Hej!

Ska fatta mig kort..

Är en tjej på 25 år som har alkoholproblem, och det tog många år innan jag kunde erkänna det för mig själv och andra.
Men vad är det som är så jäkla svårt?!
Om jag inte kan hantera spriten och jag aldrig haft något speciellt abstinens besvär eller stort sug, varför fortsätter jag i samma onda
hjulspår år efter år..varför är jag så bra på att förneka för mig själv och komma på ursäkt efter ursäkt till varje tillfälle jag dricker,
varför får jag extrem ångest pga mitt drickande och känner så starkt varje gång " NU ÄR DET NOG" men när nästa helg kommer
är det som helt bortblåst ur mig och det är som att jag är totalt obrydd, men innerst inne vet jag att det inte är bra för mig.
Efter i helgen fick jag nog, och anmälde mig på denna sida för att kanske få prata med någon och ventilera tankarna lite.

Jag tror att det inte är själva alkoholen som är mitt problem, utan grundorsaken till varför jag dricker och att det blir som en självmedicinering
samt att jag inte kan sluta dricka när jag väl har börjat och det händer ALLTID något dåligt när jag dricker som ger mig fruktansvärd ånger.

Har förlorat nära relationer pga mig drickande, har hamnat i bråk med min familj, vaknat upp med missbrukare, blivit utnyttjad sexuellt
och har misskött mina jobb etc.

Egentligen finns det ingen hjälp jag kan få i detta, det är bara jag själv som kan ha viljan själv att sluta och att verkligen göra det också.
Haft psykiska problem så länge jag kan minnas och gått i terapi till och från i 10 års tid. Tar även medicin emot panikångest och depression
vilket är ännu en stor anledning till att jag inte ska dricka.

Har tappat räkningen på hur många gånger jag har varit nära döden på grund att mitt drickande och hur många gånger jag kunde ha hamnat i
riktig fara, ett rent under att jag klarat mig ifrån det.

Ibland funderar jag på om jag överhuvudtaget bryr mig om mitt eget liv eller bryr mig om dem runt om mig som älskar mig, eftersom
inte ens detta som jag ovan beskrivit har fått mig att sluta - gör om samma misstag år efter år, ja.. i närmare 10 år nu.

Tror inte jag har haft en enda vit månad på dessa 10 år, max 3 veckor ,sen har jag varit där igen.

Om jag mår så extremt dåligt och orsakat så mycket problem för andra och mig själv, på grund av att jag inte kan hantera
alkoholen ,så förstår jag inte varför jag håller på som jag gör.

är jag beroende eller är jag bara så extremt bra att förneka för mig själv och glömma bort det förflutna, " denna gång ska jag dricka lugnt"
säger jag varje gång till mig själv, och varje gång tror jag på det också fast det varje jävla gång inte blivit så på över 5 års tid.

Orolig själ

Hej Enilorac det var ingen rolig läsning. Eftersom du trillat dit så många gånger så skulle jag nog ta antabus så du inte kan dricka. Alkohol botar ångest men ger också mycket ångest. Ofta är drickande en flykt men man kan inte fly hel livet. Sedan skulle jag råda dig att kontakta AA och gå på möten.

Mattias

Men jag har gjort det från och till i 20 år..

Tro inte att det blir bättre för det eskalerar som för mig, tors, fre, lör o söndag.

Imorgon börjar min Antabuskur..

Tagit mig lång tid o rädsla inför mitt beslut att ta Antabus
men nu har jag bestämt mig o dämpa min ångest med annat.

En till orolig själ..

