Ja det vidare livet, betyder det livet som ska gå vidare eller helt enkelt ett vidare liv? Jag har levt med min man i 15 år och det är först det sista året som hans drickande = vårt drickande med vänner och allt, som helt plötsligt slagit klorna i honom. Han är helt utslagen, dricker, sover, ångest, dricker mer, sover, mer ångest, dricker igen, sover igen, mera mera ångest. Han tar livet av sig och jag är så ledsen. Vart tog min man vägen, han som jag litat på och trott på i alla tider? Det är fullkomligt obegripligt att ta in att en person som man känt hela livet helt plötsligt är totalt borta och istället för honom är det ett fyllo som ligger på gården och inte kan komma upp, som skulle frysa ihjäl där om jag inte tittat ut och hjälpt honom upp, som ligger och sover på hallgolvet, spottar och fräser, pratar i tungor, ställer sig upp när han hör dottern stå där och vilja komma ut. Jag måste mer eller mindre bära honom ner för trappan och lägga honom. Ut och leta, hitta flaskor, små så att han kan ha många på olika ställen. Hälla ut all sprit. Gråta, känna förtvivlan.

Han har dödat oss. Sig själv. Sin framtid. Vår framtid.
Gud jag älskar honom så och känner mig så jävla dum. VARFÖR? Har bott med killar som druckit förut men inte på det här sättet. Denne man tar död på sig. Och det kom så fort på slutet. Sista året har varit katastrof.
Jag vill ha tillbaks min underbara man som är mitt allt. Nu är jag bara en idiot som sitter och tar allt det här. Snälla ge mig råd….

Yogi

Men det är bra att du hittat hit! Välkommen !
Jag tror att du kommer att ha stor nytta av att läsa här, läsa andras trådar och skriva av dig precis som du gjort nu. Här finns människor som kämpar med liknande bekymmer som du. Det är hjälp och stöd i sig att veta att du inte är ensam. Du beskriver så tydligt din mans alkoholproblem och ditt eget medberoendeproblem som nära anhörig som levt länge med en alkoholist. Förstår så väl att du och din man behöver hjälp.

Vad säger din man om detta? Har ni pratat om det? Det låter allvarligt det du skriver om att du får hålla koll så att han inte somnar t ex utomhus och riskerar att frysa ihjäl. Det är ett stort ansvar som du bär som till och med handlar om liv och död. Det är svårt att lägga ifrån sig ansvaret för missbrukaren, men jag tror att det är där du måste börja. Låta honom ta ansvar för sig själv och sitt drickande. Du måste försöka fokusera på dig själv och ditt barn. Det är ditt ansvar. Lägga fram problemet i ljuset och låta det bli talbart, åtminstone i hemmet. Låta honom ta konsekvenserna av sitt drickande; städa undan flaskor och det han kan tänkas "ställa till" med när han är full. Har han försökt sluta förut?

Du beskriver med både stor sorg och stor kärlek, det märks att du älskar och visar stor omsorg om honom. Förstår att du inte vill ha det såhär, det måste påverka din familj oerhört mycket. Mitt råd till dig är att läsa på sidorna här, ställa frågor till dig själv, reflektera och läsa det du själv har skrivit. Fortsätt såhär, du har tagit ett stort steg till förändring bara genom att öppna dig och beskriva hur ni har det. Det är bra! Hur ser det ut runt dig, har du någon i din närhet som du kan prata med och som vet om hur ni har det? Du behöver allt stöd du kan få. Fortsätt skriva här!

Varm styrkekram/ Yogi

Lars44

Jag blir gråtfärdig när jag läser om dig o din man. Hur maktlösa ni är, din mans maktlöshet mot alkoholen o din maktlöshet mot hans alkoholism. Jag blir så påmind om hur min familj hade det innan jag tog hjälp. Jag o min fru har alltid haft ett umgänge där de funnits mycket alkohol o oftast blev jag fullast det reflekterade man inte om de första tio åren. Efter de tio åren tog de fart men jag erkände inte att jag behövde hjälp, utan lät alkoholen styra mig o jag styrde min familj. Jag manipulerade dem o övertalade dom i allt. Semesterresor, middagar mm som ingen i familjen egentligen ville vara med på, dom viste ju hur de blev! Jag hittade fel på folk i min omgivning, alla gjorde mig illa, de va alltid synd om mig så jag hade anledningar till att dricka. Jag hamnade på psykakuten, sjukhus, avgiftning , fyllecell, bråk, förlorade plånböcker , jackor, mm . Men jag erkände mig inte maktlös mot alkoholen. Jag alkoholist nej nej . De fanns ju orsaker, de va ju synd om mig ! O deprimerad, slutkörd de va jag.

Ja så sjuk va jag o hade inte min familj tillslut efter allt deras lidande lämnat mig så hade jag troligen druckit ihjäl mig. Min fru har gjort som du väckt mig när jag somnat ute, hämtat mig o rätt ut efter saker som jag ställt till med. Kastat mjuka kuddar under mig som man brukar säga i våra kretsar. Jag vaknade upp i vårat hem efter ännu en helgs fylla, de visade sig inte vara sön kväll utan tis morgon. Jag hade en ovanlig känsla huset såg ut som ett slagfält. Min fru hade inte städar efter mig! Denna gången kom dom inte hem. Jag ringde o fick ett sms tillbaka, har pratat med nämdemansgården du är välkommen dit på måndag. Dagarna tills jag skulle åka drack jag dygnet runt o de är ett under att jag tog mig till nämdemansgården. När jag kom dit va jag helt slut, jag gav upp kampen o har nu ett bra liv tillsammans med min familj. Min fru är fortfarande mycket skör o rädd, de är hemskt o tänka på vad jag utsatt min familj för. Det ända jag kan göra för att gottgöra dem är att aldrig dricka igen.
Hoppas min resa kan ge dig något. Va rädd om dig.

SuzyQ

Det värmer så i hjärtat att veta att helt okända människor faktiskt bryr sig. Han är på väg att bli nykter nu, jobbigt men det kommer att gå.
Tack igen!

SuzyQ

Det låter precis som oss. Tusen tack för att du ger mig stöd. Han ska få läsa ditt inlägg sen när han blivit nykter. Han har gått på AA-möten och han vet att han måste in på den helnyktra vägen, frågan är när han är redo? Du ger mig dock tröst att det kommer ske en dag. Jag älskar honom och han älskar mig och vill inte leva utan mig. Nyktert ska det bli. Kommer skriva här igen.
Tack igen.<3

Yogi

Och att han tidigare gått på möten! Det låter hoppfullt. Ni har ett hårt arbete framför er båda två, men ni älskar varandra och har tagit flera steg på vägen.
Varma lyckönskningar och styrkekram!

SuzyQ

Nu är det nog över. När han väl blir nykter så ska vi reda ut det här en gång för alla. Han verkar inte vilja hela vägen utan tror att han kan dricka socialt när han vill. Trots så många återfall detta år så har han inte gett sig. Det ska drickas vin till maten osv.
Men nu är det nolltolerans från min sida. NOLL tolerans.