga tog till slut stopp. Tvärstopp, rätt ner i ångestens avgrund. Jag känner av smärtan än idag när jag tänker på vilken fruktansvärd kamp det var. Jag jobbade för fullt, ett tag mycket mer än så. Tränade lika hårt och drack när jag var hemma. Först var det lite (?) helgvin som sedan blev onsdagsvin som till slut var nästan varje dag vin. Jag drack i smyg, trodde jag, men min man märkte och mina barn. De upptäckte, grälade, grät, ställde mig mot väggen, förträngde och i sin förtvivlan undrade de vad det är som händer med deras fru/mamma. Ju längre jag sjönk i den nedåtgående spiralen, för ja sjukdomen alkoholism är som en nedåtgående spiral, desto mer isolerade jag mig från mina nära. Jag var kanske fysiskt närvarande men långt i från mentalt och känslomässigt.
Jag lovade dyrt och heligt att jag skulle sluta, aldrig mer, bara dricka lite... Jag sa att jag gör allt ni säger men jag vill inte berätta på jobbet (sista halmstrået) men det gick inte. Jag klarade det inte själv och jag klarar det inte själv idag heller.
En ambulansfärd med 4,1 promille i blodet och en natt på psyk räckte inte. Måndag morgon var jag tillbaka på jobbet och fasaden av den duktiga, glada och kompetenta kvinnan var på igen.
30/3 2016 nådde jag min personliga botten. Min man ringde till slut min närmsta kollega och så var bollen i rullning. Kollegorna hade märkt min förändring och jag hade berättat en liten del av min sanning.
Jag blev konfronterad på hemmaplan av min arbetsgivare och jag berättade allt. Det bara släppte. Jag orkade inte en sekund till av mitt dåvarande liv. Det var en kamp varje dag. Dricka, eller inte dricka, dricka två glas, dricka 4 glas?! Jag tog tacksamt emot hjälpen jag fick. Valde att åka iväg på behandling. Jag behövde hjälp och tacksamt nog insåg jag det. Det var det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv. So far...
Jag lovade mig själv att göra precis som terapeuterna sa. Lyssna, lära och acceptera.
Det tog ett par veckor innan allt jag hade i huvudet landade rent känslomässigt, "världens längsta halvmeter" även kallad.
Den tacksamheten jag känner idag är enorm. Jag och min familj tillfrisknar. Jag går på AA-möten och jag delar och lyssnar in.
Jag är lagom öppen med min sjukdom. Pratar mycket med mina nära och kära och jag har inget behov av att dricka längre. Jag har insett och accepterat att jag är alkoholist och det har varit avgörande. För nu vet jag hur jag ska göra för att få må så bra bara jag kan. På livets villkor liksom.
Jag vill dela med mig av min historia (blev långt) för jag vill inspirera er andra. Det går att hitta en väg ut. Det går att bli fri från besattheten, ångesten och oron. Våga släppa taget och acceptera var nyckeln för mig.
All kärlek och värme till er från mig!

Tack för att du delar med dig av din erfarenhet. I vissa stycken känner jag igen mig själv mycket tydligt. I andra något mindre. 4,2 promille måste nästan varit livshotande!
Tack också för att du visar en väg ut. Alkoholismen kan behandlas!
vänligen
Ikaros

Ellan

Hade nästan glömt bort detta inlägg. Känns skumt denna månad och det är många tankar som dyker upp ifrån mars månad förra året. Det är väl 1-års spöket som visar sig och jag har en hel del kvar att bearbeta.
Tack för er återkoppling.
Kram!❤

Ellan

Du har så rätt Äntligen Fri.❤ Idag har jag varit nykter i ett helt år. Inte bara promillefri eller torrfull, utan nykter. Det känns... märkligt. Jag är så innerligt tacksam och stolt. Det har varit tufft. Jag har fått möta mig själv och min sjukdom öga mot öga och det har gjort ont. Fruktansvärt ont men också väldigt skönt. Idag har jag belönat mig själv med att ta emot kärlek och uppskattning från min familj. Jag är inte så bra på det men övar.❤ Blev pizza och Cola ute på stan och fredagsmys i soffan. Det är lyx för mig!
Av en slump (?) sprang jag även på min tidigare behandlare som jag arbetade med innan jag kraschade helt och åkte iväg på behandling. Vi hade ett otroligt fint samtal.
Ett delmål är uppnått MEN nu fortsätter resan med mig själv. Detta var bara början.? Funderar på Aros-konventet, har inte så långt dit.
Mod, ärlighet ödmjukhet och lyhördhet. Det har varit mitt recept fram tills nu och jag tar med mig det!
Kram!❤

Tack för att du delar med dig av din resa och kamp.
Du visar att det går att bli fri. Därmed är du ytterligare ett bra föredöme här på forumet,
och din berättelse kan ge hopp för de som just påbörjat sin resa.

