Förändra sitt drickande

Jag läser på min och era sidor och slås av skillnaderna i berättelserns. På anhörigsidorna kretsar dialog kring Er. Ni som är fast i alkoholens grepp, dvs personen och ert beteende. På brukarsidorna nämns de anhöriga knappt. Är det verkligen så att vi är så oviktiga i kampen mot nykterhet? Är ni verkligen så inne i ert, att ni struntar i människor runt omkring er? Kan det vara så att vi anhöriga är en belastning? Vi ger er skuld? Förklara för mig och andra hur ni tänker. Tack för era svar!

Hej! Ny här på forumet. Jag har under ett par års tid druckit mer alkohol än vad som är rimligt. För tre år sedan gjorde jag en hälsoundersökning och då var alla mina värden jättebra. Jag har en bipolär diagnos typ 2 och äter Seroquel och Lamictal sedan drygt 10 år, vilket fungerar bra. För fyra månader tog jag blodprover genom remiss av min psykiatriker och de såg också bra ut. Vet dock inte vad det var för prover som togs, men eftersom jag äter medicin så vill man hålla koll på vissa värden.

Hej.
Här har ni en alkoholist som kämpat i flera år med att förändra sitt beteende. Är en kille som både har familj, villa och stabilt företag. Efter många års supande så har jag kommit till insikt att jag måste förändra mitt beteende till alkoholen annars kommer jag att dö. Det handlar inte enbart om att överleva för min del utan att faktiskt fortsätta leva.

Hej alla!
Jag är ny här, eller det är jag egentligen inte. Jag ska förklara:
I december 2014 bestämde jag mig för att sluta dricka. Då hade jag nått någon typ av botten, drack en kvarting 6 dagar i veckan och hade fått nog. När jag bestämde mig för att faktiskt sluta hittade jag en riktig källa till inspiration och tips - nämligen det här forumet!
Jag var kanske för feg men jag skrev aldrig något då, men jag läste och läste!

Under en längre tid har jag ljugit och undanhållit mitt problem. Jag har druckit i smyg för att min fru inte ska märka . det har ju vart tillfällen när hon reagerat på mitt beteende men jag har då lyckats ljuga eller förvirra. När jag väl börjat så kan jag inte sluta och det blir att jag ljuger om magsjuka och trötthet. Men äntligen så var det oundvikligt. Hon kom på mig med att dricka i smyg i garaget. Jag hade då under dagen lyckats ljuga om att jag bara var glad och att jag aldrig skulle dricka. Men nu vet hon och familjen om det.

Krokodil.

Jag har sedan ungefär 1,5 år druckit för mycket och i tilltagande mängd. Nu dricker jag väl motsvarande tre starköl och något/några glas vin varje kväll. Jag brukar ha en vit dag i veckan. Orsaken har varit ett olyckligt äktenskap och nu för en vecka sedan har jag fått klart för mig varför det varit olyckligt och att min fru varit så elak mot mig. Hon har sedan 2011 haft en annan man, varit otrogen.

Vi separerade tidigare i vår.

Hej!
Jag är en man på 40år och har insett att jag har problem med Herr A och att jag behöver stöttning och hjälp.
Jag har läst många berättelser här inne och dom berör mig och gör mig ledsen med tanke på att så många mår dåligt och kämpar mot Herr A men samtidigt är det stärkande och stöttande att läsa att man inte är ensam om sina problem och det ger en styrka och hopp.

Jag har druckit mycket 10 år tillbaka. Det har eskalerat sista året. Har druckit i smyg och kört bil alldeles för tidigt på morgonen när jag kör till jobbet.
Är bara ute efter lyckoruset, känsla av lugn när jag dricker. Gillar inte smaken alls utan dricker bara för effekten.
Har två barn och lever ett tryggt och utifrån sett lyckligt familjeliv.
Har nu sökt hjälp än en gång men känns skillnad nu. Är så trött på skiten!! Den ger mig inget positivt förrutom den korta känslan av lycka. Vill inte förlora mitt liv för denna skiten.

Jag är 36 år, har barn, man hus, bra jobb - utåt sett hur bra som helst. Men jag dricker för mycket och för ofta. Jag är berusad några dagar varje vecka. Minnesluckor, gör bort mig, sover hela söndagen och missar allt roligt med mina barn. De märker ju. Men ingen säger nåt.