År 2

Profile picture for user IronWill

Då var jag inne på år två. Dvs nu har jag varit helt ren ca 42% av mitt liv. Men efter ett lång period av intag (22 år) har jag nu i alla fall skrapat ihop 1 till nykter.

Förra våren när jag precis slutat var extremt j jobbig och livet kändes heltomt och meningslöst. Inga belöningar fanns att få någonstans. Saknaden var oerhörd. Blev lite bättre under semestern och med hjälp av springturer som i alla fall gav någon form av kick. Jag förväntade mig att sexlusten (som för det mesta varit hög) skulle gå upp ännu mer och jag skulle vilja ha kickar även den vägen. Men den har tvärtom gått ner. Inte problematiskt låg utan ”lagom”.

Som jag skrivit i andra trådar så hoppar jag ofta över tillfällen då det är fokus på alkohol. Inte på grund av frestelserna utan snarare på grund av att utan alkoholen så är det mest tråkigt. Finns annat att göra med tiden än att försöka hänga med i dimman trots att sikten för mig är klar. Saknar inte just det så mycket. Ibland är det ändå kul, när jag är på rätt humör och vid större tillställningar.

Mycket av året har gått till att rannsaka mitt liv och val. Anledningen är nog mestadels avsaknaden av ventiler utan alkoholen. Jag har försökt hitta sätt att bli av med ”pressen” (samlingsnamn för känslor, tomhet, stress, etc). Kan tyvärr inte säga att jag lyckats. Att sluta löser problemen kopplade till alkoholen och ger mer energi till det andra. Men när man skalat bort det så finns bara jag kvar, och mina problem. De problem jag ”löste” med alkoholsuddgummi måste ändå hanteras.

”Smärtan har inget minne” har jag hört sägas och det stämmer på min situation på så sätt att det negativa med alkohol börjar bli väldigt suddiga men det fina blir än tydligare. Jag känner dock att jag bestämt mig för att sluta och då ska jag göra det. Men saknaden finns kvar. Inte starkt eller oemotståndligt. Jag har flera starköl i kylen sen en kompis var över, men det är mest som en klase gurkor för mig. Det kanske inte direkt är alkoholen jag saknar, mer känslan av att vara till freds. Och vägen den erbjuder för att komma dit. En kapsyl bort så att säga.

Det låter deppigt ovan jag vet. Men 2 saker får mig ändå att fortsätta. En kompis som slutat snusa sa att det tar några år innan det inte är jobbigt alls. Så jag räknar med att det är samma med alkohol. Det tar ett tag att lära av 22 års användande.
Det andra är de positiva effekterna av att sluta. Att känna att jag är på väg uppåt i stället för nedåt! Kurvan är vänd.
Jag kan alltid köra bil. Jämt. Även 23.00 en fredag. Så hamnar barnen i trubbel så får de pappataxi 24/7.
Aldrig bakis, aldrig okontrollerad, alltid bara jag. På gott och ont.
Så det är nog 50/50. Jag har fått igen vad jag gav. Men smärtan har inget minne och jag saknar konversationerna med min fru efter 2-3 enheter på restaurang. Men hon anser att det var värt det alla dar i veckan och det är väl också något för den positiva vågskålen.

Kämpa på där ute. Vi är inte ensamma, men ibland önskar jag att vi var fler och lättare att identifiera när alla runt om häller i sig som om man ställt in morgondagen.

Profile picture for user FinaLisa

Jag tycker du är fantastisk som håller dig kvar i nykterheten trots din känsla av "grått". Det visar på att du har bestämt dig.
Och alla dagar är ju faktiskt inte jätteroliga även om man inte är alkoholberoende.

Och alla som dricker på fester, på krogen eller i trädgården framför grillen tycker kanske att det heller inte är så roligt egentligen.
Försköna inte alkoholen eller förstora dess betydelse, det är ju egentligen bara en substans som i slutändan är ett gift för kroppen.

Kramar och styrka till dig
?????

Profile picture for user IronWill

Det ser ju på ett sätt ut som det var bara pang så slutade jag. Men det beror ju mestadels på att jag hittade hit när det var helt självklart vad jag behövde göra. Det finns ingen realtidsdokumentation här på alla ”försök” som föranledde denna gång. Det drogs ner och sattes upp regler och ignorerades och förskönades och förminskades. Många år.

Men ”vi som klarat resan” måste likväl som de som nyss startat sin, konstant vara vaksamma på att faran bara är en klunk bort. Och för de som drar ner, några klunkar bort :)

Profile picture for user Eee

Ja, vad gör man med den känslan? Grundproblematiken är ju ”pressen” som du kallar det och alkoholen är lösningen. Alkoholen går ju inte att ersätta. Det talas om träning och meditation men nej... Tycker vågskålen är svår. Just nu är jag fylld av ångest efter en kväll som slutade i katastrof men det har gått en lång tid sedan sist det inträffade. Under den tiden har alkoholen läkt mig otaliga gånger på ett fungerande sätt. Så vad är tricket att tänka för att inse att nykterheten är värd förlusten av ”lösningen”??

Profile picture for user IronWill

Att vi människor alltid jagar ”quick wins”.
Att se något långsiktigt och strategiskt är väldigt få förunnat. Jag är dålig på det i alla fall. Snabba resultat. Sen tror jag också att mycket av vinsterna med nykterhet försvinner i saknaden under en tid. Men alkoholen är ju eg. ingen bot. För en stund en lindring sen 4x värre under någon dag eller två och på det stora hela 0,05 värre permanent. Dvs för varje lindring blir det långsiktigt lite, lite värre.
Men som du säger medicinen saknas. Jag har tyvärr inte svar på det. Men alkoholen är inte svaret. Man får fortsätta leta, men med en betydligt bättre grundförutsättning att lyckas. Tycker exempelvis att min vårdepp har varit lindrigare i år.
Jag är humörperiodare. Vet inte vad det beror på, men vissa dagar är jag nästan misantrop/”kränkt vit man” (avskyr det). Det var typiska dagar att bli full på. Men nu tvingar jag mig själv att försöka göra något annorlunda. Tycker mig ha lite kortare ”episoder” nu.
Livet är inte bara lycka och glädje. Man får nog acceptera att lidande då och då är normalt och alltid har varit det. Men det gäller att hantera dessa så gott det går och gå vidare och hoppas på nästa glädje. Det är fantastiskt att känna saker även om man ofta önskar att man inte gjorde det.

Profile picture for user miss lyckad

olika, och även alkoholen fungerar olika på våra hjärnor..Så gör ju alla substanser vi intar för att ändra vårt sinne..Vissa av oss blir helt personlighetsförändrade av alkohol..Från helt lugn till Tarzan på kort tid..För egen del förstärktes min glada och kreativa sida i början..Sedan gick det utför de sista åren jag drack..Mängderna av alkohol blev enorma på mycket kort tid..Inte konstigt att hjärnan slutade fungera normalt , med blackouts och personlighetsförändring som resultat. Inte alltid men Ibland.. Mitt umgänge dom senaste åren innefattade inte nyktra personer..Dom har jag börjat umgås med nu. Tidigare var dom tråkiga enligt mig..Eller lite farliga som hade koll på allt....Bra jobbat IW..?

Profile picture for user IronWill

Flera listor med fördelar här om du letar.
Allt ifrån hud och vikt till bilkörning och mindre ångest.
Men jag har min favorit och den är lite otydligare. Att vara ”ren” kanske, eller det trodde jag. Men nu tror jag att det är att jag bestämmer. Att bland allt jävla skit som jag inte kan kontrollera runt mig, så kan jag nu i alla fall kontrollera alkoholen. Den vill locka med lindring till och från, men jag får en liten kick av att sparka den åt helvete. Fuck off. ?? (alltså inte du som läser)

Profile picture for user IronWill

Att drastiskt minska mitt forumanvändande. Det gick ett tag men sen föll jag dit igen. Antar att det ger nån form av belöning för hjärnan att gå in här. Har sedan flera år lagt ned all annan socialmedia (utom LinkedIn) så det kanske fyller det hålet. Andra likasinnade som delar med sig av vad som händer, fast utan matbilder, träningsbilder och vinglas i solnedgången. Antar att jag är fast tills vidare.

Med min egen alkoholism så går det bra. Vi accepterar varandra och han ringer då och då, men jag trycker bort samtalet. Han har dock börjat fatta vinken och ringer mest i nödfall. Kan inte säga att det är någon större saknad från min sida. Glömmer bort det för det mesta nu till vardags. Det är självklart och en vana att vakna utan huvudvärk, vätskebrist och ångest. Och allt som oftast i vår gemensamma säng. Även om jag inland somnar på soffan av utmattning. Det slog mig häromdagen att det var länge sedan jag vaknade med ett ryck, identifierade vart jag var, och sen omedelbart började sökandet efter mobil, plånbok, och annat jag haft med mig ut.

Ska på en till ”all inclusive” inom kort för att få lite enkel återhämtning medan barnens nöjen samtidigt är lösta. Förra gången kändes det jobbigt som f*n med all denna evigt flödande öl som gick till spillo. Men nu känns det lungt. Barnen och min fru får 100% uppmärksamhet och ärlighet. Ingen ”sista öl” innan jag kommer upp på rummet. Men jag är inget fan av den typen av resor generellt, men lätt med barn. Man borde kunna ta enbart alkoholfri all-inclusive. Partly exclusive? Almost all inclusive? Inclusive exclusive?

Har dock drömt vid ett flertal tillfällen att jag druckit men dels så fick jag inte ut något av det (ungefär som mina sexdrömmar då jag aldrig någonsin kommer till skott, eländigt) och sen följdes det av en sorg. Att jag druckit. Vilket svek, mot mig själv.
Brukade förr, när jag hade ett riktigt bra jobb, drömma att jag av oklar anledning sagt upp mig och det i drömmen var min avtackning. Ush var samma känsla. (Ungefär som när jag drömde att jag bytt vår familjebil mot en hemmabyggd Batmobil, som en alfonsåberghelikopter.) Tror det är min anti-depp medicin som ger dessa drömmar.
Hur som helst börjar även behovet av alkoholfri öl gå över. Köper hellre nån sockerfri läsk eller annat. Smaken är mindre viktig än alkoholen. Men den har sitt syfte på fest.
På det stora hela börjar jag acceptera att jag är alkoholist/problemdrickare. Känns inte som nån större grej konstigt nog. Livet innehåller betydligt mer än alkohol när man berövar den sin plats. Låter man den ta för mycket plats så är risken stor att den förr eller senare tar all.

Ni har väl bestämt er för att inte dricka just idag?

Profile picture for user EnsammaPappan

Ingen alkohol för mig.

