av Mirabelle G-S

Anonym26613
sön, 2021-03-21 - 13:59

Utmanande!
Jag flyttade mig till nya uppgifter med mindre ansvar. Absolut värt att gå ner i lön. Dumpade killen och LIVET LEKER!!! Så mitt råd till dig är att VÅGA! Lita på magkänslan! Du är världens bästa!! 💚🌸💚🌸💚

Mirabelle G-S
sön, 2021-03-21 - 17:33

@Miss Mary Poppins
Härligt att höra att livet leker MMP! Jag misstänkte nog att den där killen var dumpningsklar sist vi hördes... Bra att du tog tag i det! Jag funderar faktiskt på att göra precis som du. Söka nytt och göra helt tvärtom mot vad jag brukar. Inga nya horisonter, utan det välkända jag kan sköta i sömnen. Inga nya utmaningar. Inga spännande utvecklingsmöjligheter. Inget utökat ansvar. Inget vidgande av någon komfortzon alls. Kanske är det den gyllene vägen mot att återfå orken att leva...

Mirabelle G-S
mån, 2021-03-22 - 20:34

Nämen hej och hå... ”Du är inte ett träd, så du kan fl...” Längre än så hann tanten inte tänka innan tre jobbansökningar hade dragit iväg till nya spännande destinationer. Och innan 9-rasten på måndag morgon var intervjuer med ivriga chefer inbokade. Tjolahopp. Nu blir det spännande igen.

Mirabelle G-S
fre, 2021-04-02 - 13:26

22 månader meddelade min app mig att jag har varit nykter. Jag inser hur mycket enklare livet har blivit sedan jag slutade dricka på humörsvängningar. Jag har nog inte ens varit medveten om hur mitt humör lever rövare och pendlar mellan ytterligheter på några nanosekunder. Är det vad man menar när man talar om känslomänniskor? Omgivningen är iofs helt omedveten om mitt turbulenta inre. Bilden av mig är nog att jag alltid är lugn, analytisk och kontrollerad, oavsett vilka kriser som ska hanteras. En sådan där som inte reagerar, utan agerar noga övervägt i alla situationer. Men inuti... Gudars... Eufori - total melankoli - raseriutbrott - ångest... Det svänger hejvilt. Själen lever rövare i all hemlighet.

Jag är inte tokförbannad över diverse resursförsämringar på jobbet längre. Mer kallt resignerad över det faktum att min arbetsbelastning ökar med 40% och att jag helt enkelt får göra ett sämre jobb. Så går det när man lyckas med det man gör. Uppdraget ”de” trodde var omöjligt. Då vill de krama mer blod ur stenen. Från ”Fantastiskt att du vågar ta dig an det här uppdraget. Men sänk dina förväntningar på resultatet, för det går inte att lyckas.” Till ”Jamen, det går ju så bra det här så vi ska lägga mer på dig.” Allt som fungerar ska effektiviseras, tills det inte fungerar längre. Alltid samma visa. Om man vill behålla rimliga förutsättningar ska man alltså inte leverera, utan misslyckas litet lagom. Så jag ställer in mig på att leverera halvdant. Om jag ska vara kvar. Intervjuerna jag genomfört tyder på att jag inte blir kvar. Den specialkompetens jag bär med mig är eftertraktansvärd. Sedan är frågan om de hoppfulla arbetsgivarna verkligen kan betala för den kompetens de åtrår. Show me the money, är min melodi. Jag vet att jag kommer jobba som ett as, så jag vill ha betalt för det. Men det är iaf superkul att göra intervjuer. Enligt min erfarenhet är det egentligen enda gången i arbetslivet någon på riktigt är intresserad av ens kunskap och visioner. Man får hålla låda ostört i timmar och de suger i sig varenda ord, varenda tanke. Det ger näring. Sedan när man väl är anställd på arbetsplatsen brukar dialogen mest handla om cykelställsdebatter och praktiska detaljer. Drömma ihop visioner, planera vägen framåt och streta på mot målet får man göra i sin ensamhet. Jag är ok med det iofs. Jag behöver ingen att hålla i handen. Men kravet på att man ska engagera sig i diverse cykelställsdebatter däremot... DET får mig att vilja riva öronen av mig själv. Är det verkligen INGEN annan som vill något som spelar någon roll????

