Förändra sitt drickande

Hejsan!
Jag och in man har håll ihop i många år. De första åren var vi i princip nykterister. Drack kanske bara någon gång om året. Men det har med tiden eskalerat totalt! För ett par år sedan drack vi varje dag. Och inte bara ett glas vin till maten. Utan riktigt mycket, så vi blev redlösa båda två och började bråka om små saker. Jag har alltid tyckt att jag blir mer social och vågar mer när jag dricker. Därför dricker jag när vi är ute och umgås med folk på fester. Jag vet ju att det inte är rätt, men allt känns så mycket enklare då.

Som rubriken lyder.. Vardag som helg, ständig oro, ständig ångest! Men ändå så gör jag så, för några timmars sinnesro.
Första gången jag skriver här. Läst mycket på forumet innan och känner igen mycket av det som skrivs.. Men Ändå! Så gör jag så! För att slippa vara så cynisk å sur!

Har egentligen inte tid att skriva nu men måste få det ur mig. Första gången jag erkänner det för någon annan. JAG ÄR ALKOHOLIST. Vill inte vara det.. Skulle inte dricka igår men gjorde det ändå. Måste till bolaget sen för att fylla på flaskorna som är tomma, annars märker min fru det. Jädra smygande.. Skriver mer imorgon när jag har mer tid..

Min man o jag dricker för mycket. Han har sämre kontroll än jag, därför blir det nästan alltid jag som kör, som städar handlar lagar mat betalar räkningar. Värst är ledigheterna. Helger och framförallt semester! Jag vågar inte åka någonstans med honom längre. Vi gjorde en Ålandsresa tidigare i år. Jag fick honom inte av båten när vi kom tillbaka. Han var full och steg inte upp ur sängen helt enkelt. Jag tjatade och försökte resa honom upp men det var lönlöst.

De sista åren har för mej inneburit att hela min familj dött.
Ensam , inga systrar eller bröder kvar.
Var ett av 4 syskon.
Jag genomgick en operation som jag nästan dog efter,klarade mej dock.
Är barnlös.
Jag vårdade alla i livets slut och skötte allt praktiskt ett par år innan innan,och jobbade heltid.
Jag har börjat dricka för att glömma allt och dämpa sorgen.
Sitter ute på altanen,tittar på naturen,lyssnar på musik.
Har tidigare varit mycket måttlig men nu är det annat.

Hej!

Jag är ny här. Har insett nyligen, med hjälp av terapi, att jag haft en väldigt dålig relation till alkohol i ca 10 år eller mer. Att jag självmedicinerat mycket.

Har nu under många år varit o är så besviken på mig själv för att alkoholen styr mina handlingar. Jag avskyr detta. Avskyr mig själv efter att ha druckit. Jag dricker varje vecka. Inte varje dag men på helgen eller om jag är ledig från jobb så dricker jag. Helst hela flaskan med vin. Och jag tål det inte ens!!! Varför gör jag detta? Tittar ut från mitt inre och ser hur jag vill leva mitt liv men är oförmögen att ta mig dit själv. Detta jävla sociala drickande. Bara ett glas vin. Åhh tack så gott....vill i samma sekund sjunka genom jorden för jag borde säga nej.

Hej!

Jag älskar öl, jag älskar ruset, ni vet att bli sådär härligt, glad, busig.. ja ni vet. Mitt problem är stt jag inte kan bete mig när det blir för mycket. Jag kan få minnesluckor av bara typ 4a öl. Ångesten som jag får dagen efter är hemsk. Men jag undrar, hur ska jag kunna ha kul nu utan alkohol? Och kommer mina vänner vilja umgås fast jag inte dricker och blir sådär "härlig och glad".. jag kan dricka lagom.. IBLAND.. ibland har jag inget stopp. Är inte beroende men jag vet inte vad jag är.

Det har nu gått 35 dagar sedan jag slutade med alkohol, grymt bra enligt mig själv. Ingen annan höjer på ögonbrynen för vad är det för konstigt med det!!!! Men de kan inte förstå att jag har druckit varje dag i kanske 5 år (eller är det mer, 10år? vågar inte vara ärlig mot mig själv). Jag har varit bakfull på jobbet, ögonvitorna har under en längre tid varit rosafärgade och jag har haft känningar inne i kroppen (ont i levern?).Jag får ångest när jag tänker på att döden faktiskt kanske är närmare än vad jag vill erkänna. Men det hindrade inte att jag gick in på bolaget och köpte mer vin.