Enilorac

Hej
Tack för ditt svar. Har aldrig sätt mig som en alkoholist eller att jag har sånna problem att jag måste gå på möten? Känns som ett misslyckande och
man får en skam i hela kroppen att få ytterligare en bekräftelse på ett problem på sin lista, känns som ett slag i ansiktet, men du har rätt - Det är som sagt ohållbart, men när
livet ständigt är en kamp och dem enda gångerna man känner sig levande, glad och euforisk är när man dricker. Jag försökte vara nykter på en konsert igår, bara ha kul med vännerna,
och sjunga med, som en normal jävla människa men jag kunde inte ha kul, trots att jag älskar musiken, kastade ständigt ett öga på baren men eftersom mina vänner ej drack så avstod jag med, då det var 13000 pers där och omöjligt att komma fram. Men som du säger man kan inte fly resten av livet, och jag har flytt i hela min ungdom. Jag mår bra för stunden, med tio gånger hårdare slag efteråt istället. Blir inte lyckligare, är i ett rus och i en dimma på kvällen och har jättekul - men dagen efter är allt nattsvart istället och jag kan inte stå för saker jag gör när jag dricker :( Men sådana här AAmöten - finns det för " missbrukare" som mig med? trodde mest det var för dem som dricker varje dag och får abstinens om dem inte dricker typ. Jag har endast problem när jag börjar dricka, men kan avstå, jag vill bara inte, eftersom det ger mig en kick jag aldrig får annars, då vardagarna är pest och pina pga mina psykiska diagnoser bland annat.
Och vad är antabus?? :S

tack för ditt tidigare svar, jag ska isåfall försöka ta tag i detta nu.

Mvh E

Enilorac

Glädjer mig att höra att du tar tag i det, väldigt starkt gjort.
Jag är dock inte där än , känns som jag förlorar allt då - eftersom alkoholen är det enda som ger mig njutning i livet=/
Men jag ska försöka jag med, har kommit ur andra tunga saker och jag tror på att man klarar sig igenom det mesta
bara man vill - människan är en överlevare

Lycka till!

Du har kommit rätt! Läs länken ovan om arv och miljö. Fortsätt också läsa här på forum så ser ni hur många som kommit till insikten och verkligen får uppleva hur mycket bättre livet kan vara utan a. Och skriv, skriv... det hjälper! / mt

skärgård

i helgen var det krästskiva, slutade med att jag var kanonfull. Hade en grej på morgonen (som ej krävde bilkörning) trots det ballade det ur.
Jag kan och vill sköta mig men tyvärr så har jag svårt med "stoppet" när jag är på fest.

Min sambo har lessnat. Hur kan jag stålsätta mig själv att ta ett par snapsar, några öl och sen gå och lägga mig?

answe77

Du måste bestämma dig med vad du vill med ditt framtida drickande. Vill du försöka dricka måttligt eller sluta helt? Jag har själv försökt med måttligt drickande många, många gånger. Har personligen aldrig lyckats speciellt bra med det och då fanns bara beslutet om att sluta dricka helt kvar. Kanske ett väldigt svårt beslut att ta men då jag mer än allt vill behålla min familj så var jag tvungen att ta det. Min och många andras erfarenhet säger tyvärr att det är otroligt svårt att helt plötsligt gå från arr vara killen/tjejen som alltid dricker för mycket till att klara av måttligt drickande. Det är givetvis ditt beslut och jag hejar på dig! Finns säkert de som klarat av just det som du har som mål också.

Enilorac

Tänkte börja med en vit månad, något som kommer var sjukt jobbigt men det är väl en bra början?
Läst att antabus är ingenting man ska ta när man har psykiska sjukdomar eller äter antidepp som jag gör,
dessutom är jag trött på alla biverkningar, räcker med alla biverkningar jag har av min antidepp..

Mitt delmål nu är att ta en vit månad och prata med läkaren om att trappa ut på medicinen då jag
inte varit medicinfri på fyra år och känt mig extremt avtrubbad och instabil länge nu, det värsta
som kan hända är att jag får börja med psykofarmaka igen eller byta till en annan ångestdämpande
medicin. Vet ju om att alkoholen bryter ner verkan på antidepp-mediciner med, så därför kanske
det inte har samma effekt längre? Eftersom jag överkonsumerat alkohol var och varannan helg i
flera års tid. Sedan tänkte jag kanske gå p AA möten för att bli stöttad och prata med likasinnade
människor, om dem finns där?
Jag har som sagt ej den problematiken vad jag TROR eller vill INTALA mig själv så är ju alkoholintag
mer ett symptom av min ångest och inte egentligt alkoholberoende utan mer ett "missbruk" av förtäringen,
liksom väldigt svart och vit som i mycket annat