Gudars vad jag svamlar nu. Nå, det var iaf vad som rör sig i huvudet på mig just nu. Litet cynism, litet bitterhet, litet hoppfullhet och litet frustration är dagens cocktail.

FinaLisa
fre, 2021-04-02 - 15:06

@Mirabelle G-S 💗🤯
Din arbetsplats låter som den skulle kunna passa i en modern "Kafkaroman"🤪
Förstår att du måste känna en frustration inom dig!
Du borde skriva en novell och kanske få den publicerad i någon facktidning.
Eller sprida ut den på din arbetsplats 😁
Glad Påsk-kram! 🧡🐣💛🐰🍃💚🌼

Mirabelle G-S
fre, 2021-04-02 - 18:37

@FinaLisa
Mm... En roman är det iaf i mitt huvud... Men man ska nog akta sig för att se det som en dokumentär. Subjektiv tolkning av verkligheten och allt det där. Vem vet om det är humöret som spelar mig spratt. Det är inte bra att vara FÖR analytiskt lagd. Man ser snabbt igenom all bullshit och blir besatt av elefanten i rummet. Min man är likadan. Vi tävlar i cynisk realism 😂 Han gillar förresten Kafka...

Mirabelle G-S
tors, 2021-04-08 - 23:08

@Vinäger
Hej vännen! Jadå, jag tuffar på här i bakgrunden. Och jag mår nog hyfsat. Det är ju bara det här med att hitta ett hållbart förhållningssätt till jobbet... Lära sig av med att jaga upp sig så förbenat... Verkar vara ett livslångt projekt 😬 Men i grunden mår jag bra och är så harmonisk en estet-själ kan bli, av den enkla anledningen att det rullar på väldigt fint för alla telningar. Äntligen. Jeeeezus, vilka jobbiga år vi har bakom oss. Men nu har läget varit stabilt med bara ”normalt trassel” så länge att jag har slutat vänta på nästa katastrof runt hörnet 😊

Anonym26613
fre, 2021-04-09 - 08:11

"Jeeeezus, vilka jobbiga år vi har bakom oss." AMEN 😅❤🙏

Arbetsdagen har börjat men jag ligger i sängen. Någonstans hittar jag snart kraften att börja jobba igen. Så konstigt att få betalt för att dölja sitt innersta och finnas för andra som inte behöver göra det. Marionett som hjälper alla andra men inte sig själv. Det MÅSTE bli en förändring!! Hade snacket med chefen igår och öppnade dörren till tanken om att gå vidare i livet.

Love n peace 🙏❤🌸

Mirabelle G-S
fre, 2021-04-09 - 15:31

@Miss Mary Poppins
Trots att vi håller till i olika branscher sitter vi i samma båt... Får betalt för att dölja vårt innersta och finnas till för att fylla behov hos dem som inte gör det... Betalt för att finnas till för alla utom oss själva. Kanske är vi litet i samma bransch trots allt. Jag har inte ett ”vanligt” läraruppdrag, utan mycket ”extra allt” med omsorg och behandling inbakat. De intervjuer jag har varit på skulle iofs ta mig tillbaka till mer mainstream. Det är iofs min gedigna erfarenhet av ”extra allt” både privat och professionellt som är så attraktivt för arbetsgivarna, så oavsett var jag hamnar brukar stora delar av de aspekterna hamna i mitt knä... Jag behöver bestämma mig för om jag vill stanna i en roll där ”extra allt” uttalat är mitt uppdrag och mitt existensberättigande. Eller om jag vill glida in i en roll där jag iaf kan låtsas att de bitarna inte är mer mitt ansvar än någon annans. Just nu känns det som att jag vill få låtsas, men fasen vet hur bra det blir sen iaf...

