av Mirabelle G-S

Mirabelle G-S
lör, 2021-05-01 - 09:39

@Andrahalvlek Mm... bekymret blir ju då problem som man inte kan fixa, eller lära sig att leva med. Utan vinets förlovade dimma blir man illa tvungen att förändra istället, sig själv eller situationen. Det är väl så att nykterheten leder till beredskap att förändra, att en förändring i taget frigöra energi och utrymme för de där roligheterna som ger stunder av eufori i livet.

Andrahalvlek
lör, 2021-05-01 - 09:50

@Mirabelle G-S skrev:"Det är väl så att nykterheten leder till beredskap att förändra, att en förändring i taget frigöra energi och utrymme för de där roligheterna som ger stunder av eufori i livet."

Spot on!

Kram 🐘

Anonym26613
lör, 2021-05-01 - 09:51

Du är verkligen en förebild 💚🙏🌸 Så synd att du inte fått känna på "euroforin" . Jag är helt kär i livet sedan några veckor. Men bra att du påminner oss om att alla inte blir lyckliga per automatik.

Tog mina första osäkra steg med dig och är dig evigt tacksam 🌸🙏💚 Dina grönkålschips räddade mig. Jag var Cocaholic 🤣🥳 Nu går vi båda med egen motor. Du är långt före mig, men jag är nöjd så. ❤

Mirabelle G-S
lör, 2021-05-01 - 10:03

@Miss Mary Poppins Tack MMP ❤️ Och jag ser ju dig som en stor förebild. Jag må ha avhållit mig från alkohol längre, men du har kommit så mycket längre på andra vis, livsviktiga vis. Du har en förändring i taget landat i ett hållbart liv som lämnar utrymme för eufori... Inte illa pinkat min kära. Briljant till och med 😊❤️

Mirabelle G-S
tors, 2021-05-06 - 20:11

Ikväll tycks det att min egen hjärna attackerar mig med ätstörda tankar... Ingen fara. Jag är fortfarande en sån som inte dricker, så impulskontrollen är intakt. Jag behöver inte agera på kakafonin i huvudet. Det är bara plågsamt liksom. Tröstlöst. För i stunden känns det ju som om det aldrig någonsin går över. Det ska alltid vara så här. För evigt. Men det är ju ren lögn och osanning. När den här attacken är överblåst kommer det att gå veckor, till och med månader, innan ens en enda litet vagt ätstörd tanke poppar upp. Ikväll är det bara allt för många aspekter jag inte har kontroll över som tar ut sin rätt. Reptilhjärnan får varken fly eller slåss, så den blir alldeles kreativ och hittar på andra intelligensbefriade sätt att hantera kaoset som hotar. Den kan inte bättre. Stackars reptilhjärnan. Jag ska vara snäll mot den fast den är skitjobbig. Jag tar en extra kopp kaffe. Fast klockan är över åtta. Yeah I know... Living on the edge baby. On. The. Edge 😂 Ett varmt bad a’la levande kokt är också på sin plats. Och pricken över i blir en snooze på spikmattan.

Mirabelle G-S
lör, 2021-05-08 - 08:20

Att vakna kl 06:00 på lördag morgnar och inte somna om... Är det livet efter 40? Eller är det effekten av sommarhalvårets förlovade intåg? Skönt är det iaf. Vakna utsövd, långt innan det är nödvändigt att vakna. Att inte sova tills man blir ofrivilligt väckt, och fortfarande utmattad motivera sig att orka ännu en dag.

