Förändra sitt drickande

Hej! Jag har vardagsdruckit alldeles för länge nu... har nästan tvångsmässigt tagit 1-2 glas vin efter att min sambo somnat i rätt många år nu. Inga stora mängder då jag alltid har ett morgondagentänk. Har helt slutat att bli "full" sen ungarna kom för fem år sedan. Min sambo tror att jag dricker 2 glas vin fredag/lördag men sanningen är att då har jag grundat med en sup eller två. Min tolerans har ökat samtidigt som jag mår sämre och sämre. Bestämde mig för en månad sen att nu får det fan va nog.

Detta är mitt första vecka som helnykter sedan ett tag. Druckit ca 15-18 öl i veckan under 2-3 dagar i veckan under ett halvår. 29 år. Har känt mig hängig, orkeslös o sjuk i höstas så beslutat mig för att vara nykter en tid. Känt av konstiga hjärtrubbningar, varit stressad, nere och läkarna verkar tro att det är panikångestattacker. Kollat EKG m.m. Förra veckan slutade ja tvärt o tog antabus. Blev rastlös och irriterad de första 2 dagarna. 3 dagen fick jag obehagliga kramper i diafragma och lättare svettning som jag inte vet om de beror på abstinens eller pga konditionsträning.

Jag är en helt vanlig 23 årig tjej med ett vanligt Liv.. Har en underbar sambo,2 hundar och 1 häst.. Har alkoholberoende/problem i min familj både från mammas och pappas sida.. Men har aldrig någonsin gått för långt med de själv. Men nu i år, hade jag det så jävla jobbigt på mitt jobb, köpte en låda vin en helg och kände att woooow, jag kan slappna av.. Och sen dess, ca 6 månader efter så blir de minst 1 3L låda varje vecka... Vet inte varför, känner bara att jag kan få vara jag, utan stress, utan prestationsångest...

Har man fått sjukdomen går den inte att bota. Den kan stanna upp en stund. Den kan göra halt tillfälligt. Men den försvinner inte. Någonsin.
Alkoholen är starkare, listigare och farligare än jag någonsin kommer att bli. Jag trodde att jag kunde behärska den med ömkligt och skräckinjagande resultat. Jag måste bli helt nykter. Aldrig någonsin ta ett glas. Jag måste hitta mitt sätt att hålla den borta. Annars kommer jag bli borta. För gott. Jag hoppas att hitta något bra här...

Jag vet inte om jag är alkoholist, men jag ligger definitivt i riskzonen. Jag är strax över 25 år och har ända sedan jag var i 16-17-årsåldern druckit mycket. Jag kan inte motstå den där känslan av att allt bara lägger sig ett tag, och att man vid tredje-fjärde glaset hittar ny energi, blir peppad, rolig, glad.

Hej allihop, jag är alldeles ny här. Har varit medlem i några sekunder. Jag dricker för mycket och tycker att alkohol smakar för gott. Igår var det fest hos grannarna och jag blev på kanelen. Så fruktansvärt pinsamt. Och det värsta av allt. Min lille pojke som knappt är fyra år blev orolig. Min man tog hand om honom och eftersom de tillfällena när jag dricker för mycket inte är så ofta så tycker inte min man att jag har så stora problem. Men jag känner själv att det går över styr. Att jag har så svårt att hejda mig ibland.

Hej !

Sitter nu inne på dag 2 i nykterhet. Ångesten från Torsdagen är brutal och äter upp mig inifrån. Vill aldrig någonsin igen dricka alkohol. Kan inte kasta bort mitt liv längre.
Problemet är så stort. Man förstör precis allt men av någon outgrundlig anledning så får man för sig att man kan dricka. Det går inte. Inte änns en droppe. Vad är det i mig som vill att jag ska må dåligt. Hur kan alkoholen vara starkare.

Hjälp !

Hej ! Jag skrev en text förut om att jag hade kommit till en gräns i mitt liv där jag insåg att jag verkligen måste sluta dricka alkohol. Jag blir personlighets förändrad, dryg och gör saker som jag inte änns trodde var möjligt när jag är full. På midsommar för ca 4 månader sen gjorde jag bort mig något grovt och efter den dagen lovade jag mig själv och min sambo att jag skulle sluta dricka helt. Jag gick till psykolog 4-5 gånger och drack inte en droppe på ca 3 månader. Folk i min närhet ansåg att jag började se mycket piggare och gladare ut.

kan andra som inte är medlemmar läsa här? Jag behöver hjälp