Jag är faktiskt tacksam att du skriver på forumet. Det är skönt att läsa om någon med "distans" till problematiken. Dessutom finns nyanser; allt är inte svart och vitt och vi är all olika. Så man måste hitta sin egen väg. Vissa här är lite väl evangeliska (och moraliserande) för min smak ...

Profile picture for user IronWill

Jag kan väl delvis också vara det även om jag försöker hålla mig ganska nyanserad. Då menar jag mina tankar kring att dra ner. Jag har ju kommit till slutsatsen att för mig går det inte långsiktigt. Men jag försöker vara öppen i sinnet att andra kanske klarar det. Men jag tror ändå att det är svårt, och även om det låter konstigt är min erfarenhet efter väldigt, väldigt många försök med att dra ner, att det är lättare att sluta helt. Men som sagt, jag får dricka och det är inget förbud. Men jag väljer jämt att inte göra det.
All respekt dock till er som kämpar med att dra ner. Alla vita dager och kontrollerade intag är ju en vinst på det stora hela! Jag gillar svartvitt men övar på att acceptera gråzoner :)

Profile picture for user IronWill

Hälsningar till alla som likt mig tänker ha en fin midsommar med hundra procents sinnesnärvaro. Eller en begränsad närvaro om ni skär ner :)
Jag rekommenderar starkt Brooklyn Lagers Special Effects som finns på många ICA, Konsum och bolag. Nej, jag är inte sponsrad av dem men jag skulle lätt kunna tänka mig att bli :) (så hör av er).
Skämt å sido så är det just på dessa högtider trevligt med något substitut som det är fullt tillåtet att överdosera.
Ni som har barn, tänk på vad fint det är att visa dem att mamma eller pappa, kan vara sig själv även när många andra inte är det. Förhoppningsvis lär de sig att det är helt okej att vara nykter trots att ”alla andra”. De behöver ju inte bli helnykterister men om man visar dem att man själv väljer nyktert så kanske de tar efter i alla fall i bland. Mina barn har som jag ganska lätt att bli beroende av saker så jag tar med mig den känslan i morgon, att jag visar att det går att välja.
Hoppas ni får det fint och att ni klarar av att dricka så lite ni tänkt, eller stå emot helt.
Glad midsommar!

Profile picture for user santorini

Som svar på av IronWill

Lite försenat grattis men jag läser sporadiskt här. Gillar dina inlägg, du beskriver rakt och osentimentalt hur det fungerar. Jag känner så igen mej i det mesta. I processen och jobbet för att bli och förbli nykter.

Jag fastnade för #10 fördelar. Så mycket man inte kan kontrollera men ifråga om alkohol så har vi återtagit makten. Det är verkligen fuck off och det känns bra. Och det är verkligen stort och grunden till den frihet vi har. Jag tänkte i början att det är en begränsning i livet att inte kunna dricka men i själva verket är det frihet. Man kan välja allt annat utom just att dricka. Ska man försöka lära sej att dricka kontrollerat och begränsa sitt drickande, räkna sitt intag osv. Då är hjärnan ständigt ockuperat av tankar på var, när och hur mycket. Allt sånt blir man efter ett tag fri från när man slutar helt.

Ha det så gott och tack för alla fina inlägg

Profile picture for user MondayMorning

Om de är medvetna om föräldrarnas beroendeproblematik.
(tänkte nu barn generellt och inte just dina barn)

"Eller en begränsad närvaro om ni skär ner". Begränsad medvetenhet. Obegränsad omedvetenhet. Så sant.
Jag kan rekommendera tidningen accentmagasin. Länkar inte.
Läste inatt - nattuggla - en studie kring att de med helnyktert som mål klara sig bäst i sin rehabilitering.
Det finns mycket bra att läsa kring forskning och studier, strategier och självhjälp i deras tidning.

Kram i fin sommar

MM

Profile picture for user IronWill

Kan inte vara kul när mamma och pappa sitter i poolbaren och gaggar med främlingar för att nån stund senare nästan ramla av stolen. Kring lunch. Det var det inte för mig i alla fall på den tiden jag följde med min pappa och hans ”nya”. Men ofta är britterna överrepresenterade i de fall det ser ut som värst.
Min pappa var aggressiv fram till att vi lämnade honom men lyckades efter ett antal år (och terapi) hålla sig till att mest vara ett sentimentalt fyllo. Och det funkade därmed bra att skita i honom så kunde han sitta och gå ner sig med andra par medan vi rövade runt på egen hand på semesterorten.

Men jag försöker nu slippa se det och håller mig borta. Just på det ställe vi var nu, så såg det dock ganska städat ut för det mesta. Nästan bara norska och svenska barnfamiljer. Men som sagt jag håller mig borta så jag vet inte eg.

Hoppas ni alla kom helskinnade igenom midsommar. Jag tog ett par alkoholfria öl för att stilla vanan men saknade inte lulligheten i övrigt. Avslutade rätt tidigt och började titta på Chernobyl i stället, obehagligt men väldigt fängslande. Stakka Bo kan tydligen det där med att skapa bra media ;)

Profile picture for user IronWill

Alkohol tog mycket plats när jag drack. Nu känns det som den tar mycket plats för att den inte finns med i bilden. Inte suget eller saknaden. Att inte dricka känns som en ”grej”, nått man aktivt gör. Som en hobby typ.

-”Jaha IW, vad gör du på fritiden då?”
-”Jo, ganska ofta så dricker jag inte... och det tar ju en del tid förstås...”

Ibland får jag för mig att det är typ som en extra ”sak” som sticker ut fysiskt.
Missförstå mig rätt, det är inte negativt på något sätt, det är bara ”där”.
Jag har inga tatueringar. Men jag har lite lekt med tanken att tatuera nått mysko (typ en bläckfisk, streckgubbe eller nått) på något dolt ställe och projicera den extra ”grejen” på den. Vem vet den kanske får liv och rymmer? Satan vad full den ska bli.

Annars knatar det på. Sitter här och äter bilar utan att sakna alkohol. Måste upp tidigt och det är ju bra att kunna vara lugn över att jag vet att jag kommer att vakna i sängen i alla fall. Inte pigg och glad, men obakis och snygg :)

Profile picture for user Pi31415

Först vill jag ge dig kredd för att du skrivit så många bra och tänkvärda inlägg här på forumet. Dina erfarenheter och kunskaper om alkohol kontra nykterhet stämmer bra överens med mina.

Sedan vill jag, nu när jag läser det du skriver om tatueringar, berätta om en speciell variant av nykterhets-tatuering. Den beskrivs i en skönlitterär bok som jag nyligen läste. I bokens berättelse förekommer en kille som tidigare i sitt liv haft stora problem med alkohol (och droger), men som lyckats komma loss från missbruket och sedan lever många år i frihet. Men för att få en ständig påminnelse, samt en talande symbolik för den sjuka kluvenheten och kampen hos (oss) beroendemänniskor, har han låtit tatuera bokstäverna MUST på ena handens knogar, och CANT på andra handen.
Å ena sidan vill beroendehjärna, sug och begär övertala oss att vi måste dricka. MUST. Å andra sidan försöker det sunda förnuftet, logiken och självbevarelsedriften, övertyga oss att inse att vi inte kan dricka. CANT.

Hoppas det fortsätter att knata på med nyktra dagar för dig, och en trevlig fortsättning på sommaren önskar jag dig.

/Pi31415

Profile picture for user IronWill

Strulan65: Det är bara att låna på!

Pi31415: Det glädjer att mina inlägg tillfört något. Om jag vore lite kaxigare så kanske den tatueringen varit något för mig. Men jag är lite för mycket ljusblå skjorta (mainstream). Kanske inte i huvudet men fysiskt så tar jag inte ut svängarna så mycket. Tror det beror på att jag inte vill vara i rampljuset. Kanske CANT på insidan av vänstra låret och MUST på andra? :)

Profile picture for user IronWill

Då har jag ”typ” semester då. Men ändå inte. Min plan att bryta mig fri från sånt som ger för mycket stress och press leder in på nya krokiga vägar och på något sätt har jag lyckats göra det värre. I alla fall tillfälligt.

Jag kan liksom inte släppa mina prestationskrav eller mitt kontrollbehov. Hörde en ljudbok där psykologen påstod att det inte är någon prestationsbaserad självkänsla det handlar om, utan att prestera handlar om att hålla hotsystemet i schack. Dvs genom att prestera så försöker man förhindra att dåliga saker inträffar och därmed minska oron för dem. Jag köper det. Jag oroar mig. För att bli inaktuell, obehövd, få dålig ekonomi, bli ensam, att folk ska se ner på mig, att jag egentligen bara är vad jag kan göra. Så jag gör, och gör mer.

Och jag behöver döva det. Men medicinen funkade inte. Försöker just nu byta till mindful selfcompassion lite mer strukturerat och målmedvetet. Lindrar lite. Men det är ju inte ett sexpack direkt...

Jag hoppas verkligen att min plan rörande mitt yrke går i låset nu och att min höst blir lugnare. Att jag hittar styrkan att kliva åt sidan. Att jag vågar vara ok med att bara vara lagom bra på jobbet och bara mig själv utanför. Det är inte det att jag måste ha ett viktigt jobb i privata sammanhang. Det skiter jag i. Men jag måste alltid överprestera på det jobb jag har. Täcka upp, vara tillgänglig, lösa allt, få beröm, vara duktig, vara oumbärlig, nyckelperson, ta kål på mig själv...
Varje gång jag bestämmer mig för att det får vara nog så lockas jag in i eländet igen i någon form. På nått sätt hade det kanske varit bra om supandet gått ut över jobbet. Pang, två flugor i en smäll. Fast så kan man ju inte tänka.
Men nu ska jag i alla fall försöka vara lite ledig. Nykter såklart.

Profile picture for user IronWill

Intressant. Får ge den en chans. Men jag läser så oerhört mycket. Det är exekvering jag aldrig kommer till...

