Förändra sitt drickande

... är inte illa däran än. Men alkoholen har fyllt ett tomrum i mig. Jag skulle beskriva mig som en självständig och beslutsam person. Trots det har jag inte lyckats än. Idag är min första dag. Bakåt har det varit enstaka vita dagar de senaste tre åren. Tills nu har jag druckit ca 1 flaska vin +/- nåt glas. Aldrig tuppat av eller blivit redlös. Men för mycket för mig och nu känner jag att jag hela tiden vill ha mer ...

Första veckan av semestern avklarad, 6 dagars ensamsupande och idag mår jag skit. Har absolut inget problem att vara nykter de dagar jag arbetar, men så fort ledigheten slår in och jag mår bra - då ska det alltid firas med massa öl.

Som så många andra får man ju alltid insikt på bakfyllan, och då ska man genast aldrig dricka igen. Men man vet ju hur det blir när det gått några dagar och man mår bra igen, då förtjänar man några öl. En ond cirkel som jag måste ta mig ur, missar så otroligt mycket annat som är roligt.

Har druckit varje dag på semestern kanske allt mellan 1 glas vin till 2 flaskor . Har så mycket ångest för blir så skakig dagen efter nästan svårt att hålla i ett vattenglas . Är även hypokondriker deluxe så får panik av alla kroppsensationer och är väldigt orolig att jag ska bli galen få en psykos , kramp , eller delirium . Så trött på att misshandla mig själv Och ha ångest . Någon som känner igen sig ?

Hej!
Jag har många gånger fått utbrott och bråkar på fyllan. Speciellt på min pojkvän som jag inte vet om jag har kvar. Jag mår så himla dåligt idag. Jag slogs som en galning igår och bråkade med alla på min killes 25 års fest. Idag vill jag bara dö. Jag ville gärna höra från andra vad ni gör för att klara av denna ångest. Och vad ska jag göra med mina närmaste. Jag blir så ledsen. Vill helst bara försvinna. Men jag har bestämt mig för att sluta dricka för alltid nu.

Har gått lite mer än ett år sen jag var här sist (har bytt namn). Efter det har det varit anstalt och behandlingshem fram till i våras och jag försöker nu jobba.
Igår morse åkte jag direkt från fyllecellen till jobbet och har ont efter både hand och fotfängsel. Så istället för att få ordning på saker och hålla mig nykter har jag börjat missbruka och ställa till det igen. Fick en impuls att logga in här och skriva lite om eländet. Under ca 2 månader har jag bara druckit mer och mer.

Skapar nu en egen tråd här för att kunna få prata av mig, få värdefulla tankar från andra kring mitt drickande och för att jag själv ska kunna skriva en dagbok över känslor, händelser och annat som kan tänkas dyka upp när jag nu påbörjar mitt nya liv utan alkohol. Jag har varit inne och läst på forumet i några veckor nu och imponeras över kunskapen som medlemmarna har och den stöttning som ni ger varandra.

Vet väl om mina alkoholproblem... Förnekar inget. Kämpar aktivt för att sluta dricka. Men nu ligger jag här igen med den värsta bakfyllan någonsin. Är så ledsen.. Gårkvällen var en parmiddag med 4 par. Kvällen var jättetrevlig och jag tänkte på att ta det lugnt. Men. Det blev inte så. Mer kom fram och vi drack.

Så väljer att inte börja ännu. Kikar in här. I förrgår natt skrämde jag livet av både mej själv och min sambo, då jag efter en av de blötare kvällar kommer hem och slänger i mej två starka sömntabletter. Chocken hos min sambo då jag haft flera andningsuppehåll under natten, chocken hos mej själv när jag vaknar och förstår hur illa det kunde ha gått denna gång. Allt för att ha lite kul... jag vill bli frisk smälla hjälp mej att bestämma mej.

Hur tar man sig bäst över abstinensen? Den fysiska?

Hej alla ni som är inne i alkoholkarusellen. Jag har varit nykter sedan 2011. Mitt drickande hade då snabbt eskalerat från fredags- och lördagsfylla till 3-4 dagar i veckan. Jag var på en farlig väg då jag började reagera på alkohol på ett allt konstigare sätt. Jag ville inte gå och lägga mig, jag kunde gå ut mitt i natten eller så kunde jag lägga mig i badkaret och somna! Ibland vaknade jag av att jag sjunkit under vattnet, ibland så hittade min dåvarande sambo mig i vår bastu nästintill medvetslös och med bastuaggregatet på.