Förändra sitt drickande

Jag är 29 år gammal och har efter 15 år av drickande verkligen börjat förstå och acceptera att jag är alkoholist. Jag har gått i behandling flera ggr och var nykter i fyra år när jag var mellan 19-23 år. Hade ett bra liv då och gick mycket på möten. Pluggade upp betygen och kom in på en universitetsutbildning i en annan stad. Det tog typ två månader sen tänkte jag "jag har ju varit nykter så länge nu så jag är nog inte alkoholist" - och drack igen (såklart). Har nu druckit i sex år och har nog hela tiden vetat att jag inte dricker som de flesta andra.

Jag är en tjej på 20 år. Jag vet inte riktigt om jag har ”problem” med alkoholen, men nu kände jag att jag kanske behöver lite råd.
Jag har festat sedan jag var 14 år, jag är rätt så lättpåverkad.
Sen jag fyllde 18 gick jag ut i princip varje helg som de flesta ungdomar gör.
Jag tror det var ungefär vid 18-årsåldern jag började få minnesluckor varje kväll ja var ute, det hjälpte inte om jag drack mindre, tog det lugnare eller drack vatten emmellan åt. Så är det fortfarande om inte värre.
Jag vaknar varje gång och aldrig vet vad som skedde dagen innan.

Min sambo sa förut till mig att han vill fortsätta prata om det vi pratade om i förrgår..
Att jag dricker mig berusad om dagarna.
Vad jag vet, så vet han om 4-5ggr under 6månader..

Men jag vågar inte prata om detta.
Jag vägrar och vill inte.
Jag vill bara få slut på den här skiten och leva som en vanlig människa.

Hej alla..
Jag är ny här, greppar halmstrån. Orkar inte..vill inte mera!
Jag började om med min medicin (zoloft) för att få ordning på tanketjorven i huvudet. Tankar som hoppade runt i huvudet hela tiden! Ångesten som ville kväva mig varje morgon!
Medicinen har hjälpt mig, det är lättare att tänka, ångesten är borta. Underbart! MEN!!...jag har fått ett större sug efter alkohol. Det accelerar jag dricker allt oftare, suget är större! Jag försöker men det är svårt att låta bli. Jättesvårt..

Fyra månader vit utan nästan något sug, sedan kom sommaren och familjen åkte bort två helger utan mig. Då var det kört. Först folköl, sedan vin. Och så har det varit vi hela sommaren. I smyg och öppet, i kombination. Tömde en vindunk förra helgen själv och ingen märkte nåt. Hur är det möjligt? Energin det tar att smyga och uppföra mig och inte bara babbla okontrollerat är helt sanslös. Svettningar och hjärtklappning hela måndagen. Aldrig mer. Men så blev jag förkyld, stannande hemma och köpte igår 3 vinflaskor. Drack 1,5, hällde ut en halv i morse och den sista finns kvar.

Dag 1

Min mamma har varit alcoholist så länge jag kan minnas. Hon dricker sig full varända kväll och symptomerna märks, hon blundar när hon pratar, glömmer saker man nyss har snackat om, blir agresiv och lädsen även om man inte gör något dumt, osv.

Min mamma dricker vin för att bli full och försöker glömma sina olika "problem" hon har säger hon. Jag har satt sitattecken vid problem eftersom det är den delen jag inte förstår, hon säger att hon är utbränd och tycker hon borde gå i förtidspansion men lever ett väldigt slappt liv igentligen.

Valde att bli medlem här efter många om och men. Har läst en hel del i forumet i några månader.

Jag har förberett mig väl den här gången. Känns bra. Har som "ursäkt" och morot att jag ska jogga rosabandet 1mil sista september . En månad ska jag klara. Jag är nyfiken på att se om det blir någon större förändring och sugen på resultat. Kanske kan jag gå ner ett kilo också.
Igår var det surströmmingsskiva. En lite och mycket trevlig skiva. Drack men måttligt , kom hem och tog mig en cigarill i natten. Några bloss bara. Vaknade idag o tänkte , skönt! Nu är det klart. Kommer inte dricka nu på en månad, då blir det inget röka heller.
Det känns bra. Jag är klar på nåt sätt.

Ikväll häller jag ut det sista som blev kvar av rödvinet igår. Nu är det färdigkompromissat. Känslan av att inte dricka är såååå mycket skönare än luddet i huvudet när jag dricker och värken i kroppen som jag så ofta får dagen efter. Den sköna känslan av att vara skärpt, fräsch, hälsosam är sååå mycket härligare. Nu är det dags.