Profile picture for user Fru Naa

Hej .Jag är här för första gången och jag vet inte om jag gör rätt.Min man dricket mycket öl och han dricker i smyg och han skyller allt på mig på grund av din beteende jag dricker.Han har blivit mycket värre med ålder .värsta är när vi är på semster eller när helger eller nör det någon ledighet.Jag har kämpat med detta mer än 10 år och han ibland erkönner att han drack mycket och ibland inte.Jag har två fina döttrar och mår dålig på grund av dem för att deras pappa gör så med vår liv och han är otrevlig mot mig och jag lovat mina tjejer att inte säger någon när han dricker för att imorgon kommer han krama och pussa mig och jag har inte lust och se eller prata med honom. Snälla vad ska jag göra?Hjälp oss

Profile picture for user Fru Naa

Hej .Jag är här för första gången och jag vet inte om jag gör rätt.Min man dricket mycket öl och han dricker i smyg och han skyller allt på mig på grund av din beteende jag dricker.Han har blivit mycket värre med ålder .värsta är när vi är på semster eller när helger eller nör det någon ledighet.Jag har kämpat med detta mer än 10 år och han ibland erkönner att han drack mycket och ibland inte.Jag har två fina döttrar och mår dålig på grund av dem för att deras pappa gör så med vår liv och han är otrevlig mot mig och jag lovat mina tjejer att inte säger någon när han dricker för att imorgon kommer han krama och pussa mig och jag har inte lust och se eller prata med honom. Snälla vad ska jag göra?Hjälp oss

Profile picture for user IronWill

Du kan starta en ny tråd under ”Forum för anhöriga”. Om du inte lyckas kan du säga till så hjälper jag dig. Där får du kontakt med andra som är i liknande sits som du själv. De kan antagligen råda bättre än jag som är nykter alkoholist.

Låter inte som en hållbar situation för dig. Men de flesta råd brukar vara att du inte kan ändra din mans vanor, han måste själv vilja och ansvara för att det ska bli bra. Du måste ta hand om dig själv och barnen.

Profile picture for user Sofia

Det är inte alltid så lätt att förstå hur det här forumet är uppbyggt när man kommer som ny. Vi har olika "rum", där ett är speciellt vigt för anhöriga till personer med alkoholproblem (Forum för anhöriga), där du kommer att hitta många i liknande situation som kan stötta dig och dela med sig av sina erfarenheter. Du kan komma dit direkt via den här länken: https://alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara
Det lättaste sättet att få stöd och svar på sina frågor är att starta en egen tråd, vilket du gör genom att klicka på "Starta en ny forumtråd" högst upp på forumsidan. Då kan andra lättare följa dig.
Du är inte ensam i din situation! En sak som kan vara bra för dig är att söka stöd för din egen del som anhörig, antingen via kommunens beroendeenhet, genom att ringa Alkohollinjen på 020-84 44 48 eller genom att läsa och skriva här i forumet. Jag passar gärna på att tipsa om att vi just nu erbjuder program på nätet för anhöriga, inom ramen för en studie. Läs gärna mer här vid intresse: https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet/studien
Hoppas att något av detta var hjälpsamt för dig!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Virvla

.. att se att du klarar dig bra i din nykterhet IW. Inspiration för många så även för mig. Hoppas att er semester på all inklusive gick bra.

Profile picture for user Fibblan

Skrev in mig här för första gången årsskiftet 2018/2019. Klarade ett par månader. Klarade ytterligare ett par månader med ett s.k "normalt dryckesintag"..Nu tillbaka här. Trodde jag va redo lägga av "på riktigt". Hahaha, vilket skämt..?. Misslyckades dag 1.
Kan inte du bara säga det till mig, det jag vet att jag behöver höra! Jag har uppfattat dig som så rättfram, och uppskattat dina fyndiga funderingar. Jag lullar runt och snärjer alla mina nära och kära, in i en falsk trygghet. Alltså, utåt verkar jag ha kontroll..men det har jag faktiskt inte. Jag är ju för f-n beroende och det enda som behövs då är ju att sluta helt eller hur?!

Kram från mig. Känner mig patetisk, fel, ful, dum och misslyckad. Men samtidigt hoppas jag på att du ska hävda motsatsen..säga att jag är modig som vågar vara så ärlig etc..
Säg det du vill! Om du vill säga något!(?)
Allt är okej och inget svar är också ett svar..

Kärlek/
Fibblan ?

Profile picture for user Fibblan

Mer sansad idag☺️!
Hoppas det är bra med dig?
Tyckte det va så roligt och träffande det där med att inte dricka, som en hobby?!
Det känns ju verkligen som något man gör! Fast det är en inte-sak. Och framförallt så här i början så är det ju extremt krävande. Där jag är nu, är det mer som ett heltidsjobb. Så på så vis är det väl bra att ägna lite semestertid nu, för att komma i fatt med det jobbet..
Ser fram emot dagen när det kan vara på en hobbynivå igen??, alltså att INTE dricka.
Hoppas bra med dig som sagt och att du går in och skriver ngt snart igen. Uppskattar att få ta del av dina tankar och funderingar!

Må gott!
Kram/
Fibblan ?

Profile picture for user IronWill

Jag har tagit det lugnt med telefonen och digitala media ett tag under semestern. (Varit tvungen att köra pokemon go med barnen dock). Och fokuserat på att jobba med händerna.
Gick bra med att vara utan alkohol under semester och all-inclusive. Nått småsug här och där men inget större.
Trist att det gick snett fibblan, jag hoppar in i din tråd med ett mer utförligt svar. Men det är ju aldrig försent för nya tag. Det är det där med att återgå till ”normal intag”. För oss är ju det normala intaget ”felinställt”. Förr eller senare leder kroppen oss ”rätt” (fel) igen. Jag är ju en ganska stor förespråkare för att inte dricka alls. Jag har ju försökt så många gånger att dra ner, men aldrig lyckats. Men jag tänker kring ditt inlägg ovan att när man känner att man misslyckats med något man förutsatt sig, så är det lätt att döma ut sig själv helt. Sluta med det! ?
Du är en erfarenhet rikare och det hjälper under nästa försök.
Jag har väl hyggligt identifierat vad alkoholen hanterade åt mig och det hjälper mig att hitta andra strategier.
1. Ville inte bli vuxen, ville vara med i utelivet och vara ”cool”. Började omfamna att vara vuxen och se det fina i det, vara pappa och backa släp.
2. Socialt smörjmedel. Öva, öva, öva. Går bättre och bättre utan kryckan.
3. Stress oro och ångest. Det minskade delvis av sig själv när jag slutat och varit utan ett tag. Men det är en fortsatt kamp. Det positiva är dock att jag på något sätt fått in i hjärnan att alkoholen lovar bättring där men faktiskt inte ger någon. Funderar under detta år på om lösningen är att byta karriär, jobb, minskad arbetstid, mer KBT för att sluta vara duktig eller något annat.

Guldkant, förgylla en sommarkväll, mysa med ett glas vin framför brasan och vad man nu vill kalla det, passar för mig in på någon av ovan, det är egentligen inte orsaker när jag gräver djupare. Brasan och sommarkvällar är fina ändå. Det är huvudet som det är fel på.

Profile picture for user Fibblan

Lugnt, tryggt, ärligt. Tack!
Jag är på G igen nu. Kände mig misslyckad och i så stort hjälpbehov. Och jag vet ju sedan tidigare att det här med att dricka lagom när man väl fuckat up systemet..det är inget du tror på. Och egentligen gör nog inte heller jag det. Så det var väl bl.a. det jag ville höra?!
Brasan om sommarkvällarna är fina ändå..
Fint sagt.
Och de är ju det. Det är verkligen fel i huvudet, när man vill lägga en disig dimma på även positiva upplevelser..
Att vilja göra det på det negativa är ju heller inte bra och gör bara saken värre, det vet jag. Men det är iaf mer förståeligt på ett plan kan jag tycka..
Nåväl, jag har beslutat mig för att göra ingetdera av det.
Helt vit och ren somnar jag ikväll och det är så jag vill förbli. Amen??!
Hoppas du sussar gott och livet fortsätter gå sin gilla nyktra gång även imorgon?!
(Lät skönt med semester även från det digitala flödet..☺️!)

Kram
/Fibblan ?

Profile picture for user IronWill

Jag har lite låg ork för tillfället. Känns som jag hann gå ner i varv nästan för djupt under semestern och har svårt att få fart.
Orkar inte anstränga mig på jobbet, orkar inte hänga med i den (positivt) rasande farten här på forumet, orkar inte så mycket alls. Jag är dock ganska lat av naturen. Jobbar bäst under press. En prokrastinerare av rang. Jag vill inte säga att det är en negativ egenskap direkt. Det har funkat ganska bra. Jag hinner tänka igenom saker mer innan jag måste leverera. Plus att förutsättningar ändras för det mesta innan deadline, privat som jobb. Min fru gillar att ha allt planerat, jag gillar sista minuten.

Ska på en svensexa om några helger och det är faktiskt lite av en prövning. Det är en first. What could possibly go wrong?
Då ”ska” man ju väl vara full? Har aldrig träffat på någon annan som varit nykter på någon svensexa jag varit med på heller. Jag är eg inte speciellt orolig för att jag ska dricka. Men det känns lite konstigt och jag är lite oroad över att inte orka anstränga mig fullt ut. Inte börja irritera mig på de övrigas berusningsnivå lite för tidigt. Det är inte någon BFF som ska gifta sig men i alla fall någon jag känt länge. Det blir inget inga pinsamma lekar (orka när man är 40+). Men hur ”peppar” man utan alkohol. Dvs bygger upp lite förväntningar och fart? Hela mitt sluta-dricka-tänk bygger på att jag chillar och släpper det där med fart och in i kaklet-tänket. Smyga in Air Pods med speedad musik med jämna mellanrum? Red Bull blandat med koffeintabletter? Snabba örfilar och skuggboxning på toan? Kanske mycket socker, verkar ju funka för barn även om jag läst att det är en myt delvis. Haribo Cola-nappar i kavajfickorna. Tröst och socker på samma gång. Mmm tröst och socker, mina favoriter.

Profile picture for user IronWill

Jag har en kollega som jag gillar. Han gillar dock att skojja om en grej jag gjorde på fyllan på en affärsresa för några år sen. Rätt harmlös grej och han menar eg. inget illa. (Jag har lite kompromat på honom också om det skulle vara så). Jag skäms inte direkt över själva hädelsen, kanske är lite rolig, men jag har under åren känt mig illa till mods när det skojades om det. Först nu slog det mig att det är för att jag alltid vetat att det bara är ett symptom på att jag inte klarar av att dricka. Att jag fattade det redan då men valde att blunda.

Fantastiskt att självbedrägeriet sitter så djupt att det kommer att ta mig åratal att bara begripa alla nyanser av känslor jag har inför alkoholen och dess konsekvenser.

Trevlig helg på er!