Unna dig lite lyx och belöningar nu, och hoppas att du får en bra helg.
Kramar

Tack för att du delat med dej av din historia. Jag har läst den nu, och blev så berörd men även inspirerad till att förändra mitt eget beteende. Tack! ?

anonym17136

Håller med föregående talare .. Stort , stort Grattis till 365 dagar ..
Läser om din resa och det skulle lika gärna ha varit jag som skriver .. .
helgvin som vart varje dags vin .. ja allt stämmer ..
om ett halvår är det jag som firar 365 ..
Igen stort Grattis till dig Ellan ... Kramar Lerigen

Ellan

Tack alla fina!❤️
Igår gick jag på min första riktigt stora tillställning som nykter. Ca 100 personer på fin middag med mängder av dryck. Jag tog bilen och var chaufför. Kändes lite ovant under minglet, tog en liten klunk av den alkoholfria skumpan men valde sedan vatten. Det luktade och smakade för mycket vin. Vill inte riskera något.
Middagen gick jättebra. Folk var mer fascinerade över min håruppsättning än vad jag drack. Nu vet ju chefer och närmsta kollegor om min resa. Det enda jag störde mig lite på var servitörerna. De frågade 6-7 gånger om jag inte ville ha något annat än vatten. Det fick dock vara så. Gudomlig mat, trevligt sällskap vid bordet och lite dans på det. Min bordsherre frågade hur det kom sig att jag valde att köra bil en sådan kväll. Jag svarade att jag inte ville vara trött i morgon och helt enkelt inte ville ha. Han fortsatte och prata om alkohol och att det hade blivit lite många dagar med A för hans del i och med representation och allt. Att han sov sämre etc etc. Han var väldigt fokuserad på drycken... Nåja jag hoppas att han mår bra.
Jag överlevde kvällen och ett par fina kollegor var så glada att jag var med och de var stolta över mig till och med. Det värmde och stärkte mig.
När folk började bli lite fööör trevliga valde jag att åka hem. Sammanfattning;
Jag hade en helt ok kväll. Inte lika berusande roligt som förr men trevligt. Jag kände mig fin, maten var utsökt, jag minns allt jag har sagt och har inte ångest för någonting.
Vid nästa tillställning väljer jag dock bekvämare skor. ?
Kram Ellan!

LillPer

Hej Ellan,
Jag är rörd av din berättelse och ditt första inlägg där du beskriver din kamp och situation är så bra skriven och ger mig personligen så många igenkännande saker. Det märks på hur du skriver att du verkligen förstått och att du reste dig så starkt ur ditt hemska missbruk.
Jag brottas personligen med så mycket skit i mitt sätt att tänka och är också väldigt dålig på att ta hand om mig själv. Så destruktivt jag nyttjar alkoholen.
Våga släppa taget och acceptans är fina ledord men jag vet inte riktigt vad det ligger i dessa ord för mig personligen.
Erkänna att jag är alkis har jag gjort för länge sedan, vill kanske inte starkt nog ha en förändring även att det gör mig så otroligt illa?
Stort grattis till dig från LillPer!

Mycket stort med första "varvet". Det är ju då man har varit nykter på jul, nyår, påsk, valborg, födelsedagar, helger och sist men inte minst, man har betalt räkningar 12 gånger utan bedövning ;)
Bra jobbat, men som du säkert märkt så är det nog inte så jobbigt längre..

Känner igen mig i det du skriver om festen..
Vid förra julbordet frågade inte ens kyparen, han bara hällde upp vin i mitt glas trots att jag tydligt bett om Cola zero. Jag gav glaset till en glad granne vid bordet och beställde Cola zero igen. Då fick jag upphällt alkoholfritt vin. Och alla som varit nykter en tid vet hur det smakar. Skit. Men samtidigt vin. Men jag beställde min cola en gång till och använde det alkoholfria vinet till alla symbolskålar. Jag får inte sug av alkoholfritt, känner bara ingen mening med att låtsas vara någon jag inte är. Jag dricker hellre vatten eller läsk och sitter med rak rygg om någon frågar varför jag inte tänker dynga ner mig.

Precis som du skriver är det roligt att gå på fest igen. men på ett annat sätt. Jag vet hur mycket kaffet på morgonen efter betyder för mig, och sedan lite träning. Jag får liksom ut den "friska delen" av festen, tiden fram till 11-12 på natten, sedan hem i egen bil och samtidigt som morgonen efter blir perfekt.

Visst är det underbart att styra skutan själv, att ha energi över till allt annat, visst känns det konstigt att efter så lång tid som fastkedjad plötsligt känna sig fri?

Kram, och gått nytt år Ellan :)

Gunda

För att du delade med dig. Den ingav mig hop, jag vill också vara där men är inte där än.
Kampen i mig är jobbig men tar halmstrån och läser, skriver här.
Tack

anonym17136

Tack Ellan för pepp och hälsning i min tråd :-))
Ja när jobbet säger ifrån så är det riktigt illa ..känner att vi har gjort en liknande resa du och jag ,
Ser att du ofta hälsar nya välkomna och delar med dig av dina erfarenheter ..
Såå inspererande att höra att det finns en väg ut ..
En väg till friheten ..utan A ..
Ha en fortsatt H ( ärlig ) Vit sommar ,
Kramar Ler

Gunda

Vilken otrolig resa och tack för stt du delar.
Nu har även jag hittat AA och i dag ska jag träffa en tjej som ville bli min sponsor.
Har också haft kontakt med några fler som också erbjudit sig stt hjälpa mig.
Spännande att se vad detta tar mig.
Stort grattis till din nykterhet.
Kram. ?❤️?

