Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Är 21 år gammal och insett att jag har problem med alkohol. Jag kan inte sluta dricka när jag väl börjat, kan sitta ensam hemma och dricka mig dyngrak. Har ett sug efter alkohol dagligen och bedövningen det ger. Jag är sedan bakis två dagar och har grov ångest. Min sambo är medveten om att jag har det jobbigt med alkohol och vill peppa mig att sluta, åh jag älskar den killen!
Min pappa är alkoholist, jag har självskadebeteende sen yngre dagar och jag tror alkoholproblemen grundar sig i att dämpa psykisk smärta. Har kontakt med psykiatrin i mitt län, och undrar om jag kan få hjälp där med alkoholen? Har skämts lite för att berätta det för min läkare. Äter lergigan för panikångest och tycker att lergiganen minskar suget efter alkohol men är istället rätt för att börja ta lergigan för att dämpa smärta (?). Dock så står det på fass att man inte kan bli beroende av lergigan.

Vidare då, midsommar snart och ska fira med min släkt som alla dricker. Hur berättar man för folk att man slutat, skämmigt att säga att man är alkoholist. Haha. Hur berättar ni för era "nära och kära"? Och hur mår ni som slutat, hur klarar ni av vardagen utan detta gift som får oss att sluta känna?

Förlåt om jag skriver luddigt men här är jag dag två i min bakfylla med grov ångest men har bestämt mig för att sluta. På riktigt.

/Hon som bara är 21 år

Smae

Känner igen mig så väl i dig! Och är också ung precis som du, 26 år. Och min pappa är alkoholist precis som din. När jag var 21, precis som du kunde jag också dricka hemma själv, hur mycket som helst. Det var liksom en lugn stund från ångest och oro som sen bara visade sig komma ikapp en. Det är svårt att veta vad som kom först, ångesten eller alkohol. Det är något som du ska se som en stor livsbonus, utan alkohol kommer också din ångest minska! Gått på kbt två gånger för att få bukt med mina panikattacker, första gången när jag var 17 år. När jag var 21 trodde jag att det bara var en fas som man var i, att när jag blev äldre så skulle jag lugna ner mig med alkoholen. Men det blir ju inte bättre utan tvärtom. Så var så jävla stolt över dig som har den självinsikten redan!! Du kommer klara dig galant och de positiva fördelarna kommer väga över alkoholen, om man ger det tid och tålamod. Jag har idag kunnat sluta med mina antidepressiva mot ångest och oro för den försvinner helt enkelt. Dagarna efter alkoholen låg jag och knappt kunde röra mig för jag hade sådan ångest över livet. Till slut hade jag ångest även under stunderna jag drack. Klart jag kan ha ångest någon gång ibland, men det tar inte över mitt liv längre och den är inte ohanterlig.

Till midsommar, så kan du ju helt enkelt bara säga att du inte dricker. Frågar någon varför så säg bara ”jag gillar det för mycket” så brukar folk förstå vitsen. Säger man att man bara är nykter för en kväll brukar folk tjata på en, säger man att man inte kan hantera det så brukar man få mer förståelse och pepp.

Rekan

Jag är också ung, 26 år, haft svårt med ångest och svjälvskadebeteende sen jag var 13. Det var också då alkoholen dök upp i mitt liv. Som en räddning tyckte jag i början. Men nu vet jag bättre. Så sent som i fredags hade jag min senaste ångestattack som jag försökte dricka bort. När jag hade vaknat upp ur min abstinens på tisdagen tog jag beslutet att det får vara nog nu. Att självmedicinera mig med alkohol har förstört så mycket redan. Så nu har jag äntligen bokat en tid igen, så jag kan få riktig hjälp med både alkohol och ångesten.
Jag pratade med min sambo om att jag vill sluta och även om han inte vet allt, så tyckte han det var en bra idé. Så vi ändrade alla planer för midsommar och bytte ut fest med vänner till en lugn dag med familjen. Jag har tur som har en familj som har en sund synd och måttliga intag av alkohol. Att man håller sig nykter en kväll, även på en högtid, är något som bara ses positivt.
Om din familj har svårt att acceptera att du säger nej, så tycker jag inte att en liten lögn är något fel att dra till med. t.ex att du har fått urinvägsinflammation och äter antibiotika och kan därför inte dricka. Då slipper du frågorna för helgen. Och till nästa gång du ska träffa dom så kanske du jobbat upp modet att säga att du inte är sugen eller mår bra av alkohol.
Hoppas det löser sig, du fixar det här :)