Det vidare livet

Att sluta dricka är inte det enklaste eftersom det ofta lämnar ett tomrum och ibland även rastlöshet. Vissa har dämpat ångest, dålig självkänsla eller sömnproblem med alkohol. Så vad kan man göra när man bestämt sig för att sluta? Hur underlättar man resan? Jag tänkte dela med mig av lite tips. Det kanske inte fungerar för alla men förhoppningsvis för någon :)
1. Unna dig själv saker som du tycker om. Det kan handla om en god maträtt, en resa, en massage,en rolig aktivitet eller att läsa en bra bok. Fundera på vad just DU tycker om.

Hej på er alla forumsvänner, i början av min nykterhet var livet jobbigt, tråkigt, ångest, rastlöshet samt konstant tänk på alkohol.
Jag höll mig nykter i tre månader, där tog jag återfall efter återfall som var riktigt tuffa, drack hårt i period.
Idag har jag varit nykter i 3 år och åtta månader, utan återfall, utan ångest, utan dålig sömn, mindre skam, bra liv igen.
/ Jörgen

Jag är ganska ny här inne på forumet. Har läst en del inlägg. Min historia är att jag, precis som många andra, slutat dricka alkohol. Drack senast 27 juli i år. Men jag blir inte klok på om jag har/hade ett missbruk eller "bara" ett riskbruk? Och egentligen vet jag inte om det ens har nån betydelse?? Jag har inte tänkt dricka alkohol vare sig nu eller i framtiden så det är kanske ett helt onödigt grubblande.

skit i att gå på några jävla A.A möten till slut ger det sig av sig självt
jag trodde att det va rätt väg att sitta oc lyssna på jävla alkisar som berättar sina jävla historier
det gick väl ett tag sedan fick jag återfall på återfall efter varje jävla möte där an suttit
oc lyssnat på sketna historier om alkohol hahaha så jävla blåst jag va
jag slutade helt enkelt att umgås med folk som druckit dricker bröt kontakten med varenda jävel
slutade gå på jävla A.A möten
oc nu har jag vatt nykter i ett oc ett halvt år utan ett jävla återfall

Godmorgon! Varit nykter i 6 dagar idag!!! Drack 3'glas alkoholfritt igår till middagen! Underbart att vakna fräsch!!!! Och de alkoholfria vinet var HELT OK. Visste kännde jag sug efter ett riktigt glas när alla andra satt å drack. Men jag stålsatte mig. Sån otrolig häftig känsla att jag kan bestämma själv. Inte A!

Glöm inte gratta pappa idag!
kram

Jag har ätit antabus i ett år, haft 5 återfall under den tiden men varit nykter i övrigt. Jag har druckit sen jag fyllde 14 och är idag 29. Har hållt mig nykter i ca ett år tidigare med hjälp av antabus och öppenvården. Men börjar känna av samma sak som fick mig att börja dricka igen sist, tristessen! Vardagen består av heltidsjobb och trötthet. När jag väl är ledig och har energi så vet jag inte vad jag ska göra. Allt känns ytterst vardagstråkigt och det enda sättet jag vet är att dricka för att lyxa till det hela.

Slutade dricka i söndags, har haft abstinens o har grym ångest. Va på mitt första aa möte idag, kändes bra. Vill verkligen inte dricka mer.

Rundgången
Ett av de vanligaste mönstren i min alkoholism är rundgången. Den kännetecknas av att jag i nyktert tillstånd bygger upp ett inre känslomässigt tryck.
Orsakerna kan vara många, men det handlar om episoder som väcker känslor.

Det kan vara enkla händelser i trafiken, en upplevd oförrätt av någon myndighet eller ett gräl med någon. Ja, kort sagt, vad som helst som stör min inre balans. En ofta ingående ingrediens är att jag bortser från, eller helt enkelt inte ser min roll i det inträffade. Det är de andra som bär skulden.

Jag har en granne som är världens goaste, men han har problem med alkoholen. Till saken hör att han ligger i skilsmässa, så jag misstänker att det kan ha med saken att göra. Han kom idag och var rejält berusad och då sa jag till honom att jag inte tyckte om det. Då började han gråta. Jag och en annan granne försökte prata med honom, men han bara grät. Vi hjälpte honom in i hans lägenhet och sa till honom att lägga sig att sova tills han nyktrat till och det lovade han att göra. Vi tänkte försöka prata med honom när han har nyktrat till.
Hur går man tillväga med ett sånt samtal?

Ännu en helg utan a. Livet är härligt!