av Himmelellerhelvette

Se klart
fre, 2023-10-13 - 16:19

Kära du- och ni ❤️
Ja det är så skönt att inte vara ensam.
Jag känner igen mycket av det du beskriver- och det nästan sjukaste av allt var att det gick i vågor. Vissa perioder drack jag mycket mindre- för att i andra perioder dricka mer. Men mer- blev alltid mer-mer med tiden. Och tillslut försvann ”mindre”.
Det är med stor tacksamhet och ödmjukhet jag lever mitt liv idag. Jag tänker sällan numera på vad som hade kunnat hänt- men inlägg och dialoger som här, nu, påminner mig och får också mig att förstå att det kunde ha gått precis åt vilket håll som helst. Jag har bara svårt att ta in det.
Kanske är det ytterst skam det handlar om det med.
Idag är jag på resa och bor på hotell. Ska bli så mysigt med lite ledigt o h jag ser så mycket fram emot frukost, min favoritgren på helgerna.
Stor varm kram 🤗

Himmelellerhelvette
lör, 2023-10-14 - 11:00

@Se klart Låter underbart med semester och hotellfrukost❤️
Jag höll också på med perioder där jag skötte mig bättre, jag tror det var de perioderna som hjälpte mig att hålla på under alla år. Att jag kände mig duktig med jämna mellanrum då jag kunde sköta alkoholen på en mer normal nivå och inte på vardagarna.

Det blir säkert mindre tankar om detta framöver för mig, jag tror att jag just nu är i en process där det behöver processas om hur det var. Jag har under en tid känt mig lite för duktig för att jag inte dricker och pratat ganska mycket om hur andra dricker. Det gillar jag inte. Lite som om jag förträngt hur det var för mig och att jag är så duktig och skötsam. Usch! Jag vill aldrig vara en som tycker sig bättre än någon annan. Vi är alla lika men har olika förutsättningar för att klara oss igenom livet med dess bergochdalbanor. Jag ser mitt liv mycket som tur för jag har haft många förutsättningar för att klara mig och jag har något inom mig som jag tror på, något som kan skrika högt när något är fel och lyssnar jag på det brukar det gå bra.

Charlie70
sön, 2023-10-15 - 12:50

@Himmelellerhelvette tack för att du berättar. Jag känner också igen mig i mycket av det du skriver. Dessutom påminner Se klart mig om hur det gick i vågor, för så var det verkligen . för mig också. Hela tiden lurade jag mig själv om att vara "fungerande". Vilket trams tänker jag nu. Men då var det inget trams, då var det en ständig kamp för att inte visa hur icke-fungerande man var. Som jag skämdes.

Kram!

Se klart
sön, 2023-10-15 - 16:44

Du har säkert haft både tur och goda förutsättningar @himnelellerhelvete
Men du har gjort, och gör, ett stort arbete också. Att få lov att känna sig duktig, bra, är viktigt. Jag känner ofta som du att ”jamen jag har ju jobb och partner och friska barn så vad skulle vara svårt med det?”
Men livet, sårbarhet, hur livet känns och tar sig ut. Det varierar stort. Och hänger inte bara ihop med våra förutsättningar.
Det händer nog att jag tänker på hur folk dricker, jag känner viss avsmak när jag passerar rena sup-syltor, (tjusiga eller enkla- det finns alla sorter). Jag vet inte om jag känner mig duktig- men kanske lite?
Det är en STOR sak att gå emot en enig världsbild om hur alkohol ska finnas med i våra liv. Att säga nej är modigt. Kram 🤗

Himmelellerhelvette
mån, 2023-10-16 - 10:43

@marshmallow11 Tack så hemskt mycket❤️ Jag tror stenhårt på att vi alla hjälper varandra, nynyktra som gammelnyktra och alla däremellan. Det är en otroligt skön känsla att kunna hjälpa andra precis som det för mig var obeskrivligt skönt att få hjälpen när jag var nynykter.
När de som gick före mig kunde försäkra mig om att tro på processen, spela hela filmen och ge råden om att hjärntvätta mig med nyktra faktan följde jag deras råd. När jag var ledsen och förtvivlad hade de tröstande och stöttande ord. När jag var glad och sprudlande hejade dom och var glada för min skull. Det går att bli nykter med hjälpen av forumet och jobbet på sin utveckling. Jobbet kommer fortsätta alltid men blir mindre svårt med tiden, man lär sig hantera sina känslor om man jobbar på att våga känna dom. Ingen är alltid glad, alla känslor är okej och bra, dom finns där för att säga något och lyssnar vi så hör vi vad de säger, jobbar med det som känns och går vidare. Inga snabba lösningar utan jobba grundligt. Låt det ta tid, ha inte bråttom. Kram❤️