Profile picture for user Fibblan

..galna upptåg, minnen. Alltid den som dragit gång de andra, legat precis på gränsen och tippat.. Och har det tippat över ngn gång är det också okej. Ett oförglömligt minne för alla inblandade. På min beskostnad. Mitt ansvar absolut. Tidigare småskrattat tillsammans med de andra som var med, både i stunden( I guess..) och dagen efter, eller som ibland då, flera år efter, över ngn rolig grej som ingen någon någonsin tycks vilja glömma..
Men det har inte varit genuina skratt från mig då, än mindre idag.. dels av skam tror jag som en komponent, men också för att idag ser jag det mest som sorgliga tillfällen där det är uppenbart att jag ovetandes höll på att utveckla mitt beroende "som bäst". Det är så träffande det du beskriver att man ngnstans redan då förstod..men ändå inte ville förstå åt vilket håll det barkade..Trots fyllor där jag gått över mina gränser, var det dock inte förrän jag tog den där första återställaren eller drack på andra känslor än "fan, vad kul vi ska ha", som jag började inse "på riktigt" att jag "nog" har problem med alkoholen. Herregud, vilken långsam process det är och så sjukt mkt förnekelse och självbedrägeri som ingår i detta förfall, som det faktiskt är..
Nu är det 2 år sedan jag för första gången sökte hjälp för att bli kvitt mitt alkoholberoende. Eller snarare "komma till rätta med", skulle jag nog beskrivit det då. Som att bli fri skulle vara lika med att kunna dricka som alla andra..? (tillåter mig själv småskratta lite..?)
Idag är jag på dag 5 av nyktra dagar i sträck..
Nu förstår jag att min målsättning inte kan vara "dricka lagom", vad fan nu det är.. 2-3 glas vin vid ngn social tillställning ngn gång i månaden. Det var min målsättning när jag skaffade mitt inlogg här. 6 månaders nykterhet (klarade inte ens det..) sedan begränsat och återhållsamt intag vid enstaka tillfällen. Absolut, det hade varit guld. Det tycker jag fortfarande! Det tog sin lilla tid att hjärntvätta sig in i att alkohol är lösningen på det mesta, så jag får ge mig lite tid att förstå att även detta är en produkt av det "feltänk", som alkoholhjärnan åstadkommer..
Det är verkligen så jag tar mig an mitt tillfrisknande denna gång. Här pågår omprogrammering på hög nivå??!

Tack för som vanligt intressanta reflektioner?!
Som du märker väcker de en hel del tankar hos mig själv ☺️.. Nu började jag skriva här och det blev längre än jag först tänkte..Hoppas okej?

Angående svensexa..ja, hur gör man det på bästa sätt nykter..förstår att det är en utmaning, inte det att inte kunna stå emot. För där tror jag precis som du! Det är det minsta bekymret ??! Men att orka hela kvällen, efterhand som de andra i sällskapet blir alltmer berusade.. Kanske får det bli en tidigare hemgång för din del..Men för pepp och att va pigg och ha kul så länge som det är möjligt tror jag mest på att du omger dig av den musik du gillar allra bäst ?! Hoppas ni har någorlunda lika musiksmak i gänget.. annars får det bli toabesök med airpods och skuggboxning alternativ fuldans framför spegeln och så några colanappar på det - sen är du i hamn??!
Och energidryck då om du gillar det?!
Ha en rolig, minnesvärd kväll om vi inte hörs mer innan dess?! Tänk vad härligt att det finns flera första-gången-upplevelser, trots att vi börjar bli till åren..?

Må väl!
Kram?
/Fibblan ?

Profile picture for user IronWill

Jag har inga regler kring den här tråden. Bara att skriva vad du känner och så långt du känner. Du verkar vara en positiv och glad person?
Det dyker ju upp lite reflektioner och möjligheter till förstagångsgrejjer trots åren som du säger :) Men ändå så sinar brunnen lite mer varje dag. På gott och ont givetvis.

Det hade ju varit drömmen att kunna ta en salongsberusning vid vissa tillfällen. Det är ju den drömmen som stoppat mig alla gånger tidigare. Mycket för att jag ibland får för mig att jag är ”galen” och då menar jag inte som ett positivt adjektiv (”du är ju heeeelt galen”). Utan som i faktiskt galen. Konstiga tankar som dyker upp. Verklighetsfrämmande stunder då illusionen av verkligheten känns tunn. Aldrig några våldstendenser eller så. Bara galenskap. Ibland vill detta ut ur min mun. Det är inte bra. Det dövas enkelt med alkohol. En liten salongsberusning och så tystnar ”rösterna”. Jag är ju (för?) städad, pålitlig, kontrollerad, professionell och stadig. Inte galen. Men allt jag tänker får inte plats i huvudet. Det blir essingeleden 17.15 en vardag. Jag har bett alla möjliga sorters hjärnmekaniker pilla i det där. Jag är fullt medveten om att jag inte är en unik snöflinga, men nån vidare succé har det inte blivit. Antidepp medicin lossar lite på känslorna inför ”väggen” av konstigheter, men det hjälper inte som alkoholen. Alkoholen går som en murbräcka igenom all galenskap och lämnar en skön mjuk sand kvar efter sig. Ända till dagen efter då väggen tornar upp sig än högre eller välter över mig.
Jag vaknade i morse till en av mina sämre dagar. Måste fokusera idag. Jobba med händerna och inte släppa in något annat.

Profile picture for user Fibblan

Skämt å sido..jag ska inte krascha din tråd. Men jag ville höra hur det är med dig idag? Om du lyckades vända den där känslan av sämre dag, undertiden som den förflöt..(?) Hoppas på det! Oavsett, en tillgång att du känner dig själv så väl och vet vad som fungerar bäst att göra i de lägena. Det är inte så lätt alla gånger ändå, att göra det som man vet att man mår bäst av..?, tycker jag iaf.. Och på tal om det, tror jag de allra flesta av oss är lata av naturen. Att det är det typ allmänmänskliga, och att de som inte är det snarare är av en särskild sort..?. Äsch, inte vet jag..? Kanske gäller det med det galna också..mer eller mindre. Det tar sig förstås uttryck på olika sätt. Men jag känner verkligen igen det du beskriver Essingeleden 17.15 en vardag..så upplever jag det också, mkt tankar, och framförallt mkt känslor. Fast de hänger ju ihop förstås..? och hänger ihop med mina ofta snabba skiftningar..så på frågan om jag är en positiv och glad person, så absolut - ibland är jag det, men jag tror inte mina närmaste skulle beskriva mig så..?. De skulle nog snarare beskriva mig som väldigt skiftande, på gott och ont. Men i mina ungdomsår var jag väldigt positiv och glad för det mesta.. och här på forumet är jag nog också det för det mesta. Och när det kommer till alkoholen och hantera det att jag inte dricker nu, och inte ska göra det mera, så tror jag också att jag liksom går inför att förhålla mig positiv. Alltså mer som att det är ngt jag medvetet jobbar för och o bästa fall glimmar det till av just den känslan ✨?! Och lite är det nog också att jag får en kick av att jag klarar ännu en dag. Idag en vecka?! Och så bara boostar jag på mig själv som fan, för att jag ska vilja fortsätta hålla linjen?! Och det går faktiskt lite smidigare denna gång än vid årsskiftet. Fast det är ju bara en vecka som sagt och än så länge kanske en o annan tänker att jag tillhör kategorin som tar det där taget två ggr per år. Blir en vit månad eller två efter nyår och så efter semestern..så som många gör med träning och andra förändringar också för den delen..Aldrig är väl gymmen så fulla som första veckorna i januari och kanske även i september.. och jag ska ju börja träna med.., så check på den med?. Nåja, den som lever får se..
Jag har iaf tänkt hålla min nykterhet nu. Har inte satt ngt tidsbegränsat mål denna gång. Bara konstaterat att det är detta som gäller nu. Lika självklart som att jag inte snusar längre. Och nu när jag efter 20 års snusande lyckats lägga av, känns allting
möjligt ✌️?! (En hel månad utan - så ja, jag känner mig ganska unstopable ? och positiv och glad för mina prestationer!
Och så är jag en person som väldigt lätt känner med andra, också det på gott och ont..
Så när det är positiv energi som flödar i forumet så rycks jag med. Lika ont i magen kan jag få av andras beskrivningar av dåligt mående, smärtsamma upplevelser..
Det är jag i ett nötskal, på gott och ont som sagt. Och jag håller som bäst på att hitta andra strategier än att hällla i mig alkohol.. hitta den där avstängningsknappen. Få till det där nu, en gång för alla, att se på mig själv med snällare ögon. Hantera de starka känslorna. Bli okej med mig själv att jag är en sådan som känner mkt och det är okej.
Långt igen..
Och fortfarande nyfiken på vilket sätt du tenderar åt galenskap..?, men det är givetvis din ensak och inget du behöver förmedla mer kring, bara för att mitt intresse väcktes ?. Väggen av konstigheter.., hur ser det ut där? Som sagt, skit i dessa frågor..?! Jag är bara tacksam för att du och även flera, som kommit så långt i sin nykterhet, väljer att stanna till och skriva några rader i forumet.
Det inspirerar och skapar tillförsikt hos mig - så tack för det Ironwill?!

Stor kram?!

/Fibblan ?

Profile picture for user IronWill

Tack för inlägget och sorry att jag inte svarat. Forumet drar inte lika mycket längre då jag allt mer sällan tänker på att jag inte dricker. Plus att hösten är igång så allt är på 100 igen.
Tror det är bäst för alla om jag inte djupdyker i min ”galenskap” men jag kanske är svagt bipolär eller något eftersom jag har olika perioder då det är upp eller ner. Och när det är ner kommer konstiga tankar. Just nu är det dock upp. Men hur som helst så såg jag att du ”sprudlar” på. ?
Det är bara bra att bli lite besatt av nykterhet, men det går även det upp och ner och då behövs plåtar och skyddsväst.

Profile picture for user IronWill

Mardrömmar i natt (minns inte vad, men hemska) följt av en pissig dag. Trots att jag försöker göra förändringar för att må bättre så skjuter jag mig i foten hela tiden. Tror fan att jag lyckats göra det sämre igen.
Eller är det bara mentalt? Är jag egentligen bara slav under mina egna värdelösa tankar som jag speglar på världen och situationer. Stressen och pressen kanske inte är lika kopplad till externa faktorer som jag trott.
Visste väl att det delvis var jag men det kändes lättare att byta situation än att ändra på mig själv. Suck, kommer nog inte undan att jag måste jobba med acceptans och släppa ännu mer krav på mig själv. Lite sugen på att kröka till faktiskt, just idag. Brukade släppa då. Få en ”fin fredag”. Lite ”äh fuck it”. Kommer inte att ta i alkohol men just idag blev jag faktiskt lite frestad. Vad är poängen med att lida lixom? Blir ju ändå aldrig bra (säger mina känslor). Men det kommer bli bättre på nått sätt som vanligt, och då skulle jag ångra det. Jag mår uselt, men det är okej.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av IronWill

Då är vi riktigt synkade idag. Konstiga drömmar. Pissig dag, som blev ännu pissigare pga kraven man lägger på sig själv. Riktigt frestad att stanna till på systemet på vägen hem. Smutta vin i soffan tills man når ”fuck-it-mode”. Men nej. De pissiga känslorna är viktiga. De är kompasser som visar vad vi behöver jobba med. Och ibland är det inte verkligheten som är problemet, utan förväntningarna vi har. Jag förväntade mig att kunna göra det omöjliga. Igen. Vi behöver anpassa våra förväntningar till verkligheten. För verkligheten lär inte låta sig anpassas till våra förväntningar. Ha en trevlig helg!

