Hej hej
Idag är de 14 dagar sen jag blev nykter så jag klarade mitt "mål". Vem hade anat de för 15 dagar sen! Då låg jag där med min ångest,förakt till mig själv,ensam och sorgsen! Allt kändes så hopplöst jag ville bara ge upp! Jag var så dränera av energi - mental, psykisk som fysiskt! Blir tårögd och får hjärtklappningar bara jag tänker på de..
De har varit fruktansvärt svårt.Många tårar,humöret har svängt från glad till bitter till förbannad på 1 minut.Hjärnan som har gått i högvarv med tankar,minnen och ånger, och självklart ångesten som har varit närvarande från och till så man har skitit i allt och legat halva dagen. Men även har man fått ett slags lugn i sig och energi som man inte haft på väldigt väldigt länge,inte behövt stressa fysiskt som psykiska efter ex A.Jag har inte " behövt" ljuga för mina nära och kära en enda gång under dessa 2 veckor.Om man har tänkt eller kännt så har de varit äkta tankar och känslor, och med en nykter hjärna så kan man resonera lite bättre med sig själv och se saker mer klarare.Känner mig utvilad som jag inte har kännt på åratal! lagt mig i tid och gått upp i tid.Innan la jag mig inte innan A var slut eller tills kroppen inte orkade längre. Jag känner mig så mycket fräschare ( man känner sig inte så fräsch när man stinker och svettas A ) Misstänker att de tar ett tag innan kroppen kommer återhämtas helt och hållet men min hud som jag har haft problem med förmodligen pga A har blivit så mycket bättre. Och även bryr jag mig om mitt yttre oxå för jag har energin till att pyssla om mig själv. De har skett många gånger att jag bara går runt och småler utan "anledning"!
Med mitt "mål" menar jag inte att jag kommer ha boxen i högsta hugg imorgon! De var bara min milstolpe.Så nu är de bara att fortsätta vara envis och kämpa framåt och ha dessa 14 dagar som påminnelse på gott och ont.
Denna tråd kommer bli min bollplanka! " innan var de 4 dagar och abstinens" Vet om att de kommer komma prövningar,funderingar och känslor och mycket annat som är okänt för mig som nykter. Och jag har kännt att skrivandet har hjälp mig mycket,men de har varit i anteckningsboken här hemma brevid sängen. Behövde dessa dagar för mig själv att reflektera och hitta min egen anledning för att hålla mig nykter så jag kan få tillbaka livsglädjen och mitt liv.
Ordet *varför * har kommit upp många gånger!- Vad skedde, Hur kunde de bli så här, Varför lät jag de gå så långt..varför varför varför... Men jag kommer ta dag för dag och kanske kommer jag få svar/förståelse eller kommer jag inte få det.Och de är kanske något man bara får acceptera och även det som är de svåraste att göra!
snart är dag 14 slut och de känns fantastiskt
kramar