Jag var på möte med nya chefen i veckan, och rollen jag ska ha nästa läsår utkristalliseras allt tydligare. Tydligt är att jag står inför rent intellektuella utmaningar. Jag längtar! I många år har de utmaningar jag stått i mer handlat om etiska aspekter, förhållningssätt, riskanalys, krishantering, bemötande, relations- och omsorgsperspektiv... Jag har definitivt utvecklat min karaktär, men mitt intellekt har fått ligga på hyllan och samla damm. Jag ser fram emot att få spänna de musklerna igen 😊 Om ca fyra månader kommer jag att leva i fullkomlig panik över allt jag inte kan, och så kommer jag lära mig det, med skräckblandad förtjusning ta kontroll över en aspekt i taget och bli skicklig på all det där jag inte kan. För många kanske det låter som en levande mardröm. För mig är det ett liv som levs, ett verk som spelar någon roll.

Vad ska jag skriva om alkohol då? Ingen aning. Eftersom jag inte nyttjar det så finns det inte så mycket att skriva. Jag vet inte om jag tänkt mer på alkohol på senaste tiden. Ibland känns det så. Men tankarna rör sig inte om huruvida jag ska dricka eller inte. Svaret är ju liksom inte. Enkelt och bra. Tankarna är mer en undran och nyfikenhet. Hur kändes det egentligen att vara berusad? Är berusningen verkligen en sådan emotionell lättnad som jag upplevde att den var? Jag vet inte... Så här när jag närmar mig två år nykter känns berusningen som fenomen mest otäckt. Stuka kontrollen över de egna tankarna, känslorna och det egna beteendet... Nej tack. Jag vill vara jag. Tänka som jag gör. Känna som jag gör. Uppföra mig som jag gör.

Charlie70
lör, 2021-05-08 - 09:53

@Mirabelle G-S vaknar också tidigt nuförtiden. Inte konstigt egentligen. Jag lägger mig inte senare på fredagar än på vardagarna. Vi är färdigsovna helt enkelt! Känns sunt och friskt.

Intressant med din nya roll på jobbet. Välbehövligt med nya utmaningar då och då.

Kram!

Mirabelle G-S
ons, 2021-05-12 - 17:04

Värst vad jag är inne på forum och filurar runt plötsligt... Nu på senaste tiden tänker jag helt enkelt mer på alkohol, av någon anledning. Tror att iom att jag står inför ett jobbyte så är det mycket stress som rinner av. Ambitionsnivån anpassas ju ganska rejält när man är på väg bort. Hålla saker någorlunda flytande, men inte sträva framåt. Och hysterin inför nästa läsår med neddragningar och ytterligare omorganisation berör ju inte mig. Jag är nog helt enkelt van att vara så stressad och pressad att jag inte kan hantera en human lunk utan att börja drömma om vinets förlovade nedvarvningshjälp. Men det är ju inget alternativ längre, så jag får väl vackert försöka komma ner i varv på annat sätt. Bli sjuk är ju ett sätt. Det testar vi idag, inför långhelg och allt. Feber, rossel, snörvel och munnen full med förkylningsblåsor. Glad Kristi flygare på er alla. Här vankas det varma bad, fluffiga pyjamasen, Ipren och en god bok. Inte så pjåkigt, faktiskt. Kram

Anonym26613
ons, 2021-05-12 - 17:21

Krya på dig ❤🥰
Det var bara 131 dagar sedan jag drack så minns det som igår. Och kan säga att "nej, det var inte skönt och det hjälpte inte!!" Så släpp det 😘🌸💚

Mirabelle G-S
tors, 2021-05-13 - 16:35

@Miss Mary Poppins Check på den då 😃

För övrigt så rasade jag i säng innan kl 22 igår. Och vaknade strax innan 06 idag, nästan pigg och mycket mindre förkyld. Den här bobban går över snabbt 👍🏻

Ensam1984
fre, 2021-05-14 - 17:16

Det var ett tag sen nu jag skrev hos dig Mirabelle... skulle egentligen rensa tvätthögen... men seriöst... trodde någon att det skulle hända.. haha