Profile picture for user IronWill

Eftersom det här är min kaostråd så vågar jag släppa lite halvfiltrerat eftersom jag inte ”prackar på” någon något.

Jag läser till och från på anhörigsidorna. Antar att en del gör det. Det är intressant att spegla sig själv lite i vad som händer där och jag känner tyvärr igen saker här och där. (Usch) Men där kan jag ta del av det ofiltrerat, ärligt och ”på säkert avstånd”. Det är ju om sådana som mig men inte exakt mig.
Det handlar ju mestadels om män och hur vi beter oss som alkoholister. Och som sagt känner jag tyvärr igen saker här och där. Och undrar lite om många män (inkl jag själv) stannar i den känslomässiga utvecklingen kring typ 15 och sen bara lär oss vuxenreglerna för att utåt sätt i alla fall passera obemärkt. Jag själv beter mig omoget, speciellt när jag drack men det händer även till och från som nykter. (Mest fylleexempel) ”Har han en sån leksak måste jag ha en också”, ”jag får minsann vara ute hur länge jag vill”, ”om jag behöver prata allvar med dig 03:00 så borde jag väl få det?”, ”är väl inte mitt fel att kalle ville ta en öl till så jag inte riktigt orkar med svärmorsbesök idag även om jag lovat”. ? (Är det skäms-emojin? Jag är gen x så fan vet jag. Den är röd om kinderna i alla fall men kanske bara förvånad och full?)
Känns som kvinnor klarar sitt missbruk mer självständigt? Kanske är ute och cyklar vätternrundan, men jag har inte tillräckligt med underlag och säkert en rejäl availability bias. Men skämmas kan jag göra ändå. Är i alla fall bättre nu när jag inte dricker. Min fru är en betydligt starkare individ mentalt och hon borde få blommor oftare. Men jag ger i alla fall mycket verbal uppskattning... alltid nått intalar jag mig.

Sen funderade jag också på det här med svårigheten att ”veta vad man vill”. Det har plågat mig till och från genom åren. Vill jag gifta mig, vill jag byta jobb, vill jag börja dansa balett? Men rätt ofta kommer jag aldrig på svaret. Inte ens när beslutet är fattat vet jag om det var det jag ville. Så man kanske borde sluta ta reda på vad man vill hela tiden och bara välja. På jobbet när jag måste fatta beslut är det lätt. A eller B. B. C eller D. Q.
Men så fort det har med mitt liv att göra, omöjligt. Med välfärden kom alla dessa jävla beslut. Vi fick äntligen chansen att fundera sönder oss själva. Jag är en unik snöflinga och vad vill jag ha för form? Vi kan välja på helt andra sätt än man kunnat för. Det tutas i en att man kan bli och göra vad som helst, så hur ska man då nånsin kunna sluta fundera på om man valt rätt?

Läste nån så här långt så förlåt. Men det var ditt val :) god natt. Och om nån undrar om jag har alla hästar hemma, eller om hissen går hela vägen upp, eller om jag har nog med pommes för ett happy meal. Antagligen inte. Tur man är anonym...

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av IronWill

I just detta fall är det otur att du är anonym, för du är störtskön, precis en sån humoristiskt cynisk männska man vill fika bort en grå kväll med :) Snälla tro nu inte att jag flirtar. Gubben skulle fått vara med. Och älska samtalet. Nu vet jag ju inte om hissen går hela vägen upp för någon av oss heller förstås, men vad gör väl det om hundra år. Din ofiltrerade tankekarusell fick mig iaf att fulfnissa, med grymtning och allt. Och vad gäller att ”veta vad man vill” så säger jag hear hear. Fan vet vad man ska ha nån jäkla fri vilja till när den är så nedrans konturlös. Ingen substans. Ingen kontinuitet. Bara å ena sidan... och så å andra sidan... och så å tredje sidan... och så å ena sidan i kombo med fjärde sidan... som blir tvärtemot å andra sidan i kombo med universum... etc etc etc i all evighet.

Profile picture for user Fibblan

Mår sådär just nu, men skulle gärna sitta med och lyssna på era funderingar om allt ifrån beroendebeteenden, manligt och kvinnligt och om alla val vi har, och hur sjutton man kommer fram till vad som är rätta för just en själv..
Jag tror på din idé Ironwill, om att välja först och så får det väl visa sig i efterhand om det blev rätt..?..
(även om det förstås finns begränsningar för vilka val vi kan göra och ändå ha kvar det andra betydelsefulla..)

Stor kram!

Ni förgyller båda det här forumet tycker jag?!
Fibblan ?

Profile picture for user IronWill

Tack, ? men jag är mer städad IRL, det kanske Vingäger, MM eller nån annan som var med på träffen senast kan intyga :)
Men vi får väl se om vi kan ha kafferep med alla signaturer som vill när det drar ihop sig till nästa träff. Och jag är så kallad flörtblind. Man måste nästintill säga rakt ut att man flörtar med mig för att jag ska fatta (i alla fall i vardagssammanhang), så det var det sista jag trodde. Så gubbar hade gärna fått följa med på fiktivfika.
Finns mer bryderier på lager som vill ut. Men lagom doser. Jag kan ju inte bara ta ett par bärs och kväva det längre. Tinnitusen får trängas med så mycket nu för tiden...

Profile picture for user IronWill

Sett att du har lite extra intressant för tillfället. Men du är stark som håller din linje! Jag tror du kommer att tänka att ”vilken tur att jag inte dricker i alla fall”, när dammet lagt sig. Finns så många skäl att dricka och nu har du ganska starka så extra pepp och kramar till dig.

Profile picture for user Vinäger

Haha, brukar sällan kommentera annat än i Förändra sitt drickande, men måste göra ett undantag nu.

Kan faktiskt hålla med dig lite, IW, att du inte ser ut (och heter!) som den person vi, eller åtminstone jag, kanske skapat utifrån kommentarerna av hårdingen IronWill. Lite mer städad? Ja, faktiskt. Mycket trevlig och sympatisk - precis som om det skulle vara en motsägelse...

Underfundig är ett ord jag tycker beskriver dig bra. Hoppas att du tar det som en komplimang, för så var det tänkt.

Kram på dig

PS. Om det är ok, hänger jag gärna med på kafferepet. Med eller utan gubbe. ?

Profile picture for user IronWill

Ja, jag tycker vi tar en repris och även en efterkaffe på nästa träff. Underfundig ? ja kanske det, du är ju säkert smartast här så jag säger inte emot. Nä hård är jag inte direkt.
Slog mig att det är min fru som borde heta IronWill. Jag borde kanske mer hetat PlaywoodWill. Men som sagt var namnet mer baserat på vad jag ville ha och vad jag tyckte att jag måste ha för att sluta. Visualisering vettu.
Men det är ju lättare att ”vara sig själv” när man är bakom sin telefon och hyggligt anonym i alla fall. När andra tittar på en och granskar så blir jag mer introvert.
Höll på att skriva en kommentar nyss till din ”note to self”, men kom fram till att det inte behövdes. Den säger ju allt.
Ta hand om dig!

Profile picture for user Fibblan

Vad hände med bryderierna som vill ut..(?)☺️.
Eller har de stillat sig för ett tag? Hade gärna tagit del av flera?! Trist och tjatigt att behöva säga det, men jag är på dag 2 igen..?. Men inte ska jag väl ha en ledsen gubbe efter det konstateradet egentligen (!)
Jag är ju på dag 2 för sjutton, inte sant??! Nu kör jag på, med ett mer strukturerat häng här inne. Provar alla vägar..Ibland får jag för mig att det inte är bra för mig att vara för mkt i forumet, att det blir FÖR MKT fokus på alkoholen då..?. Nåja, jag lär mig hela tiden av mina bakslag, vill jag tro och betraktar detta omtag som det sista! Att jag bara förblir nykter för alltid nu..?!
Saknar dina fnuliga funderingar☺️
Hoppas du mår väl?!
Kram
/Fibblan ?

Profile picture for user IronWill

Jag fick en släng depression igen. Blir lite misantropisk och än mer cynisk då så jag undviker att skriva för mycket. Det representerar inte mina vanliga friska(re) tankegångar.

Du får köra igen. Finns ju ingen begränsning rörande antal försök. Och troligen har du på det stora hela dragit ner betydligt mer än om du inte tänkt på det alls. Jag är lite avis på dina emojis (eller snarare antagligen din i grunden positiva personlighet), min värld innehåller mer ?. Men det går över igen. Det gör det alltid. Återkommer när solen gått upp igen.

Profile picture for user Fibblan

..men med min i grunden positiva personlighet, anar jag en försiktig positiv inställning från din sida också ?.
Du vet att det kommer att gå över även denna gång. Det gör det alltid! EN positiv tanke att klamra sig fast vid iaf?!
Gör det som passar dig bäst och återkom när solen gått upp igen?!
Stor kram
/Fibblan ?

Profile picture for user Fibblan

Ville bara titta inom och höra hur du mår ??
Ngn ljusning vid horisonten än ??
Ljuset ute lyser ju tyvärr med sin frånvaro..(!) ?
Skämt åsido,
Inte helt lätt och hämta upp ett redan tungt sinne då..?

Hoppas det inte blivit värre i vart fall ?.

Själv har jag ljus inombords igen ☀️, trots mörkret utanför,
så jag lever på det ??❤️!
All thanks to nykterheten ?! 1 månad idag! Men nu ska inte jag komma här och tvinga på dig min käcka attityd..
som sagt, ville bara höra hur du har det ??
Ta hand om dig!
Kram
/Fibblan ?.

Profile picture for user IronWill

Allt är lite ut och in. Är inte så djupt ner att jag behöver ligga på sängen och stirra i taket. Mer en mängd djupa och existentiella frågor som tynger och lite, ” är det här allt?”

