Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.

Ångest/Nu räcker det

Jag har haft sådan ångest nu under eftermiddagen. Skulle jobbat kväll, men var för bakis helt enkelt. Största delen av bakisångesten handlar om att en av de höga cheferna på jobbet bor på samma gata som jag och mycket väl skulle kunna ha sett mig ute igår (när jag var berusad). Jag intalar mig att självklart är det inte så sannolikt men bara tanken att detta KAN ha hänt, gör mig väldigt rädd.

Nya tag!

Mitt namn är inte viktigt, men hälsar ändå!

På måndag börjar verkligheten igen, 8-timmmars jobb och allt som det innebär.

Lite om mig:
Jag är en man på runt 40-år, har ett förflutet som drogmissbrukare i min ungdom. (mestadels cannabis, alkohol, bensodiazepiner men även lite opiater).

Har var på ett behandlingshem för ca 15 år sedan, på egen vilja. Var dock bara där 3 månader (men fick lära mig mycket nyttigt om beroendesjukdomen, något som många av mina vänner aldrig hann uppleva).

Dagbok

Är nu här igen. Vet inte vad jag ska skriva...., men måste skriva för min egen skull. Vill inte glömma de första dagarnas ångest o helvete, för det är precis det jag gör. Varje gång! Det blir fjärde omgången denna sommar, med början idag. Det går en vecka, sedan faller jag för det där "enda" glas vinet. Då tror jag att jag har koll på läget, så idiotiskt! Har druckit dagligen i snart 9 år. Det är förmodligen sämsta valet av dag idag, fredag och imorgon grillfest. Jag börjar jobba på måndag och måste vara i någorlunda skick då.

2 år sen jag var här...

2 år har gått sen jag besökte denna sidan sist. Det måste betyda att jag har haft problem med alkohol lite drygt 3 år. Inte fasen har jag kommit längre. Jo lite, men inte mycket. För 1,5 år sedan ungefär bad jag om hjälp på en klinik och fick det. Tyvärr ligger den en bra bit från mitt jobb, så det blev bara krångligt att åka dit. Jag hade behövt åka dit och blåsa och ta Antabus i alla fall varannan dag, men det höll inte tidsmässigt. Sen rann det ut i sanden och maj sa jag att jag klarar mig själv.

The botten is nådd.

Hej! Nu har jag kommit till insikt igen att jag inte kan hantera alkohol. Är 25+ gammal med alkolismgener från bägge sidor i mig. Är inne på andra nyktra dagen nu sen jag vaknade upp i bilen av att polisen väckte mig. Stod parkerad tack och lov men ändå. Har ångest nu, men inte lika mycket som igår. Gårdagen va hemsk. Sambon pratade inte med mig på hela dagen, hon va oerhört besviken på mig. Fick tillslut panikångest, darrningar och yrsel, alkoholabstinensen stod och knackade på dörren. Vart en vända ner till psyk för att få tag på insomningstabletter.

Nu ska jag vara jävligt ärlig

Jag sitter här och är mkt medveten om att jag har alkoholproblem ... men jag är även en arbetsnarkoman som jobbar jämt med att alla andra ska må bra.. Jag jobbar inom socialpsykitrin och möter mkt olika människor. Privat har jag en hästgård och ger lektioner och privatundervisning har även försäljningshästar..
Jag vill absolut inte ha en klapp på axeln för som man bäddar får man ligga...jag har nog alltid varit törstig och det har inte blivit bättre efter min magoperation..