Förändra sitt drickande

hej! jag har under det senaste året ökat min konsumtion av alkohol ganska rejält. Tog studenten för ett år sedan och flyttade till London så en kombo av heltidsjobb, bo utan föräldrar och den sociala biten har gjort att jag druckit oftare och mycket. Har alltid tålt mycket men den senaste tiden har min acceptansnivå snarare sänkts och det är väldigt sällan jag kommer ihåg en hel kväll. Oftast är flera timmar borta ur minnet. Jag har även börjat däcka och har somnat på de allra konstigaste platserna (buskar, tåg, bänkar you name it).

Hittade inte min gamla tråd så det var lika bra att skriva en ny.

Minns inte när jag senast hade en alkoholfri dag, tror jag ligger på i alla fall en liter vin/dag i snitt :-/ Minst!

Hej, är en kille på 25år . Och har kommit till insikten att jag har problem med alkoholen. jag dricker inte jätte ofta typ max 1 gång i veckan. men när jag dricker så blir det alltid för mycket. jag kan som inte bryta det. kan som inte bara dricka en öl och sen är det bra. utan det spårar alltid iväg. och jag orkar inte mer nu. för det går ut över dom jag älskar. vet inte vad jag ska göra. vad kan jag göra för att sluta med detta? är det någon som känner igen sig? vill kunna ta en öl till maten med goda vänner. men det går inte för det spårar alltid ur när jag väl börjat.

Igår var första dagen i mitt nya liv. Klyschigt, I know. Men det var det. Då började mitt nyktra år.

Detta har ni säkert både hört från andra och tänkt själva. Det har jag med. Jag lovar mig själv varje dag, att just imorgon är dagen jag tar kontroll. Och varje dag har jag svikit mig själv. Ångesten går inte och beskriva med ord när jag återigen inser att jag misslyckades. Hur det karvar bort en del av självkänslan, bit för bit. Hur självhatet får fäste.

Jag har så mycket och skriva, så mycket tankar och känslor. Men det får komma när det kommer.

Hej, jag är ny här så om jag gjorde megafel genom att starta en tråd så tala gärna om det för mig. Jag är lite stressad för att min kropp har varit uppe i varv sedan i måndags då det som orsakade min sorg var fakta. Jag hade varit stressad i några veckor innan det egentligen men förstod kanske inte hur illa det var med mig eller det som hände. Jag kan inte riktigt skriva om vad sorgen är för att, tja det går bara inte. Inte ännu. Det slukar mig.

Jag håller inte riktigt koll på hur längesedan det varit sedan min sista fylla men det är väl 10-11 månader.

Jag säger till dem flesta att jag är glad att jag slutade , ja jag mår bättre, tack för ert "stöd"

För det är så jag upplevde det. Hälften av dem ger mig inte ens chansen till att tacka nej till A. Utan tackar nej åt mig.

Sådära trotsigt skjuter fram hackan och säger "nej hon dricker inte,hon ska inte ha"..

Nej säger jag med ett flin. Jag gör ju inte det. Tack endå.

Jag gjorde själv ett inlägg där jag förklarade att jag klarade av nån öl utan att bli knäpp eller fick ett behov av mer men insåg fort hur löjligt det hela är egentligen..

Varför vill man lära sig "dricka normalt"?

Vad är det som är sååå viktigt som gör att man inte bara avstår om man inte klarar det?

... har jag tagit itu med a-helvetet!! Har skrivit här förr men hamnade återigen i en dipp där jag trodde att jag kunde hantera problemet och därmed ej skrivit pga skam (dock läst föitigt). Har nu senaste svängen druckit sedan i fredags (ca 1 flaska vin/dag) men ringde imorse till Vårdcentralen och fick en akuttid. Har varit där och tagit prover och även fått Antabus utskrivet - känner dock att jag måste vara fri från a ett par dagar innan jag tar första tabletten. Fick hudutslag förra gången och tror det var pga att a fortfarande fanns kvar i systemet.

Varför gör jag detta med mig själv dricker nästan varje kväll . Bakfull och plufsig , fet och ful blir man. Jag vill sluta dricka ..