Förändra sitt drickande

Min sambos alkoholmissbruk har eskalerat. Jag har tappat räkningen på antalet ggr han bett om förlåtelse för sitt beteende och lovat att bättra sig. Det går max två veckor sen är han tillbaka i sitt vanliga.
Jag har hotat varje gång att lämna honom. Och nu känner jag att jag måste göra slag i saken. Om han inte vill ha hjälp så förstår jag ine vad det är jag själv försöker göra här?

Hallååå,
jag skrev här för några månader sen och ingenting har förändrats, eller det har till och med blivit sämre. Jag började universitetet i augusti och jag tänkte: "jamen då måste jag ju sluta dricka!" Vilket jävla skämt. Många lektioner antingen bakis eller till och med full! Inte kul alltså. Hänt några gånger att jag har vaknat full och bara fortsätter dricka resten av dagen. Usch.

Det är andra gången för mig nu!! skäms som en hund men det är nu eller aldrig!!!! Jag har sagt upp mig från jobbet, pallar inte ens att åka förbi där. I måndags var jag på vårdcentralen och blev sjukskriven och i dag har jag varit på beroende centrum. Den här gången ska det gå hela vägen.... det finns inget annat helt enkelt. I dag har jag varit A fri i 7 dygn.

Hej,

Jag är en man på 39 år, ensamstående men med ett gott socialt nätverk. Jag har bestämt för mig att bli total alkoholfri för resten av mitt liv. Jag tror att hela mitt vuxna liv har gått till detta beslut. Alltid druckit mest, förstört sociala kontakter, förstört med flickvänner, förstört med familj. Jag har dock alltid skött mitt jobb och min träning, har alltid sett ung ut, varit smal, haft enkelt att attrahera kvinnor. Dessutom välutbildad och inte en "a-lagare" Jag har nog ljugit för mig själv i tjugo år.

Det jag gjort idag var både det värsta men samtidigt bästa! Efter att ha legat vaken sedan kvart över två i natt med ångesten från helvetet och skakande händer som omöjliggjorde att hålla ett vattenglas vid 7-tiden ringde jag en beroendemottagning och blev ombedd att omedelbart komma in. De panikattacker jag upplevde på vägen dit gjorde att jag trodde jag skulle tuppa av. Fick ett otroligt varmt bemötande, pratade länge med först en sköterska och sen en läkare som gjorde lite kontroller.

Jag har skrivit en massa inlägg förut. Nu ska jag försöka vara helt ärlig. Men det är så mycket liksom.
Var nykter ett och ett halvt år. Mådde bra. Men känner att jag blev nykter men kom inte vidare. Har så mycket inom mig. Blev nykter men förändrade inte tillräckligt på något vis. Svårt att förklara.

Sitter i väntrummet på min vc. Ska idag öppna upp mig för min husläkare och säga att jag dricker för mkt. . Är livrädd...för tänk om jag möter en oempatisk läkare. ...
Usch . Skäms så mkt. Varför kan inte jag dricka normalt som alla andra?!?! Så jävla arg på mig själv . Har dessutom jobbat här på denna vc.
Men jag ska bita i det sura äpplet och försöka göra det bästa av besöket.

Ja heter Carolina o är 45 år o har ett jättesug efter alkohol dricker minst en bag-in-box o veckan. Har oxå återställa behov dagen efter, har kännt så här i 10 år ,försökt sluta men när ja mår bra igen så känns de som man är som alla andra som kan dricka vanligt. Snälla behöver alla tipps o råd som gör att ja kan sluta. Har kommit så långt att för mej är de ingen a alls, klarar ej att dricka normalt .

Men jag håller i. Ett återfall för en vecka sedan i morgon. Känns bra och det var ju inte hela världen. Hoppas att det här håller i sig. Jag väljer ju själv och jag mår bra nu och mycket piggare. Men visst är det en daglig kamp på många plan.

Då har även jag insett att jag måste göra något åt min a-konsumtion. Jag hade bestämt mig för att sluta redan innan sommaren, men eftersom jag visste att jag skulle på en sedan länge inplanerad resa till oktoberfest i slutet av sommaren så var det svårt att komma till skott. Istället har drickandet bara eskalerat under sommaren och börjat göra mig allvarligt rädd. Nu är oktoberfesten avslutad och det är dags att komma till handling. Det är fantastiskt att kunna använda sig av det här forumet och inse att man inte är ensam.