Förändra sitt drickande

Hej vänner!

Mina föräldrar är djupt alkoholiserade , varit hela min uppväxt. Som vuxen och enda barnet har jag fått ta hand om dom när polisen eller psyket ringt. jo jag bröt kontakten med dom ett bra tag och flera gånger. Idag är jag alkoholist och mina föräldrar är nöjd nu,, de har alltid i min vuxna ålder velat ha mig och dricka tillsammans med dom. Nu håller jag på att förstöra mitt äktenskap ,,livrädd för att barnen ser att jag tar vin,,!! Jag har även sökt hjälp för mitt drickande, går ett CRA program via socialen, som jag själv ringde och bad om hjälp. Men sitter ändå med mitt vinglas nu.

Hej alla!

God morgon alla tappra själar. Nu har jag passerat 60 nyktra dagar. Mitt mål är 90 dagar. Ibland könns det extremt jobbigt men jag brukar tänka att om jag fixar 90 dagar så får jag väl dricka det där sur vinet som bara ställer till elände om jag nu tycker det känns så viktigt då..
Vilket min känsla säger mig att det kommer inte hända. Jag mår så underbart bra nu. Piggare, mer social, ljusare tankar som snurrar i mitt huvud, fungerar bättre på jobbet. Det känns som jag glittrar, en magisk känsla.

Hej på er alla. Skriver här för fösta gången. Har kommit till insikt om att jag dricker mycket. Är inte lätt att bryta gamla vanor. Tar ett par öl på veckorna. Fredag å lördag då kör en på såm en var 20 år. Söndag en jävla ångest. Det får räcka nu.

Hej!

En som äntligen har insett att han problem med a och vill få bukt med det. Fantastiskt inspirerande att läsa i trådarna på sidan och hur öppna ni är med att dela med er av er situation. För min egna del så har jag haft problem en längre tid, år, men det har framförallt varit i samband med ledigheter. Så nu kommer en av mina stora prövningar för att se hur stark jag är. Fredag imorgon och ledigt lördag söndag.

Hej!

Helt ny på det forum sen typ 2 minuter sen. Jag vet att jag dricker alldeles för mycket, typ 3-5 dar i veckan ca 25-35 cl whisky per gång, men eftersom det är det enda som får mig att må "bra" så vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Bakgrunden är att jag har en neurologisk sjukdom, är sjukpensionär och är extremt trött hela tiden, speciellt de sista åren. Hade jobb, liv osv tidigare men nu är det bara alkohol som får mig att ens duscha, laga mat och städa, annars är det ligga i sängen som gäller.

Då är den här. Dagen med stort D. Inte Halloween men dock dagen då jag har varit vit sedan 2/10. Så trots att jag "fuskade" lite i början av månaden, så har jag faktist hållt mig vit sedan jag läste om uppmaningen här inne. Känns faktist jäkligt bra och är riktigt stolt över mig själv. Har som många andra här, lite andra problem med både fysiska och psykiska smärtor i kroppen som vanligtvis är enkelt att dämpa med alkohol. Men har tjurat mig igenom dem också. Har under denna månaden stött på både ångest attacker och abstinens, men även fantastiskt fina dagar med familjen och på jobbet.

Ångesten är total. Jag har gjort det igen. Druckit så mycket att hela kvällen är svart. Hemma på soffan. Min partner väckte mig tydligen tre i natt och bad mig lägga mig i sängen. Det kommer jag inte ihåg. Skäms så fruktansvärt mycket. Jag dricker kanske en eller två gånger i veckan men i princip alltid alldeles för mycket. Jag vill inte sluta, jag vill kunna njuta av gott vin och hantera det. Inte hälla i mig tre flaskor. Hur gör man? Måste finna styrka att ta mig ur detta för jag vet inte hur länge min partner orkar med detta och utan hen är mitt liv inget värt.

Blir så vansinnig.
En sköterska från psykiatrin ringde mig och ville boka provtagning för mig.
Blodprov då jag tar mediciner.
Sa till henne att jag inte använt dessa mediciner på över ett år, har precis börjat med dom och nu slutat igen.

Men hon envisades och sa "jo men det kan vara väldigt bra att titta på dina värden, det var ändå ett år sedan"

Sa då att det inte behövdes, sen sa hon "ja, men det är lika bra att du kommer in så får vi titta annars blir det inte något bra av detta".