Himmelellerhelvette
fre, 2023-10-27 - 18:43

Tredje dagen av nedstämdhet och irritation. Jag vet inte riktigt vad det är, känns som det ligger en sorg bakom någonstans som inte vill träda fram. Jag vet att det hände något med mig i onsdags efter jag sovit dåligt och min mamma hörde av sig trots att jag sagt klart och tydligt att jag inte orkar med henne med sitt missbruk just nu. Trodde hon skulle lämna mig ifred och kände sådan lättnad i det men så kom det över mig igen: Hjälpa, göra det hon ber om, ta ansvar för hennes mående, ta in hennes mående i mitt.
Jag tror det är sånt jag så flitigt lärt mig skjuta undan, det måendet hon påverkar mig till. Jag försöker ta in det, känna att jag är ledsen, besviken, den enorma sorgen. Men jag tror jag har så svårt att lära mig ta in den för att jag lärt mig så grundligt att blockera den. Istället är jag arg, irriterad på allt och alla. Tycker inte om mig själv när jag är sån, då klankar jag ner på mig själv. ”Bete dig förfan, folk har det värre!” Så som jag vet att jag inte ska tänka till mig själv. Kan inte heller prata om det. Ingen som förstår mig. -Det är väl bara att skita i det, säger min man. Jag har alltid klarat mig själv ur alla måenden, inte kunnat visa mig svag inför andra. Det vet jag att jag också borde träna mig på men det sitter så långt inne, under tusen lager. Sånt kom bara ur mig någon enstaka gång på fyllan. Jag trodde jag hade kommit i kontakt med mina känslor efter allt övande men märker att jag knappt fått bort det yttersta lagret. Jag fick lära mig att vara stark och klara mina känslor på egen hand sedan så länge att jag inte vet hur man gör. Jag önskar min man kunde krama om mig och undra hur jag mår men hur ska han kunna veta att jag behöver det… Jag vill alltid anpassa efter ett läge som känns passande och hittar jag ett sånt läge så känner jag inte för att prata om det just då.
Jag har lagt mig tidigt två kvällar i rad för jag tänkt att det kanske bara är trötthet, går över imorgon. Men det går ju inte över. Jag har önskar att hon kan dö. För att slippa men så får man inte önska. Men jag orkar inte att hon dyker upp i mitt liv gång på gång. Lättaste utvägen är att hon skulle dö i sitt missbruk men det finns kanske en mening med detta? Är meningen att jag ska lära mig att inte dras ned av henne? Jag orkar inte lära mig det mer. Tycker det räcker med hela mitt liv men tydligen har jag mer att öva på. Blir så arg över hur lätt det är för mig att säga till andra hur de kan tänka men kan inte förmå mig själv att göra det som jag vet borde hjälpa. Varför hjälper det inte. Tycker jag jobbat så mycket med just detta, när ska nog vara nog? Ikväll kände jag till och med: -Fan va skönt det hade varit att bara svepa en flaska vin! Där har jag alla fall jobbat tillräckligt för att veta att det inte löser någonting! Det är väl bra att jag kunnat lösa den ekvationen alla fall. Vill svära, skrika, gråta, slå! Men det gör bara ont i bröstet! Jävla beroendesjukdommar! Jävla droger som tog min mamma ifrån mig! Jag har aldrig ens kunnat fantisera om hur det skulle vara att ha en normal familj. Tänk om jag hade haft normala föräldrar som jag kunde ringa till när jag mår så här och kunde få vara deras lilla flicka som de kunde trösta. Jag har aldrig haft en mamma, jag kanske börjar ta in det nu?

Andrahalvlek
fre, 2023-10-27 - 20:42

@Himmelellerhelvette Jag tänker att det är en livssorg att ha en missbrukande förälder, som man aldrig slipper. Då och då gör den sig påmind. Man får klappa och krama lite, vyssja lugnande. Låta tiden gå. Göra något man brukar må bra av. Nu är inte alltid. Alla känslor går alltid över.

Vad det gäller att göra eller inte göra så är det ett svinsvårt dilemma. Jag tänker att både du och jag är människor med mycket empati och kärlek. Det strider egentligen mot vårt DNA att ”blockera” och ta avstånd, inte hjälpa. Och det gör ont att göra tvärtemot vad hjärtat säger, trots att det är det enda som funkar i längden.

Jag tänker att man kan hjälpa lite, helt på sina villkor. Betala en räkning, ringa ett samtal, köra hem med en kasse mat etc. Samtidigt som man tydligt visar/säger att det inte innebär att man tänker gå all in igen. Det sista man ska hjälpa med är pengar, det går bara till alkohol.

Sen tänker jag att du behöver sova på saken, kanske flera nätter. Ibland kommer övertygelsen till en som en gåva på natten. ”Så ska jag göra.”