På ett enda sätt så tror jag att sluta dricka har varit negativt för mig. Man kan kalla det ”centrifugalkraft” kanske. För tillfället är mitt liv stabilt på de flesta områden. Stabilt, inte super awesome om någon tolkar det så. Men det är då mest som en slät linje. Inga toppar och inga dalar. Med en dal fanns det en uppgång och vice versa. Jag fick en extra skjuts av kraften ur något negativt eller positivt. Jag kände mig mer levande då. Det är inte så att jag går och funderar på att dricka. Jag funderar på vafan det är frågan om. Hur blir man glad? Ska jag småpromenera genom årstiderna tills jag, som majoriteten av män, tar mig för hjärtat och rasar ihop. Jag går runt och känner mig som en brödsmula som ligger och möglar i en springa i köksgolvet. Jag blir äldre och mer vildvuxen men inte fan händer det så mycket annat.
Inte säker på om jag är deprimerad (jo devis antagligen) eller om mitt liv bara är trist nu för tiden. Jag kanske behöver att skit händer för att ta till vara på glädjen när det löser sig. Och jag är inte förmögen att riktigt komma på lösningar. Har pratat både med vänner och häxmästare med vetskap om psyket men är inte direkt klokare. Under tiden rinner mitt liv sakta men säkert ut i sanden. Jag är en riktig solstråle va? ?

Profile picture for user Fibblan

Fint o höra ifrån dig, även om allt är lite ut och in och det är de djupare frågornas tid för din del. Egentligen är det det för mig också..men jag värjer mig. Gör allt annat nu istället (förutom och dricka iaf ?), även om begäret återigen pockar på lite. A-? står där bakom hörnet och lurar, så just nu vågar jag inte känna för mkt, tänka för djupt. Jag är rädd att jag inte är stark nog att inte dricka om jag öppnar på luckan ner. Tids nog behöver jag göra det. Inte minst utifrån att rädsla är en del av vad jag tidigare druckit på..
Adde skrev i sin tråd häromdagen ett citat av Jim Morrison, som gick rakt in i mig med; "Expose yourself to your deepest fear.
After that, you are free."
Precis så är det. Men jag måste handskas med det här med försiktighet känner jag. Just nu, är det mkt nog att hantera som det är. Men jag ska dit. Jag är på en självutvecklingsresa som heter duga..phu.
Förstår så väl vad du menar med toppar och dalar och känner igen mig i det du beskriver. Då känner man ju livet i sig! Oavsett om det är positivt eller negativt, så finns det mer rörelse då, som gör att allt känns mer levande. Och det genererar kraft i sig. Men du är ju en klok man i dina bästa år????! Och inga vänner eller häxmästare ? kan någonsin vara klokare än du, när det kommer till dig själv. Men det är gott att höra att du har sådan omkring dig, inte minst när den grå blöta filten kommer och lägger sig som ett grått töcken över allt. Nä, det låter som att den lilla mögliga brödsmulan behöver bli uppstädad av dammsugaren! Sugas in, virvla runt, se ngt nytt även om i denna metafor, inte innehållet av en sammsugarpåse är det mest spännande heller kanske..?.
Under tiden du kommer på vad som skulle kunna vara det här, i mer konkret verklig form, gör du ett fantastiskt jobb tycker jag, som inte går till flaskan och söker det där! Och du fortsätter att småpromenera vidare. Även om du inte är nöjd med det, så låter det som det bästa just nu. Hellre det, än att bara bli liggande på sängen ?! Och rätt var det är kanske du får anledning att börja småjogga istället..
Stor kram!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Vinäger

Läser som bekant mest i Förändra... Men ju fler som flyttar över hit, desto oftare vill jag in och kolla läget.

Du imponerar som vanligt. Trots dippar och mörker håller du nykterheten. Så jäkla klokt att inte bara veta att det är det bästa, utan också leva så. Du är en av mina förebilder och genom din härliga sarkasm även en av mina favoriter här. Ses vi i februari igen? Hoppas det. ?

Kram på dig

Profile picture for user IronWill

Du är ju en superkämpe själv som inte ger upp! Eftersom du var först att hälsa mig välkommen här så känns det extra bra att du är kvar också. Tryggt :)
Jag tänkte komma på träffen, i tid denna gång. Ser fram emot den. Vi skriver alla så öppet här så det är en liten utmaning att försöka behålla det även när vi ses.
Har inte kommenterat så mycket alls på sistone, men får något ryck ibland. Men det känns lite som jag ”kommit för långt ifrån”. Att de som är närmare den omedelbara kampen har mer att tillföra. Men jag tycker om er andra mer eller mindre trasiga, och diskussionerna så jag fortsätter komma tillbaka. Lite som en oas i socialmedias tidsålder.

Profile picture for user Fibblan

Hade som en grej att på 100-dagen flytta över till "det vidare livet", men vet i tusan om jag inte måste flytta över tidigare..?. Vi var ju ett gäng som tog armkrok, efter semestern, kan man säga, denna omgång. Och det har funkat fint. Men jag är fortfarande trevande i att hitta vad som blir bäst för mig här på forumet (och "i det verkliga livet" (!)..?
Så fort jag får minsta energi till övers, så är jag inne i väldigt många trådar. Inte minst, hos dem som för den jävligaste kampen..
Och jag säger detta med anledning av att du hade en tanke om att de närmre den omedelbara kampen skulle ha mer att tillföra. Jag säger tvärtom! Jag vet inte vad det är med dig, vad du väcker i mig. Men jag har som du kanske minns, gärna vänt mig till dig när saker och ting står på sin spets. DU bidrar med så ofantligt mycket ?! Tycker jag iaf! Och med detta sagt vill jag förstås inte att du ska känna ngt krav på mer skrivande..? Håller min ståndpunkt om att du, liksom var och en av oss här, gör det som passar en själv bäst. Ville bara att du ska veta att för mig är det betydelsefullt att du tar dina ryck emellanåt ?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Fibblan

Undra om jag inte baske mig, skulle ta o bege mig till träffen jag med..☺️! Tänk vad härligt o få träffa dig, Vinäger, FinaLisa m.fl. IRL..?!
Vi får se..fegis är jag..
Skulle gärna ses på café efteråt, vad nu skillnaden skulle bli..??! klurar vidare..☺️
Kram och godnatt!
/Fibblan ?.

Profile picture for user IronWill

Jag tycker du ska komma. Det är inte farligt, visst kan någon känna igen en men då lär de vara där av samma anledning. Och det var/är helt ok att kalla sig vad man vill. Ingen kommer gräva i vem du egentligen är eller vart du bor etc. Du väljer själv. Jag tvekade förra gången också men det handlade mest om att det skulle kännas konstigt att omvärdera vem jag trodde alla var. Men det var inte ett problem. Men om intresset finns så kanske det är några som är fortsatt kaffesugna så kan man ta en fortsättning i egen regi.

Profile picture for user IronWill

Vaknade i morse och kände direkt att nått var fel. Inte förrän jag kom till jobbet började det klarna. Jag hejjade glatt (och märkte att jag menade det). Inga suckar i samband med mailläsandet. Jag behövde inte fejka engagemang när jag pratade med medarbetare och chefen. Men riktigt skumt blev det när jag svarade glatt och trevligt och med extra hjälp på ett askorkat mail. Så jag började misstänka att den där ovana konstiga känslan var glädje ?Även om jag givetvis är tacksam över det så betyder det inte att jag fattar någonting. Vart kom den ifrån? Vad är annorlunda idag mot igår? Jag har ätit lite mer B-vitamin på sistone, kan det vara det? Låter inte troligt. Det bara lättade. Kanske är jag mig själv (butter) igen i morgon ?.
Men det känns oförskämt bra att vara lite upp igen och det hade varit förbaskat skönt att fatta hur det blev så bra idag. Har funderat på hur mycket som är kemi, tankar och externa faktorer. Har inte hänt något speciellt externt, jag har inte tänkt speciellt annorlunda så möjligen kemi då. Kan annars vara min period som är på väg att gå över och att jag glömt att det här är normalt. Hur som, ovant men skönt! Jag vågar knappt röra mig känns det som, så jag inte sabbar det.

En kompis med egna demoner brukar komma över för lite bastuterapi då och då. Förr onykter sådan. Nu är i alla fall hälften av oss nyktra. Han tyckte att jag borde prova mer nya saker. Kanske hitta några saker som jag tyckte var ”inte likt mig” sen gå ytterligare ca 60% längre utanför komfortzonen. Så om jag tänkte lära mig spanska så kanske afrikansk magdans vore lagom. Han tänkte att det kanske skulle slita mig ur gamla hjulspår. Kanske vore något om jag jag vaknar cynisk och misantropisk igen i morgon. Inte afrikansk magdans men testa nått främmande. Att gå på träffen igen känns konstigt och lite läskigt så det ser jag fram emot.
Hoppas så många av er som möjligt dyker upp.

Profile picture for user FinaLisa

Afrikansk magdans skulle jag vilja se?
Vad kul att du känner sådana vänliga vibbar inom dig? du får försöka hålla dem kvar så gott det går.
Och sprida dem till omvärlden för det behövs i vårt cyniska och orättvisa samhälle ?
Det ska bli väldigt spännande och läskigt att komma på träffen tycker även jag...?
Kramar
???

Profile picture for user miss lyckad

Varje dag som känns bra, varje stund som man känner glädje är en del av det fina i livet..Jättegött att basta och ha samtal där..Bättre terapi-lokal finns inte??

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag måste fnissa litet när du beskriver den obekanta glädjen ? och afrikansk magdans ? Do it! Do it! Do it! Pretty pleeeeez

Jag hoppas på fler glädjesprudlande dagar för din del. Själv är jag lätt schizzo och lyckas med bravaden att vara både gladlynt och cyniskt lagd samtidigt. Det är väl ändå märkligt om nåt!

