Nu känner jag att det är dags att flytta hit.
Jag kommer att kämpa för min nykterhet och känner
att så här stabil har jag nog inte varit någon gång.
Att hitta detta forum var livsviktigt för mig och hade jag
inte hittat hit så hade jag heller inte hittat AA, där jag
fortsätter att jobba med mitt inre.
Här på forumet kommer jag att hämta kraft från alla dem som räddade
mig till livet.
En ny dag och nya möjligheter.

Ellan

Välkommen över hit Gunda! Jag är nog lite överallt och läser och det handlar mycket om att inte glömma hur det faktiskt har sett ut och kunna inge hopp. Att genom AA:s program titta på sitt inre och lära sig leva efter programmet är en spännande resa. Tungt, jobbigt, utlämnande, utvecklande och så klokt. Sunt förnuft helt enkelt. Jag har tagit det väldigt lugnt med stegarbetet. Tvärtemot hur jag levt innan så det finns nog en mening med det. Steg 4 är jag nu i och hela mitt inre skriker stopp! Men det vore den enkla vägen känner jag så ett djupt andetag och så kör jag på.
Det är intressant detta med att titta på värderingar, tankar och alla känslor vi bär på. Och att de faktiskt går att förändra.
Stort lycka till,
Kram
Ellan

Gunda

För välkomnandet.
Ja jag läser och skriver också överallt och jag tror det är viktigt.
Att hitta AA är nog det viktigaste steget jag tagit hittills.
Min sponsor menar också att vi ska ta det lugnt med stegen och att vi ska göra det grundligt. Så än är jag i steg ett.
Jag förstår att det är en jobbig prosess att gå igenom stegen, men att få lära sig massor om sig själv blir nog både bra och svårt men nyttigt.
Kram

till det vidare livet!

Jag har ju följt dig och din kamp Gunda, sedan du började på forumet i oktober förra året. Din positiva utveckling har varit mycket givande att följa. Din kamp är ett bra exempel på att man kan ta sig upp ur alkoträsket, och att man inte ska ge upp även om det är tungt och medför något felsteg eller bakslag i början på kampen. Du är därmed ytterligare en viktig förebild här på forumet.

Jag önskar dig en fortsatt positiv utveckling i friheten Gunda.

Gunda

Det värmer att få välkomnandet hit och det är så skönt att veta, att du och andra följt min kamp.
Jag har nog aldrig tänkt mig som förebild men verkligen glädjande om det blir så.
Jag hade inte kommit någonstans utan er all här och jag hade verklige. Inte hittat till AA heller.
Jag tackar min högre makt att jag hittade hit ???⭐️

PP

Alltid så kul att se var och en som känner sig stabil i nykterheten. Resan dit är tuff, och inte så konstigt att många kämpar.
så har även jag, men nu är det ett par år sedan jag formligen bodde på forumet. Läser ibland några strö inlägg i att förändra sitt drickande, men följer inte längre allt. Alkoholen är en riktig dynga och det känns ibland lite jobbigt att så många har så stora problem. Men det går ju, eller hur?!
I vilket fall, glad för din skull, och hoppas många andra insprireras av din framgång!
//PP

Gunda

Nu känner jag mig redo att gå vidare, jag jobbar på mitt tillfrisknande och
har bra hjälp av min sponsor på AA.
Det känns befriande och glädjefullt att jag har kommit så här långt, men
det har verkligen inte varit lätt.
Jag vet ju att jag har en lång väg att gå fortfarande då jag vet att mitt jobb bara
är i början, men jag vet också att jag har stöd och någon som håller mig under armarna.
Jag har stödet hemma, här på forumet och på AA.
Så det är hoppfullt.

Gunda

Vet inte riktigt vad ångesten kommer sig av. Jag hade svårt
att somna och klockan blev mycket. Sen sov jag oroligt.
Jag berättade lite mer för min man i går kväll, kan det vara det jag får
ångest av??
Jag berättade för honom om att jag hade druckit när jag varit själv,
då han gått och lagt sig, han blev väldigt förskräckt, såg sånt i
ansiktet på honom som jag inte ville se,
han är stöttande, men hur mycket ska han orka ta det är frågan.
Vet inte heller om jag gör rätt när jag berättar allt för honom, jag har berättat
i små portioner lite mer för var gång, är det fel tro?
Jag blir rädd, tänk om han inte orkar, tänk om han säger att nu får det vara,
vi flyttar isär, det är nog det värsta han skulle kunna säga just nu,
då rämnar nog marken under mig.
Jag ångrar att jag berättade för honom, det hade varit bättre
att skona honom från allt elände, men nu är det gjort och kan
inte återkallas.
Hur gör ni andra med era partners då ni slutat dricka?
Det kanske är nu jag ska ringa dem som gett mig sina
telefonnr då jag varit på mötena?
Kram

Gunda

I går pratade jag med min sponsor om ångesten och det blev ett jättebra samtal. Hon vände mina ångest tankar till något positivt istället och fick mig att se på saken från en annan vinkel och det var så skönt.
I natt har mina drömmar varit fyllda av att jag drack a och huvet dividerade.
Som tur var det bara en dröm.
En ny dag framfö oss, undrar vad den har med sig?

