Förändra sitt drickande

Irriterad

det kommer till en punkt när man bara inte orkar med det längre. måste verkligen sluta nu. har träffat en så fin man och jag är så rädd att mitt drickande ska sabba allt. för det har sabbat. i kombination med mitt temperament har det inte varit nån höjdare. en sak jag vet är att alkoholen följer med. när man mår bra vill man fira, när man är depp vill man fly. för om det är nått jag kan så är det att fly. jag är fortfarande inte beroende men snart är jag det å då har man ju riktiga problem. är glad att ha haft det jobbit faktiskt för det gör en klok, men bara om det blir bättre.

Här igen... Min senaste inloggning med det här användarnamnet var tydligen för 9 månader sedan... Har det hänt någonting sedan dess? Jo, jag dricker mindre: Från att ha druckit varje dag så dricker jag nu enbart en gång i veckan. Denna gång i veckan blir jag spyfärdig för varje klunk men kan ändå inte sluta dricka. Varför?

Nära igår igen
Efter att ha varit nykter i en månad sabbade jag nykterheten med en fylleresa till Danmark med tippargänget. Skitskoj!! Jag menar det. Det var skitskoj!!! Jag tål hur mkt som helst och jag var i drömmarnas land. Söp i ett dygn! Dagen efter ska vi inte tala om. Jobbigt med lilla dottern och sambon. Jag var tvungen att gå och lägga mig då och då. Sen ångest på det.

.. en hade ju gärna sluppit känna behovet av att åter igen gå in på den här sidan. Men här är jag! Hej hej! *vinkar*

Kvinna 45 med 3 härliga barn känner mig så ensam. Jag är 'bara' mamma. Har så mkt kärlek att ge och behöver få av en man. Denna känsla gör att jag dricker..
Jag vill ligga på någons arm å känna trygghet. Just nu bara ensam...

Hej!
Jag startade en tråd i att förändra sitt sätt att dricka men kom på att jag ju faktiskt har påbörjat min resa som nykter (alkoholist?!) och därför borde ha en tråd här också.
Eller det är här jag borde va och jag skulle vara tacksam för alla råd och hjälp som ni vill ge, annars så nöjer jag mig med att skriva och läsa för nu får det fan va nog.
Men det skrämmer mig, det faktum att jag redan börjar glömma. Eller är den glömskan nödvändig för att ens komma upp ur sängen, städa upp, fixa mat till mitt barn, leka med henne, träna.. ja, leva?!

Startar en ny tråd här, har min gamla i kategorin "Dricker jag för mycket" i tråden "Jag har en plan".

Jo jag hade en plan vilken jag höll i 98 dagar nykter, sen blev det semester å så satt jag där med vinet igen, tyvärr. Kände väl till en början att jag hade kontroll, men det gick fort och det spårade ur.
Nåväl ingen ide att gräva ner sig, utan det är bara upp på banan och ta nya tag och nya friska dagar. Så nu kör jag på en dag i taget och idag har jag varit utan A i en vecka.
Peace!

Hej allihopa. Efter att ha läst här till och från under nåt år ska jag tillslut ta mod till mig och skriva själv. Min historia kortfattat: Jag kommer så väl ihåg första gången vi hade snattat lite sprit från min kompis föräldrar. Jag var 15 år. Den känslan som infann sig var det underbaraste jag hade känt. För första gången kände jag mig självsäker och alla problem var som bortblåsta. Idag, 35 år gammal kan jag se att a har varit ett j*vla skit för mig rent ut sagt. Jag har ALLTID varit den som blev fullast på festen.

Efter att ha varit nykter i en månad sabbade jag nykterheten med en fylleresa till Danmark med tippargänget. Skitskoj!! Jag menar det. Det var skitskoj!!! Jag tål hur mkt som helst och jag var i drömmarnas land. Söp i ett dygn! Dagen efter ska vi inte tala om. Jobbigt med lilla dottern och sambon. Jag var tvungen att gå och lägga mig då och då. Sen ångest på det.