Förändra sitt drickande

Hej! Jag har insett att jag förmodligen har alkoholproblem. Eller snarare problem att hantera den. Såhär: jag lever ensam med barn i tonåren vv vecka. Jag jobbar heltid, har ett rikt liv med många vänner och god ekonomi. Jag är social, glad, sprallig och tränar regelbundet. Allt verkar ju kanon men jag kan inte hantera alkoholen. Jag har alltid varit partyprinsessan som gillat att festa. Under småbarnsåren var det sparsamt men nu sedan skilsmässan för 2 år sedan, och sedan jag blev singel så har jag fallit tillbaka i "tonårs"festandet igen.

Tråden är fn stängd i överenskommelse med användaren.

/magnus
Alkoholhjälpen

Hej

Ja den första. Dagen nyckter. Inget att leka med. Bara vridigt vänt på mig. Svettats. Men det vore fan om jag inte ska klara det här.

Jag är 48 år gammal. Har ett bra liv förutom alkoholen då. Fick tre barn tidigt i livet med en man jag var gift med men vi växte ifrån varandra. Hade ett längre särboskap som inte fungerade.

Mitt drickande började i tonåren men var inte mer än ordinärt tills mitt förhållande med min särbo blev ohälsosam och jag blev singel efter det. Min mamma är fullblodsalkoholist som sin pappa och min far var helgalkis.

Hej, jag är ny här. I helgen var jag på fest och återigen drack jag alldeles för mycket.När jag når en viss punkt, tappar jag allt omdöme och bara fortsätter att dricka tills jag nästintill stupar......ballar sällan ur på så vis att jag kräks eller somnar. Men jag blir rejält påverkad och får minnesluckor.. Nu är jag trött på att vakna morgonen efter med galen ångest som håller i sig i flera dagar..Jag har så länge jag kan minnas nästintill alltid druckit för mycket vid fester och sammankomster. Har inga problem att hålla det måttligt i vanliga fall.

Har druckit sedan torsdag enbart öl tog min sista folköl vid 10tiden jag dricker för att jag ej har vänner ej ens dryckesbröder

Vidare har jag olika krämpor ryggen sönder mm

Fan Vad jag hatar detta

Det är verkligen konstigt att tänka på hur bilden av mig själv kan ändras från min kostymklädda figur med hög position inom näringslivet till otaliga spyor på tidiga lördagmorgnar, hukande över toaletten. Huttrande och blek, kall av ångest. Från viktiga möten på jobbet där jag förväntas leda och styra till att smyga in på bolaget med kragen uppfälld spanandes efter "rätt kassör" som inte satt där sist. Från att läsa sagor för barnen och stoppa om dem till att skicka sms på fyllan till personer jag kände för 20 år sedan.

Hej.
Jag älskar vin.. en middag utan vin är ingen middag... Så låter det i mitt huvud. Jag har börjat dricka några glas vin varje dag nu. Jobbar med ett fint jobb på dagarna. Ingen vet.
Jag vet att jag måste sluta men vet inte hur. Blir ledsen och får ångest direkt om jag bestämmer att idag ska jag inte dricka. Känns som en sorg/förlust att inte få känna vinets goda och lugnade effekt något mer.
Hur ska jag göra??

Idag gick jag en promenad och bestämde mig i bakisångestens tecken att det får räcka nu. Tog upp telefonen och ringde vårdcentralen. Sa att jag vill börja med antabus. Ringde min chef och berättade att jag behöver denna trygghet för att i alla fall eliminera ett av mina många problem. Fin respons och han ska även se till att jag tar medicinen. Känns bara skönt att ta sitt ansvar för en gångs skull. Lycka till alla på forumet och så får vi hoppas att detta blir starten på ett nytt liv. Kramar till er