Förändra sitt drickande

Jag är 35 år gammal, och har problem som heter duga. Jag är beroende av benzo och alkohol. Har alltid varit svag för dricka, givet mig mod, lugn och välmående. Men med åren så har dagen efter bara blivit värre, suget efter dricka igen blivit starkare och medvetandet blivit svagare. Jag ljuger för mig flickvän varje vecka om drickat (dricker 2-5 gånger i veckan, mindre ibland o mer). Har varit sjukskriven mycket i mitt liv pga depression och ångest. Har inte sköt något jobb och har haft en väldigt "upp & ner vardag".

Hej,
Jag är ingen stordrickare. I alla fall inte i den mån att jag dricker väldigt ofta. Problemet med mig, vilket verkar vara ett problem för många, är att jag oftast inte kan sluta när jag väl har börjat. Detta leder till att jag pågår extrema misstag, gör min älskade sambo förtvivlad och får extrem ångest dagen efter.

Jag började dricka redan när jag var 12. Hade sett min pappa dricka under alla mina barndomsår och antar att jag tyckte att det var naturligt. Flera idiotiska steg och trauma senare, så kan jag nu fortfarande..Trots hjälp under många år av psykologer..dricka mig full, alla dagar i veckan om det passar sig. Det börjar alltid med ett glas "som ska vara gott till maten" eller "för att varva ner". Sen blir det 2-flaskor efter det. Bråk, ångest och dessa förbannade minnesluckor. Njurarna gör ont och magen har gått sönder.

Jag är en, av många, studenter som har problem med alkoholen. Problemet ligger inte i att jag dricker ofta utan i mängderna jag häller i mig. Det har ganska nyligen blivit klart för mig att "alkoholproblem" kan ha många skepnader och att jag nu verkligen måste ta tag i mitt liv.

Jag har idag varit nykter i 15 dagar så länge har jag aldrig varit utan alkohol sedan jag fyllde 18 är idag 29. Mitt drickande har eskalerat ett tag inbillar jag mig men igentligen är det nog att det varit lika jävligt hela tiden. Dock har jag den senaste tiden fått kraftiga minnesluckor räcker med 4 öl för att minnet ska bli suddigt. Minnes luckorna resulterar i att jag inte kommer ihåg alla dumheter jag gjort eller gör på fyllan, vilket i sin tur resulterar i ångest.

Chefsjobb, toppboende, goda vänner, underbar son på halvtid och utåt sett en väldigt perfekt tillvaro. Tjänar bra och borde egentligen vara supernöjd med livet. Men så är det det här med alkoholen...

Har hållt upp med alkohol i omgångar, klarar det bra och mår psykiskt och fysiskt bra då. Sen okejar jag och maken en kväll på krogen och då faller allt. Kan inte dricka med måtta. Blir ALLTID för mycket på krogen och i lördags ramlade jag hemma och har skadat revbenet troligen, vågar i nte uppsöka vården. Kräktes i sängen och kände mig så hemsk. Hemma kan jag ta 2-3 glas vin utan problem och må bra. Känns så sjukt.

Helgen kom och gick utan alkohol. Eller nja nästan. Var på middag och än orkar jag inga frågor. Tänkte: "jag låter vinet stå" ingen märker det" och det stod, stod, stod och sedan smakade jag. Det blev en klunk. Det smakade... inte gott!? Det kändes inte bra i gom eller hals heller. Kan det bli så? i alla fall så blev resten kvar i glaset. Jag vet att jag på något mirakulöst vis blev räddad igår, det kunde gått så mycket värre! Eller kan gå om jag gör om misstaget.

Jag har problem med alkohol och högt de större delen av mitt liv. Jag blir annorlunda när jag dricker och förstår inte när jag ska sluta dricka...känner att jag får skit från vänner för att de blir besvikna för att jag dricker.
Jag har ångest problem och idag är ingen bra dag!