Fortsätta skriva om det, klara blir vi aldrig.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
lör, 2023-10-28 - 07:33

Tack snälla @Andrahalvlek ❤️ Det krävs nog flera nätter, det har jag aldrig tänkt på förut. En livssorg så sant, så svårt att ge lillfingret då tar hon hela handen. Sedan är hon så sjuk, hennes hjärna har blivit helt förvirrad, hon tror saker som inte är sant.

Det hjälpte lite att skriva igår, precis som jag upptäckt tidigare så släpper saker i skrivandets stund och faller mer på plats. För när jag började skriva viste jag inte riktigt vad som var fel på mig utan viste bara att det enda jag kan komma på är problemet med mamma.

vår2022
lör, 2023-10-28 - 08:15

@Himmelellerhelvette Jag upplever att du är i väl kontakt med alla dina känslor. Och många av de känslorna du känner är ju inte behagliga, men det är precis vad du känner. Det du gjorde tidigare var att du duckade med en flaska vin, men det gör du inte längre. Jag tänker också att det är en oerhörd maktlöshet du känner, för du kan inte göra något för att din mamma ska sluta droga. Du måste också titta på vid sidan av, utan att kunna ingripa. Jag förstår dina tankar om att du önskar att hon dör för det är en plåga att titta på, maktlöst. Tänker också att du bär på en enorm skuld och ett stort ansvar för din mammas mående. Att hon har bara dig. Det är plågsamt att vara i den sitsen. Som jag uppfattar det skulle du behöva få tröst, något du inte fått av dina föräldrar, som de inte var kapabla till och det är något vi alla behöver. Din man är ingen tankeläsare och det är många svårt att riktigt förstå plågan som man kan känna. Du skulle kunna säga till honom att du behöver få lite tröst och en kram av honom, att du behöver det. Ta in honom och släppa lite på allt du känner. Att det handlar om din inre sorg och att du behöver tröst.

Att få kontakt med sig själv och sina känslor handlar om att acceptera alla känslor som man känner, att det är ok att känna så. Att öppna dörren när sorgen knackar på. Låta den komma in. Inte hålla emot dörren. Jag har öppnat dörren ett antal gånger efter min pappas död och gråtit hejdlöst. Har känt ett tryck över bröstet och det har lättat när jag fått gråta.

Kanske är du nu i ett läge där du skulle få en bra hjälp av en psykolog med att få ut och sätta ord på alla dina komplexa känslor och få stöd med att känna medkänsla med dig själv. Lätta på bördan, skulden och ansvaret du känner för din mamma. Att kunna trösta dig själv, att stora HoH kan trösta den lilla HoH och säga att det ordnar sig. Att på något sätt hitta ett förhållningssätt till situationen och till dina känslor som kan kännas ok och som inte plågar dig. Det är så svårt att vara sin egna psykolog, man fastnar i samma spår och har svårt att se det utifrån, man blir hemmablind. Ha någon som förstår att prata med.

Sköt om dig❤️

Himmelellerhelvette
sön, 2023-10-29 - 08:36

@vår2022 Maktlöshet och se på, ja det är svårt. Det blir extra svårt emellanåt och jag påminns ofta av hur svårt jag har för att gråta. Det sitter liksom fast. Och om jag ibland känner att nu är tårarna påväg, då är det vid en helt olämplig situation. Som hos massören, eller för att jag inte får bestämma resturang. Det är konstigt… när jag skrev i fredags här om situationen då kunde jag känna att tårar var påväg men så kom dottern ner och jag fick skärpa mig. Jag tror jag till och med försöker kontrollera när det är okej att gråta och inte. Lägger mig ensam och tänker:
-Kom igen nu, känn efter och gråt! Då kommer inget.
Sen pratar jag i telefon om något känsligt och tårarna är på väg men då skärper jag mig.

Igår var det deppigt några timmar på förmiddagen för att sedan lösas upp. Haha jag lurade mig själv och tog en flaska a-fri öl och intalade mig att ”nu ändrar jag det här måendet! Fixade och grejade med gubben, tog en flaska till och en till! Sedan pratade jag i telefon och efter det kände jag att jag mådde bra.

Andrahalvlek
sön, 2023-10-29 - 08:44

@Himmelellerhelvette Prova musik, det brukar hjälpa mig. När jag separerade från barnens pappa för tio år sedan så grät jag inte en tår förrän ett halvår efter flytten. Då grät jag floder ett dygn eller två till den låt som vi hade som ”vår låt” när vi träffades 1989: ”Its must have been love” med Roxette.

För mig går liksom musiken in i kropp och hjärna på en egen frekvens - rakt in. Jag spelar viss musik när jag är arg, ledsen, glad och har behov av att verkligen känna det jag känner. När en vidrig dejt betedde sig som ett svin spelade jag Timbuktus ”Resten av ditt liv” på repeat säkert 20 gånger - och grät av ilska, skam och vanmakt.

