Förändra sitt drickande

Dag 1 här. Jag vill leva, jag vill må bra. Har alla förutsättningar runt mig för att lyckas men jag sabbar för mig själv. Har en hat-kärlek till alkohol. Jag tycker det är kul, mysigt och gott med alkohol men jag hatar att bli full. Tyvärr blir jag det för ofta och varje gång blir ångesten värre och värre. Jag får tankar att jag vill skada mig själv och att jag är helt värdelös. Är livrädd för döden men när ångesten tar strypgrepp så vill jag inte leva. Jag vet att jag kanske måste sluta dricka helt, men vet inte om jag klarar det. Hoppas på stöd och hjälp här...

Har ägnat de sista dagarna åt att försöka identifiera vad som får mig att dricka. Förutom att jag tycks dricka mest när jag mår bra och är glad så känner jag allt tydligare att jag ofta dricker för att bota LEDA och ångest - den senare är för mig inte privat, utan mer ångest över tillståndet i världen, allt håller ju förvisso på att gå åt helvete, klimatet, fascism inpå knutarna, krigsrisk...
Och nej, jag ser ingen ljusning i detta.

Hur hittar ni bot mot leda och klimat- eller Trumpångest?

Ja, vad skall man säga, tillslut hamnade man ändå vid vägs ände. Att tvingas välja, antingen min alkoholism och gå ”all in” och acceptera att det var så här livet blev för min del eller försöka vända den här jäkla oljetankern till rätt spår och åtminstone förena mig med mina olycksbröder och systrar i kampen för ett anständigt liv.

Jag är nog bäst på att lura mig själv.
Har har dragit ner mycket men det vill inte löna sig på det sätt jag tänkte mig.
Jag kommer ifrån mina vänner, går inte ut för att slippa frestelser. Kommer ifrån allt jag gillar.
Ändå bryter jag mitt löfte mot mig själv igen o igen.
Skulle ha en vit månad, jojo. BARA ett undantag, för min födelsedag, bara ett för en middag, bara nu ett till för att......osv

Hej!

Hej!

Jag tänker skriva av mig lite med tankar, kanske åsikter och funderingar om mina dryckesvanor och inställning till alkoholen. Bara skriva fritt. Lämna gärna en kommentar eller ställ en fråga. Tänkte utnyttja detta lite som en terapisession tänker jag.

Jag har länge vetat att mitt förhållande till alkoholen är osund. Från (nästan) första gången jag drack. Det har blivit mer och mer under årens gång. Jag rättfärdigar mitt missbruk med att jag åtminstonde kan sköta studierna/jobb. Tankar som jag kan tänka mig är ganska vanliga.

Mitt namn är Martin, är 51 år, sambo med tre barn... Detta är väl första dagen på en ny resa här i livet! Jag är fullt medveten om att jag sedan de sista fem-sex åren utvecklat alkoholism... Analyserade min konsumtion nyligen och blev chockad över hur illa det är. Ett par otrevliga händelser har också skrämt mig! Jag märker att min hälsa vacklar och jag inser, rent intellektuellt, att jag måsta ändra på detta.... MEN, jag kan inte hitta motivationen och sitter nu här igen med en stor Pernod i handen.. Nån som har tips på hur jag hittar motivationen att sluta, för det är det jag måste!!!

Hej Alla!

har efter ett par år med ett skenande missbruk bestämt mig för att jag måste sluta dricka, men är livrädd att söka hjälp då jag har ett jobb som jag sköter galant även fast jag dricker.
är rädd att hamna på behandling eller att dem kräver mig göra saker som påverkar mitt jobb vilket är det enda som håller ifrån mig att gå all in i mitt drickande har tagigt mig ur ett tungt narkotikamissbruk som resulterade att jag förlora jobbet vill ej göra det igen.

kan man söka hjälp utan bli inlagd/jobbet blir påverkad?
Mvh
Jobbet är allt ;)

Hej,

Hej,
Detta är mitt första inlägg.

Jag vågar inte söka hjälp. Trots att allt är påväg ner i avgrunden.

Jag har druckit för mycket i perioder. Men den här perioden är den värsta.

Lider av panikångest problematik långt innan jag tog A till hjälp (ingen riktig hjälp såklart) Har nyttjat A för att sova. Men detta har eskalerat denna gång.