Förändra sitt drickande

Jag dricker varje dag oftast öl och på vardagarna klarar jag oftast av mitt jobb på helgen kan vad som helst hända.. Tappar saker och allmänt pinsam!
Jag började dricka när jag var 12 nu är jag 39 och jag visste att jag hade alkoholproblem när jag var 16 år. För ca 8 år sen bytte jag ut allkoholen mot cannabis vilket i sin tur har lett till att jag numera använder båda!
Jag kan inte gå på AA möte eftersom det inte skulle se bra ut med tanke på mitt jobb. Jag arbetar med ungdomar och familjer som har problem... Vet fan inte vad jag ska göra, har slutat tro på mig själv...

Hängt här och läst andras trådar ett par år. Min historia är sååå lik många andras. Det blev mer och mer tills jag slog i botten och tog en taxi till beroendeakuten. Att jag inte vågat sökt hjälp förr? De var så rara och snälla där och behandlade mig som en kund eller gäst inte som det hopplösa fyllo jag kände mig som. Sedan blev det antabus i sex veckor och jag mådde bättre än nånsin förr. Sömnen kom tillbaka, panikångesten försvann. Pigg och glad och inte minsta sugen på A.

Det här är första gången jag startar en tråd här på alkoholhjälpen, har tidigare last mycket på olika trådar.

Min ålder: 25-30.

Började dricka I tidig ålder , 13-14år. I början räckte det med lite 3.5%or och nån gång fick man tag I lite starksprit. I 16 års åldern började det eskalera redan, hamnade mycket I kriminalitet p.g.a alkoholen till stor del, var skoltrött och hade en frånvaro på ca 80% I 9an. "festandet" fortsatte dagligen med kompisar och man förtärde nu starksprit och starköl på daglig basis.

Hej,

Nu vill jag ha en period utan alkohol och naturligtvis är jag orolig hur det skall gå. Mitt första mål är en månad. Det skall väl gå? Att dricka blir så snabbt vardag och en dålig vana som nu måste brytas. Det är inte bra för min hälsa eller rättare sagt: det är inte bra för hela mig. Problemet är att maken också gillar att pimpla vin men jag skall försöka var stark. En månad är överskådligt och hanterbart. En månad, 30 dagar. Påsken har varit dagar av middagar, kalas och massor med vin och öl. Nu vill jag vara snäll mot mig själv och mot familjen. En månad!

Snälla hjälp mig! Vet inte hur jag skall ta mig ur detta på egen hand. Har insett att jag blivit alkoholist då jag inte kan hålla mig inifrån att dricka minst ett sexpack folköl dagligen. Tänker varje dag att nufår det vara slut, men kan aldrig hålla det löftet..jag vill ju verkligen inte hålla på så här men jag har inte styrka nog att låta bli.

Jag är feg. Jag är så fruktansvärt feg. Jag vågar inte lura A. Jag vågar inte berätta för någon om mitt beroende/missbruk, inte heller vågar jag säga till min partner att det räcker nu. Jag vågar inte köpa hem 2 flaskor vin de gånger suget kommer utan köper en box, några öl/cider och kanske även en flaska vitt. Och suget kommer varje dag. Det går bra att hålla upp en, kanske två dagar men sen är jag (vi) påt igen. Vi sköter jobb, barn och hushåll. Vi är relativt sociala om än jag vet att A är orsak till många vita lögner för att slippa träffa andra.

Hej kära forum.

Hur börjar man?
Jag är idag 36 år. Jag har nog alltid haft ett alldeles för avslappnat förhållande till alkohol, men mina problem började nog för ungefär 3 år sedan.
På de 3 åren har jag hunnit med ganska mycket. Jag började då att dricka mot ångest, himla fiffigt tyckte jag. Jag drack större mängder per tillfälle än jag någonsin tidigare gjort. Jag lärde mig ta återställare. Eller vara full i 2 dagar, men klippte sedan för att hålla mig nykter i kanske 3-4 dagar innan jag återupprepade. Senare utvecklades detta till 3-4 dagarsfyllor...

Hej. Detta verkar vara ett jättebra forum. Vettiga människor och lagom tempo. Bestämde mig igår för att försöka bli nykter. Alkoholen har de senare åren bara skapat oro, ångest och relationsproblem. Även ekonomin tar stryk. Har länge druckit nästan varje helg och förstås mer på semestrar osv. Har ett bra jobb (hantverkare) Är så trött på det men samtidigt jätterädd för ensamheten. Har iallafall 2-3 vänner som jag vet ställer upp men dom har ju familj, så jag vet att ibland kommer det bli kämpigt. Dom är ju upptagna med livet själva vilket är helt förståeligt.