Förändra sitt drickande

Hej,
Jag tänkte ha en liten tråd här för mig själv. Se över mitt drickande, vilket är alldeles för mycket, och försöka förändra mitt beteende. Jag vill inte att alkohol ska ha en så stor plats i mitt liv som den nu har nu.

Den här veckan har varit skit. Har minnesluckor men tror att jag har druckit varje dag förutom måndag. Spelar ingen roll vad det är, öl, whisky whatever. Bara det är alkohol så dricker jag vafan som helst.

Jag är ung, i 20års ålder, svårt att bestämma att bli nykter just nu. Vill bara må bättre.

Jag är en 28 årig tjej en beroende tjej av rang. Jag lever de perfekta livet (utåt) jag har 3 fina barn ett 4 på väg bor i vårat hus vi renoverar och med min sambo jag älskar högt! Jag har dock ett problem ett hemligt sådant som ingen vet om lr jo min sambo märker ibland men när jag mår dåligt då dricker jag . Har alltid gjort sen jag iaf var 15.

Förra måndagen var jag på väg att springa hemifrån till jobbet med andan i halsen, stressad, kallsvettig och med hjärtklappning. Jag insåg när jag var på väg ut genom dörren hur dåligt jag mådde och beslutade mig för att stanna hemma.
Det är inte första gången jag har arbetat mig till gränsen av utmattning. Det är heller inte första gången jag har själmedicinerat min stress och depression med alkohol. Det är heller inte första gången jag försöker åstadkomma en livsstilsförändring. Frågan är om det är sista gången?

Hej!

Jag är ny här och är småföretagare 60+, med ekonomiska problem och dessutom alkoholist.

Drickandet har eskalerat med åren och jag har försäkrat mig själv, att jag inte har alkohol problem, men det har jag. På torsdagen svepte jag i mig fyra flaskor vin och söp hela natten och det stanna inte där, utan när butiken öppnade for jag efter starköl för resten av dagen. Vaknade bakis och kände att hjärtat kommer ut ur bröstkorgen, så jag beslöt att ta en öl, men det var startskottet för att dricka ytterligare fem liter öl under dagen.

Det började för tio år sen, hamnade på sjukhus... fick ingen hjälp..
Så efter åren de blivit allt mer, "jag tar ett glas för jag är deppig" osv
Sen för snart två år sen, fick jag mitt liv förstört och de var då allt började.
Jag fick/har ångest hela tiden 24/7 ... jag fick piller av läkare på senare år men de piller, var som sockerpiller typ, fick nå narkotika piller men de var samma där, mer bråk kom med vården.. allt spårat ur... jag har hela mitt liv levt med män jag inte känner osv alltid varit den utsatta personen.

Heej!
Detta är del 1 av min bakgrund, men vill börja min framtids-tråd med att berätta om min historia. Det blir nog en lång text och många inlägg.

Tänk att man låter det gå så långt. Tänk att man låter allting bara falla.
Jag hade ju gått minnesotaprogrammet 2007. Gick på aa möten även om jag aldrig riktigt fastnade. Gick dit och kände någonstans att de här människorna är på en annan nivå. Jag är inte som dom. Jag är ju en vanlig kille. Visst lite minnesluckor och elakheter mot de jag älskar här och där men vad fan de här är ju vrak.

Dag 1 igen,

Jag undrar om jag nått den absoluta botten nu. Jag hoppas verkligen det för jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Jag är så ensam med min stora hemlighet: Jag SUPER. Helt otroligt hemskt att formulera den meningen och inse att den är sann. Jag?! Den duktiga flickan. Den goda vännen. Mamman. Jag dricker ensam i hemlighet och det är väl det som är det värsta. Mitt drickande har eskalerat i en rasande fart på senare tid och jag har just räknat ut att jag denna vecka hällt i mig 30 glas vin. TRETTIO. Helt ensam dessutom.

Man 57 år men vad fan irriterad över att jag inte bestämer över mitt egna liv