16 mars 2021

Jag har varit nykter sedan 1/1 2020! 1 år och 3 månader snart.
Tänker sällan på alkohol, och inbillar mig inte att jag skulle må bra av att dricka igen. Skulle tanken slå mig, ”ska jag nånsin ta ett glas vin”, kommer snabbt insikten om att jag inte vill ha berusningen. Min hjärna tänker nyktert nu.
Jag skulle inte riskera ens med o,5 % alkohol.

Jag är tacksam, för att jag fick den här chansen att leva på riktigt! Jag är tacksam över att ge mina barn en nykter mamma. Jag är verkligen tacksam!

Tack för era värdefulla svar!
Jag orkar sällan komma in nuförtiden, vet att jag borde. Det hjälper mig, att hålla mig här och att få ur mig tankar, känslor, och jag vet att här är jag bland folk som förstår.

Idag skiner solen, har hämtat minsta barnet tidigare. En härlig promenad. Glädje.
Jag ser min dotter för vem hon är. Finns för henne. I den ålder hon är i nu, då försvann min egen mamma i alkoholism och psykisk ohälsa.
Det triggar känslor och minnen, att se min dotter i den åldern då jag önskade närhet av min mamma. Men hon släppte sakta taget om sina barn, livet. Vi blev vildingar, söp och knarkade under tonåren och längre är så... inuti visste jag hur jag ville vara, sund, utbilda mig, bli nåt... men när min mamma släppte min hand...var det som att jag inte kunde gå på rätt väg själv. Jag fladdrade omkring bland fel människor, fel vägar. Jag lyssnade inte på den inre rösten. Och till slut var jag vilse.
Tur att jag blev gravid tidigt. Kärleken till mina barn fick mig att se klarare, fixa mitt liv, utbilda mig, skaffa mig ett bra jobb och en bra fasad. Men jag fortsatte vara vilsen, trots att jag skötte min yta.. min fasad var ju perfekt, varför behövde jag alkohol? Varje fest, varje helg, sen varje onsdag också, sen varje måndag, tisdag, alltid. Ångest. Destruktivitet. Jag höll på att drunkna och släppa taget om mina barn. Jag föll, slog i hårt i botten flera gånger, till slut nådde jag min personliga botten. Jag blev störtfull på ett av barnens barnkalas hemma.
Jag sökte hjälp. Igen. Denna gång hos en fantastisk ängel, en alkohol-terapeut, med ett väldigt tålamod och jordnära visdom. Hon tog min hand, där min mamma släppt mig en gång. Hon började gräva, var nånstans blev jag vilse. Med terapeutens hjälp, med träning, meditation, självhjälpsböcker, Rosenmetoden, samtal, acceptans, gråt och skratt har jag mött mig själv där jag förlorade mig. Återupptagit kontakten, låtit mig läka och mogna. Minnen som förr fastnat som smärta i kroppen, ilska och en klump i halsen. Kommer ut genom munnen nu.
Jag är över 40 år och för första gången i mitt liv yttrade jag ord över ett av mina trauman, häromdagen frågade jag min man, utan att söka ömkan, bara för att konstatera ”har jag berättat för dig att jag såg min mamma skära upp sina handleder när jag var 10 år?”.
Jag nästan hostade ut orden. Så hårt de suttit. Och så skönt att få loss dem.
Tänk att trauman, kan sätta sig i kroppen, göra symptom som man försöker självmedicinera med alkohol. Tänk att man kan lösgöra sig från dessa mentala kedjor.
Jag ska göra allt för att hålla mina barn i handen, för alltid! Jag släpper dem aldrig.
Tack för att jag får uttrycka mig så genuint här!
All lycka till er!
Jag vet att ni kämpat och kämpar!
🙋🏼‍♀️🌸🌸🌸

@JoYo 💗 Åå....vilken smärtsam och drabbande historia du delar! Blir alldeles tagen 😢 den lilla tioåriga flickan som ändå till slut lyckades komma ur detta trauma.
Så fint att du berättar Joyo!
Så tacksam för detta!
Kram 🧡🌷🧡

