Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.
Klarar jag av att sluta dricka? Har ju försökt så många gånger innan. Klarar jag av att möta tankarna om hur illa jag gjort mina barn? Törs jag?
Ångesten känns i hela mig.
Börjar min första CRA behandling i morgon. Vill så gärna att detta ska fungera. Känner mig ledsen och väldigt ensam.
Någon som har erfarenhet av CRA?
I förrgår kväll hände det igen. Det som inte fick hända. Du dricker väl inte för mycket sa min fru till mig innan vi gick till festen. Hon kände på sig att det skulle gå över styr. Fram till kl 24 funkade det ganska bra, därefter är det svart. Min fru gick hem tidigare och själv fick jag bokstavligt stöd av en av de andra gästerna som hjälpte mig hem. Hur det gick till har jag inget minne av. Morgonen därpå vaknar jag på soffan i vardagsrummet och har en huvudvärk som inte går att beskriva och en begynnande ångest som tar hela kroppen i besittning.
Jag och sambon har två mindre barn. Jag är beroende av alkohol och dricker nästan varje eftermiddag/kväll. Jag vet att jag behöver hjälp och jag vill söka hjälp men jag är så rädd över vilka följder det kan få. Om jag kontaktar en beroendemottagning för råd och förklarar min situation, anmäler dom då till soc för att vi har barn? Någon med erfarenhet?
Jaha, efter att lyckats hålla mig nykter en längre period trillade jag dit igen. Återigen har jag gjort mina nära och kära besvikna. Varför??? Jäkla alkohol, min värsta fiende. Det är bara att börja om igen. Jag tycker verkligen inte om mig själv just nu. Tack för att ni finns!
Hej! Blev medlem är idag och är på dag 2. Kände att jag vill ha en egen tråd att skriva av mig i.
Har en historia sedan tonåren att dricka för mkt och för ofta. Går i terapi och på behandling på alkoholmottagning. Hittills har det inte hjälpt mig. Jag har knäckt min sambo rejält igår när jag berättat att jag återigen smygdruckit. Har lovat mig själv att vara nykter över sommaren och behöver er hjälp att klara det! Tack alla som delar med sig här! Det hjälper så mkt att inte vara ensam, för jag känner mig så oändligt dålig och ensam...
Jag är en sån som inte kan sluta dricka när jag väl börjat. Och när jag dricker blir jag helt personlighetsförändrad och säger saker jag inte kan stå för. Jag sårar min sambo och säger elaka saker. Blir flörtig mot andra osv. Min sambo är en sån som inte gillar att festa utan sitter mer lugnt och vill gå hem, dricker väldigt lite. Då kallar jag han tråkig och blir arg på honom. Blir arg på honom för minsta lilla och säger att jag hatar honom. Detta är ingenting som stämmer eller som jag tycker. Jag älskar honom över allt annat. Och mår skit över vad jag sagt.
Har sedan 2010 druckit minst 2 flaskor rödvin o 2-6 starköl per dag.... I söndags sa min son att han inte tror att jag kan vara utan... Vi slog vad, o jag tänker vinna med råge, för att jag måste det! Vill inte dricka alls, haft så dåligt samvete och har märkt att minnet börjar svika mig.
Nu är det onsdag o inte en droppe alkohol här. Äter dock som en häst-allt eftersom jag är så sugen men imon byter jag ut suget till träning tänkte jag.
Någon som känner igen sig i att du har svårt att bli full?
Kan dricka, jag blir lite lugn, lite lugnare, inte super lugn men lite, ångesten försvinner.. men sen där efter händer det inget, nada... kan hälla i mig, men händer inget, ibland dock har jag blivit som full, men är sällan..
Därför känns det för mig helt meninglöst att dricka så fundera på sluta helt nu typ om de går eller vågar (har blivit skämd av allt som kan hända då man slutar). Någon annan? Eller bara jag som har detta problem?
Bestämde mig igår för att det får räcka nu. Vaknade som vanligt inatt och drack en halv liter vatten, trots att jag var nykter. Tänkte att det nog tar ett tag innan kroppen repat sig. Kom fram till att jag nog varit halvpackad/packad minst tre kvällar upp mot fem kvällar i veckan i 28 år bortsett från en paus på tre år då jag väntade, födde och ammade min son. Jag har totalt supit kontrollerat i 25 år. Jag har skött jobb, studier, hem och barn. Jag har haft ett socialt trevligt liv, fester, resor och goda middagar.
Min vuxna dotter begick självmord för snart två år sedan. Sedan dess har jag druckit vin varje kväll, att det är skadligt har inte spelat mig någon roll jag har bara velat döva sorgen. Nu börjar jag känna en lust att leva igen men vill inte sluta dricka alkohol, motsägelsefullt. Hur tänker ni kring detta? Är det någon här som upplevt samma sak?