Ang. din imbecill till kollega så håller jag med Andrahalvlek där. Alltid när jag möter en människa som inte "kan föra sig som folk" så tänker jag att de agerar som de gör utifrån sina förutsättningar. Eller att de bara har ett riktigt skitliv - att de är deprimerade, att deras ungar är skitstövlar, att deras mamma är sjuk, att mannen är vålsam.. eller att de sitter hemma i soffhörnet och dricker sig lulliga för att orka gå till jobbet och "orka ta skiten". ;)

Jag satt på en föreläsning för några veckor sedan. Föreläsaren var Anna Carin Engstrand som talade om människors kognitiva stil (vi har ju alla en kognitiv stil - inte bara jag och dina barn). Tyckte om uttrycket kognitiv stil för att förklara ens egna kognitiva styrkor och svagheter, ens resurser. I vilket fall. Hon sa något i stil med;

"Det finns inga idioter. De personer som till synes beter sig som idioter har inte tillgång till sina kognitiva resurser"

Det är precis så jag har tänkt jämt (fast inte om mig själv såklart, haha). Och i sådana situationer brukar jag tänka att jag får bete mig på ett sätt som hjälper personen som inte har insikt i sig själv eller sitt beteende. Jag får även lite översittarkomplex för jag tittar ner och tycker synd om personen som inte förstår hur den beter sig.

Men i ditt fall så vete tusan... jag är nog inte personen som ska ge råd i sånt, för jag märker ofta inte av sånt förrän någon annan påtalar det åt mig. Haha... jag hade en kollega som alla störde sig på i 3 år, sedan berättade en annan kollega för mig varför för de störde sig på kollegan.. och då började jag störa mig på kollegan... pust... så skaffa dig en eller flera NPF är mitt förslag, skämt åsido ;)

Det där med euforin och drickande har ju jag fått nu, men kan lova att första gången hade jag det inte. Men eufori och eufori är kanske fel ord, det är mer att man fattat att saker funkar utan alkohol... de funkar bättre... och jag har som du glömt bort hur det är att kännas lullig. Och jag är lite rädd för den känslan. Men samtidigt så har ju alkoholen varit en stöttepelare, en snuttefilt vid stress, glädje, förtivlan... ja precis alla känslor... så jag förstår precis!

Jag önskar att jag var mer som du, och kunde flytta på mig, trivs ju jättebra på mitt jobb, men är ju bekväm av mig och tycker ju att nya saker är ofantligt jobbigt. Men samtidigt, man kan ju inte utvecklas, växa om man sitter kvar i samma mönster.. eller jo det kan man om man har det bra som jag har.. men ibland skulle jag också vilja våga lite mer...

Snart når du dina 2 år, det är ju sååååå häftigt. Kommer ihåg det som det var i går när vi var här inne sommaren 2019. Min tråd finns ju inte kvar :( men minns så mycket av det du skrev, och att det främst var du som uppmuntrade mig till att ta hjälp. Den där första nyktra perioden var helt revolutionerande (men kanske inte euforisk) och jag kan säga att jag är glad att jag hade den bästa vid min sida - dig Mirabelle.

STOOOR fredags-kram (känn dig utvald, för jag kramar bara de jag har ett emotionellt band till)

Mirabelle G-S
fre, 2021-05-14 - 22:01

@Ensam1984 Helt rätt beslut att tjöta med mig istället för att rensa tvätthögen 😊 Tvättkorgarna här i huset har svämmat över igen... och ännu är vi alla vid liv... 😉