Kram 🐘

vår2022
sön, 2023-10-29 - 09:02

@Himmelellerhelvette Ja, det är svårt att släppa ut gråt om man lärt sig att bita ihop och trycka undan dessa känslor. Och inte kan man gråta på beställning heller. Jag håller med @Andrahalvlek, musik är jättebra till att släppa på känslor och vissa låtar kan få mig att gråta. Björn Skifs ”håll mitt hjärta” får mig lätt att gråta om jag känner mig nere.

Vad bra att det löste upp sig igår och att du pratade i telefon och sedan mådde bra❤️

Se klart
sön, 2023-10-29 - 12:03

Ibland är det bara livet. Vi är ofta så lösningsorienterade att vi har bråttom, medan tiden i sig kan vara nog en så läkande faktor. Att vara vara I det, om du förstår? Alla saker går inte att läsa genom att tänka rätt- eller agera på något speciellt vis, det kan ju också bidra till att man känner sig otillräcklig? ”Jag har gjort si och så men det hjälper inte”. Det betyder ju främst att det är en svårare nöt att knäcka- eller känslor att läka ut.
Med stigande ålder blir man/jag så varse att läkande och växande sker på många olika sätt, inte sällan ser man först efteråt.
Kram fina du 🌸

Himmelellerhelvette
sön, 2023-10-29 - 15:14

@Se klart Tack snälla för dina fina rader❤️Jag kan nog ha bråttom ifrån dåligt mående, tycker väldigt illa om när det håller i sig i flera dagar. Att låta allt ha sin tid kan vara lite svårt att förhålla sig till när man varit en som alltid kört på Quick fix men jag övar. Kram

@vår2022 Idag kom det faktiskt några tårar när jag lyssnade på musik högt i bilen, sen fick jag såklart skärpa mig eftersom jag skulle in i affären, haha, typiskt.
Idag mår jag bra, tränat och träffat vänner.

Kram och tack för ert stöd AH, seKlart och Vår❤️

Amanda L
tis, 2023-10-31 - 15:45

@Himmelellerhelvette Så skönt att du mår bättre. Hann inte svara nör du skrev först. Ville säga att det är en situation som jag känner igen alltför väl.
Som jag berättat förut var min mamma ensamstående. Jag hade alltid dåligt samvete, ända till skutet. Fick alltid ångest när vi träffades. Vi kunde aldrig prata på ett vettigt sätt. Hon var inte alkoholmissbrukare, men använde sig av okika verkliga eller inbillade sjukdomar för att få kontakt. Hon hade bara mig kvar tillslut. Ändå skulle allt vara på hennes villkor. Aldrig prata om något viktigt, helst skulle hon hålla monologer.
Att aldrig få ha en vuxen förälder är verkligen så tärande.
Jag hittade en bild senare. Jag är kanske elva år. Min mamma lutar huvudet mit min axel, jag håller om henne. Det är så tydligt vem som tar hand om vem.
Ändå skulle hon alltid ge mig dåligt samvete.
Jag orkade inte träffa henne särskilt ofta och fick såklart ännu sämre samvete av det.
Jag kan inte ge dig några bra råd. Ett par år när jag var ung, kanske 25-27 stängde jag dörren helt och hållet. Inte heller det förändrade vår relation. Hon kunde inte, ville inte, antar jag.
Vill bara säga stt jag verkligen FÖRSTÅr hur jobbigt du har det. Att ha hand om en annan vuxen och aldrig själv få bli vuxen och ha ett eget liv, det suger!
Försök sätta en gräns åtminstone i ditt eget huvud. Hjälp till det du måste men försök att inte engagera dig.
(Jag vet hur väldigt svårt det är men hoppas du kan).
Kram!❤️❤️❤️

Himmelellerhelvette
tis, 2023-10-31 - 20:08

@Amanda L Tack så mycket för dina rader. Just nu känns det bra, just nu har jag distans. Just nu fokuserar jag på mitt liv. Jag hoppas jag inte behöver gå in i hennes mående mer. Jag hoppas jag för varje gång jag gjort det senaste åren gjort mig starkare när jag gått ur det och att jag nu är tillräckligt stark för att inte gå in i det mer. Jag förstår att jag säkert kommer göra det någon timme här och där men vill inte låta det ta över mig i dagar/veckor/månader någon mer gång. Senaste gångerna har det faktiskt hållit sig till dagar, max en vecka.

Nu bygger jag mig själv med bra kost, bra sömn och bra träning. Försöker bygga upp mitt psyke mer, hålla mig lugn, harmonisk, nöjd och undvika stress.

Kram❤️