Förändra sitt drickande

Jag har alltid haft lätt att få minnesluckor. Dessa har varierat i storlek och till en början var det vissa samtal, skeenden och kortare perioder som försvann ur mitt minne. Och det var aldrig någon som fyllde dessa med jobbiga berättelser. Ingenting som jag inte kunde hantera i alla fall. Jag vet inte när det hände men efter en tid blev luckorna större. Och de började fyllas med saker som var ganska jobbiga saker att höra efteråt. Att jag var högljudd, spelade över, betedde mig på sätt jag aldrig skulle göra nykter. Jag har varit kaxig, uppkäftig och otrevlig.

Idag är jag bakis och mår som jag förtjänar och ångesten står och hånskrattar åt mig och jag har bara mig själv att skylla att jag mår dåligt idag.

Hej,

Min pappa har legat inne på sjukhus i snart 3 veckor och idag kom svaret, skrumplever & jag kan inte sluta gråta :(
Han är verkligen en fin pappa men han är alkoholist. Har någon här erfarenhet av skrumplever? Inga provsvar ännu på exakt vilken grad han har men av att se på honom med gulhet och vätska i buken så har det gått långt.

Hej alla ni som jag fyller tomrummet med div rusdrycker för att bli "hel".
För mig tog det till förra veckan för att verkligen fatta att nivån var nådd.
Jag började min alkoholbana i 25års åldern med 3 öl på helgen jag tog aldrig mer, att tillägga hade jag en mor som hade problem med drickat så mitt måtto var då att inte bli så dum i huvudet, men äpplet faller inte långt från trädet.
Nu är detta över 15år sedan och mängden äskalerat i kvadrat.

Jag har inget sug efter att dricka alkohol, men när jag väl dricker med mina vänner då vi ska ut och festa blir det ALLTID för mycket. Jag får minnesluckor och jag kan fyllehångla med killar trots att jag har pojkvän. Något jag får berättat dagen efter. Själv minns jag inget. Vilket skapar en enorm ångest att jag sårar den jag älskar när jag inte har någon kontroll över vad jag gör. Inser att jag antingen måste lära mig dricka mindre eller inte alls. Inser att jag har ett problem. Kan inte sluta dricka när jag väl börjat. Någon som har samma problem som kan ge tips?

Har varit på forumet ett tag och läst massor av trådar, så många tappra människor som slåss mot A. Jag har druckit i många år och på slutet har det bara eskalerat, är nu i femtioårsåldern och jag orkar inte varken psykiskt eller fysiskt med mer alkohol. Allt startade vid en svår livskris för ca 20 år sedan, jag var rätt medveten ifrån början att jag drack för att må psykisktbättre i par timmar. Tycker inte Alkohol är så gott. Uppvuxen i en familj där det aldrig fans alkohol och nu sitter man här och är alkis. Startar nu denna tråd så jag kan skriva av mig.

Druckit mycket hela livet . Men senaste två åren har det urartat. Kan bara hålla mig nykter 4--5 dar, sen dags igen att dricka 3-4 dar. Är alltså full eller abstinent. Varje vecka 3 abstinenta helvetes dagar. Vill sluta...men lyckas inte... Vad göra?

Mitt första inlägg/erkännande.

Jag har insett att jag har blivit en alkolist!

Hur blir man av med sitt alkoberoende? Jag har försökt på många sätt. Som mest är det ett par dagar sen kommer det igen. En Vodka Explorer på två dagar.

Jag känner själv hur kroppen bryts ned av det och att jag tar skada av det. Jag försöker sluta så mycket jag kan men det går bara inte. Så fort det blir den minsta motgång så är flaskan ens vän igen.