Förändra sitt drickande

Benen känns som spagetti, huvudet snurrar o jag kallsvettas.
Blä, vill verkligen inte mer.

Nu har jag haft 8dagara nykterhet och det kliar i Alkohol strupen, första dagarna var hemska, hemsk fortfarande , sover inget , lever på godis, och undrar om livet är så här trist
Kommer man må så här livet ut nu? Vad bytte ni ut "glädjen " i alkoholen mot?

Tycker det är himla intressant att läsa på här och har mer och mer börjat fundera på det här med medberoende och normalisering av alkohol i samhället. Att ursäkta andras beteende och deras samt sin egen relation till alkohol. Jag funderar om man är mer benägen att göra det ifall man själv också har problem. Exempelvis hade ett av mina ex otroligt besvär med alkohol. Jag såg det, många såg det, men inte riktigt han själv. Han blev verkligen som förbytt och en demon tog över.

Hej

Som vill ses o prata? Om sitt drickande och hur vi kan ta oss ur det?
Tänker att vi kan va "Anonyma", typ AA, men utan allt religiöst dravel och högre makter?

En kaffe eller en promenad i stan tänker jag...

Återigen gryr dagen vid min bleka skuldra.
Genom blodsprängda ögon ser jag min bleka huldra.

Mitt snus det flyter över hela kudden.

Om jag var nykter, skulle jag bete mig, nåtsånär, som jag beter mig.
Men du, jag dricker imorron, jag dricker idag.

Vårdgarantin den skymtar svagt där bortom drömmar.
Långt bortom mitt hopp, mina tankar strömmar.

Jag drömmer om mer sprit, jag ser du hånler.

Om jag var nykter, skulle jag bete mig, nåtsånär, som jag beter mig.
Men du, jag dricker imorron, jag dricker idag.

Hejsan vänner!

Jag är ny här på forumet och har sedan ett år tillbaka börjat oroa mig för hur jag hanterar alkohol.

Jag vill ändå så gärna dricka ikväll.
Förkyld, missar ett roligt lopp som jag egentligen är i bra form till pga en fånig virusinfektion.
Mannen på konsert som jag missar då jag prioriterade loppet.
Filmen jag ser är usel och det är så synd om mig.
Åh en flaska vin hade suttit så fint.
Men inte.
I morgon har jag 40 nyktra dagar.
Tänker inte förstöra det nu.

Jag har skrivit två gånger tidigare, med två olika ämnen. Det senaste handlade om att gång på gång bestämma sig för att sluta. Jag har ändå kännt mig positiv den senaste tiden, har inte druckit på två veckor vilket är helt okej. Orsaken till att det känns lättare nu är att jag fick ett ultimatum från min terapeut. "Sluta dricka eller så måste vi upphöra terapin". Så med andra ord så får jag inte.