Det dolda jaget under den tröstande alkoholen

Nu har jag varit alkoholfri en vecka. Det har gått helt okej faktist. Suget i måndags och tisdags var ganska starkt men alkoholfritt bubbel gjorde susen. Och det är de jag firar in fredagen med också!

Men jag har en fundering.. och till att börja med vill jag säga att jag är ganska stark och trygg i mig själv. Det är inget jag haft naturligt med mig från att jag var barn, så den psykiska styrkan har jag fått genom mental, precis som fysiska träningen har gjort mig fysiskt stark. Men sedan jag blev nykter så har ett ouppmärksammat mörker börjat gro i mig. Jag är känslig. Minsta lilla händelse eller kommentar och jag känner mig förolämpad och ledsen. Jag blir lätt irriterad. Stressad och dramatisk. En jävligt oskön människa helt enkelt. Lite som PMS när jag tänker efter hehe... men kan det vara så att en del av den psykiska styrkan egentligen kommit från att jag dolt det som känts jobbigt genom drickandet? Jag har ju aldrig egentligen medvetet försökt dämpa jobbiga känslor i mitt drickande. Men det kanske jag råkat göra ändå eftersom jag trots allt nästan alltid haft 1-2 dagars nykterhet i veckan i nästan tre år?

Vad har ni för erfarenheter av känslosvall efter en tids nykterhet? Hur har ni tagit er vidare från det? Hur mår ni idag?
Mvh!!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Hej! Jag har litet svårt att minnas hur det var med känslorna i början av nykterheten... Eller, jag var ju helt slut psykiskt, fysiskt, emotionellt. Både innan och efter beslutet var fattat och realiserat. Jag tror att jag mådde som sämst, alltså på gränsen till ett riktigt sammanbrott, a’la bli lallande gurka, under ca tre månader innan jag lade vinet åt sidan. Men samma dag sade jag upp mig från en dysfunktionell arbetsplats också. Horisonten ljusnade alltså på fler sätt än att jag slutade stresshantera med vin i mitt soffhörn. Och jag mådde så jäkla pestigt på alla sätt att det är svårt att säga om det blev bättre eller sämre direkt efter vinstoppet.

Det kan ju vara så att du haft alkoholen som en dämpande snuttefilt. Eller så kan det ju vara så att din hjärna är i obalans nu just pga att du druckit för mycket under en längre tid. Signalsubstanserna behöver kanske stabiliseras?

Nu när jag börjar närma mig två år nykter känner jag mig iaf känslomässigt stabil... Eller iaf stabil gällande hur jag hanterar känslorna. För de är ju fler och starkare när man inte dövar dem med vin. Man blir tvungen att ta dem på allvar och agera stabilt och balanserat för ett liv som håller både psykiskt och fysiskt.

Grattis till första alkoholfria veckan, och lycka till!

Profile picture for user Andrahalvlek

@VillSiv När man blir nykter väller alla känslor över en som en stormvåg. Ilska hade jag jättesvårt att hantera tex. Det är helt normalt, och övergående. Plus att de positiva känslorna blir starkare också, och det är riktigt nice 😍 Och det lugnar som sagt ner sig med tiden, eller man vänjer sig kanske. Det fortsätter i alla fall inte lika intensivt i känslolivet i resten av det nyktra livet.

Vi tror att vi har förhöjt våra känslor med alkohol men i själva verket har vi lagt en våt, tung yllefilt över dem. När den tunga filten rycks undan kliver känslorna fram en och en på livets scen. ”Se mig, bekräfta mig!” Värsta dramaqueen allihop 😂

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Hej Villsiv, välkommen och så bra kämpat med en nykter vecka, heja dig.
Mina känslor den första tiden- jag tror jag har satt en parentes runt dem, men det kan ju vara svårt när man är mitt inne i det svajiga.
Jag vill ändå rekommendera att inte dra för stora växlar på något specifikt utan mer; okej en sån här dag (igen...)
Det du kan vara 💯 procent säker på är att det förändras över tid, och fortsätter att förändras- så småningom bara till det bättre. Kram, och skriv här när det är kämpigt!