Jag är nog litet lik dig vad gäller att upptäcka varför man ska störa sig på folk. Jag brukar också vara sen med reaktionerna. På jobbet är jag helt enkelt så fokuserad på mitt eget uppdrag att jag varken ser eller hör vad andra gör eller inte gör. Sen säger det plötsligt ”klick” och jag ser allt på en gång. Informationen om allt som pågår i periferin har lagrats undermedvetet och alla mönster uppenbarar sig. Och då blir jag tokförbannad. Jag vet varför människan på mitt jobb beter sig så vidrigt. Hen misslyckas kopiöst med sitt uppdrag och söker desperat efter orsaker utanför sig själv. Jag har hållit under armarna en hel del. Observerat, hjälpt, lugnat stormar och sådär. Med konsekvensen att hen försöker lämpa över de besvärliga bitarna av sitt uppdrag på mig. Permanent. Istället för att anamma de metoder och förhållningssätt jag visar hen, som skulle göra det möjligt för hen att vända situationen. Och när hen inte kan få mig att gå med på att ta över hens ansvar genom vare sig martyrbeteenden eller översittarfasoner så pyser hen ut sin stress genom att mobba andra som är svagare. Noll förmåga till stresshantering, helt enkelt. Och inte ett enda lågaffektivt ben i hela kroppen. Slå upp ”affektsmitta” i närmsta ordbok så bör du finna en bild på min kollega 😉

Något liiiiitet frö av nykterhets-eufori kanske jag känner ibland ändå, när jag tänker efter... Tex såhär på en fredagkväll när jag kurar i soffan med en bok och inser att jag inte behöver mitt vin för att känna mig ledig, avslappnad och nöjd med att ha helgen framför mig... Eller när jag vaknar 06 en lördagmorgon, pigg och redo för en lång ledig dag... Det finns en slags stillsam förnöjsamhet i det hela 😊

Kram till dig kära vän ❤️

Mirabelle G-S
fre, 2021-05-21 - 18:31

Fy. Fan. Äntligen. Fredag. Idag när jag tog av mig jobbnycklarna och knökade ner dem i väskan, med betydligt mycket kraftfullare rörelsemönster än nödvändigt, kändes det verkligen som att ta av sig oket och kunna andas igen. Jeeeeezus vilken vecka... Under idrottslektionen idag stod jag verkligen och gnisslade tänder... och drömde om en vinare... beslutade att på vägen hem skulle jag köpa mig en vinare... because fuck it all to hell. Harm. Min trigger delux. Istället övergav jag min eminenta plan a’la ”hålla god min i elakt spel uppsägningstiden ut”. Direkt efter lektionstid kallade jag in toxiska fanskapet och en hummande medlöpare på kontoret. Och satte dem på pottkanten enligt konstens alla regler. Nån jäkla måtta får det fan vara på vilket skitsnack man ostraffat får sitta och drömma ihop om andra människor. Det sved rejält för båda att bli ställda mot väggen, bli tvungna att förklara sig och sedan erkänna att det var just bara spekulationer utan sanningshalt. De bad om ursäkt. Toxiska fanskapet var så skakad av konfrontationen att andra kollegor kommenterade det när de mötte hen på väg hem. ”Har det hänt något? Xx såg helt förstörd och skakig ut?” Ingen aning, svarade jag. För jag snackar inte OM folk, utan MED folk. Men jag drömmer fortfarande om mitt vin. Jag tänker inte dricka något. Jag bara konstaterar att idag vill jag verkligen göra det.

Andrahalvlek
fre, 2021-05-21 - 21:33

@Mirabelle G-S Yeah! Vilken jävla powerbrud du är! Precis så ska man göra när man har fått nog - konfrontera. Den personen passar sig noga för att snacka skit om dig igen. ”Toxiska fanskapet” 😂 Folk är generellt så jävla konflikträdda att du nog har skapat ett prejudikat på hela bygget nu.

Kram 🐘

Mirabelle G-S
fre, 2021-05-21 - 22:11

@Andrahalvlek Powerbrud... Ja kanske 😊 Jag har nog aldrig varit konflikträdd. Det har alltid varit min stil att go head on. Utan aggressivitet, men mycket rakt och tydligt. Mitt harmande har nog ofta handlat om att omgivningen smiter undan, vägrar tala ur skägget, väljer att muttra i mörka hörn i korridoren, säger en sak men menar en annan... Ett par år innan jag blev nykter hade jag faktiskt tappat bort den delen av min personlighet. Slutat konfrontera. Inte för att jag hade blivit konflikträdd, utan mer gett upp liksom. Folk är som de är och gör som de gör ändå. Nu tänker jag mer att jag skiter högaktningsfullt i om jag lyckas förändra något till det bättre. Jag är förbannad. De ska veta om det. Vad de gör med infon ger jag blanka fan i... Litet så.

