Förändra sitt drickande

Har " missbrukat" alkohol sedan den dagen då jag först smakade. Mycket har varit självmedicinering i sociala situationer men har de senaste åren gått över till att jag dricker pga av leda.
Lever i en relation med barn. Sambon min har samma problem. Vi har båda bra jobb, välordnad ekonomi är snygga och välordnade utåt. Men vi har har en hemlighet, och det är att vi dricker oss berusade flera gånger i veckan. Jag blir aldrig bakfull, mer trött och seg, konsekvenserna uteblir. Därav svårt att motivera sig till att göra ngt åt det.

Dag 1.
Vakna barn, jag trött. Ska in till stan senare idag och är glad att sonen ska med. Då går jag inte den där extrarundan på systemet. Jag hoppas att jag inte försöker komma på något som gör att jag går dit.
Bara Willys och skoaffären. Sen hem. Direkt! Det måste gå.

Nu sitter jag här på dag 4 av kommande 90 dagars nykterhet..

Är 31, kvinna, ensamstående småbarnsmamma med varannan vecka-liv.. Har väl använt alkohol på ett "normalt" sett under de flesta åren, men de senaste har jag märkt att en ökning.. Dels i mängd, frekvens och också märkt riskbeteende i form av hur och när jag dricker.. Insåg ganska tidigt att alkoholen är min snuttefilt..den jag vältrar mig i när livet känns tungt, när jag är ledsen, ensam, när jag behöver muntra upp mig, för att känna mig inspirerad osv..

Hej!

Jag har ganska allvarliga alkoholproblem, dricker ca 4 glas vin varannan kväll. Jag gör det av tristess tror jag. Har en fin familj, dock ekonomiska bekymmer, bra utbildning, fin man, bra jobb men är uttröttad.

Min fråga är: hur började ni att sluta? Bara lade ni av? Hur ska man tänka?

Hej.

Hejsan allihopa. Jag är helt ny på denna hemsidan men kände att jag kan behöva något sånt här. Jag är 28 år gammal och har druckit stora mängder alkohol sedan jag var 15. Handlar om i stort sett tre till fyra gånger i veckan och ibland mer. Öl med alkoholhalt 7.5 % har varit det jag druckit oftast. Sedan jag började dricka har jag haft ett längre uppehåll på sju månader. Mådde superbra och var glad och pigg. Sedan trodde jag att det skulle funka att dricka ansvarsfullt men ack så fel jag hade. Jag kan liksom inte hejda mig utan plötsligt har jag köpt öl och sitter där och dricker.

Ett år har snart gått sedan alkoholens härjningar tog min bror. Farfar drack hela sitt liv efter andra världskriget, men tycktes aldrig få följdeffekter av sitt drickande. En morbror har gått bort i skrumplever och en faster fick cancer i levern efter att ha ägt en bar i halva sitt liv. Morsan och farsan dricker/drack aldrig utom vid sociala tillställningar, och syrran likaså. Själv har jag som längs en hal brant börjat ana att något är fel med mitt drickande.

Hej sitter och skäms i skogen . Jag blev utslängd. Tackar min fru för en tydlig signal. Problemet är att måtligt drickande. Finns inget stopp eller förmåga att avbryta. Känns som ända lösningen är att sluta helt. Har inget problem med det, men hur ska jag tänka för att lyckas permanent. Jag är rädd att hamna där igen. Att jag svikit den jag älskar borde ju räcka, men nu sitter jag här.

Hej

Idag bestämde jag mig... Inga fler ursäkter eller undanflykter.... Har druckit "lagom" (tänkte jag) i många år - 15-20 år) men i samband med sjukskrivning så har det eskalerat o nu har jag tappat kontrollen (minst en flaska vin per dag) men tog mod till mig o talade med min arbetsgivare som direkt agerade och ska till läkare redan imorgon. Så lättad över att äntligen bestämt mig. Har en underbar familj som jag ej vill förlora men så rädd att jag ej skall fixa detta. Det ger otroligt mycket att läsa allas historier här o finna hopp och mod från dessa!!!