Jag får inga biverkningar av antabusen men i kombo med annat så ja det vet jag inte. Tyvärr förknippar många AA med långhåriga olkoholister som typ sitter på bänken och som kommer dit. Om du gick dit så tror jag du skulle bli positivt överaskad. Det blev jag. Jag var livrädd första mötet men jävlig glad efteråt. Inga av mina uppmålade scenarier besannades. Läser man ditt första inlägg så tyvärr är du en solklar missbrukare ,men man är ju ingen dålig människa för det. Visst det är ett misslyckande men alla gör vi fel och misslyckas. Det är vad man gör åt felen eller misslyckanden som är viktigt. Viktigaste är att du inser att du har ett missbruksproblem som du vill ta tag i. Ofta är detta nyckeln till framgång, insikten. Jag tycker du skall göra det som känns bäst för dig kring din hantering av alkoholen. Jag hoppass att du hänger i och klarar det. Jag hejar på dig min vän och hoppas att du kan bli kvitt alkoholen.

Ibland jagar man en förklaring till varför man dricker och spårar ur. Pratade ofta om detta med min terapeut. Han sa att det inte alltid finns en logisk förklaring utan många små faktorer är bidragande, bland annat arv och miljö.

Enilorac

Kan inte låta bli att känna skam, ilska och sorg över det senaste du skrev. Att få höra från en främmande person att man har misslyckats och är en
missbrukare. Man sätter lätt på sig offerkoftan och känner sig påhoppad .. Jag är så van med att misslyckas i mitt liv både inom det ena o det andra
så jag vet inte hur jag nånsin ska lyckas med någonting, dessutom känns det som mina psykiska sjukdomar tyvärr tagit över för mycket av mitt liv...

Och vadå kvitt alkoholen?:( Eftersom jag ej kan må bra utan detta, så känns det så himla tungt att aldrig kunna dricka igen eller åtminstone inte på
ett tag, känns som sin partner dött från en och att man aldrig kommer bli hel eller känna njutning av livet igen...

Jag hoppas ju fortfarande på att jag kan dricka måttligt, även om jag vet att jag inte har den styrkan så hoppas jag fortfarande på det :(

Jag tror det finns en logisk förklaring till varför man spårar ur o varför man dricker överhuvudtaget? Tror det sitter i huvudet, vad man har
för inställning till alkoholen, vad det är man suktar efter, vad man vill komma bort ifrån, hur lätt man har att känna av signalerna "nu är det stopp" eller skita i dem och
fortsätta = " missbrukare",

Får jag fråga om du är en personal och isåfall vad för personal? Eftersom du verkar ha så mycket åsikter om mig och vad jag har för problem.

Tack för dina svar, har aldrig fått dethär gensvaret från någon, alltid fått höra att jag dricker för mycket men inte att jag har sånna här stora problem :(

För det första skriver jag inte att du är misslyckad utan att det är ett misslyckande att det spårar ur om man dricker. Om du tolkade det på annat sätt ber jag dig i så fall om ursäkt om du tog illa vid dig. Om du noga läser ditt första inlägg sakta och där du skriver att när du druckit så har det varit ett under att du inte råkat mer illa ut. Ja vad är definitionen på en missbruksperson? För mig är en missbruksperson som har ett sug efter exempelvis alkohol, tabletter, droger eller annat som påverkar den centrala nervsystemet på något sätt. Om man ofta dricker så mycket att man blir full, gör dumma saker eller kanske försätter sig i farliga situationer. Framförallt när det händer upprepade gånger.
För mig är självmedicinering med alkohol ett missbruk eftersom alkohol inte är en medicin utan ett cancerframkallande nervgift. Har själv missbrukat alkohol, suttit i fyllecell, självmedicinerat med alkohol. Visst alkohol dämpar ångest men när alkoholen lämnar kroppen så får vi än värre ångest och kanske abstinensbesvär. Om du missbrukar alkohol eller inte kan ju bara du svara på och tycker du inte att du missbrukar alkohol så är det ju inget problem.

Tyvärr så är avhållsamhet en nyckel till framgång för ett nyktert liv. Om du tagit illa vid dig av mitt inlägg så ber jag dig uppriktigt om ursäkt. Jag hoppas att du på något sätt får rättsida på ditt mående och önskar dig lycka till.