Sisyfos
lör, 2021-05-22 - 07:55

Mirabelle, i all välmening så tänker jag att du kanske ska fokusera lite på att komma ner i varv nu. Den här perioden är extrem om du jobbar i skolan. Du står också inför stora förändringar. Du har även mer tankar på alkohol.
Jag är imponerad av hur du hanterade situationen med kollegan. Det verkar inte vara något trevligt ställe du jobbar på och nu är alla inne i upploppet samtidigt. Tror att sådana som du verkligen behövs, som faktiskt tar tag i och lägger saker på bordet. Särskilt när det rör sig om rent skitsnack.
Men återigen, försök komma ner i varv på något sätt.
Tänker på mig själv och att jag har närmare till känslor nu när jag inte dricker. Det är både positivt och negativt och just när det inträder de här jobbiga perioderna när det är mycket känslor i omlopp hos andra så blir det jobbigare att förhålla sig till. Jag vet att jag blir väldigt påverkad av andras stress och frustration. Du kanske helt kan släppa andra, men var lite vaksam på det där tycker jag om jag får ge dig ett råd.
Du skriver också att du tidigare när du drack hade ”tappat bort” den delen av din personlighet och jag tänker att det finns en viss sundhet i det att inte ha andra människors känslor så tätt inpå så att man till och med måste agera på dem om man är lagd åt det hållet. Som @Ensam1984 skriver, kanske kan vara nyttigt med en diagnos där man missar sånt där.

För mig känns det också otänkbart att återfalla. Jag vet att jag inte dricker. Dock så återföll jag för två år sedan i en situation som liknar den du nu beskriver. Har också läst hos AeroMagnus och även andra, den typen av inlägg som visar på en mycket ökad stress innan ett återfall sker, så nu säger jag: varva ner. Du verkar vara en person som läser stämningar och situationer? Jag är sådan. Gjorde det även via Teams igår och på ett möte fanns fullt med uppstressade och frustrerade människor, som jag inte känner och måste förhålla mig till.
Jag vet att jag kan tackla sånt när jag är lugn. Jag kan titta utifrån och analysera situationen. Men jag vet att jag måste vara på min vakt och när jag själv är uppstressad så får jag svårare att värja mig. Jag förstår intellektuellt att deras stress och frustration inte beror på mig, men det blir svårare och svårare att släppa och deras uppstressade känslor smyger sig på. Det är därför jag försöker tänka det som små boxar, det där ”är dina problem, de ligger i din box”, men i förändringstider och när man försöker komma ihåg mycket, så blir det lätt ”information overload” och gränserna suddas ut. Så varva ner! Kanske mest ett råd till mig själv nu egentligen eftersom jag befinner mig i en liknande situation och känner igen mig lite i det här just nu. (Hur tusan ska jag hinna varva ner...?).
Jag ogillar starkt att sätta diagnoser på mig själv, men jag har verkligen funderat i banorna HSP, har inte läst på så mycket, men just det där du beskriver om att se den där typen av mobbningsituationer i dagsljus den egenskapen har jag. Nåt ”läser man in” är jag säker på. Man läser av andras måenden. Nu kanske du inte alls är där, men kanske har jag rätt? Vissa läser av andar, jag läser av personer och vet ibland saker som inte sägs högt. Jag känner med andra och märker nu när jag inte dricker att jag starkt återigen lever mig in i andra människor även på film. Det där är lite tröttande. Det är kanske alls inte alls så du är, eller så finns det någon liten likhet. Oavsett så är det nog bra om du försöker stanna upp just nu, tänker jag. Önskar dig en skön helg!