Profile picture for user Fibblan

Nu är Fibblan back on track igen! Tack Gud, (typ inte troende men iaf?) tack mig, tack alla kloka människor här och tack DIG! Som ju förstås är inberäknade under alla kloka människor här..?! Antar att jag ville göra distinktionen, för att passa på o rikta ett särskilt tack till dig?! Jag är inne i en summera året process och i denna vill jag passa på o skriva till dig och tacka för ditt stöd. Du lyckas förmedla värme och allvar och humor i en härlig mix. Och du utstrålar sådan stabilitet och lugn, och under året som gått minns jag särskilt en period när jag typ desperat ropade på din hjälp. Vet inte om du minns, men för mig var det guld värt att du mötte upp då?! Även ditt inlägg nu senast när jag snubblade till igen.
Så, ett stort tack till dig Ironwill för den stöttning jag fått på min nykterhetsresa detta år?! Hoppas du vill fortsätta hänga här
under 2020, och dela med dig av din klokskap och dina erfarenheter ?! För oss newbies, är det verkligen en tillgång ?!
Var ett tag sedan du skrev i din egen tråd, men jag hoppas att det inte inneburit en svacka.. Var fantastiskt härligt o höra om hur de positiva känslorna nästan överrumplade dig i slutet av nov.?! Hoppas de hållit i sig??❤️!
Även om vi vet att inga känslor
varar för evigt..?. På gott och ont förstås!
Jag är på väg upp igen som du kanske märker..
Önskar dig ett gott slut och den bästa av början på det nya året✨?✨!
Ta hand om dig?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Profile picture for user IronWill

Jag blir inte så lätt överrumplad. Bara glad att det hjälper någon annan att skriva här. Men det är inte rakt igenom altruistiskt, det hjälper mig att minnas också. Den akuta fasen av att sluta börjar blekna något. Det är rutin att vara utan nu, men ändå nära till hands att falla dit. Inte så svårt att stå emot men då och då börjar jag ändå förhandla med mig själv. Då är det bra att vara här och ge och ta lite motivation så jag är kvar. Som sagt så har jag ju försökt sluta länge men det var inte förrän alla planeter var uppradade som det gick (bättre). Det var väl nån form av botten som sagt. Men nu har jag nästan glömt hur det kändes och det är mer ”sundheten” som driver mig. Att inte vara fast i ”det”. Att försöka var fysiskt lite yngre lite längre. Att inte ”snabbspola” livet med alkohol. Fast det kanske bara är jag som tycker att en tillställning på fyllan är över innan man hinner blinka, men på en nykter hinner man prata om allt och sen ursäkta sig när man är klar.
Men jag önskar dig också ett toppen 2020 (låter futuristiskt) och kom ihåg att vara hårdsnäll med dig själv. Jag tycker inte att man behöver skämmas eller ursäkta sig här oavsett hur många gånger det går åt skogen innan man lyckas (bättre). Ärligt talat fattade jag nog när jag var 20 att det skulle gå åt skogen. Så 21 år tog det mig men kanske 7-8 med mer aktiva försök. Allas kamp och anledningar är olika. Men bara att vara medveten är en vinst och leder till färre tillfällen/mindre mängd än det skulle gjort annars. Mitt liv är inte perfekt för att jag slutade, men det är i alla fall mitt liv, inte den bedövade reptilens liv. Fortsätt komma hit till oasen du med så ”ses” vi här. Kram

Profile picture for user Vitutanvin

... fler gånger nu den senaste månaden.

Jag känner igen mig i att knappt båga röra sig för att inte sabba. Men prova nytt o leva lite galet förstärker o förlänger och ffa minskar dippen! Vilket är as skönt! Dipparna blir långsamt (knappt märkbart så segt är det) kortare och grundare. Jag har lärt mig tänka "det kommer inte kännas så här för evigt" även i mörkret. Det hjälper.

Hoppas du står fast vid ditt beslut o kommer på träffen. Det ska jag. Förra året var jag så färsk att jag inte vågade. I år längtar jag efter att träffa "likasinnade"!

Allt gott!!!

Profile picture for user Vitutanvin

... fler gånger nu den senaste månaden.

Jag känner igen mig i att knappt båga röra sig för att inte sabba. Men prova nytt o leva lite galet förstärker o förlänger och ffa minskar dippen! Vilket är as skönt! Dipparna blir långsamt (knappt märkbart så segt är det) kortare och grundare. Jag har lärt mig tänka "det kommer inte kännas så här för evigt" även i mörkret. Det hjälper.

Hoppas du står fast vid ditt beslut o kommer på träffen. Det ska jag. Förra året var jag så färsk att jag inte vågade. I år längtar jag efter att träffa "likasinnade"!

Allt gott!!!

Profile picture for user IronWill

Jag tänkte dyka upp på träffen. Det blir kul. Jag tycker det ska bli kul och hoppas det kommer ännu fler den här gången. Blir kul att träffas Vitutanvin. Om du känner någon tvekan så försök att bara besluta på dagen att gå. Jag grubblade in i det sista och dök upp sent med MondayMorning så vi fick knacka länge. Egentligen grubblade jag inte för att jag är alkoholist och skäms utan för att jag kanske inte skulle våga skriva öppet och ärligt när jag träffat er. Men det visade sig vara obefogad rädsla. Det var varmt och öppet där med :)

Profile picture for user Vinäger

Ser fram emot träffen igen. Med blandade känslor dock, då det inte gått så där jättebra för mig. Men nu är det nya tag. Envis är jag och tur är väl det.

Ha en fin kväll.

Kram

Profile picture for user IronWill

Eller är det fortfarande gott nytt år? Du vet säkert :)
Men du har ju kämpat på och hur som helst stått emot fler gånger än om du inte reflekterat över det och bara kört på. Stor seger i sig.
Kom på häromdagen att jag märker att vissa av mina bekanta dels vill att jag dricker (men det är smarta nog att inte säga det) och dels förväntar sig att jag ska börja igen. De menar eg inget illa, men det ger mig en extra skjuts att (fan) inte gå dem till mötes. Utan att nästan som en 3-åring trotsigt deklarera att ”nä jag tänker inte...”. Bara för att göra dem besvikna. Att jag får lite extra styrka i att inte göra som andra vill att jag ska. (Kanske borde gå igenom det med en psykolog ?)
Inte applicerbart på din situation direkt. Men jag tänker att man får hämta kraft ur diverse olika situationer, personer, tankar, mål. Ibland dyker det bara upp och man får ta vad man kommer över en seger i taget. Dessutom vet ju alla att 2020 är framtiden och alla politiker har ju lovat att allt löser sig 2020 (det har ju varit så långt fram). Så jag tänker att det blir ju fint att man kan säga att man blev nykter 2020. Låter runt och bra. Lätt att minnas också.

Profile picture for user Vitutanvin

... gillar verkligen att läsa dina inlägg Ironwill. Alltid fulla med styrka o kämpaglöd. Gissar att ditt nick passar dig väldigt bra! ?

2020 blir kanon det är alla överens om! ?

Allt gott!

Profile picture for user Fibblan

Och tack för dina ord?! Det där är en inställning som passar en vinnarskalle
som mig ?! Jag ska också fan visa dem, att jag kan resa mig igen och när jag mår bra igen, inte fan tänker jag börja dricka igen då. Nä, nu tar jag av vid detta vägskäl - vid fantastiska runda 2020, och minns det som året för min revival ??! Tack för pepp!
Och håll i du med du
"gubbe mot strömmen"???!
Kram!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Vinäger

Fick gå till sidan två för att hitta dig. Härligt att det blivit sådan aktivitet även här i Det vidare livet.

Fortsätter att följa er som hittat det naturliga självklara vita livet. Upprepar ofta de orden, naturliga och självklara, då det är dit jag själv vill komma.

Att du inte behöver hänga här och skriva i tid och otid är väl också en indikation på att det nyktra livet rullar på. Antar jag i alla fall.

Tack för att du inspirerat mig så många gånger. Förhoppningsvis har jag girat in på den rätta vägen. Känslan den här gången talar för det. Försiktigt optimistisk just nu.

Kram till dig

Profile picture for user IronWill

Mitt engagemang går lite i vågor, men tro det eller ej så är det väldigt sällan de senaste veckorna som jag tänkt på alkohol över huvud taget. Inte ens när folk pratar om det. Det glider förbi, lite som när någon pratar om sin frimärkssamling eller något annat som inte fångar mitt intresse. Då blir det inte riktigt att jag hittar hit. Har hur som helst tänkt komma på träffen, men inser nu att jag inte anmält mig. Ska ordnas. Jag håller tummarna för dig!

Kram själv :)

Profile picture for user Vinäger

"Som när någon pratar om sin frimärkssamling eller något annat som inte gångar mitt intresse." Wow, dit vill jag komma.

Ses om några veckor då. Ska bli så kul.

Kram

Profile picture for user IronWill

Jag inbillar mig inte att faran är över på något sätt. Men efter 20 månader så är de flesta sug eller frestelser borta. Det som kvarstår är väl ibland en saknad efter att dricka i grupp. Den artificiellt avslappnade sociala biten. Men den saknaden är inte speciellt stor och det är inte ofta heller. Jag kan utan problem ha alkohol hemma, framme, under näsan och i sängen utan att det krävs någon ansträngning att stå emot. På fredagar exempelvis vill jag ha mina ostbågar och nån läsk men det räcker bra. Men jag SKA ha det. Så vanor är starka men utbytbara. Vilket är positivt.. Jag känner mig också okej med att hoppa över alkoholtillfällen (fest, aw etc.) om jag inte är sugen, och mår bra av att må bra dagen efter.
Vet inte vad jag ville ha sagt riktigt men kanske att sälja in en känsla eller nykterheten som någon kan använda.
Skulle nästan vilja gå så långt som att säga att det är ”lätt” nu. Troligen för att jag inte tydligt minns vad det var det gav mig (känslan).
Att leva däremot är kanske inte lätt i största allmänhet, men just att vara utan känns lite så. Hoppas högmod inte alltid går före fall. Jag känner dock inte att jag ”lätt” skulle kunna kontrollera mitt drickande. Tvärt om, en öl skulle rasera allt.

Profile picture for user Fibblan

Gärna det??!
Har slitit som ett djur i förra veckan med kulmen i lördags..phu. Men jag fixade det till sist.
Nu bara lugn. Hade så önskat slippa de vita knogarna, men de kommer och går. Ingen dag är den andra lik.
GRATTIS till 20 månader ?✨! Det kan man gott få beröm för, även om det går "lätt" nu?!
Som sagt, nu rätt lugnt igen för min del, men du får gärna fortsätta sälja in det nyktra livet ?! Sådana som du behövs, när sådana som jag vacklar fram på ostadiga ben?!
Nåja, får ju tag i det där "jävlaranammat" emellanåt, vilket jag tycker du är så bra på att uppmuntra och inspirera till?!
Hoppas du mår fortsatt väl ?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Virvla

.. blir nästan lite avundsjuk när du beskriver din lätthet till alkoholen. ?Jag hoppas att jag kommer dit också! Hejar på dig!

Profile picture for user Fenix

IronWill! Vi sågs ju på träffen för ett år sedan, och det är mycket uppmuntrande att se att det går så bra för dig när det gäller alkoholen. Hade en liten dipp nyligen, annars tycker jag det känns bra för det mesta att slippa alkoholen och nu är det drygt tre månader för min del. Ostbågarna tar jag också till ibland, så nu försvann lite av mitt dåliga samvete när jag läser att du har samma begivenhet. Läsken kan jag dock vara utan, eftersom jag ska helst ska undvika allt vad socker heter på grund av diabetesvarning. Kallt bubbelvatten går det massor av, och det räcker för det mesta utmärkt. Ha de, /Fenix

Profile picture for user IronWill

Eftersom jag sällan eller nästan aldrig tänker på alkohol eller har några problem med att vara utan så har jag i princip slutat komma hit. Att diskutera alkohol ger den i mitt tycke just nu mer plats än den förtjänar i mitt liv.
Kommer titta in några gånger om året men passar på att önska alla lycka till!

