Det vidare livet

hejsan,

Är nykter sen 4 mån. Funkar över förväntan! Min man har stått ut många år med att parera mina fyllor. Samma med barnen. De har lidit. Inget konstant supande, men alltid för full på fester i 18 år. Sista gången jag drack och gjorde bort mig grovt sade han dagen efter att det fanns ett val för mig, nykter eller så stack han. Jag stannade såklart, och är i djup skuld till honom. Tror inte att han nånsin kommer att förlåta mig. Han är konstant arg. Jag lider och kan inget göra. Samliv och kärlek är bara att glömma. Han har dåligt samvete konstant. För att han är ilsken och arg på alla.

Min sambo är alkis jag är medberoende, vi ska skiljas (på grund av hans drickande) men är vänner och ska fira jul tillsammans med hans familj som vi har gjort de senaste 10 åren.
Det dricks vanligtvis ganska friskt på julafton och alkohol har alltid varit en central del i umgänget (ingen utom min sambo brukar bli full men de som inte dricker alls utan "giltig" orsak anses tråkiga)

Har sedan den 13december bestämt mig för att förbli nykter på livstid, då jag har haft uppehåll tidigare men med Max 3månader i streck!
Från och med 14december började jag med antabus och campral som jag denna gång ska ta under kontrollerade och bevakade tillfällen som jag själv bestämt!
Har flera gånger tidigare försökt med bara antabus och att ta den själv men det är ogjort, för man ljuger för sig själv och tycker att man inte behöver den och ljuger sedan för vänner och dem man älskar att man har tagit den!

Det var några veckor sen jag skrev en tråd om "Diagnoser och alkohol"
Nu är jag här igen, 1 vecka nykter och sög mig in på systemet då det är precis bredvid apoteket här i Hallsberg.
1 vecka nykter, det är ju ändå något tänker jag, köper 6x5.0 och visar legget som visar 22 barre gammal. dom vet väl vem jag är och att jag alltid köper samma mängd.
1 vecka åt helvete egentligen, men jag har samtidigt levt på att 7 dagar har jag fanimej varit nykter. Gått igenom skakningarna, att det känns som om man flyter fram på gatorna, den grova ångesten och allt detdär ni vet?

På torsdag har jag varit nykter i 7 månader. Den 8 maj hamnade jag med en väns hjälp på psykakuten och sedan inom psykiatrin under en veckas tid för utredning och vidare behandling. Vägen framåt har inte varit spikrak men min självkänsla och min familj och omgivnings förtroende för mig har börjat att öka.

Mitt beroende och mitt missbruk eskalerade extremt snabbt från och med våren 2015 och framåt. Under våren 2016 kretsade hela mitt liv kring att dricka oavsett konsekvenser för mig själv eller min omgivning. Planera, smyga ta återställare, been there done that!

Livet är helt åt helvete just nu.. ser inget ljus i mörkret! Åkte för grov rattfylla i fredags .. blåste 0,6.. slapp blodprov.. Jag har aldrig i hela mitt snart 37-åriga liv satt mig bakom ratten när jag druckit! Aldrig! Alltid avskytt människor som gör det.. och nu gjorde jag just det jag avskyr så mycket! Drack tre whiskey på kvällen., blev osams med min blivande sambo.. gick ut.. kände bilnyckeln i fickan o tänkte va fan jag vill bara åka hem!! Hann inte speciellt långt innan jag hade blåljus efter mig.. körde in till vägen o kände hur hela livet passerade i revy.. grov rattfylla!

Redigerat av admi då innehållet kan upplevas som stötande.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Läser att många upplever att man måste leva ett sorts annat liv för att man inte dricker.
Jag lever mitt liv hyfsat likadant trots min nykterhet men ju nyktrare jag blir desto mer fundersam
blir jag över att man måste dricka för att bli accepterad.
Det är så galet.

Hej detta kanske är helt orelevant till denna sida men iallafall.för cirka 3år sedan åkte jag dit för rattfylla vet dumt ångrar mig kör aldrig igen med en ända droppe i blodet . Problemet är nu som oroar mig som mest är att jag har nyligen fått jobb har jobbat där i en vecka nu. Problemet är att chefen vill ha ett utdrag ur belastningsregistret. I den står det såklart att jag är straffad tidigare osv . Kommer jag få sparken? Eller hur ser arbetsplatser på detta
Mvh