Joyo 🙏🏻
Tack för att du skriver, jag kikar in ibland hos dig för att se om jag missat någon uppdatering men jag oroar min faktiskt aldrig. Men blir så glad att höra från dig. Ibland tänker jag att det jobb du gjort och gör i viss mån ligger framför mig.
Så mycket har flyttats runt på insidan under det här året, jag önskar mig en spegel eller kanske röntgenbild för att få ”koll” på allt. Glömmer aldrig hur vi följdes åt första tiden. Jag gick i exakt dina fotspår som ett vilset barn som plötsligt ser någon som går mot ljuset och får följa med. Det vill jag du ska veta har varit så viktigt.
Jag är oerhört imponerad av dig, din beslutsamhet och klarhet. Den smittar mig fortfarande. Kram till dig och heja ditt livsmod.

@JoYo skrev:"Jag nästan hostade ut orden. Så hårt de suttit. Och så skönt att få loss dem."

Och tack för att du berättar! Oerhört gripande om din mamma som försvann i alkoholdimmorna och lät er barn driva iväg på ett destruktivt sätt. Och nu kan du nykter och närvarande möta din dotter precis där. Och samtidigt möta det inre barnet i dig själv. Du har slitit hårt, men fy fan vad du har gjort det bra!

Kram 🐘

Tack! Jag läser era kommentarer, ofta flera gånger. Ni stärker mig! Jag blir ofta förvånad, över att mina ord berör någon, kanske hjälper någon, att någon följt mina spår i den här kampen! Det är häftigt! 🌞🙋🏼‍♀️🌸
Jag är tacksam för att jag kan återvända hit och känner mig så välkommen med er som jag följts åt med och även nyare kämpar.
Hoppas kunna delta i nästa zoom! Jag hade missat att det fanns sådana!

svagis

@JoYo - vad kul att läsa din tråd Jo-Yo! Du blev nykter till slut och har hållit nykterheten sååå länge :) Gratulerar! Själv lämnade jag AH, slutade kämpa emot och drack alkohol resten av 2020 :( Men nu är jag på G igen! Har fått Naltrexon av min läkare på VC och jag har avgett ett nytt nykterhetslöfte <3 Jättekul och peppande att läsa din tråd! Kram svagis

@svagis - Häng kvar nu! Det arbete du gjorde innan du föll, finns där som grund. Du blir starkare. Kör ett mantra? Jag använde ”den dörren är stängd”. Så fort tanken om att dricka kom tänkte jag hårt ”den dörren är stängd”. Att inte börja glipa på den dörren, inte låta minsta sug sippra sig igenom. Bara konstatera om och om igen, att den dörren är stängd. Den är bakom oss. Vi ser framåt.
Vi har gjort ett val.
Det ÄR tufft. Jag har stor respekt för alla som kämpar. Det blir lättare med tiden. Men rädslan för den starka kraften är alltid där. Vi måste vara observanta dygnet runt.
Vi ses här! På samma väg, mot samma mål.
🌸🌞🙋🏼‍♀️kram

Igår drack jag rödvin! Och njöt. Pratade och skrattade med mitt sällskap.
Rödvinet heter ”Natureo” och finns på bla Ica Maxi. Jag är väl ingen finsmakare och vet inte vad jag ska smaka efter men det vinet smakar gott! Det bästa är att det är 0.0% alkohol (jag dricker inte ens 0.1% alk)
Bara ett tips om man vill hälla upp ett glas rödvin för att det faktiskt är gott för själen. (För vem dricker alkoholhaltiga drycker ”för att det är gott”?) En helt vanlig måndag kväll. Och vakna pigg tisdag morgon. 🌞
Vilken lyx att inte dricka alkohol! Det här väckte minnen från när jag så ofta vaknade, stressad, svettig, illamående, med ångest, med längtan efter återställare. Så sorgligt och äckligt!
Jag är så glad över att få vara nykterist!
Tack livet!!! Tack för att jag fick den här lyxiga chansen!
🌸🌞🙋🏼‍♀️

Vår och fina drinkar.

