Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.
Jag har bestämt mig för att sluta dricka alkohol. Jag har mer eller mindre alltid haft någon form av psykiska problem och mycket låg självkänsla. Jag har tidigare pratat med psykolog och tagit antidepressiva. Idag gör jag inget dera.
Har precis blivit medlem här. Har haft ett komplicerat förhållningssätt till alkohol i flera år. Båda föräldrarna alkoholister, pappa dog tidigt och mamma är nykter sedan 11 år.... Som ung var problemet att jag i stort sett alltid blev för full när det var fest. Tappade kontrollen, fick minnesluckor etc. Sen var det några år när barnen var små som det funkade bra, drack 1-2 glas vin nån kväll i veckan. Gick ut någon enstaka gång och då blev jag också oftast för full (då var inte barnen med). För några år sen fick jag en utmattningsdepression och i samband med det problem med ångest.
Måste sluta dricka. Klockan 16 börjar tankarna snurra - vad finns hemma, ska jag köra bil i morgon bitti? Är jag ledig i morgon kan man ju faktiskt tänka att det är lite som fredag idag, fast det är måndag! Jag hatar mina tankar och känslor just då, en stund senare har jag förklarat för mig själv att det är ju inte så mycket jag dricker iaf, bara några glas vin....
Jag har i nuläget någorlunda kontroll över mitt ”smådrickande” men blir oftast riktigt full nån gång i veckan, sen har jag jättesvårt att sluta efter det, när jag vaknar på morgonen vill jag bara fly bakfyllan och ångesten och trillar tillbaka igen, fast det blir ändå tråkigt och jobbigt och ångestfylla. Det enda som styr upp mig är när jag måste till jobbet igen.
Någon mer som har det så?
Jag önskar jag var sån som inte ville/kunde dricka på bakfyllan.
Vill bara skriva av mig lite.
Har sån ångest idag! Drack på jobbet igår. Kommer inte ihåg när jag gick! Eller vad jag har gjort eller sagt. Kan få sparken imorgon. Jävla skitalkohol,
Jag känner mig så värdelös nu, vilket jag är också. Så idiotiskt!
Jag vill sluta dricka, och ändå dricker jag inte så mycket. Det är inte varje dag jag dricker, det är inte varje vecka, och det behöver inte ens vara varje månad. Problemet är, NÄR jag väl dricker så dricker jag som en idiot; jag häller i mig så mycket som helst och det slutar alltid med att jag gör bort mig totalt på alla upptänkliga sätt. Jag säger saker jag inte menar, jag är elak och otrevlig och ignorant. Därefter följer en obeskrivlig skuldkänsla som gör att jag mår psykiskt dåligt i veckor efteråt.
Vill börja med att säga att jag nog aldrig skulle klarat mig så här långt utan antabus. Är oerhört tacksam för att jag fick det utskrivet.
Ett telefonsamtal kom tidigare idag. Arbetsintervju imorgon på en stor hotellkedja här i Norge =)
Och även om jag inte får jobbet har jag sökt typ 15 till, så förr eller senare hamnar jag på banan igen.
Fortsätt kämpa, det finns ljus!
Jag är 28 år nu och vill åtminstone vara nykter till 35 och då ha ett ordnat liv med familj, hus etc. Så långt sträcker sig iaf min horisont nu. Men möjligt jag är nykter resten av livet.
hej alla glada! har börjat en kurs i alkoholprevention och vill gärna ha lite pepp. har druckit 3-4 öl varje kväll i många år, och gör det fortfarande. tycker inte själv att det är så allvarligt men folk omkring mej tycker annorlunda! på kursen ska man bl.a hitta dom triggers som finns för att dricka. själv har jag inga direkta såna, utan drickandet är mest en vana (ovana) vill lära ej att dricka kontrollerat alltså so en svensson! tips?!
.. frågade mig idag en sak. Fortsatte med 'är det för att du dricker för mycket?'. Min 7- åring! Han ska inte ens ha de orden i sitt medvetande. Inget som någon har sagt hittills har gått in i mig, men detta skakade om rejält. Min fina lilla son, hur kan jag göra så mot mina barn!
Jag är en kvinna, fru, mamma, yoga- hälso- träningsintresserad, empatisk, filosofisk, energisk, nyfiken, positiv person med alkoholproblem. Jag tror att jag är alkoholist. Jag vill gärna vara nykterist.
Tyvärr har jag misslyckats med att sluta dricka så många gånger att slutandet blivit en paus som alltid slutat likadant. Tillbaka till alkoholmissbruk. Jag slutar att sluta helt enkelt. Jag tappar liksom intresset för att skriva här, för att kämpa, jag liksom glömmer att jag inte kan dricka och tar det där första glaset ändå.