Gunda

Hos grannen i går och där fanns öl o även a fri öl.
Jag kände att det skulle varit gott med en a-fri men jag sa att jag vill ha vatten.
Det var så gott med vatten till suringen och jag kände ingen längtan alls efter något annat att dricka.
Gott var det och när de andra åt söt annanspaj så fick jag en stor skål med färska skogshallon då jag inte tål vete.
En riktigt lyckad kväll blev det med många skratt.

Bedrövadsambo

Du drack vatten för att du inte tål alkohol, och åt hallon för att du inte tål vete. Plättlätt! Och bra jobbat! Du laddar fler och fler situationer med nyktra minnen och erfarenheter ?????

Gunda

Nu börjar mitt rätta jag komma fram, jag börjar förså varför jag dövat känslor.
Min osäkerhet i större grupper har alltid varit min glädje och min akilleshäl.
Jag är en som vågar sticka ut hakan både med glädja och sånt jag inte sympatiserar med.
Men efteråt får jag en sån ångest är så rädd att jag sagt nått som sårat eller att någon tycker illa om mig.
Att vara en person som i botten är stark i åsikter men som tryckts ner i grundfamiljen att man inte är något eller att mina åsikter inte är något värt.
Ångesten drar upp tårarna,
nu i helgen ska jag träffa ett stort sällskap där jag inte känner någon och jag känner mig skräckslagen hur ska jag klara detta.
Jag behöver stöd!!! Hur ska jag fixa detta???

Stort sällskap, du känner ingen? Du är otrygg i din spontanitet. Då skulle jag råda... dig att ta det lite piano och kolla läget, känna dig mer bekväm med dig själv och situationen innan du "kör"! Så brukar jag göra och jag känner igen mig i det du beskriver...

Gunda

Ja det är nog så jag måste försöka göra. Just nu köns det som jag bara vill lägga mig under täcket och inte åka dig.

Ellan

"Att vara en person som i botten är stark i åsikter men som tryckts ner i grundfamiljen att man inte är något eller att mina åsikter inte är något värt."
Exakt så känner jag att det var eller jag har fått hjälp av min terapeut att förstå varifrån osäkerheten kommer ifrån. Känslan i att vara fel och göra fel. På sikt handlar det ju om att stärka min låga självkänsla men nu idag. Hur hantera det?
Dinonysa skrev bra... att observera och ligga lite lågt i nya sammanhang. Är det något som kan hota din nykterhet tror du? I så fall skulle jag avstå träffen. Den möjligheten finns alltid och nykterheten är nummer ett.
Jag känner med dig Gunda!
Kram
Ellan ❤️

Bedrövadsambo

Jag var tidigt frispråkig. Kunde prata omkull de flesta lärare. Bara för att jag kunde. Det fortgick i många år. Inte en diskussion tog jag mig ur som "förlorare". Tills jag insåg att det dränerade mig på energi. Då lärde jag mig att välja mina strider. Idag håller jag låg profil 9 av 10 gg. Men den enda gången bullrar jag rejält. Mycket mer energihushållande!

Jag följer dig med uppriktigt beundran för din vilja och uthållighet! Jag tänker att det kan vara bra att du inte känner någon i det stora sällskapet du ska vara en del av i helgen. Då är det ingen som har förväntningar på hur du 'ska vara'. Rådet från Dionysa och Ellan instämmer jag, ligg lågt och observera - både andra och dig själv. Det kan bli spännande upptäckter!
Jag kännerockså igen mig i att ta plats och efteråt fundera över om jag varit 'för mycket'... om jag uppfattats av andes som dominant. Tack för dina insikter Ellan, jag tar dem till mig och funderar.
Livet är en lång resa (för den som får vara med) och åtminstone jag lär mig hela tiden.
Allt gott / mt

Tankar hos mig.
Att bullra på kan ju också vara ett sätt att dölja osäkerhet och rädsla i större sammanhang.
I alla fall för mig.

Att dölja det med att vara säker på sin sak,ha åsikter och stå för dom stänger ju samtidigt vägar till den andra personens aura på något sätt.
Att gå in med tystnad och visa med sk öppna handflator att här är jag och jag lyssnar och ser dig är betydligt svårare för mig.
Bättre att ta på sig rustningen och agera stålmannen.
Så Gunda om du klarar att hålla låg profil och kan trivas i det kanske du har ut tom mer av sammankomsten?

Gunda

Det värmer verkligen för era fina och tankeställande svar.
Jag är ju inte en som är påstridig inte så. Men det räcker att jag bara säger nått över huvud taget, en åsikt, då är jag rädd för att jag sagt nått fel. Jag brukar berätta för mannen då jag känner så där och han säger oftast stt han inte förstår varför, då han anser att jag inte sagt nått som kan såra.
Det är min självkänsla som jag får jobba med tror jag.
Men i alla fall gick det bra trots att jag kände lite konstiga vibbar från en av damerna. Nu är det en hel dag tillsammans vi får se hur det blir. Men jag tänker fortsätta låg profil. En dag i taget ?❤️⭐️

Gunda

Och jag mår bra.
Ser på det jag skrivit att jag var verkligen stressad och ångestladdad.
Men jag har träffat många fina människor den här gången, flera drack inte alls. Några tog någon öl och lite vin ingen var full.
Om jag druckit så hade jag varit den som varit fullast, jag hade smygit lite i bilen sen hade jag haft en flaska jag tömt synligt. Så otroligt skönt att sitta tillsammans med dessa och vara helt med.
Tack för att ni stöttade mig alla fina här.
En ny härlig upplevelse i husbilen.
Sov gott! ??