Jag har aldrig druckit fina drinkar.
Rödvin, öl, whisky var min grej. Hårda saker. Brännande svidande starka.
Som återställare dög vadsomhelst dessutom, bara det fanns tillräckligt.

Plötsligt dyker det nu upp reklam, bilder på fina drinkar, likörer och tjusigt bubbel.
Och jag får ett snabbt sug.
”En dag ska jag dricka det där”. ”En dag ska jag ge upp det här, falla för suget.” Plötsligt, som en förälskelse, lika jävla ljuvlig. Som en våg genom kroppen.
Suget.

Då tar jag snabbt tillbaka mitt förstånd. Kommer in här. Skriver av mig skiten. Suget. Tankarna. Återfår balansen.

Tack, fina forum!

Hoppas ni alla har styrka och lugn att hålla er här, hålla er på den nyktra sidan! Det finns inget bättre.

För vem vill falla för sin egen lögn? Dricka den där söta sliskiga drinken. Halsa den för att få känna effekten man vill åt. Effekten man inbillar sig uteblir. Nästa glas. Slinker ned. Lite domnad blir man nog. Mer alkohol för att komma åt den där förälskelsen som man lovat sig själv i tankevärlden.
Den kommer aldrig!
Man bli full, ful, ångestfylld och nedstämd. Så kan man lika gärna dricka igen. Man har ju ändå halkat dit. Så skulle det börja om, ”imorgon ska jag sluta”. Vilket jobb!

Alltså, aldrig falla för lögnen om den ”ljuvliga” effekten. Den finns inte mer.

Suget, är abstinens, för att stilla en ångest, skapad av alkohol. I hjärnan finns den kvar. Som ett hack i skivan. Tills vi slitit ned hacket i flera år. Förhoppningsvis hakar tankarna inte i lögnen mer...med tiden. När hacket läker.

Fylla i hacket med sköna nyktra saker. Livet! Barnen! Våren! Träning! Läsa romaner! Läsa om andning! Mitt boktips - ”och andas”.
Uppleva alla stunder, tråkiga och roliga, med en klar hjärna. Det önskar jag att jag gjorde redan för 10 år sen!
Om 10 år hoppas jag kunna se tillbaka och njuta, av att ha levt nykter!
Många tankar bubblade ut. Som reaktion på systembolagets reklambild på en drink.
🙋🏼‍♀️🌸

@JoYo visst är det en utmaning med sol, semester, vin, öl och drinkar.
Själv har jag aldrig upplevt en vår/ sommar i nykterhet.
Jag har tack och lov inget sug, utan mer en rädsla för alkohol. Särskilt rödvin som varit de jag druckit mest. När jag tänker att jag skulle få ett glas rött vin framför mig på bordet, får jag kroppsligen ont i magen.
Det måste vara någon slags rädsla, det får bara inte hända att jag skulle få för mig att dricka de.
Men jag ser framemot att göra mitt första besök på en uteservering med ett stort glas med en alkoholfri drink 🍹 njuta av att jag är klar i huvudet, och ingen stress att någon tycker att jag dricker för snabbt och beställer för många glas.
Tänka att det här är mitt nya liv ❤️ - ett liv i frihet och ingen alkoholdjävul som sitter på axeln och manar på att beställa en till.
Apropå reklam, så tycker jag att det borde förbjudas med alkoholreklam
Som förskönar, förfalskar bilden av Alkohol.
💕 sländan

@Sländan
Rädsla. Jag är också rädd för alkohol. Livrädd att en dag vakna upp i sörjan. Och undra hur det gick till. Bara för att börja kämpa igen.
Det är mycket lättare här. På den nyktra sidan. Lika bra att hålla sig här!
Håller med om att alkoholreklam borde förbjudas!!
🙋🏼‍♀️🌞

”Jaha är du nykterist?” frågar många.
Jag blir alltid lika osäker och känner inte igen mig i fanatiska begrepp. Som att jag skulle fråga en som dricker -”Jaha är du alkoholist?”.

(jag vet inte varför jag inte är bekväm med begreppet nykterist. kanske för att jag är rädd att inte kunna stå för det för evigt? Rädslan.)

🙋🏼‍♀️🌸