Mirabelle G-S
lör, 2021-05-22 - 09:18

@Sisyfos Tack för ett långt och tänkvärt inlägg. En utsträckt hand riktad till bara mig, i min unika situation... Jag blir alldeles rörd.

Jag skulle nog kunna kallas en ”upplyst HSP” person. Jag vet att jag är en sådan som läser av omgivningen och situationer, med ljusets hastighet. Det där talesättet om att det inte går att vara alla till lags stämmer inte. Det går, när man läser av andras behov innan de ens vet om dem själva. Man kan anpassa sig själv som en kameleont, eller anpassa bemötandet för att lirka med sig personen dit man vill. Det går att vara alla till lags. Men det tar oerhört mycket tid och energi i anspråk. Förmågan/tvånget att snabbt läsa av behov och anpassa mig själv/bemötandet gör att jag blir väldigt bra på mitt jobb. I arbetet med eleverna är det ovärderligt. I förhållande till kollegiet och vårdnadshavare sätter jag däremot benhårda gränser för min ”förmåga”, eller vad man ska kalla det. Jag kan inte hindra själva avläsandet, men jag väljer noga ut vad jag agerar på/anpassar efter. Och jag minimerar avläsandet genom att göra mig upptagen med konkreta arbetsuppgifter. Sätter medvetet på skygglapparna, helt enkelt. Mitt kollegie är just nu i upplösningstillstånd, för de bekräftar och förstärker varandras stress. De blir oerhört provocerade av att jag ställer mig utanför cirkusen de skapar, drar mig undan och lugnt och metodiskt betar av allt praktiskt jag måste göra istället. Det är det skitsnacket handlar mycket om just nu, att jag kör mitt eget race och struntar i hur andra har det. När de skitsnackar fantiserar de och efterhands-konstruerar ihop diverse anklagelser som inte stämmer med verkligheten och faktiska händelseförlopp. Så blir det när människor som helt ”tappat huvudet” bekräftar och förstärker varandra. Mycket förstärkt av att jag har sagt upp mig för att ta en karriärtjänst, naturligtvis.

Du har rätt i att mitt försvar börjar rämna. Det är terminsslut, som normalt medför höga stressnivåer. Ovanpå ett helt år med konstant ohälsosam stressnivå, och oro över en ännu värre framtid, så tar alltihop ut sin rätt. Ambitiös och metodisk som jag är så har jag ju även börjat förkovra mig och lägga upp grovplanering och långsiktiga strategier för mitt nästa arbete, parallellt med nuet som ska hanteras. Det är ju inte hållbart, förstås. Jag ska försöka lägga nästa jobb på hyllan tills vidare, för att hantera ”här och nu” mer stabilt. Lappa och laga mitt försvar. Box-tanken är väldigt nyttig. Den hade jag tappat bort. Tack för påminnelsen! Ha en skön helg du med 😊

Mirabelle G-S
tis, 2021-05-25 - 19:26

Jag blir så trött på mig själv... Det enda som kan få harmsna, ängsliga och stressade tankar på jobbet att tystna är... mer jobb. Japp. Helt allvarligt. Jobba all vaken tid, och några av de timmar man borde sova också... så hinner inte de jobbiga tankarna och känslorna ikapp. Hälsosamt. Not. Känner hur återfallet ligger nära nära nära till hands. Några timmars ro... Det som räddar mig är nog att maken också är ”en sån som inte dricker”. Det skulle vara just snyggt om jag övergav det gemensamma ställningstagandet och flydde in i dimman igen. Det kan jag inte göra. Ett varmt bad. En åktur i massagestolen. Bita ihop och tvinga mig själv att bromsa. Låta det jobbiga vara jobbigt, kännas jobbigt, utan att agera. Det mal nog färdigt vart det lider. Något vin ska jag iaf inte dricka i mitt soffhörn.