Mattias

Finns även andra läkemedel förrutom Antabusen och det är
Naltrexon som tar bort effekten av alkoholintaget.
Förstör allt det roliga:-/

http://www.paihdelinkki.fi/sv/databank/informationssnuttar/droger-lakem…

Man kan även boka tid hos en alkoholterapeut och diskutera sina alkoholvanor enskilt, mildare än AA mötena.
Jag gjorde det och det fick mig till insikt efter ett års behandling. (gratis).

Missuppfatta mig inte angående detta, skriver det av egen erfarenhet och vill bara vara en hjälpande hand.

Hoppas din vita månad håller i sig.

Enilorac

Jag som ska be om ursäkt för mitt naiva "påhopp", vad söker jag liksom och vad vill jag höra.. Jag har ju anmält mig här eftersom jag inser själv att jag har problem och vill höra från någon som har lite mera erfarenhet än mina vänner vad jag borde göra och hur pass illa det är, egentligen borde jag förstå det själv, men alltid skönt att bolla med någon som vet vad han/hon snackar om och att man förhoppningsvis tar åt sig mera då än att lyssna på sina vänner.
Tack för ditt stöd, har avklarat en vit helg nu och det var det bästa jag gjort på tre månader, även om jag mestadels sov och hade väldigt tråkigt så lyssnade jag för första gången p länge på min kropp.

Jag kämpar på..

kram E

Enilorac

Tack för ditt tips, ska fundera på det och kika närmare. Tog inte illa vid mig, tvärtom :)

/ E

Borgward

Dina sista inlägg visar på en annan insikt, en ny mognad. Bra att du hade en vit helg, det hade jag också. Visst kan det vara tråkigt, men jag är ganska övertygad om att det blir mycket bättre när det blir några vita veckor i följd.
Du skriver ibland att alkoholen är det enda som ger dig glädje. Mitt tips är att du söker inåt, se in i dig själv, vad tycker du är kul, viktigt, vilka är dina intressen. Vad hindrar dig från att engagera dig i det som du tycker är kul och/eller viktigt?
Finns det skyddsmurar du byggt för att inte bli sårad eller för att inte misslyckas? Riv de murarna.
Mitt tips är att börja meditera, det är som ett skumbad för själen.
Kram

Jag var livrädd när jag tog kontakt med AA. Tänkte att här passar jag inte in. Ack så fel jag hade. En varm atmosfär och stämning. Man fick prata om det som kändes bra. Man fick höra helt vanliga människor berätta om deras öde kring alkoholen. Jag ÄR INTE ENSAM. Så himla skönt. När jag gått därifrån så var jag laddad med ny energi. JAG är en NORMAL människa. Nu i efterhand kan jag skratta åt hur dumt jag och andra agerat. Gömt sprit, hällt det i vattenkannor. Smusslat ute bland stubbar mm. Ja vi är helt vanliga människor. Detta är min erfarenhet av AA.

Angående uppvaknandet/insikten så behövs det en spark i bakändan. Det fick jag och det gjorde att jag idag har jobb, familj, barn, villa, Volvo mm. Om inte hade jag inte ens haft ett liv värt att leva.

Ta en dag i taget. Var stolt över dig.

Mattias

Jag googlade och fick fram nr:et till en sådan.
Gick på samtal en gång i veckan, hade lite ångest i början efterssom jag skämdes för att jag fortfarande drack obegränsat.

Drack fortfarande då, slutade gå på terapi och tog tag i det själv.
Men det hjälpte mig väldigt mycket i att komma till insikt.
Har inte druckit på två veckor, känns som en evighet.

Man blir supertrött av orsaken att kroppen tar igen sig, saknar giftet..

Jag började med Campral som ska minska alkoholsuget men det hjälpte inte för mig så nu tar jag Antabus av den orsaken.
Tänkte ta Naltrexon men hoppade på Antabusen på en gång.
Ska prova på i tio veckor till att börja med.
Min kropp och själ har aldrig mått bättre än de vita två veckorna jag inte druckit både psykiskt och fysiskt.
Känner en styrka, glädje och stolthet att jag äntligen tagit beslutet själv.

Var nöjd och stolt du med över din vita helg.:-)