Anonym26613
fre, 2021-04-09 - 22:52

Jag arbetar som chef inom vården. Känner att ingen bryr sig hur jag mår. Tex jag blir ledsen när jag måste säga upp folk, men måste bara trösta andra. Tror det är den fasaden som gjort att orken tagit slut. Känner mig så jäkla ensam.

Hoppas nu att det löser sig för dig. Håller tummarna 🙏❤🙏❤🙏

Mirabelle G-S
lör, 2021-04-10 - 01:21

@Miss Mary Poppins
Huuu... mellanchef inom offentlig (dvs snålkörd i botten) sektor... Jag brukar försöka backa upp och hålla er som tar er an det bakom ryggen. Jag har själv blivit tillfrågad om jag månne vill ta över manteln vid två tillfällen i arbetslivet. Abso-bluddy-lutely not! Näver äver vill jag axla det, av de orsaker du nämner. Men främst för att jag skulle vara usel i rollen. Jag är i mitt esse på golvet, upptagen av kärnuppdraget. Att finnas där för vuxna människor, hålla i handen och under armarna, medla i käbbel och cykelställsdebatter, försöka krama något brukbart även ur begåvningsreserven... Det skulle nog ta ungefär två och en halv dagar tills jag brände topplocket 😂 Tur att det finns sådana som du som klarar av uppdraget, om än det känns att otack är världens lön emellanåt ❤️

Mirabelle G-S
tors, 2021-04-15 - 21:21

Ojojojoj... så det kan gå... Det är väl ett par veckor sedan jag lyfte blicken och började snegla på nya jobb, och tre ansökningar drog iväg. Nu hörde en tidigare kontakt av sig, till min stora överraskning. Jag tackade nej där. Dels eftersom jag ansåg lönen för låg. Dels för att jag inte tyckte att min roll gav tillräckliga möjligheter att påverka och utveckla verksamheten i sin helhet. Jag har ju trots allt väldigt bestämd uppfattning om de frågor jag både frivilligt och ofrivilligt skaffat mig gedigen erfarenhet av, och då vill jag ha officiellt mandat att påverka, och i värsta fall tvinga fram utveckling där. Fan heller att jag ställer upp på att vara stjärnögd eldsjäl som ska ”entusiasmera” folk till att göra det de vill undvika. Den rollen kan de energiska, hoppfulla ungdomarna ta 😉 No mandat - no work, är min melodi. Nu hade de plötsligt skräddarsytt en helt ny tjänst till mig. Och yes, they showed me the money. Så jag säger ja till dem och tackar nej till de sökta tjänsterna. Ibland fattas visst livsbeslut både snabbt och oväntat.

Mirabelle G-S
tors, 2021-04-15 - 22:27

Tack MMP och AH 😊 Jag vet inte om jag skulle kalla det head hunting direkt... Mer ”Den där människan som fick akut och långvarig mundiarré när någon lyssnade på hennes visioner verkar bry sig VÄLDIGT mycket om det här vi har bestämt att vi behöver utveckla, så vi ringer och hör om hon fortfarande är lika på” 😂

Gör’t MMP! Det är bara hälsosamt att lyfta blicken och få vädra tankar och idéer med folk som är intresserade. Jag älskar att hålla intervjuare gisslan medans jag drömmer fritt 😉 Nä, men skämt och sido. Man tänker alltid innan man gör slag i saken att det är en såååå omständig och långdragen process att byta jobb. Sen går det alltid skrämmande lätt. Från ”Jag ska bara titta litet...” till ”Hoppla, nyanställd!” innan man vet ordet av.

Kram på er!

Andrahalvlek
tors, 2021-04-15 - 22:40

@Mirabelle G-S Den känslan är jag helt obekant med, jag har jobbat på samma företag i 29 år 😉 Gjort en massa olika saker dock! Fast det jag gör nu har jag gjort i 15 år till hösten, så jag är lockad att söka annat jobb. Jag brukar vara det någon gång typ vartannat år, sen letar jag febrilt och hittar inget bättre så då väljer jag om mitt jobb kan man säga. Det är också bra, att välja om sitt jobb ibland.

Kram 🐘