Förändra sitt drickande

Jag tror att jag är alkoholist. 22 år gammal som egentligen har hela världen liggandes mitt framför näsan på mig men låter alkoholen ha en sån stor inverkan på mitt liv. Och nej, jag är ingen som är ute på krogen och härjar på helgerna och är en partydonna. Jag kan ofta sitta själv hemma och dricka mig full. Och ofta kan jag använda alkoholen som ett slags beröm när jag jobbat mycket eller liknande.

När jag vakna på juldagen, insåg jag att om jag fortsätter med alkoholen som min bästa vän, kommer den ta mitt liv. Aldrig någonsin tidigare mått sämre dagen efter, svårt att andas, sova, darrig, svårt med balansen, mm.
Om inte annat förstöra mitt liv för gott, så jobbar ens vän..Vart bjuden till en bekant samt deras trevliga familj på julafton...tror dom flesta vet vad som hände...värsta är bara att jag inte skulle kunna åka, abstinens är för stor nuförtiden. Mycket av den varan sista året..säger nej eller inte ens hör av mig när jag är bjuden någonstans, just en fin kille..

Ja, det var inte meningen att jag skulle bli beroende! Det var ju bara så kul i yngre år att festa med sina polare på helgen.
Detta fortsatte bara av farten efter studier och alkoholen var en självklar gäst, ofta även mitt i veckan, då och då.
Alkoholbruket började senare mera ta formen som en kär vän att ta till för att fly från verkligheten, stressen och problemen med
att arbeta inom en hektiskt branch där man skulle vara tillgänglig, ofta 24/7...

..är väl att på något sätt ha bestämt sig? Jag var inne här och läste i början av året. Tyckte det var intressant och bra men var nog inte tillräckligt motiverad...I samma veva tog det slut med flickvännen. Vi bodde inte ihop så det var över med ett telefonsamtal och hämtning av tandborste typ. Naturligtvis var det alkoholen, smygsupandet som var anledningen. Hon var skarpsynt och upptäckte sånt som inte upptäcktes i andra långa förhållanden. Med facit i hand hade det naturligtvis varit bättre om det upptäckts tidigare!

Låt mej hålla fast vid mina tankar och känslor när tröttheten från helgen gått över och energin kommer tillbaka...
Jag vill återfå kontrollen över mitt alkoholintag och inte tvärtom...
Vill kunna välja en dag under nån helg där jag väljer att ta ett par pilsner..
Vill inte att ölen ska välja mej varje helg och numera både fredag och lördag!
Vill återfå kontrollen! Kunna mysa hemma fredagkväll (utan a eller möjligtvis nån matlagningsöl)

Ja, nu är det söndagmorgon igen...vaknar och är bakis igen...
Jag behöver hjälp att bryta vanan att helgdricka! Det är kanske inte är alkoholen i sej som är problemet, utan mer det sociala umgänget på kvarterspuben. Men det innebär ju öl! Jag sitter i princip aldrig och berusar mej själv hemma. En öl eller wirre vid matlagning i så fall.

Med en mamma som alkoholist tänkte jag att jag aldrig skulle få några problem. Jag har ju mitt solklara exempel på hur det kan gå när man super tillräckligt mycket tillräckligt länge. Ändå sitter jag här idag och inser att jag inte kan hantera alkohol. Jag vågar inte kalla mig alkoholist än, men kanske är det vad som krävs för att våga ta mina problem på allvar. Problem med sprit och psyket. Där är jag idag 27 år gammal.

I måndags , efter att som vanligt smitit tidigare från jobbet för att köpa min dagliga flaska vin, så tänkte jag - nu måste det vara nog..........!
Hamnade på detta forum o började läsa, o läsa...........
Efter att under flera år druckit 1- 2 flaskor vin dagligen, ständiga lögner, smygande, ångest o störd sömn............så kände jag att kan andra så kan jag !
Alltså tredje helt nyktra dagen idag.........o jag mår bra !?

Har sedan ett par dagar helt avhållit mig från alkoholen. Jag och sambon brukar dela på ca 4 boxar vin per vecka+några öl.
Jag är bestämd på att "nu får det vara nog" och det är jag nöjd med.
Samtidigt finns det något i mig som säger; "det gör ju inget att dricka EN dag, och sedan inget mer"
Allrahelst en dag som denna när jag känner mig lite nöjd med det jag gjort idag, de senaste dagarnas avhållsamhet osv.
Vad är det som händer i huvudet när man tänker så?

Hej! Jag har vardagsdruckit alldeles för länge nu... har nästan tvångsmässigt tagit 1-2 glas vin efter att min sambo somnat i rätt många år nu. Inga stora mängder då jag alltid har ett morgondagentänk. Har helt slutat att bli "full" sen ungarna kom för fem år sedan. Min sambo tror att jag dricker 2 glas vin fredag/lördag men sanningen är att då har jag grundat med en sup eller två. Min tolerans har ökat samtidigt som jag mår sämre och sämre. Bestämde mig för en månad sen att nu får det fan va nog.