Förändra sitt drickande

Hej alla!

Detta är mitt första inlägg här på forumet, snubblade in här när jag sökte på Google om hjälp att sluta dricka. Jag tror att många av er kommer att kunna känna igen sig i min historia. Anledningen till att jag skriver den är till största del för att jag känner att jag måste få ur mig det, även om jag bara får ur mig det bland en grupp anonyma människor på ett internetforum för likasinnade.

Hej
Ny här, blivit så tagen av att läsa era inlägg.
Oj vad det kämpas mot något som för de flesta hänger ihop med fest äta vara tillsammans och njuta.
Har så klart sett alkoholens negativa sidor många gånger också vad det gör med människor. Att alkohol kan få individer att tappa kontrollen så fullständigt det är lite svårt att fatta men förstår allt ni beskriver om självmedicinering (känner igen) att hjärnan blir kidnappad.
Ja alkohol kan bli ett riktigt fult tryne en drake som slukar med hull och hår.

Idag på fm tog jag min första dos antabus.
Jag kände mig stark och motiverad.
På em öppnar jag ett brev från Försäkringskassan och plötsligt kraschar jag igen. Behöver dricka. Behöver dränka mig ett tag :(((
Men jag antar att jag inte kan...
Fy fan vad jobbigt allt är. Är så ledsen att tårarna bara forsar ..

Jag dricker egentligen inte så ofta, men när jag gör det så kan jag inte stoppa mig själv. Jag dricker och dricker och blir alldeles för full men inser aldrig att jag borde ställa ner vinglaset och ta ett vattenglas istället. Det har hänt mig flera gånger att jag hamnat i potentiellt riktigt farliga situationer.

Träffade en man för några år sedan som har ett dåligt förhållningssätt till alkohol. Jag började känna efter ett tag att jag själv följde efter och drack mer än jag gjort förr. Jag tålde en hel flaska vin och det har jag aldrig gjort tidigare. Bestämde mig för att bryta relationen för att må bättre men tyvärr hade jag kommit till stadiet att slentriandricka vin ett par gånger i veckan. I sommar valde jag att ha mindre semester för när man arbetar så är konsumtionen mindre. Detta har medfört att jag känt den där dåliga känslan över att alkoholen styr mig och inte tvärtom!

Jag behöver inte fundera på om jag konsumerar för mycket alkohol eller inte för jag vet den bistra sanningen. När insikten att jag har prioriterat A framför mig själv och mina djur är det fruktansvärt. Tyvärr har jag varit medveten om det ett antal/många år.
Konsumtionen har naturligtvis varierat från dagligen till "bara" helgen. Under sommaren har jag haft fler sammanhängande nyktra dagar än på länge. Det längsta har varit 9 dagar. Jag får ta en dag i sänder, både acceptera återfall men framförallt kämpa framåt.

Phuu! Är på jobbet och känner "vibbarna" av att det snart är fredag kväll och helg. Känner det där konstiga suget efter öl. Som både släcker törsten och bedövar på samma gång. Bedövar ensamheten och ångesten och kanske även skammen. Har inte druckit sedan 2/8 och vill inte börja igen.
Vilken tur att jag äter Antabus och redan startat min öppenvårdsbehandling. Det blir SodaStream och vindruvor framför TV:n ikväll.
Ville bara formulera kriget inombords. Har ni samma strider i tankar och känslor?
Trevlig helg allihop!

Hej alla där ute !

Först och främst vill jag tacka er för att ni tar er tid och läser igenom detta & eventuellt kommer med idéer på hur vi kan gå vidare från denna dystra period.
(Är super desperat!)

Min far var en riktig pärla i min uppväxt.. enda tills min mor gick bort (år 2000), då fick han seriösa alkoholproblem.
Det senaste året har han lurat döden 2 gånger, ibland dricker han så mycket att han tappar medvetandet och någon hittar honom.. timmar, dagar.. senare med en skrämmande låg puls.

Vet att jag dricker för mycket! Får ångest och har gjort sååå mycket dumt vilket jag kommer återkomma till..vill sluta men har hela tiden ursäkter.. på måndag, efter helgen , efter nästa fest osv... hållit upp itvå dagar och idag tänkte jag .. nu ät det Lill lördag! Druckit lite men känns Såå onödigt! Vill klara minst en vit månad med början på måndag!!

Hej.