Ellan

Tack för inlägg och hälsning Ler och Gunda.❤️ Härligt att du hittat AA och en sponsor. Jag tror att du hittat din väg ur skiten.

Funderar lite på detta med frihetskänslan. Att inte känna mig besatt och inte behöva leva i klorna på alkoholdjävueln. Och på hur otroligt sjuk jag faktiskt var. Det smärtar fortfarande när jag tänker på vad jag har missat i livet och hur det blev. Men det är ok att det gör ont. Jag tror tom att det är en sund känsla. Den påminner mig också om att jag inte vill tillbaka. Aldrig vill jag bli så sjuk igen att jag prioriterar alkoholen för livet. Att vinet var viktigare än allt annat. Kunde inte tänka mig att vara utan. Nu slår det mig snarare att det är ju för tusan bara alkohol. Det är en sak i världen jag inte tål för då blir jag sjuk, riktigt sjuk. Allt annat är tillåtet för mig (undantag andra kemiska substanser såklart) så vilka möjligheter jag har. Ju mer jag arbetar med mig själv desto större blir frihetskänslan. Jag står inte längre och stampar på samma ställe, jag utvecklas, jag förändras och jag växer.
Idag visar appen att jag varit nykter i 495 dagar! Första året var tiden väldigt viktig för mig för jag visste att tiden var min vän. Nu är det mest kul att se att dagarna går och de blir fler och fler. Hade jag fixat detta utan AA? Jag vet faktiskt inte. Det är möjligt att jag gjort det pga trycket från jobbet och de prover jag lämnade under det första året. En sak vet jag i alla fall. Jag hade inte mått lika bra i nykterheten som jag gör idag. Att ha gemenskapen som grund och dela erfarenheter med andra. Det hjälper enormt. Jag är inte nykter för att min arbetsgivare kräver det. Jag är nykter för min egen skull. Det är inte synd om mig heller som inte kan dricka. Jag kan dricka... men det skulle innebära att jag förlorar mig själv igen. Jag skulle förlora friheten och jag skulle förlora livet. Så därför avstår jag.

Kram
Ellan

anonym17136

Oj, Oj Ellan .. som jag känner igen mig , vet att jag skrivit det tidigare ..
men det är som dina ord kunde vara mina egna rader ..
Den sjukliga besattheten av A ..
ju mer jag får distans och tiden går så förstår jag hur illa ute jag var ..
Sommaren för två år sen när jag mådde som sämst så ..
kunde jag börja dagen med ett eller ett par glas vin ..
Idag ser mitt liv annorlunda ut ..
A och jag är klara med varann ..
och så härligt att höra att du också är det ..
Även om resan har varit lång och jobbig ..
och som du säger så är det smärtsamt att inse allt
elände som alkoholen har ställt till med ..
Att vara fri och kunna bestämma själv över sitt liv är en sån ..
Obeskrivlig Lycka .. Kramar igen

Ellan

Senaste dagarna har jag funderat mycket på vad som egentligen har dolt sig bakom mitt drickande. Har jobbat och jobbar fortfarande mycket med mig själv både genom 12-stegs programmet men även genom samtalsterapi. Tanke, känsla, handling är begrepp jag är välbekant med, utbrändheten likaså men när den stora poletten trillade ner då blev jag helt matt. Självklart har jag förstått att jag är trasig men att vara sån känslomässigt trasig och få en djup insikt om det, det gör så ont. Jag kan känna att jag inte orkar ta itu med detta längre. Får tankar om att det inte är mitt fel att jag är skadad. Vuxna borde ha tagit ansvar... och jag blir så trött på allt. Inga tankar på att dricka men jag vill bara inte gräva mer. Men det finns en del av mig som känner att det är dags att lösa upp den stora klumpen i magen. Lära känna mitt inre och handskas med mina rädslor. Samtidigt som jag är rädd så är jag nyfiken på vad som kommer efter. Och jag känner att detta är äkta. Det gör ont men det är äkta. Jag är inte rädd för tårar längre men jag behöver pausa min inre resa emellanåt. Det är en berg o dalbana utan dess like och det finns inom mig.
Numera ser jag en röd tråd genom livet. Jag kan se vad som format mig. Människor i min omgivning är i sin tur formade av sina upplevelser och erfarenheter och av sin uppväxt. Jag kan aldrig skylla min alkoholism på något eller på någon men att förstå den och förstå mig själv stärker mig i insikten om att jag är mitt riktiga och sanna jag utan drogen vid min sida.
Kram
Ellan

Kattis71

Kanske får man inte fråga här men Ellan jag har letat sponsor ett bra tag och finner det du skriver så bra och motiverande. Ta gärna kontakt.