Förändra sitt drickande

Jag är ny här och vet att jag dricker för mycket.
När min man lägger sig då börjar jag dricka, det blir en flaska vin eller ännu mer innan jag lägger mig. (Vi delar inte sovrum)
Känner ångest och vill inte hålla på så här men det är så lätt att hälla upp glaset och sen är det ännu lättare med de som följer.
Så här har jag hållit på de senaste två åren, vist har jag druckit innan också, men då har det varit kontrolerat, några glas under helgen och aldrig på vardagarna.

Säger till mig själv att jag inte vill dricka så mycket ändå ligger jag här bakis och fylld med ångest. Har svårt att sluta dricka när jag väl har börjat. Blir jättefull och tappar kontrollen. Vill inte ha det så men vet inte hur jag ska vara stark nog att förändra mina vanor. Just nu känns allt skit, hoppas det blir bättre snart

Alkoholism går inte att bota - det är en kronisk sjukdom och därtill progressiv.
Om du återupptar konsumtionen efter att ha hållit upp en tid är du på samma nivå som när du slutade dricka.
Sjukdomen går däremot alldeles utmärkt att leva med – förutsatt att man inte använder alkohol.

Jag har allt "vanliga" människor kunde önska sig - fin familj, hus och ett bra välbetalt jobb. Varför kan jag då inte låta bli att dricka? Så många gånger jag frågat mig det. En långvarig ångestproblematik bidrar säkerligen men jag kan inte skylla allt på det. Nu vill jag ha en förändring och hoppas hitta några medpassagerare så att vi kan peppa varandra. Häng med mig!

Stor kram❤️

”Hej, jag heter Camilla och jag är en adlig fullblodsalkoholist och affärskvinna från Östermalm.”

Har precis inatt läst klart hennes bok om hennes liv som alkoholist och hennes vändning.
Kan verkligen relatera och känna igen mig i så mycket!
Rekommenderar den varmt. Kommer bli min bibel

(redigerat av alkoholhjälpen)

Fin Måndag alla

Jag måste sluta med alkoholen..lever ett dubbelliv och orkar inte mer nu. Är så trött på mitt beteende. Kan inte vistas i mitt eget hem innan jag känner suget. Idag ska jag söka hjälp, svälja stoltheten och inse att jag inte fixar det här själv. Min familj vet inte om min problematik. Sköter allt "snyggt" och har blivit en expert på att gömma, städa efter mig..har lyckats sköta hem, jobb och vänner...tills för några månader sedan. Orken finns inte mer...börjar bli likgiltig och Tom.

Imorgon är det dags för mig.
Efter flera tidigare försök att sluta dricka kommer jag att göra ett rejält försök imorgon.
Jag har druckit dagligen i 2 års tid och kommer att skriva dagbok här om hur jag upplever det, dag för dag.

Hej

Ny och har bara läst tidigare :)

Så här ser mitt drickande ut:
(känner någon igen detta?)

Helt nykter mellan 2012 - 2014.
Drack mest på krogen, men av en händelse så lade jag av.
Fick en LOB och dotterns pappa ställde krav.

Efter 10 års förhållande (nu med två barn) så har mitt drickande (eller framförallt att inte sluta dricka) ställt till det ordentligt.
Gillar att ta några öl då och då på hemmaplan, det är inte där problemet ligger tror jag även om jag nu inser att jag har smusslat med det också.
Största problemet är i sammanhang där jag inte riktigt känner mig bekväm, då finns det inget slut på drickandet tills drickat är slut och allt svartnar.
Har många gånger försatt mig i jobbiga situationer med en såklart besviken sambo, utan några allvarliga konsekvenser.

Bakfull. Hemma från jobbet eftersom ångesten och skammen är för stor och för att jag inte klarade att ta mig upp i tid. Förmodligen luktade jag fortfarande gammalt vin också. Just en snygg medarbetare.
Skäms som en hund.
Orolig i kroppen. Behöver ro.
Ute är det så vackert frostigt, här ligger jag oduschad och med matrester från i natt på tallrikar nedanför sängen.
Treoglas. Ramlösa.
Hur blev jag det jag föraktade mest med min egen far och med mitt ex?
Värdelös.
Finns här nu.
Hopp i förtvivlan?