Profile picture for user Fibblan

Det låter fantastiskt härligt, på den plats du befinner dig! Och även om du inte behöver det, vill jag önska dig lycka till tillbaka ?! Jag har det bra för tillfället, nykter sedan en tid förstås, hur ska man annars kunna påstå att man har det bra..?☺️.. Om du tittar inom någon gång, så vill jag iaf än en gång förmedla vilken betydelse din närvaro här har haft för mig ?! Tacksam för dina ord, som du förmedlat såväl i min tråd, som i andras och förstås i din egen! De har varit till stor hjälp ❤️! Vill att du ska komma ihåg det när du vandrar vidare i livet?!
Tack!
Många kramar!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Renée

Som svar på av IronWill

Hej Iron Will,

Grattis att du nu sällan/nästan aldrig tänker på alkohol
eller har några problem med att vara utan.

Varmt tack för boktipset "Min dag på 3 minuter".
Jag köpte den och gillar att skriva i den om min dag.
Instämmer med dig; enkel och bra :-)

Jag tycker du har skrivit många tänkvärda, bra inlägg här.
Önskar dig Lycka Till och Allt Gott i ditt fortsatta liv!

Trevlig vår! ?

Profile picture for user Vinäger

Tänker på dig ibland. Glad att vi hann träffas förra året. Saknade dig den här träffen, men respekterar ditt val. Förstås. Här finns inga krav. Forumets storhet.

Kram

Profile picture for user IronWill

Jag har inte blivit ”för fin” för att hänga här om någon trodde det :) Tack för alla hälsningar ni skrivit, det värmer så klart om hjärtat!
Jag ska också passa på att titta in i era liv när jag ändå är här.

Nu har det gått lite drygt två år sedan jag slutade. Vanan att inte dricka växer sig kontinuerligt starkare. Jag sveper med blicken över folkölen för att hitta den alkoholfria utan att frestas. De flesta vänner har på ren rutin börjat köpa ett antal alkoholfria när jag ska vara med på någon tillställning. Vissa kollegor tycker mellan raderna att jag inte är lika social längre. Det stämmer kanske men från mitt håll är det inget jag saknar. Om jag verkligen har lust så är jag med. Annars läser jag en bok eller hänger med barnen eller något annat. Känslan av ” FoMO fear of missing out” har försvunnit för det mesta. Vet inte vad jag sökte i alkoholen men jag hittade det aldrig ändå så jag har slutat leta. Just där.

I övrigt så letar jag fortfarande efter min plats. Jag tänker för mycket och önskar att jag var lite mer känslokall och fokuserad. Men det känns inte som något som ska supas bort, för det ledde ju ändå bara till än djupare grubbleri. Jag känner ändå här att jag lite har sagt mitt om alkohol och egentligen inte har så mycket mer att komma med än glada tillrop. Kanske var jag inte så fysiskt beroende men vanemässigt och själsligen var jag det. Hade inte kunnat föreställa mig ett liv helt utan rus. Men det visade sig vara ett ganska bra liv. Det är väl inte bättre än det är men billigare och betydligt mindre ångest. Lättare att sortera äkta känslor från bakiskänslor. Risken att förstöra mitt förhållande är också all time low. Tror min fru är glad över det också, men vi har inte diskuterat det så djupt. Eftersom min årsdag som nykter även sammanfaller med en jobbig tid i vårt förhållande vill jag inte heller fira varje gång. Till er andra som jag träffat eller bara utväxlat text med så hoppas jag på att ni tar er framåt på ett eller annat sätt trots eventuella motgångar. Även om jag själv måste hålla mig helnykter för att inte hamna snett igen så hyser jag inga tvivel om att varje skippad enhet alkohol är en vinst och säkerligen gör nytta. Oavsett om någon slinker ner där emellan. Tack igen för alla hälsningar, hade inte kommit hit utan stödet från alla här och öppenheten med vilken ni delar era egna historier. Ni är bäst och trots att vi knappt känner varandra på ytan så känner vi mycket av det innersta hos var och en. Ta hand om er!

Profile picture for user Fibblan

Så, så fint att höra ifrån dig!
Tänk att man kan bli så glad..☺️. Vi som bara utbytt lite text med varandra. Men det är väl just det, som du säger, den öppenheten och varje ärlig osminkad sanning om hur det egentligen är och hur man egentligen mår, får en att känna en gemenskap och samhörighet, som tyvärr är ganska sällsynt "i det verkliga livet". Det är så otroligt hjälpsamt att ha en plats där man får vara precis så känslosam och ofokuserad som man emellanåt är..?!
Härligt att höra att det rullar på i nykterheten, trots att det där skaver ibland..??.
Du är bäst ?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Profile picture for user miss lyckad

Att nykterheten består, och att livet är gott för det mesta..Vad bra att flera av dina bastukompisar också är nyktra..Jag är också bastufrälst..Finns inget som är så renande, avslappnande och härligt som ett bastubad.Vedeldad med sjö utanför är det ultimata..Men allt bastubad är toppen..???????????

Profile picture for user Charlie70

IW! Det har stor betydelse att du hör av dig. Underbart att höra ifrån någon som klarat nykterheten i två år. Inte dåligt! Det betyder dessutom att vi andra också kan. Ger hopp! Tack för påhälsningen i min tråd. Jag blev jätteglad!
Charlie

Profile picture for user Mrx

Du är ett lysande exempel på att man kan lyckas ta sig ur alkohol träsket på egen hand. Jag har följt din resa och tycker det är kul att höra att du inte fallit igen. Jag saknade dig oxå på årets forum träff. Läste i vinägers tråd hur du resonerade runt träffen. Jag förstår hur du tänker. Jag fungerar på ungefär samma sätt. Finns inte den mentala styrkan är det ingen idé att försöka.
/Mrx

Profile picture for user IronWill

Tack för era kommentarer. Lägg inte för mycket press på mig nu :)

VaknaVacker: Jag valde det utifrån att jag insåg att det skulle krävas av mig (efter alla misslyckade ”försök”).
Känns mer och mer som att jag kanske kan stå för det. Samma med ditt? ?

Profile picture for user Fibblan

Känn ingen press, men nog sjutton tänker jag som är flummig de Luxe ? ??att det var någon mening med att du tittade inom just ikväll..
Har ju klarat resan bra, bättre än någonsin tror jag faktiskt, fram till nu..?. Något som skaver, vet ej vad. Men hade gärna tagit emot lite råd från någon med längre nykterhet i bagaget.. Men det lär ju funka ändå. Så vill verkligen inte lägga någon press på dig☺️! Det är ju inte upp till dig att rädda mig. Var och en måste rädda sig själv undan detta förbannade gift..☠️. Och jag är på god väg som sagt☺️?! Men det glädjer mig, när du hörs av ?! Och återigen, visst är det fascinerande ändå hur man kan känna en sådan samhörighet, bara genom lite utbyte av text här på forumet..
Men jag tror du fått en speciell plats i mitt hjärta också för att jag ropade en gång i desperation och du var där och svarade?. Sådana handlingar får särskild betydelse. För din del var det kanske inget märkvärdigt men för min del gjorde det all skillnad i världen..❣️
Så tack för det än en gång och kram och godnatt från
/Fibblan ?.

Profile picture for user IronWill

Som du säger fibblan är det nog upp till var och en att hitta sin metod att dra ner eller sluta. Jag tror mest att jag kan bidra med (ännu ett) exempel på att det funkar bra att vara nykter och blir lättare och bättre. Men ju längre nykter desto hårdare fall tänker jag mig. Har i alla fall tröttnat på mina egna ”tips”.Glad att kunna vara till hjälp för dig!

Profile picture for user IronWill

Fick häromkvällen ett jävla sug från ingenstans. Har en del bjudöl i kylen som jag ganska vant ignorerar i sökandet efter halvfabrikat till barnen.

Men så häromkvällen så var det som disco i kylen. Min mentala dörrvakt lös med sin frånvaro och jag tänkte att jag bara skulle kolla läget lite. Hade ”jobbat med kroppen” hela dagen och stod med snickarbyxorna på och kände mig nästan som en riktig man (till skillnad från den välkammade som går till kontoret med dataväskan och kavaj). Men en riktig man har ju en öl i näven, vid grillen, på altanen, på jakten (alla sorters jakt ?), på båten, i skidbacken, ..[fler ställen].

Kom ett nästan oemotståndligt sug och jag var väldigt, väldigt nära att bara testa en eller ett gäng. Bara en, bara i kväll, bara den här veckan, bara i år. Var så sjukt nära, vet inte ens hur jag lyckades skita i det. Känns mest som tur faktiskt.
Skulle ju i nuläget kännas toppen om det inte vore för att det på något sätt permanent sänkte garden en aning att underhålla tanken så pass mycket.

Så nu är jag på behörigt avstånd från bjudölen, minst 20 mil i alla fall. Håller mig även ifrån alkoholfri öl ett tag. Det får bli annan distraktion, skogsutflykter och nya ställningar i sängkammaren, närå :) men jag var tvungen att göra en comeback för att se om jag kan få tvivlet att fastna på webben i stället för min förvirrade och småslitna monkeybrain.

Alla som står emot där ute (och de som gör ett bättre jobb i morgon) ha en skön sommar trots allt! Det var inte bättre förr, det är sämre nu ;)

Profile picture for user Kennie

Skönt att du stod emot. Förstår vad du menar med att ibland känns det som att turen styr. Men det känns ju rätt osäkert, och jag
tänker att otur kan undvikas med lite förebyggande arbete, som att förvara bjudölen i någon skrubb där du inte ser den varje gång du ska fixa mat. Själv har jag börjat känna att jag hellre bjuder vänner på alkoholfritt, tror att det är fler än jag som mår bra av att låta bli.. Och om de dricker lite mindre när de umgås med mig så är det bra tycker jag. Och åter till förebyggande, du har nog redskap att mota bort suget med egentligen. Jag tror det är farligt att tillåta sig själv att tro att man inte har kontroll över sina beslut, det blir som att man på förhand ger sig själv möjlighet att misslyckas. Läs tillbaks i din egen tråd och kom ihåg den resa du gjort, du vet vad du vill och har makten att göra just det.